Lever i en doft av spackel, damm, litteratur och förväntningar…

130709_3

Möblerna är inplastade och huset är en total oreda, en dov doft av spackel söker sig in i varje hörn, dammet frodas och imorgon ska det slipas, målas och målas….Jag känner mig nöjd och förväntansfull. Jag vet att det kommer att bli fint och jag behöver inte göra allt själv, jag har en målare som kommer imorgon och målar och sen ska han tapetsera och jag bjuder på fika, lunch och glider runt och säger – oh, vad fint det blir! Jag plastar in möbler, rullar ut papp och fixar och donar…Jag åker och köper tapetklister som jag glömde igår..

130709_4Jag har blommiga shorts, lila linne och en svart tröja och håret i en hastig fläta. På kvällen åker jag till biblioteket och lämnar tillbaka Blomsterspråket och då får jag syn på Sara Danius, Den blå tvålen  som jag lånar med mig hem.

130709_5

Minns att hon var med i Babel i våras och att hon blivit utsedd som ledamot till den Svenska Akademien och att jag redan då fasinerades av hennes berättelse om hur hon tänkt när hon skrev Den blå tvålen. Jag som är en  bildnörd med passion för det visuella går jag ju såklart igång när jag upptäcker att det finns litteraturvetare som insett betydelsen av det visuella. Jag har bara kommit till sida 39 men kan redan konstatera att hon skriver så vackert att jag vill läsa vidare så fort jag får en chans. Hon beskriver hur 1800-talsrealismen gör det till en konst att i litteraturen göra människor och föremål synliga på ett realistiskt sätt till skillnad från det tidigare idealiserade viset. Den franska1800-talsrealismen som ibland skildrats som lite ”sunkig” och naken får en ny och så mycket vackrare innebörd i Sara Danius bok, Den blå tvålen, namnet kommer av en detalj som Flaubert skildrar i en av sina romaner…130709_1

Det finns färgbilder i boken och jag blir lycklig av att läsa och konstatera att litteraturvetarna inser betydelsen av bildens kraft. Bilder är betydande och somliga ting är svåra att skildra i enbart text. Bild och text är bästa kombinationen enligt mig. Jag har ingen blå tvål här hemma men jag har en ljuslila lavendeltvål på min vask och den får mig att undra om det i själva verket var en lavendeltvå som Flaubert beskrev med tanke på att Frankrike är känt för sina lavendelfält. Jag började fundera över vilka olika färger tvål brukar ha i dagens samhälle och med en blick på min lilla tvålsamling som jag tagit med mig hem från olika hotell – kom jag fram till att dagens hotelltvål oftast är vita… och doftar alldeles underbart…frisk, fräscht och rent…

130709_2

Idag kände jag mig nästan lika stark som en Ardennerhäst

130707_9

Igår hade vi kvalitetstid, min dotter och jag. Vi åt frukost i Smygehamn och promenerade längs hamnen och vidare till Magasinet. Vi tittade på konstutställningen där några av grannarna ställer ut.  Och sen blev jag exalterad över alla fina fjärilar som fladdrade omkring på ängen, då log min dotter och menade att jag är väldigt lättroad som blir så glad över några fjärilar…Men i själva verket så var jag ju gladast över att vara där tillsammans med henne…

130707_10

Att fånga en flygande fjäril på bild är inte det lättaste…men den här lilla fjärilen poserade så snällt mitt framför oss på stigen där vi gick….

130708_4

Emelies linne är lika blått som de vackra blå blommorna…någon som vet vad de heter, blommorna alltså?

