Kategoriarkiv: Lyrik

Anteckningar om hö, av Birgitta Lillpers

Publicerat av
6

Anteckningar om hö, är titeln på en diktbok av Birgitta Lillpers (2016, Wahlström & Widstrand). Det här är en diktbok jag har haft lite svårt att greppa. Jag har påbörjat läsningen flera gånger men ärligt talat så har jag inte riktigt förstått vad den vill säga, så den har fått stå i bokhyllan och vänta in rätt tillfälle på att bli förstådd. Av någon anledning känns det som rätt tillfälle just nu. Kanske beror det på att titeln talar till mig på ett helt nytt sätt nu när vi har hö i huset. Tidigare fann jag titeln gåtfull, Anteckningar om hö.

Just nu tolkar jag det som om boken handlar om livet, om det gamla, det nya och om betydelsen av något så betydelsefullt som hö. Hö kan ha stor betydelse för den som livnär sig på hö, och om man tänker efter så är det fortfarande många. Innan höet blir till hö består det av vildvuxet gräs, kanske ängsgräs fyllt av blommor som besöks av pollinatörer. I boken ryms små möten med olika typer av djur. Men där finns också tecken på sjukdom, svår sjukdom och motgångar. Samtidigt känns det som om språket gör mig nyfiken att läsa vidare. Det finns något där mellan raderna som gör mig nyfiken.

Stroferna på sida 94 känns intressanta i tider som dessa med en Coronaepidemi som breder ut sig över världen.

Semesterlängtan består. En dag till och sen reser jag iväg på en riktigt efterlängtad hemester här hemma i min alldeles egen lilla trädgård, med tid för att måla, läsa och skriva.

Njut av dagarna som passerar, ta väl hand om dig och ha en alldeles underbar dag <3

Christina Karlsson

Längs vägen – världen

Publicerat av
8

Tre arbetsdagar kvar. Det är helg och jag varvar ner genom att läsa en av mina nyfunna haikuvänners nyutgivna bok. Kerstin Park har samlat 72 haikudikter i boken Längs vägen – världen, (Fri press, 2020).

Längs vägen är en fin bok som låter mig följa årstidernas växlingar från vinter till vår, sommar, höst och tillbaka till vintern igen. Jag tycker om dikterna, de är rogivande och tänkvärda. En av mina favoriter är haikun som innehåller en hyllning till ginkon. Ginko är som är en tyst vandring i grupp, då man samlar inspiration och skriver sina haikus som man sedan läser upp för varann. Jag har varit på några ginkos och det är något jag finner massor av inspiration i.

Dikten är hämtad ur Kerstin Parks, Längs vägen – världen, sid 41.

Brukar du läsa haikudikter?

Christina Karlsson

The show must go on…

Publicerat av
10

The show must go on, fullt ut och helt

även när världen är sargad och delt.

.

The show must go on, även i livets svåra stund

när jorden är platt och inte längre rund.

.

The show must go on, när solen inte längre lyser

när månen är mörk och alla hjärtan fryser

.

The show must go on, när allting blir fel

när konsten blir ful och det finns sprickor i varje del

.

The show must go on, därför att allt kan vända

Någon ser en gnista, tänder ett ljus

och ser hur allt fint börjar att hända…

The show must go on…

Christina Karlsson

En dikt och ett hedersomnämnande

Publicerat av
12

Bokförlaget Fri Press arrangerade en haikutävling för en tid sedan. Jag deltog med en nykomponerad dikt, som tillsammans med några andra dikter nyligen fick lite extra uppmärksamhet med hedersutlåtande på deras hemsida. Segern kammades visserligen hem av en annan poet, men min dikt fick ett fint hedersutlåtande som jag gärna delar med mig av. Vill ni se fler av bidragen så är det bara att kika in på förlagets hemsida.

I skrivande stund är det måndagsmorgon och jag är alldeles strax i full färd med att kasta mig rakt in i en ny arbetsvecka.

Må gott och ta väl hand om er!

Christina Karlsson

Tecknar, skriver haiku, läser böcker… och annat smått och gott…

Publicerat av
10

flyr vardagsbrus

botaniserar sköna

gröna bokbladshus

En ny bok håller på att ta form, men den här gången är det svårare att administrera skrivtiden. Hösten rusade förbi innan hösthaikusamlingen var klar, så nu har jag påbörjat vinterhaiku, en tredjedel av vintersamlingens innehåll är klart, men snart är det vår och dikterna måste skrivas vid rätt tidpunkt. Jag kanske måste skjuta fram utgivningen ett år till. De senaste dagarna har jag hunnit skriva en hel del, men en veckas ledighet går alldeles för fort… snart är det måndag med ny arbetsvecka, nya uppdrag och lite till sådant som att planera årsmöte på KVIS, företagsmässa, poesiläsningar… Inte nog med det, för snart är det vår och då går det bara att skriva vårhaiku.

Jag är nöjd med min debutbok, men känner att uppföljaren måste bli något extra och det känns det som att den är på väg att bli. Den får helt enkelt ta den tid den behöver och om det blir 2020 eller 2021 får framtiden utvisa.

Nåja, det positiva är att tiden trots allt är lika för oss alla och oavsett vad vi gör för att vinna mer tid så består dygnet av 24 timmar. That´s it!

