Årskrönika 2012

 

operakvällen

2012 har sannerligen varit ett år i konstens och musikens tecken. – Vi måste gå på opera och teater oftare, sa jag… Klart att vi måste, sa min man och bokade in övervägande operor…Och oj vad vi har njutit av berättelser, tolkningar, dramatik, musik, sång, vackra scener, dräkter och hela upplevelsen som det är att se en föreställning in live. Vi har varit på den magnifika Göteborgsoperan och sett Puccinis storslagna Tosca.

130101_1

På Malmö opera såg vi Bizets sensuella Carmen, där Sydsvenskans reporter jämförde Carmen med en a lá Lisbeth Salander version. Och Oh… vad jag lyssnade på Carmen i tid och otid efter den föreställningen, blev så till mig att jag skrev dikter, målade och framställde ett Carmencollage… vi fick tom ett kärleksbrev från Carmen en tid därefter (som visade sig vara reklam från Malmö Opera för att locka oss att se föreställningen en gång till – vilket vi gärna hade gjort om priserna hade varit lite förmånligare).

130101_2

Att njuta av Tjajkovskijs balett Svansjön var sannerligen något i en klass för sig. Jag bara älskar balett och Tjajkovskijs Svansjömusik…den förtrollade stämningen… tänk att det finns människor som viger hela sitt liv åt att dansa och liksom svepas in i musikens förunderliga värld. Och tänk att det alldeles här i närheten finns en förtrollande vacker näckrossjö som heter Svansjön.. vid Svaneholmsslott. Denna föreställning agerade inspiration till en ”moodboard” jag skulle göra i skolan.

130101_3

En riktig helkväll var det att njuta av Wagners fem timmar långa musikdrama Parsifal, en saga och en spektakulär svanesång som gav en hel del att fundera och klura kring…

130101_5

Under senvåren gick jag en kurs i arkitektur där jag kom att fördjupa mig i Malmö Operas arkitektur.  I processen kring beslutet om att bygga ett operahus i Malmö, utlysningen av en tävling och arkitekternas arbete som ligger bakom, från ritningar till det färdiga resultatet, invigningen 1944 och fram till det fantastiska operahus vi har idag. Jag insöp fakta och miljö. Insåg att byggnaden har en ”själ” i form av en röst och nu när jag har tagit mig tid att lyssna till atmosfären kring Malmö Opera är jag så kär i denna magnifika byggnad att jag skulle vilja undersöka den ännu närmare och ännu oftare…. Ja, minsann Sigurd Lewerentz, Erik Lallerstedt och David Hellden gorde ett fantastiskt arbete tillsammans när de ritade och planerade Malmö Operas arkitektur.

interiöroperan

På Kungliga operan i Stockholm såg vi Puccinis La bohemé som utspelar sig under takåsarna i det romantiska, konstnärliga Paris där drömmar ibland är viktigare än verklighet….Musiken var heltotrolig, Men det mest speciella den helgen var ändå att få uppleva Dramaten och se Bergmans teater Fanny och Alexander… se den fantastiska föreställningen och tolkningen…. av min favorit Fanny och Alexander…på Dramaten där det bland annat finns en helt otroligt vacker målning av Carl Larsson…

DSC_0183

Och visst är det så att ombyte förnöjer, opera och teater i all ära men vad vore livet utan Madonna, kvinnan med en gigantisk girlpower? Som vi rockade loss Emelie och jag på Ullevi i Göteborg och tänka sig att jag stod och sjöng ”Like a bitch out of order, like a bat out of hell, Lika a fish out of water, I´m scared can´t you tell, bang, bang…”

 DSC_0229 120705_2

. Tillbaka på Malmö opera där Verdis Luisa Miller var så vacker att jag fortfarande inte riktigt kan smälta att den inte framförs oftare…kanske därför att den inte har några tydliga strofer som man kan gå lalla med i i efterhand. Den var liksom harmonisk och underbar att vara publik till men i efterhand kan jag inte riktigt dra mig till minnes hur musiken egentligen lät. Märklig känsla…är det iaf

Luisa Miller, Malmö Opera, 121107.

Hihihi…mitt i de där allvarliga sagorna, kärleksberättelserna och tragedierna drog vi iväg för att skratta litegrann och bli bestörta av tonerna till Vita hästen på Nöjesteatern och det var minsann en ”kulig” upplevelse.

121007_2

En annan annorlund showupplevelse bjöd Lena Philippson på i Göteborg på Rondeo…som vi skrattade – hon har en rejäl portion, humor och självdistans. Scenshowen bjöd på en hel del överaskningar, vackra dräkter och happenings…

121216_5

Inte att förglömma är den Mama Mia showen min systerson Alexandar spelade med sin klass på Grand i  Trelleborg. Han sjöng solo, dansade  och gick in i sin roll med hängivenhet. Stämningen var verkligen på topp och alldeles helt otrolig….