130708_5

Sen åkte vi till Axel Ebbes och tittade på en helt underbar utställning om olika 1900-tals illustratörer…och vi beundrade de fina skulpturerna…Ja, det var sannerligen en ”energiboost”, en dag som hjälpte till att ladda trötta batterier. När jag kom hem fortsatte jag att ”gotta mig” för det tar på krafterna att titta på konst…. Jag bara njöt av att bli bländad av solskenet, trädgården och livet i allmänhet…

130708_2

Men idag har jag inte legat på latsidan minsann, steg upp i ottan och började måla träpanelerna utanför ytterdörren. Klättrade på en stege och tappade ner penseln i en färgspann med nästan 10-liter färg… Sedan har jag tömt hela vardagsrummet på allt utom de största möblerna och den som någon gång varit i vårt vardagsrum vet vilket hästjobb det är. Alla böcker, cd-skivor och hela linneförrådet, tavlor på väggarna, blommor och hutlöst många glas i vitrinskåpet… Och det är vid sådana tillfällen som jag frågar mig själv vad vi ska med alla grejer egentligen. Och så börjar jag fundera på att rensa, kasta bort eller skänka till loppis men sen inser jag att vi faktiskt behöver grejerna…och jag som fortfarande inte kan komma över att jag gjorde en drastisk rensning för ett antal år sedan och då sålde några grejer som jag i efterhand ångrade att jag sålde – jag tänker mig noggrannare för innan jag rensar….men hej och hå, vilken dag. Ikväll har jag varit och köpt spackel och en massa färg till tak, lister och väggar. Och jag känner mig stark som en ardennerhäst, efter dagens insats. Och det bästa av allt är att jag trots allt arbete känner mig ganska pigg. Renoveringen av vardagsrummet är välbehövlig, vi flyttade in för snart 13 år sedan och redan då behövde taket målas men av olika anledningar målade vi bara väggarna och de senaste åren har jag längtat efter att måla och tapetsera om men nu händer det alltså. Äntligen! Och det fina med att ha längtat riktigt mycket efter något är att man blir så glad när det väl blir verklighet.

130708_1

Och nu tycker jag sannerligen att jag är välförtjänt av att få koppla av med ett glas rödvin, baconpasta med tomatsås och bloggläsande. Men först ska jag kolla hur det går för min man och vår son som är uppe och spelar i Schack-SM. I år håller jag särskilt tummarna för sonen som spelat upp sig till klass 1 och siktar på att vinna för att få spela i Mästarklassen nästa år…så jag håller tummarna tills knogarna vitnar. Tävlingen varar i en vecka och det är så spännande att kolla in deras resultat varje kväll…

(Översta fotografiet på mig är taget av min dotter, Emelie.)

 

 

Tapetlycka och rosendrömmar…en riktigt solig sommardag…

130707_1

Tapetlyckan är total! Igår var jag inne på Laura Ashley och hämtade hem denna underbara tapet som ska pryda två av våra väggar i vardagsrummet. Hela rummet kommer att bli som en rosendröm….. och jag kommer att drömma drömmar om att det växer små brudbukettsliknande rosenbuketter i träden. Ett äppel- och blomsterbukettsträd skulle kunna se ut ungefär såhär…

130707_2

Små buketter som slingrar sig längs trädets stammar….

130707_4

Man skulle kunna plocka in dem och ställa dem i en vas…i sitt rosenomslingrande vardagsrum, där det i målningarna regnar rosenkvistar som de gyllenvita duvorna så näpet fångar upp för att sedan flyga Amors ärenden och dela ut rosor till människorna och särskilt till människorna med sprickor i sina hjärtan och sorgsna själar…. ty en ros, är en ros och förevigt en betydande ros – en röd ros och en röd ros, en rödare ros och en ännu rödare ros… i en rosenbukett med andra små sprudlande glada små blomstervänner som minner om allt som är gott…allt som blomstrar

130707_3

Och i presenten från min syster dolde sig detta lilla blomsterfat med två våningar. På en våning kan man lägga blommor och på den andra kan man servera kakor, kanske rentav Rosendrömmar med Vanilj – kanske rent av till sin älskade vän… och till Rosendrömmarna kan man servera Rosenbubbel och då kan man lyssna på tonerna av en förtrollad Trollflöjt och i fjärran hör man tonerna av en tidlös aria ….

130707_5

Ja, jag tror minsann att detta lilla fat kommer att passa utmärkt i rummet som ska prydas med rosentapeten och rosaröda drömmar hämtade ur Sagans förunderliga Värld.

