Hur känner man igen en haikudikt?
Enligt Verskonstens ABC, av Alf Henriksson (Bra Böcker, 1982) kan en haiku också kallas för hokku. En haikudikt har sitt ursprung i den japanska versformen som består av tre rader med respektive fem, sju och fem stavelser.
Alf Henriksson hänvisar till Per Erik Wahlund som bland annat tolkat Kobayashi Issa. Denna översättningen fann jag i en artikel om haiku, av Sebastian Lönnlöv på LitteraturMagazinet.
Men vad är då en stavelse? Jag brukar säga att stavelserna är rytmerna i orden. Stavelserna består vanligen av en vokal med efterföljande konsonant. Ordet verskonst består tex av två stavelser/vokaler, dvs bokstäverna e och o.
Hårda vokaler är: a, o, u, å
Mjuka vokaler: e, i, y, ä, ö
Man brukar även säga att en haikudikt ska beskriva en mänsklig iakttagelse av en scen där något händer eller inte händer, samt någon form av koppling till en årstid. En haikudikt kan också innehålla någon form av vändning som tillför ett nytt perspektiv.
Avslutningsvis så vill jag tillägga att denna förklaring av haikudiktande avser det klassiska sättet att definiera en haikudikt på. Många nutida poeter som skriver haikudikter bryter stavelseregeln, fem-, sju-, fem- med motiveringen att en haiku är en kortdikt. En kortdikt som kan skrivas på en, två eller tre rader med både färre och fler stavelser än de klassiska sjutton.
Jag personligen gillar utmaningen med ett visst antal stavelser, som den klassiska fem- sju – fem. Jag tycker inte att en kortdikt och en haiku är riktigt detsamma. En haiku är visserligen en kortdikt och visst kan även jag skriva kortdikter utan att räkna stavelser, men då kallar jag dem för kortdikter och inte för haiku. Men detta är som sagt min personliga uppfattning.
Världen behöver mer poesi, och det viktigaste är ju att människor skriver och läser dikter och sen är det ju upp till var och en att räkna stavelser, eller inte räkna stavelser. Jag föredrar att räkna mina stavelser därför att jag helt enkelt inte kan låta bli <3
Har du några tankar om haikudiktande?
Christina Karlsson