Idag är det en alldeles särskild dag! Åkte ner till Emelie i ottan för att sjunga och äta schwarzwaldstårta från Farmor Elsas bageri i Svedala…värsta sockerkicken så här på morgonen alltså 🙂
Ingen vanlig dag
1
Månadsarkiv: januari 2013
ekologisk bomull
Polotröjor är himla bra baskläder, speciellt för oss frusna stackare som är gjorda för ett varmare klimat och inte mår bra av att kylas ner om nacke. Det är bara att dra på sig en polo och en eller två söta koftor över lite beroende på hur kallt det är. Köpte med mig två av samma märke som jag haft sedan förrförra hösten, från Åhlens. Tröjorna är prisvärda, två för 199 kronor och då är de dessutom tillverkade av ekologisk bomull som odlats utan bekämpningsmedel och konstgödsel. Och de håller länge…och är fortfarande snygga efter massor av tvättar.
monument och katastrof
Denna jättelika skulptur på 12 meter står i Malmö högskolas entréhall. Konstnären heter Sirous Namansi och titeln på konstverket är ”Patterns of failure”. Materialet är målad aluminium och färgerna är liksom färgglatt ”pastellakvarelliga”. Bilden ovan är tagen med mobilen och gör inte statyn rättvisa, den är betydligt färggladare och roligare i verkligheten. Skulpturen föreställer trasiga porslinskoppar, märkliga föremål som jag uppfattar som kitschiga. Under hela min studietid har jag förundrats över denna skulptur. Först har vi namnet som känns märkligt för oss studenter som kämpar för framgång, dvs allt annat än misslyckande som failure betyder. Samtidigt upplever jag namnet som humoristiskt och djupt, för visst har de flesta av oss studenter små eller stora ”missöden” bakom oss, i form av trasiga skärvor och kanske är det just de erfarenheterna som skapat behovet av att söka utveckling via kunskapens källa.
Hos mig infinner sig motivationen och glädjen i samma stund som jag kommer in i högskolan entré och får syn på denna lekfulla skulptur. Det skulle vara så spännande att få höra hur konstnärens tankebanor vandrade vid denna framställningsprocess, vid val av titel, färger och hela altet. Jag upplever den som rolig, lekfull, intressant, tokig, spännande och på något sätt är den ”fulsnygg” och vacker genom sin mäktiga uppenbarelse. Och den tillför högskolan det där lilla extra som gör livet och svårigheterna lättare att övervinna…
som tjuren ferdinand
Som ni ser är det både mörkt och kallt utanför fönstret och Om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig inte alls motiverad att ge mig iväg idag, skulle mycket hellre sitta här under min korkek och lukta på blommorna, snusa lavendelhjärtan och dricka kaffe…men plikten kallar.
mys i hyacintdoftens sken
Åh vad mysigt att ha dottern hemma, som jag har saknat henne. Min lilla blomma. Vi festade till det med trerätters, pratade om lite allt möjligt och spelade TP. Mitt på bordet blomstrar hyacinterna för fullt och sprider en doft av blommor och jul omkring sig. Istället för att plantera dem i en kruka i år, så placerade jag dem i två höga kristallglas för drinkar och det blev hur fint som helst…vi har kunnat följa hur rotsystemet vuxit efterhand som jag vattnat…
lila ballerina
Nu är det slut på att frysa om fötterna, trots att våra golv alltid är iskalla så här i vintertider. Fyndade dessa lila Shepherd inneskor på julrean och jag känner mig helnöjd. Spanade in dem gjorde jag redan innan jul men då tyckte jag att de för dyra, igår var det 50% och då kändes priset betydligt rimligare och skorna fick följa med hem…ett riktigt värmande köp.
om att vända motgång till framgång
2012 – magiska år. Tänk att jag under detta år avslutat den största delen av min utbildning. Jag har skrivit klart mitt examensarbete i bild, tagit farväl på praktikplatsen där jag varit sedan 2008. Nu är det bara slutet av ”att vara lärare” kursen och sedan ytterligare en termins studier, för att skriva uppsats i sidoämnet, om allt går planenligt tar jag ut min magisterexamen i juni! Känns helt otroligt att jag närmar mig det målet jag satte upp för ett antal år sedan. Tiden före studierna ägnade jag närmare 10 år av mitt liv till rehabilitering efter en allvarlig trafikolycka, prognosen var inte speciellt munter de där första åren. Men jag har bevisat att envishet lönar sig och att man kan återhämta sig och komma tillbaka till ett ”normalt liv”, trots en allvarlig nackskada med alla konsekvenser det innebär. Det är som sagt inte hur man har det utan hur man tar det som är avgörande vid problemlösning – det är min erfarenhet. Med facit i hand känner jag mig stärkt av att veta att jag har övervunnit en av de största prövningar i livet och det ger mig styrka och mod att sätta ribban högt genom att planera in i angelägna projekt för 2013.