130707_6

Igår kom sommaren, solen sken och rosenbuketterna blommade – när några av oss eldsjälar i KVIS – Konstens vänner i Svedala, träffades för att äta en matbit tillsammans och prata om konst och mingel på galleriet….Vi träffades i trädgården där skylten Ateljé röda dörren pryder husets front. Vi åt grillat och bjöds på världens godaste chokladkaka och jag låtsaskörde den knallgula sportbilen som lyser upp deras garage likt en kaxig sol…Och kvällen blev sådär fin och glad som man vill att kvällar med goda vänner ska bli.

130707_7

Och häromdagen så fick jag en fråga om vem som tar mina  ”egobilder” på bloggen och det gör jag själv… Jag monterar helt enkelt upp kameran på sitt stativ och använder mig av min fjärrutlösare. Jag som aldrig ville vara med på bild när jag var tonåring, som sprang iväg eller vände mig bort när någon närmade sig med en kamera. Jag tycker faktiskt fortfarande att det är lite läskigt att bli fotograferad av andra, då jag oftast råkar blunda eller göra någon fånig grimas som ska föreställa ett leende om någon annan fotograferar – men när jag själv håller i fjärrutlösaren tycker jag rentav att det är roligt att vara med på bild. Fast allra roligast tycker jag att det är att fotografera andra människor och speciellt då mina barn förstås – fast de tycker inte alltid att det är fullt lika roligt att posera…och sådant får man ju respektera.

Min dotter kan dock vara en fena på att fotografera och ibland när vi är ute på våra utflykter är hon som tar fotografierna på mig men då brukar jag skriva att det är hon som fotograferat… Vilket får mig att tänka på dagens utflykt som går till Smygehamn där vi planerar att titta på konst, äta frukost och njuta av ännu en solskensdag!

Må Väl, lev i frid och njut av soliga roliga Semesterdagar!

 

 

Strawberry Kiss and Poison

130705_2

Jag har länge varit sugen på att tona håret i en lite ljusare röd ton än vad jag brukar ha och när jag idag fick syn på toningen Strawberry Kiss kunde jag inte motstå. Nu blev det ju inte så stor skillnad som jag trodde att det skulle bli, men nog blev håret lite rödare än vad det brukar vara… Jag brukar oftast tona håret själv även om jag våndas över alla giftiga kemikalier hårfärg innehåller…varför finns det inte någon miljövänlig hårfärg i de vanliga butikerna att själv färga med? Om någon känner till var man kan köpa miljövänlig hårtoning så är jag tacksam för tips. Och om den inte är testad på djur så blir jag ännu tacksammare för tipset…

130705_1

Och idag var det minsann inte vilken dag som helst utan min lillebrorsas födelsedag…och dagen till ära valde jag min gamla Venus de Milo klänning som jag fyndade på en outlet för en himla massa år sedan. Och varje gång jag använder klänningen tänker jag på att den var med i Frankrike 2010 och då blir den väldigt speciell och jag blir sugen på att resa till Frankrike igen.  Skärpet är från NoaNoa och skornas märke minns jag ej men de har en sådan där stötdämpande klack som gör att man nästan, men bara nästan går på små moln…

130705_4

Min lillebrorsa bjöd på delikat smörgåstårta från Smygehamns fiskrökeri och efter det blev det smarrigaste glasstårtan så nu är jag alldeles proppmätt… Och det var minsann inte bara lillebror som fick paket, min syster Anna överraskade mig med en present, men vad som fanns i den får ni se imorgon…Och som ni ser på fotografiet ovan, så kunde jag inte låta bli att klippa och klistra, och leka lite med perspektiven ….

Här är han, världens sötaste och en av de mest speciella lillebrorsor man kan ha….

130705_3 kopiera

 

 

en strålande kväll mitt i veckan…

130703

Igår hade vi besök av Caroline med den fina bloggen Under mina lockar, hennes make Josef och deras lilla solstråle. Solstrålen var på världens bästa humör och charmade oss alla. Hon undersökte leksakerna som vi plockade fram ur förrådet, kastade boll, plockade bär, sjöng Imse vimse  och delade ut kramar. Jag blev så charmad av den lilla damen att jag i efterhand upptäckte att jag totalt glömt bort att plocka fram snackset som vi skulle bjuda på efter desserten…..

