Tjänarinnans berättelse, av Margaret Atwood

Offred är strikt bevakad dygnet runt och hon lever i den fundamentalistiska republiken Gilead som är landet där minsta lilla misstag kan leda till döden. Hon lever i en plågsam situation där vardagen präglas av rutiner, maktlöshet och fruktan. Hennes roll innebär att leva som tjänarinna i ett land där fertila kvinnors enda funktion är att föda barn till de människor hon tjänar.

Offred minns hur det var före Gilead. Hon minns hur det var på den tiden då Gilead var en del av USA, och hon levde ett vanligt liv tillsammans med sin man och dotter. “Håll er lugna, sade de på TV. Läget är under kontroll.” så sa de före det att grundlagen upphävdes och landet blev en religiös fundamentalistisk republik. Det ända som håller henne vid liv är tanken på att fly, tanken på att en dag kunna återförenas med sin dotter och sin man för fly långt bortom Muren.

Min första kontakt med Tjänarinnans berättelse var via, var via den populära TV-serien The Handmaid´s Tale som sändes på HBO Nordic för några år sedan. Den populära serien baseras på Margaret Attwoods dystopi som gavs ut för första gången 1985. Pocketutgåvan jag läst är en nyutgåva från 2018 (Norstedts) som innehåller ett förord av författaren själv som berättar hur hon hämtat inspiration till att skriva boken från verkliga händelser som pågår på olika platser runtom i världen. Boken vänder sig mot bruket av religion som täckmantel för tyranni och den belyser betydelsefulla frågor som handlar om makt, klass, identitet och etnicitet.

Oavsett om man redan sett serien eller inte så är den här boken i högsta grad aktuell och läsvärd.

Har du sett serien eller läst boken, Tjänarinnans berättelse?

Christina Karlsson

Ipomeans förgänglighet, Chiyo-nis liv och poesi

Chiyo-ni (1703-1775) var unik för sin tid då hon som kvinna lyckades etablera ett utrymme för sin poesi i en värld där kvinnliga poeter ofta hamnade i skuggan av de manliga kollegorna. Genom att välja bort giftemål och bli buddistnunna kunde hon uttrycka sig som konstnär och poet.

Ipomeans förgänglighet, Chio-nis liv och poesi, är skriven av Bo Ranman (Fri Press 2020).

Skriften är fylld av vackra dikter och det känns gott att ta fram den, sätta sig ner, bläddra och upptäcka nya fina haikufavoriter.

Christina Karlsson

Regnet faller och vindarna viner

Marken är våt, regnet faller och vindarna viner utanför fönstret där jag bor. Jag sitter i soffan, dricker mitt morgonkaffe och lyssnar in de oregelbundna ljuden från stormen som rasar. Det är lördag. Jag söker återhämtning, söker lugn och försöker landa i nuet trots att tidens alla plikter är intensivare än någonsin.

Tiden. Det är för mycket som pågår och för många extra insatser som gör att tiden krymper till en liten lort som aldrig någonsin räcker till. Tiden är galen men med handen på hjärtat tänker jag, att vi är grymma som hanterar all denna galenskap. Vi andas in, går framåt, håller andan och väntar med att andas ut, tills det kommer en lämplig minut…

Ta hand om er <3

Christina Karlsson

Basho – Blommornas, fåglarnas och månens poet

Basho (1644- 1694) är en av Japans mest kända haikupoeter. Jag har skrivit om denna boken tidigare, men med tanke på att den innehåller närmare tusen haikudikter är det en bok man gärna återkommer till. Dikterna är fint översatta och kommenterade av Lars Vargö (2018 Carlsson bokförlag).

Varje dikt presenteras i original, i transkriberad form, i någorlunda ordagrann översättning och slutligen fritt tolkat och översatt tillsammans med små förklaringar.

Basho sägs ha tagit sitt författarnamn efter en bananplanta och med den informationen blir den här dikten än mer intressant.

Detta tempel

har trädgården full

av bananplantor

På fotografiet ser ni Vargös tolkning och beskrivning av dikten. Det som är spännande är att hans beskrivningar gör att man får ut mer av dikten genom att de inbjuder till nya tankar. Jag tänker att kanske såg han sin kropp som ett tempel, med en trädgård där bananplantorna representerar haikudikter. Med den tolkningen handlar dikten om honom själv. Han skriver om sin relation till de haikudikter han bär med sig på vägen där han går….

Tusen haikudikter samlade i ett verk känns otroligt lyxigt.

God läsning!

Christina Karlsson

Inleder veckan med blommor på bordet

Vårblommorna blir fler och fler. I ett hörn av trädgården, alldeles intill snödropparna, har ett gäng snöklockor tagit fart och börjat blomma. Snöklockan även kallad klosterlilja doftar ljuvligt.

I skrivande stund är klockan strax över fem på morgonen, en ny arbetsvecka är på ingång, ännu en hastigt påkommen vecka med sena besked om distans/fjärrundervisning och det är dessutom en vecka fylld av olika deadlines och bara tanken på veckans “att göra lista” får mig matt. Hemmet har förvandlats till en del av min arbetsplats och det är med blandade känslor jag belamrar vardagsrumsbordet med jobb, jobb och mer jobb. Måndagmorgon och det känns som lugnet före stormen…

Bordet är dekorerat med vårblommor, ett fång tulpaner och några vårblommor från trädgården.

Ny dag – nya möjligheter!

Let The Good Times Rock!

Christina Karlsson