Nu ska jag botanisera vidare bland bokbladen i min dikt- och tecknarverkstad *

Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Haiku åt folket…

Publicerat av
8

Haiku är en diktform som är omgiven av en hel del riktlinjer och regler för hur den ska skrivas, och om man skrapar på ytan finner man nästan lika många regler som experter. När jag läser Birk Anderssons, Haiku åt folket (2019, Fri Press) får jag en känsla av att han både vill äta och behålla kakan. Birk skriver haikudikter, men inte vilka haikudikter som helst utan anarkistiska haikudikter och boken avslutas med ett kapitel som heter ”Regler”, vilket i sin tur avslutas med ” Regler- det finns inga regler i Anarko Haiku.” (s136). Birks sätt att skriva är motsägelsefullt, samtidigt som det fungerar. Han skriver haiku, samtidigt som han briljerar med att bryta regler samtidigt som han bestämmer vilken mall (haiku) han vill passa in sitt diktande i.

Haiku åt folket (s 61) Birk Andersson

Med glimten i ögat, allvar i tonen och en stor portion humor lyckas fånga de där paradoxala situationerna som vår samtid bär med sig.

Haiku åt folket, Birk Andersson
Haiku åt folket (s 87 ) Birk Andersson

Jag gillar en hel del av det jag läser, ler igenkännande och höjer ögonbrynen om vartannat. En del av de åsikter jag kan skönja mellan raderna håller jag med om men det finns en del andra åsikter jag inte alls håller med om och det är ju precis det som bidrar till att jag gillar innehållet. Dikterna är lättlästa, samtidigt som de väcker tillfällen för filosofiska stunder och om man vill som diskussionsunderlag.

Titeln är intressant, Haiku åt folket. Är det folket som äter haiku eller är det haikudikter åt folket? Oavsett vilket så är det effektfullt.

Jag har sagt det förr, och säger det igen, – Mer poesi åt folket!

När läste du poesi senast?

Christina Karlsson

God fortsättning på det nya året!

Publicerat av
18

Nyårsafton firades tillsammans med goda vänner som vi känt sedan barndomen. I år var det deras tur att hålla i firandet och det kändes särskilt lyxigt att vara bortbjuden, att bara glida in till ett färdigdukat bord och njuta av god mat och dryck i kombination med bästa sällskapet. Lyssna på musik, dansa, vara seriösa, fåniga, leka med bordsdekorationerna (stjärnorna), prata om allt möjligt och omöjligt, högt som lågt mellan himmel och jord, och bara kunna vara så där avslappnad som man kan vara tillsammans med människor man känt sedan barndomen. Känner mig tacksam som har dessa människor i mitt liv.

Nyårshelgen till ära skrev jag några nyårshaikudikter, som jag delar med mig av i detta inlägg. Om ni vill höra mig läsa dikterna så kika in på mitt Instagramkonto, bara sök på karlchristina så finner ni mig.

Tonen är en fest

nyårstransformation

glittrar på var gäst

*

Tonen är ett år

tiden blir historia

förväntan består

*

Tonen är ett glas

spritter av bubbel och kras

champagnekalas

*

Nytt år, nya möjligheter, år 2020 here we come!

Nyårslöften är inget för mig… däremot så har jag en hel del mål, drömmar och förhoppningar inför år 2020!

Brukar du upprätta nyårslöften?

Nyårskramar <3

Christina Karlsson ©

Nattmusik för dagsländor

Publicerat av
6
Nattmusik för dagsländor, sid 87

Eva-Stina Byggmästars Nattmusik för dagsländor (2019, Wahlström & Widstrand) är enligt min mening ett av hennes absolut bästa verk. Jag fascineras av hennes liknelser och oväntade metaforer som väcker fantasin och griper tag i mitt läsarhjärta. Hon tar ännu en gång med mig på en svindlande resa och denna gång går resan genom livets toppar och dalar. Det känns som om det hon skriver är omskrivningar för något självupplevt, och kanske är det just därför det känns så äkta. Jag brukar fascineras av passionen och glädjen som hennes poesi förmedlar, och den finns kvar i detta verk trots att den blandas med omskrivningar av den svåraste ångest en människa kan uppleva.

Nattmusik för dagsländor sid 45

Hon skriver så fint om poeterna som älskar, om deras svårigheter och sorg. Hon skriver om deras kamp och om hur de trotsar det svåra genom att cykla till affären och köpa hoppfulla frön och vilda lökar. Hon skriver om ögonblick som aldrig ska komma, om svartvita tangenter, längtan efter vingar, om världar av elfenben och ebenholts, och om händer som spelar schack på bottnen av en kalk.

Hon skriver på ett naivistiskt och naket, expressionistiskt sätt som skapar en känsla av att man befinner sig i en surrealistisk drömmålning, av en metamorfos i en modernistisk värld. Eva-Stina Byggmästar bjuder in läsaren till en sagolik värld och hennes unika lyrik har en förmåga att hela det som är trasigt.

Mitt första möte med Byggmästar skedde i samband med en lyrikkurs på LittVet i Lund. När jag läste hennes, Men hur små poeter finns det egentligen kändes det som om jag funnit en skatt. Jag känner en otrolig tacksamhet, tröst och glädje över att ha funnit den skatt som gömmer sig i hennes poesi. Eva-Stina Byggmästar är en av mina största inspirationskällor!

Har du läst något av Eva-Stina Byggmästar?

Christina Karlsson