130703_1

Vi satt utomhus under tak, grillade och hade en jättemysig kväll, pratade om resor, om att flytta, bo nära havet och om kameraobjektiv och om lite allt möjligt mellan himmel och jord. Lilla Alma gick på upptäcktsfärd i trädgården. Och det var så mysigt att träffas 🙂

130703_2

Och jag fick en Marian Keyes bok som jag ser fram emot att läsa.I början av boken finns ett vackert citat av Leonard Cohen som jag fastnade för…

” There is a crack, a crack in everything. It´s how the light gets in.”

Ett vackert och tankvärt citat…. för nog stämmer det väl ganska väl att det är just de där sprickorna, de som ibland gör hål i livet, som släpper in ljusstrålarna som i efterhand får –  hela tillvaron att lysa upp i en helt ny dager….. det är så ljuset kommer in.

Tack kära vänner för ett himla trevligt sällskap igår!

Och nu ska jag ut och måla panelerna utanför ytterdörren….    Må väl!

 

 

 

nyplockade blommor, sommarmingel och vackert väder

130701 Det finns många fina saker med sommaren och en av dem är att man kan plocka in blommor från trädgården. En vas med blommor lyser upp ett helt rum, fyller rummet med väldoft och en anda av det vildvuxna trädgårdslivet. Det fina är att de där blommorna trotsar vädret, trots att vi hittills har haft en lite väl kall sommar så blommas det  finfint i rabatterna.

Och maken har semester så ikväll kan vi njuta av att ha middagsgäster trots att det är mitt i veckan och det ska bli så roligt att träffa våra kära vänner. Men först behöver hemmet en virvelvind av städning… igår stod det städning på schemat men det var ingen som städade så jag får väl ta och göra det idag istället : ) Tror även att jag ska passa på att dansa sol- och vackertväderdansen för utanför fönstret ser det gråmulet ut. Vi har ställt in oss på att grilla och sitta utomhus, så nu gäller det att blidka vädergudarna.

Må väl!

Jordgubbar, varm mjölk och sommarminnen om vänskap

130702_2

Ibland känns det som om somrarna var soligare och vintrarna snöigare när jag var barn. Det fanns åtminstone betydligt mer tid och utrymme för lek och för att bara vara. Vi åkte ofta till stranden och bara njöt av att vara där, bada, bygga sandslott, slappa och det fanns inga krav på att hinna hem till en viss tid, plugga till en viss tenta, på att ordna så husgavlarna blir målade innan de faller isär. Inga krav på tusen miljoner saker som skulle hinnas med och det var så himla skönt…att bara vara närvarande i nuet eller ”dået”.

130702_3

Häromdagen hälsade jag på min barndomsvän Mia, vi har så många fina minnen av roliga saker som vi hittade på som barn. Vi kom fram till att vi inte träffats på närmare fem år och det är ju alldeles för sällan!  Vi som delade hästintresse och cyklade många mil för våra vänner hästarnas skull, en gång cyklade vi till och med mellan två eldhärjade åkrar, vi fikade på höloftet, mockade och skrattade, delade hemligheter, lyssnade på samma musik, spanade på nästan samma killar och smidde planer för livet. Sov under bar himmel och plockade jordgubbar mitt i natten, gick på första skoldansen tillsammans och experimenterade med att sminka oss tillsammans, hujedamej vad mycket roligt vi har haft tillsammans. Som vi har skrattat och gråtit. Men när vi gick i åttonde klass flyttade min familj 20 mil uppåt i landet och på den tiden fanns inget internet och även om vi höll kontakten så blev det ju väldigt sällan som vi kunde träffas…

Vi har ändå lyckats hålla kontakten genom åren, ibland oftare men under de senare åren mer sällan men när vi väl ses finner vi den där vänskapen direkt – kanske beroende på att det är något visst med vänner man känt sedan man var barn  – de vet hela den oredigerade sanningen om vem man är och allt det där.  Och faktum är att jag har en hel del att tacka Mia för, då det var på en hejdundrande fest hemma hos henne som jag träffade min nuvarande man…. Avståndet mellan mig och Mia tar en dryg timmes bilresa och jag hoppas verkligen att det inte ska behöva ta fem år tills nästa gång vi ses… och varför träffas man då inte oftare kan man undra och det svar jag kan komma på är att livspusslet ibland kommer emellan när bitarna blir så många att det tar väldigt lång tid att finna plats och utrymme för allt man vill och måste göra.