121225_12 121225_13

Sist men långt ifrån minst, den kanske rent av bästa upplevelsen är teatern, uppsättningen av Fanny och Alexander på Intiman, Malmö stadsteater. Denna tolkning är så otroligt bra att man bara vill gå dit igen och igen och igen… replikerna, citaten och hela altet är så berörande att man fundera, överväger och begrundar livet och tankarna, djupet och ytterligheterna…

Så här med facit i hand kan jag lugnt konstatera att år 2012 har varit ett bra år för opera och  teater med konstfulla inslag….

 

Malmö by night

121228_1Lite svag för ”kristallkronor” är jag nog allt. Denna tjusiga kristallkrona pryder gågatans julskyltningen i Malmö. Himla fint måste jag säga…

Ikväll har vi sett – Dom över död man. Om Torgny Segerstedt av Jan Troell…Filmen är svartvit vilket förstärker känslan av äkthet med tanke på att den grundas på en verklig berättelse…den var bra men jag måste säga att även om Segerstedt var en sann hundvän så finner jag det beteende som framgår i filmen udda, egoistiskt och märkligt – speciellt vad gäller hans relation till kvinnor. Ångrar dock inte att jag såg filmen, den var intressant…

Drottningen och filosofen…

121228Drottning Christina och filosofen, handlar om mötet mellan Christina och Descartes. Boken är skriven av Lundaprofessorn Svante Nordin. Min kära son har ett gediget historieintresse och detta är tredje året i rad som jag får en historiebok om drottning Christina i julklapp. Jag gillar att läsa om denna kraftfulla starka kvinna som drottning Christina faktiskt beskrivs ha varit. Hon är en del av Sveriges historia och inspirationen till att jag döptes till Christina. Min farmor var väldigt inspirerad av kungligheter och det sägs att det var hon som övertalade mina föräldrar till att döpa mig till Christina.

…så nu reser jag vidare från skönlitteraturen in i den litterära historieskrivningens berättelse…

Himlens fånge

121227

Himlens fånge är sådär fängslande att man avskärmar sig från verkligheten och  sjunker in i den gripande spänningen som bokens värld inbjuder till. Den är en riktig bladvändare med sina korta kapitel som gör att man tänker bara ett kapitel till, bara ett till. Det är ju så spännande att man vill veta hur det går och plötsligt har man läst ut en hel bok inom loppet av ett dygn…

Denna lässtund var precis vad jag behövde, hösten har varit galet intensiv, fylld av en del motgångar i uppförsbacke och några har jag faktiskt vänt till framgångar. Jag längtar efter att få dela med mig av ett projekt som betyder mycket för mig (ett projekt som fått en hel del av min tid och omsorg) men som fortfarande är till viss del hemligt…. Dagarna efter julafton har jag mest varit trött, återhämtat mig, ”tomtat” omkring och gottat mig. Njutit av att läsa, umgås med familjen och bara varit här och nu… och lyckats avhålla mig från att arbeta med skolans inlämningsuppgifter, leta referenslitteratur och bara kollat skolmailen en gång…

Glöm inte att – Simma lugnt i blåsväder, framförallt när du befinner dig i Fablernas värld…

Fanny och Alexander

121225_11 121225_12 121225_13

Varje jul ser jag Ingmar Bergmans filmatiserade version av Fanny och Alexander och jag bara älskar filmen, språket, pjäsen… människorna, miljöerna och kontrasterna. Jag har sett den så många gånger att jag i förväg ofta vet vad som ska sägas härnäst. Jag har läst boken, såg föreställningen på Dramaten (för ca ett halvår sedan) och nyligen såg vi årets teaterföreställning på Malmö Stadsteaters Intiman. Och även om det var något i särklass att se föreställningen på Dramaten, så måste jag säga att föreställningen som går på Intiman i år är den bästa Fanny och Alexander uppsättning jag sett.

Tolkningen som visas på Intiman fokuserar mer på Alexanders upplevelser än tidigare tolkningar jag sett och händelserna berättas på något vis mer ur Alexanders perspektiv. Julstämningen och julglädjen är väldigt påtaglig i framförandet och inspirerar till en hjärtlig och bullrande jul med stora släkten. Scenografi och dräkter är helt fantastiska. Inledningen då Alexander sitter på golvet iklädd sin sjömankostym och änglavingar är så vacker och gripande… den familjära stämningen som följer julfirandet är så levande, hjärtlig och hjärtskärande om vartannat. Citaten – Vi spelar våra roller. Den ena rollen avlöser den andra. – Spela inte Hamlet, jag är inte Gertrud och det här är inte Kronoborg. – Så drar vi teatern över huvudet som en mantel av trygghet….osv…osv … Citaten är desamma men kontexten där de framställs annorlunda och det påverkar hela framställningen.