Bilden är från sommaren 2012, då vi bilade till Alperna och vandrade i de Schweiziska bergen – att stå där på höjderna och blicka ut över omgivningarna, det var en mäktig känsla.
lördagsmys
Levande ljus och lördagsmys….. fokus på återhämtning efter allt flyttande, examensarbetande, julfirande och stök så är det skönt att bara vara, ta det lugnt, dricka ett glas vin och softa. Är inte alls i fas med att påbörja studierna igen…men snart…
Årskrönika 2012
2012 har sannerligen varit ett år i konstens och musikens tecken. – Vi måste gå på opera och teater oftare, sa jag… Klart att vi måste, sa min man och bokade in övervägande operor…Och oj vad vi har njutit av berättelser, tolkningar, dramatik, musik, sång, vackra scener, dräkter och hela upplevelsen som det är att se en föreställning in live. Vi har varit på den magnifika Göteborgsoperan och sett Puccinis storslagna Tosca.
På Malmö opera såg vi Bizets sensuella Carmen, där Sydsvenskans reporter jämförde Carmen med en a lá Lisbeth Salander version. Och Oh… vad jag lyssnade på Carmen i tid och otid efter den föreställningen, blev så till mig att jag skrev dikter, målade och framställde ett Carmencollage… vi fick tom ett kärleksbrev från Carmen en tid därefter (som visade sig vara reklam från Malmö Opera för att locka oss att se föreställningen en gång till – vilket vi gärna hade gjort om priserna hade varit lite förmånligare).
Att njuta av Tjajkovskijs balett Svansjön var sannerligen något i en klass för sig. Jag bara älskar balett och Tjajkovskijs Svansjömusik…den förtrollade stämningen… tänk att det finns människor som viger hela sitt liv åt att dansa och liksom svepas in i musikens förunderliga värld. Och tänk att det alldeles här i närheten finns en förtrollande vacker näckrossjö som heter Svansjön.. vid Svaneholmsslott. Denna föreställning agerade inspiration till en ”moodboard” jag skulle göra i skolan.
En riktig helkväll var det att njuta av Wagners fem timmar långa musikdrama Parsifal, en saga och en spektakulär svanesång som gav en hel del att fundera och klura kring…
Under senvåren gick jag en kurs i arkitektur där jag kom att fördjupa mig i Malmö Operas arkitektur. I processen kring beslutet om att bygga ett operahus i Malmö, utlysningen av en tävling och arkitekternas arbete som ligger bakom, från ritningar till det färdiga resultatet, invigningen 1944 och fram till det fantastiska operahus vi har idag. Jag insöp fakta och miljö. Insåg att byggnaden har en ”själ” i form av en röst och nu när jag har tagit mig tid att lyssna till atmosfären kring Malmö Opera är jag så kär i denna magnifika byggnad att jag skulle vilja undersöka den ännu närmare och ännu oftare…. Ja, minsann Sigurd Lewerentz, Erik Lallerstedt och David Hellden gorde ett fantastiskt arbete tillsammans när de ritade och planerade Malmö Operas arkitektur.
På Kungliga operan i Stockholm såg vi Puccinis La bohemé som utspelar sig under takåsarna i det romantiska, konstnärliga Paris där drömmar ibland är viktigare än verklighet….Musiken var heltotrolig, Men det mest speciella den helgen var ändå att få uppleva Dramaten och se Bergmans teater Fanny och Alexander… se den fantastiska föreställningen och tolkningen…. av min favorit Fanny och Alexander…på Dramaten där det bland annat finns en helt otroligt vacker målning av Carl Larsson…
Och visst är det så att ombyte förnöjer, opera och teater i all ära men vad vore livet utan Madonna, kvinnan med en gigantisk girlpower? Som vi rockade loss Emelie och jag på Ullevi i Göteborg och tänka sig att jag stod och sjöng ”Like a bitch out of order, like a bat out of hell, Lika a fish out of water, I´m scared can´t you tell, bang, bang…”
. Tillbaka på Malmö opera där Verdis Luisa Miller var så vacker att jag fortfarande inte riktigt kan smälta att den inte framförs oftare…kanske därför att den inte har några tydliga strofer som man kan gå lalla med i i efterhand. Den var liksom harmonisk och underbar att vara publik till men i efterhand kan jag inte riktigt dra mig till minnes hur musiken egentligen lät. Märklig känsla…är det iaf
Hihihi…mitt i de där allvarliga sagorna, kärleksberättelserna och tragedierna drog vi iväg för att skratta litegrann och bli bestörta av tonerna till Vita hästen på Nöjesteatern och det var minsann en ”kulig” upplevelse.