Och alla dessa minnen – när vi var små behövde man inte koka varm mjölk på sommaren för att slippa frysa inomhus då var det alltid soligt och läge för en dag på stranden.

130702_4

 

 

 

en resa till 1920-talet…

130702

Igår reste vi till 1920-talet, men först innan vi gjorde den där resan gled vi in på en engelsk pub och tog oss varsin öl, en måndagkväll. Nu ser vi ju ganska allvarliga ut på bilden, men vi skrattade en hel del och hade det jättemysigt så de allvarliga minerna kom nog bara fram när vi skulle skärpa till oss framför kameran.

Därefter gjorde vi vår tidsresa genom att se filmatisering av Den store Gatsby. Filmen var lite som en två och en halvtimmes orgie av överflöd, det var en dräktfilm med fantastiska kläder, vackra karaktärer med överflöd av ekonomiska tillgångar, flärdfulla dekadenta partys och en historia om hur drömmen om kärleken kan få en människa att bygga ett ”torn” av illusioner. Ett torn fjärran från nutida tankar om återbruk, miljö och vintage-livsstil. Men visst fanns det tankvärda infallsvinklar, intressanta diskussionsaspekter och mer än yta i filmen, men jag vill ju inte avslöja slutet så jag skriver intet mer om den saken.

130702_1

Filmen var inte alls som jag hade föreställt mig, tidvis blev det nästan för mycket Hollywood och flärd (fast handlingen utspelades i New York), samtidigt var det ju det som var avsikten…och efter ett tag tyckte jag ändå om filmen och eftersom jag inte läst ut boken och inte visste hur det skulle sluta så blev jag överaskad av slutet som var både oväntat, dröjde sig kvar….. och utmärker sig från traditionella Hollywoodfilmslut.

Jag tyckte om filmen och ser den gärna en gång till. Och sannerligen att det är en dräktkavalkad med tjusiga kreationer och tänk vilka olika detaljer man fokuserar på. Anders blev förtjust i Gatsbys hängslor och nu pratar han om det säkert finns sådana hängslor i de engelska herrekiperingsbutikerna och att han ska ge sig ut på hängseljakt vid kommande Cambridgeresa…

 

Rabarbersaft med myntablad…så gott

130630_5

Jag fick en förfrågan om receptet till den där sanslöst goda rabarbersaften och sanningen är att jag inte följer något recept, jag improviserar utifrån inspiration. Senast gjorde jag ungefär så här: Jag plockade ett stort fång rabarber, som jag sköljde av, delade stjälkarna i bitar och lade dem i en stor gryta. Jag skivade i en citron (tänk på att renskrubba skalet då det kan vara besprutat). Jag häller i vatten så att det täcker rabarberbitarna helt och hållet och lite till. Blandningen kokas i ca 30 -45 minuter, tills rabarberbitarna lösts upp och det ser ut som en trådig kompott.

Därefter ställer jag spagettisilen i en annan stor gryta och häller över blandningen, låter all saften rinna ur väl. Rabarberröran som blir över slänger jag men saften sätter jag på spisen igen, tillsätter några dl socker efter smak. Om saften är för tjock eller stark i konsistensen är det bara att tillsätta lite vatten. Saften med sockret ska kokas upp under omrörning så att sockret löses upp och därefter är det bara att hälla över i flaskor. Flaskorna förvaras i kylen och bör konsumeras inom de närmste veckorna. Vill man ha saft kvar den längre så kan man frysa in den (i en plastflaska eller plastburk).

Tidigare år har jag kokt saft av rabarber och jordgubbar som gifter sig bra i smaken. Men det blir även gott att göra blandsaft som i receptet jag delade med mig av före midsommar där jag helt enkelt kokte saft av nya rabarber och alla fjolårets bär (en salig blandning) som fanns kvar i frysen… Hemkokt saft blir alltid så mycket godare och nyttigare än den ”vanliga” köpesaften!