Ja, Tänk vilken lycka att inleda julafton med att spela eller gå på teatern som familjen Ekdahl gör… fast å andra sidan är det kanske just det vi gör varje dag när vi stiger upp, går på teater. Är det inte det Bergman försöker förmedla eller få oss att förstå? Att likheten mellan livet och teatern är påtaglig och att den lilla världen försöker göra den stora världen lite mer begriplig. Teatern kan ju i och för sig regisseras till viss del men det kan ju faktiskt livet också lite beroende på hur man väljer att leva och presentera det.

Fanny och Alexander på Intiman får högsta betyg, jag skulle utan tvekan gärna se den några gånger till…

 

 

Louisa Miller

Luisa Miller, Malmö Opera, 121107.

Luisa Miller, en opera av Verdi. En genomgående behaglig musikupplevelse, välgörande likt balsam för själen.

Om en ung man och kvinnas passionerade kärlek till varandra. Ett ungt par ur två olika samhällsgrupper. Om relationen mellan den goda fadern och hans dotter. Om relationen mellan den kontrollerande och manipulerande fadern och hans son. Om hur relationen mellan det unga paret manipuleras till hjärtesorg… den gode fadern torteras, fängslas och den gode dottern tvingas att skriva ett falskt brev för att befria sin far. I brevet förklarar hon att hon älskar en annan. Carlo blir vilseledd av brevet och dramat trappas upp och slutar med att de båda dricker gift och dör ….

Visst är det märkligt att man kan beröras så av musik som leder till döden… de flesta operor slutar ju trots allt i ond bråd död och olycka. Kanske är döden ett tema vi behöver bearbeta eller kanske är det dramatiken som händer före och som leder till att de unga människorna dör som vi behöver bearbeta och lära oss av…kanske är det kontrasterna mellan liv och död vi fastnar för eller så är det helt enkelt sångrösterna, instrumentens toner, de musikaliska ljudens former och hela den visuella framställningen som berör och dröjer sig kvar i medvetandet. Luisa Miller är ännu en se- och hörvärd opera på Malmö Opera!

Och restaurangens räksmörgåsar med vitt vin i pausen förhöjer definitivt upplevelsen…

Luisa Miller, Malmö Opera, 121107.

Båda fotografierna är hämtade från Malmö Operas hemsida av, fotograf: Malin Arnesson

(inlägg 30 november)

 

Evita

120918   120918_4 120918_5

Mäktigt, gripande och alldeles underbart… en magnifik föreställning och en välbehövlig upplevelse. Jag behöver det där tillflödet av att gå på opera, teater eller musical, känner mig liksom upplivad och mer levande efter en föreställning. Mao sommaruppehållet har varit för långt, alldeles för långt.

Vi satt på första raden och bara det att kunna se ansiktsuttrycken och vara så nära händelsen gör att man känner sig som en deltagare – vilket man iofs alltid är – för vad vore en föreställning utan publik? Publiken och dess respons är avgörande för föreställningens framgång.

Inledningen började med ett mäktigt iscensättande av EVITAs begravning. Scenografi, ljus och kostym kändes väldigt äkta och trovärdig. Inslag som förgyllde föreställningen var Evitas andra jag – en akrobat (CE Stjerneberg) som liksom dinglade ned från ovan, hängandes i rep och förstärkte känslan genom sin akrobatiska dans som pågick i bakgrunden kontinuerligt. En annan krydda är berättaren Che (Lindy Larsson) som har kraft och utstrålning både vad gäller röst och kroppsspråk. Han blir verkligen sin roll på ett personligt sätt.

Och när det gäller Charlotte Perrelli, så måste jag erkänna att hade mina funderingar och tvivel om en melodifestivalsdrottning, verkligen klarar av att axla uppdraget som musicalartisten EVITA. Lite svårt var det till en början, men efter ett tag blev hon EVITA. Nu hör det ju till sak att jag är ett fan av Madonnas version av EVITA och vem kan egentligen mäta sig med Madonna? Det ansvaret är säkerligen tufft. Men som sagt det fungerade med Perrelli även om jag saknade den där lilla extra gnistan litegrann, så blev jag absolut imponerad av hennes framförande.

Att höra Evita på svenska var nytt för mig men jag gillade översättningen och köper gärna skivan om de spelar in någon sådan. Och som sagt framförandet, ensemblen, dansen och allt tillsammans kändes som en väldigt mäktig upplevelse.

(inlägg från September)