En annan annorlund showupplevelse bjöd Lena Philippson på i Göteborg på Rondeo…som vi skrattade – hon har en rejäl portion, humor och självdistans. Scenshowen bjöd på en hel del överaskningar, vackra dräkter och happenings…
Inte att förglömma är den Mama Mia showen min systerson Alexandar spelade med sin klass på Grand i Trelleborg. Han sjöng solo, dansade och gick in i sin roll med hängivenhet. Stämningen var verkligen på topp och alldeles helt otrolig….
Sist men långt ifrån minst, den kanske rent av bästa upplevelsen är teatern, uppsättningen av Fanny och Alexander på Intiman, Malmö stadsteater. Denna tolkning är så otroligt bra att man bara vill gå dit igen och igen och igen… replikerna, citaten och hela altet är så berörande att man fundera, överväger och begrundar livet och tankarna, djupet och ytterligheterna…
Så här med facit i hand kan jag lugnt konstatera att år 2012 har varit ett bra år för opera och teater med konstfulla inslag….
första fikan…
Himla mysig shoopingtur och sen fika hos dottern i hennes lägenhet. Tänk att mitt lilla barn vuxit upp och flyttat hemifrån, känns så magiskt och lite läskigt på samma gång. Jag som är van vid att koll på allt och alla här hemma tvingas släppa taget litegrann…. 😉 och inse att både sonen och dottern är vuxna. Jag är en stolt förälder som känner mig trygg med vetskapen att varje generation faktiskt blir smartare än sina föräldrar (teorier jag kan styrka via forskaren Säljö). De är båda rustade för att stå på egna ben. Samtidigt inser jag att oavsett hur gamla de blir så kommer de alltid att vara mina barn. Och nu planerar vi tillsammans för nya traditioner och ett förslag som vi ska inviga på söndag är att äta söndagsmiddag tillsammans i den mån det är möjligt med tanke på allas almanackor.och med tanke på att sonen kommer hem från schackturnén på lördagkväll så passar det perfekt. Och det ska bli himla trevligt, tycker jag…jag ska bjuda på så god mat att de frestas att planera in den där söndagsmiddagen varje vecka 🙂
hunden är människans bästa vän
Jag är fullt medveten om att jag lovade en årskrönika och det är just den som är anledningen till att det varit lite tystare ett tag. Jag fastnade i april när Siena dog och sen kunde jag helt enkelt inte avgöra hur jag skulle gå vidare…hur skriver man i en årskrönika att man förlorat en av sina bästa vänner, en familjemedlem, en goldenretrieverhund som varit delaktig i familjelivet de senaste 11 åren? eller hur låter man bli att berätta för att kunna hålla inlägget positivt, när man då känner att det framstår ytligt och utan innehåll? Hur berättar man att i början av året var vi fyra människor och en hund och i slutet av året fyra människor och en stor saknad? Hur berättar man att man varje gång man kommer hem, känner att något fattas, varje gång man promenerar saknas någon? Hur berättar man att tjejträffarna med fyra flickor och två tikar förvandlats till tjejträffar med fyra flickor, en tik och en saknad?
Jag väljer att inte berätta om sorgen. Sorgen är min privata. Jag bara gläntar på dörren och konstaterar att Siena tillförde vår familj ovärderliga stunder av kärlek och glädje och hon kommer alltid att ha en speciell plats i våra hjärtan. Därför blir detta ett eget inlägg som separeras från årskrönikan.
Det är ju trots allt som Queen sjunger i ”The show must go on” … showen fortsätter alltid oavsett vad vi tycker om fortsättningen, så är det bara… Livet är en gåva man bör förvalta som den dyrbaraste skatt!
Nu är detta avklarat och årskrönikan på gång…
2013
Nyårsafton var lugn och skön precis som planerat men sedan dess har det varit full fart. Tre människor har burit möbler och lådor, besökt möbelvaruhus, monterat ihop möbler och svurit över antalet skruvar, städat och ställt iordning och slängt skräp. Skrattat och suckat, ätit pizza i flyttröran och blivit bjudna på första tilllagade middagen i dotterns nya lägenhet. Tidiga mornar och sena kvällar…hu, vad trötta vi är men oh vad omvälvande, spännande och samtidigt roligt detta är.