Saften är godast om den serveras väl kyld! Jag dekorerar gärna med myntablad och om det är fest kan man tillsätta lite kolsyrat vatten om man vill ha en ”bubbligare” sommardrink. Saften passar utmärkt som läskande dryck i väntan på maten.

130630_7

130630_6

Idag passade jag även på att baka en rulltårta som räckte både till makens lunchfika med sina föräldrar och som efterrätt till vår söndagsmiddag här hemma tillsammans med barnen. Rulltårtan serverades med vispgrädde och jordgubbar…rabarbersaft och med kaffe till oss som är kaffedrickarne och det blev riktigt gott!

Blomsterspråket – sommarens boktips

130629_3

Häromdagens besök på biblioteket resulterade i ett spontanlån av Blomsterspråket – boken visade sig vara en riktig bladvändare. Jag älskar blommor i alla former, blommor i naturen, blommor inomhus i krukor och vaser, blommiga klänningar, blommiga tapeter, blommiga parfymer och målningar av blommor… Själv målar jag ofta blommor och har ett speciellt band till rosor. Under några års tid målade jag bara rosor i olika former. Så när jag läste på omslaget att ens syn på blommor för alltid skulle förändras av att läsa boken, kunde jag inte låta bli att med viss skräckblandad förtjusning låna hem den.

Och vilken bladvändare, jag sträckläste och med några få avbrott hann jag läsa ut boken inom ett dygn. Språket är enkelt och med ett flyt som ger känslan av att man bara måste läsa lite till. Boken handlar om den föräldralösa Victoria som placeras runt i olika fosterhem under hela sin uppväxt men fokus ligger inte på hur svårt hon hade det, utan på hur otroligt betydelsefullt blomsterspråket kom att bli för henne. Blommornas betydelse. Hennes käraste ägodel var en flora och det var så småningom hennes kunskap om blommor som ledde till att hon fann sin inre styrka, gjorde karriär och träffade mannen i sitt liv…

Jag som alltid varit intresserad av blommors betydelser blev såklart ännu mer intresserad…boken är så vacker och tidvis sorglig men i huvudsak vacker, underbar och fängslande. Längst bak i boken finns ett litet lexikon över blommornas betydelse, men tyvärr saknades Rosenprakttry, så exakt vad mina fotografin i detta inlägg signalerar kan jag inte förklara på annat sätt än att jag gick på känslan…

Jag kan varmt rekommendera Blomsterspråket som är Vanessa Diffenbaughs debutromat såld till 27 länder och filmrättigheterna har redan köpts upp av Fox 2000 Pictures.  Jag kan bara föreställa mig vilken fullkomlig ögonfröjd en sådan film kommer att bli för oss som tycker om blommor.

130629__4

När man fascineras av naturen…kring en Rosenprakttry

130629

Satt ute i sommarregnet och njöt av lugnet och fridfullheten, av humlornas surrande där de flyger från blomma till blomma. Fann det väldigt rogivande att titta på hur de flyger in och ut ur de här klockformade rosa blommorna. Jag tror att busken heter Rosenprakttry. Det är fascinerade att betrakta alla små underverk och hela det djurliv som lever kring en buske, sniglar, små flugor, humlor och spindlar. Titta på den översta bilden…det ser ut som om blomman hänger i luften, men i själva verket hänger den på en spindeltråd.

130629_1130629_2

Rabarberfest…

130628_6 kopiera

All den saft jag kokte före midsommar blev så himla god att den redan är uppdrucken. Den har varit läskande god under både soliga och regniga dagar, midsommarfestligheter och familjemiddagar. Idag gav jag mig ut i vårt vildvuxna trädgårdsland och skördade en stort fång rabarber, kanske sista skörden för i år eftersom det bara blev några pinniga stackare kvar ute i landet. Men vem vet…kommer det lite regn och solsken på det så kan det växa till sig igen. Jag fick ihop en hel famn rabarber att koka en stor sats ny saft som blev sanslöst god…

130628_4 kopiera

Maken ska ta med en flaska saft och bjuda på sin gamla mor som är på tillfälligt vårdboende eftersom hon är svårt sjuk. Svärfar fick smaka av den andra saften redan på midsommardagen när vi hämtade hit honom för att bjuda på en midsommarlunch i solskenet. Om det är något som piggar upp de ”gamle” så är det välbekanta smaker av sådant som är hemlagat…. Det är för tråkigt att det ska vara så svårt att ordna så att gamla människor med olika diagnoser kan få bo ihop…just nu måste min make och hans syskon turas om att ordna så att svärfar kan få komma iväg och hälsa på sin fru som han levt med i närmare 65 år… Tänk att det alltid är ett evigt knixande med tiden och livspusslet…

klurar på var de där spikarna ska vara….

