” Jag vet att om mitt hjärta inte satt fast bakom revbenen skulle det rymma sin väg och aldrig komma tillbaka. Det är för väl att människans viktigaste organ är placerat bakom galler. Där kan det sitta och bitas och slåss bäst det vill och slå mot trumhinnorna till allt som hörs är ett stadigt tickande. Som från en bomb eller ett präktigt schweiziskt armbandsur.”

”Jag undrar om man kan vara människa och hata spegelblanka hav. Emma krossar ytspänningen med en sten från sitt hjärta. En av alla tusen. That´s my girl.”

”Kaffekopparna klirrar som sockerkristaller. Vi kvinnor berömmer varandras manikyrer. På byrån ligger en ask Noblesse och sjunger på sista versen. Hum di dum di dum, du har uppfört dig finfint lilla Dolly darling! Nynnar de små chokladplattorna som smälter på min tunga som hjärnsubstans om våren”

Citaten ovan är hämtade ur Amanda Svenssons debutroman. Aldrig förr har jag hört någon göra jämförelsen där hjärtat sitter i fängelse bakom revbenen. Eller så skickligt beskrivit den där känslan av ytspänning som stenarna i hjärtat kan orsaka. För att inte tala om den humoristiska svarta metaforen om Noblesse…. Boken fängslade mig totalt och jag sträckläste, hänförd av bildspråket…En på många sätt fascinerande bok, den är märklig, udda och inte som någon annan bok jag läst – därför tycker jag om den…eller inte bara därför att den är märklig utan snarare därför att den är det på ett speciellt vis. Till saken hör ju att jag själv ofta roar mig med att beskriva händelser i olika variationer av metaforer. Jag kommer absolut att läsa mer av Amanda Svensson och jag skulle gärna vilja veta mer om hur metaforerna vuxit fram…

Drottning Christina och filosofen, handlar om mötet mellan Christina och Descartes. Boken är skriven av Lundaprofessorn Svante Nordin. Min kära son har ett gediget historieintresse och detta är tredje året i rad som jag får en historiebok om drottning Christina i julklapp. Jag gillar att läsa om denna kraftfulla starka kvinna som drottning Christina faktiskt beskrivs ha varit. Hon är en del av Sveriges historia och inspirationen till att jag döptes till Christina. Min farmor var väldigt inspirerad av kungligheter och det sägs att det var hon som övertalade mina föräldrar till att döpa mig till Christina.

…så nu reser jag vidare från skönlitteraturen in i den litterära historieskrivningens berättelse…

Himlens fånge är sådär fängslande att man avskärmar sig från verkligheten och  sjunker in i den gripande spänningen som bokens värld inbjuder till. Den är en riktig bladvändare med sina korta kapitel som gör att man tänker bara ett kapitel till, bara ett till. Det är ju så spännande att man vill veta hur det går och plötsligt har man läst ut en hel bok inom loppet av ett dygn…

Denna lässtund var precis vad jag behövde, hösten har varit galet intensiv, fylld av en del motgångar i uppförsbacke och några har jag faktiskt vänt till framgångar. Jag längtar efter att få dela med mig av ett projekt som betyder mycket för mig (ett projekt som fått en hel del av min tid och omsorg) men som fortfarande är till viss del hemligt…. Dagarna efter julafton har jag mest varit trött, återhämtat mig, ”tomtat” omkring och gottat mig. Njutit av att läsa, umgås med familjen och bara varit här och nu… och lyckats avhålla mig från att arbeta med skolans inlämningsuppgifter, leta referenslitteratur och bara kollat skolmailen en gång…

Glöm inte att – Simma lugnt i blåsväder, framförallt när du befinner dig i Fablernas värld…