 

130628_1

Teknik är mixed media akryl, texterna är delvis hämtade ur operan Carmen och delvis egen komponerad. Just nu funderar jag över vad jag ska hänga upp på väggarna, vill ju inte slå in en massa förhastade spikar i väggarna som jag sedan ångrar – så man kan säga att jag är i stadiet då jag flyttar runt målningar för att känna in vilka som ska få en plats på sovrumsväggarna.

130628_2

Det får ta lite tid att bestämma sig, jag vill ju bli riktigt nöjd med resultatet…Inte för att jag tänker att målningen ska stå på klädhängaren men den kanske ska hänga vid sidan om.. eller över.. eller kanske rent av under snedväggen…

130628_3

Jag tänker att den är romantisk och att den skulle passa i sovrummet…men vi får se var den hamnar.

ett betydligt tyngre och mer allvarsamt innehåll…

130628

Ni som följt min blogg under en längre tid minns kanske denna allvarsamma collagemålning som är skapad med så mycket känsla att det svämmade över. Eftersom den ingick i ett skolprojekt så har den ställts ut på MAH, men utöver det har jag inte ställt ut den någonstans. Men det finns en plan om att låta den ingå i ett kommande projekt. Tycker dock att det är svårt att veta var jag ska dra gränsen, i vanliga fall försöker jag alltid skapa konst som man blir glad av. Jag vill sprida glädje omkring mig. Men denna målning kan säkerligen väcka en hel del tunga tankar – men nog är även de tunga tankarna betydelsefulla att diskutera?

Vad tänker ni om målningen och konst som väcker tunga tankar? Vill vi att all konst ska peppa och göra oss glada och upprymda eller orkar vi med teman som är tunga? Min personliga åsikt är att inslag av tunga teman faktiskt kan utveckla oss och göra oss glada på sikt om vi bearbetar och hanterar samtalen på rätt sätt.. Kommentera gärna och kom med åsikter…

Jag tycker om när mina målningar etablerar sig i nya hem och skapar sin egen historia…

130624_5

En ton av Carmen, heter detta denna collagemålning som är 30×30 cm. Noter och bild är hämtade ur operan Carmen och texten är på det vackra franska språket precis som originaloperan…

Jag skapade denna målning med inspiration och den där känslan som sitter kvar då man varit på en operaföreställning på Malmö Opera. Toner av Carmen ljöd ur högtalarna och kanske smuttade jag på ett glas mousserat… det var nog närmare två år sedan jag gjorde den. Sedan har den hängt på vår ovanvåning och varje gång min syster har gått förbi har hon beundrat den.

Därför passade jag på att ge den till henne nu när hon fyllde år, eftersom jag visste att hon ville ha den. Jag skulle aldrig drömma om att ge bort en målning utan att veta att den är önskad – det skulle kännas helt fel. Men i detta fallet visste jag att målningen var mer än önskad och det är så roligt när ens målningar erbjuds platser i andra människors hem. Det är ju liksom spännande att se var de hamnar och sedan att få höra reaktionerna från omgivningen….

130624_6

Med tanke på att hon hade vintageparty som tema, tyckte jag att det passade bra att packa in den i återvunnit papper. Jag sparar ofta på presentpapper som är ovanligt vackra för att kunna använda dem i ett collage eller på en framtida present. Denna gång är även presentsnöret sådant som jag sparat från en tidigare present. Tänk vad fint när saker och ting kan återvinnas och skapa flerdubbel lycka beroende på hur många gånger man återvinner sitt presentpapper och sina presentsnören…