ibland finns det en lycka i att bara strosa runt utan vare sig mening eller mål….

140804_1

Ibland finns det en lycka i att bara strosa runt utan vare sig mening eller mål…. att bara vakna upp på morgonen och dra på sig promenadskor och vandra iväg och bara gå dit fötterna bär. När jag är i Cambridge hamnar jag oftast på The Fitzwilliam Museum. Jag går dit för att kolla in konsten, arkitekturen och speciellt för att hälsa på Monet och Renoirmålningar som hänger där på andra våningen.

Denna gången hade jag också turen att gå rakt in i den finaste sommarrea man kan tänka sig, på Laura Ashley som jag är så himla förtjust i. Fyndade kappan som jag har på mig på bilden och jag är så nöjd med den här kappan att jag inte kunde låta bli att inviga den trots att det egentligen är för varmt… men vad gör man inte för konsten att bära en kappa…

Rent fysisk är jag hemma igen men på något sätt kan jag inte slå mig till ro och samla ihop mig själv. Plikten har börjat pocka på och på söndag är det min sista semesterdag…och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Visst ser jag fram emot hösten och allt det där. Jag tycker så mycket om mitt arbete, det innehåller många solglimtar och mycket fint….ett viktigt uppdrag.

Men jag behöver mer semester! Och ännu mera semester. Känner mig inte alls i form för att avbryta något som är så skönt och behagligt. Semestern har ju nyss börjat och jag har fler målningar att färglägga, fler böcker att skriva och mer lyrik som vill dansa…fler klänningar att sy, rum att inreda och framförallt fler människor jag vill hinna träffa… fler promenader utan mål och mening och fler timmars vila och soft sömn…utan att väckarklockan skriker gäla ord i mina öron…. så för tillfället får jag ingen ro utan känner mig mest dyster över att semestern är slut…

140807_1

Ta makten över ditt liv och Se att det finns ljus även i det mörkaste mörker

För många av oss är hösten en ljus och glädjefull tid då vi påbörjar något nytt, återgår till fasta rutiner och skapar nya mönster i våra liv.

– Men för många kan hösten upplevas som en plågsam tid, en tid då man ifrågasätter meningen med livet och tänker att allt känns mörkt och hopplöst. Ibland kan en sådan känsla uppstå utan att man vet varför. Ibland kan det vara en utlösande faktor som triggat igång känslan av hopplöshet, faktorer som sjukdom, olycka, sorg, traumatiska minnen, ångest, skilsmässa, försämrad ekonomi, avslag på en ansökan som kändes angelägen, osv. Kanske tittar man sig då omkring, och tycker att det känns som om alla andra har det bättre ställt. Ibland kan det kännas så mörkt, att man inte ens orkar se sig omkring och jämföra överhuvudtaget. Kanske är man så påverkad av det som tynger en – att man inte ens mäktar med att tänka på hur andra har det.

Detta är ett av de svåraste inlägg att skriva, just därför att jag vet att det finns en risk för att de ord man säger till någon som mår riktigt dåligt – de ord kan antingen låta som en klyscha, missförstås eller granskas och förvanskas till något annat än vad som var dess avsikt från början. Samtidigt är det oftast bättre att säga något än ingenting alls. Det är bättre att visa att man bryr sig. Och jag bryr mig, och jag vill så innerligt att alla människor ska se att den egna kapaciteten oftast är större än vad man tror.

Min tes är att varje människa har möjlighet att påverka och forma sin framtid. Det handlar om att tillägna sig de verktyg och/eller de kunskaper man behöver för att ta sig vidare och kunna bygga det liv man vill ha. Varje person är unik, varje person bär sin egen berättelse och varje person har möjlighet att påverka sitt eget liv.

Och det ligger en hel del i det som Laleh sjunger om att bara för att det är svart i mörkret så betyder det inte att där inte finns några färger. ”Just because it’s black in the dark, doesn’t mean there’s no color”.

Detta inlägg handlar inte om hur man tar sig tillbaka till något som har varit. Tiden rör sig alltid framåt och just därför handlar detta inlägg om hur man kan göra för att ta sig igenom svårigheter och bygga upp det liv man vill ha just här och nu.

Steg 1 är att inventera sin situation. Fundera över hur situationen ser ut och vad som hänt. Ibland behöver man bearbeta detta stadie flera gånger eftersom det oftast är svårt att få grepp om en obegriplig situation. Jag skriver obegriplig, eftersom jag vet att traumatiska upplevelser oftast är obegripliga. Man behöver sörja, fundera och ”bekräfta hur situationen ser ut just nu” – för att komma vidare och påverka sitt liv i den riktning man behöver för att må bra.

Steg 2 kan handla om att granska och söka information. Vad säger forskningen om detta som man varit med om, och vilka risker/prognoser finns framöver. Vad säger andra som är i liknande situation. Finns det någon som övervunnit ”problemet”, och hur gjorde dessa personer för att komma vidare. Vilka möjligheter kan jag gripa tag i och vilka rättigheter bör jag i första hand fokusera på.

– Av egen erfarenhet, vet jag att sjukvården kan kännas som en outforskad svårgenomtränglig djungel pga väntetider och ibland tyvärr pga att man inte får träffa rätt kompetens vid rätt tillfälle eller pga av att den som svarar när man ska boka tid inte förstår hur angeläget ens problem är. Här är det lätt att hamna i en moment 22 situation, eftersom man egentligen skulle vara hjälpt av att vara frisk för att orka stå på sig och driva sin rehabilitering framåt. Men det finns god kompetens och många möjligheter – så det är väl värt att stå på sig även om det kan ta alla krafter i anspråk under en begränsad tid. “Just keep on Walking….”

Tänk på att det är ditt liv och ditt ansvar det handlar om. Det är din tid som pågår och det är du som är expert på din egen kropp och du vet bäst hur just du mår. Man har bara ett liv och det livet är till för att levas och för att man ska kunna delta utifrån sina förutsättningar. Lyssna till ditt hjärta och till ditt sunda förnuft – och fortsätt kämpa tills du finner rätt inspirationskällor och till du får träffa rätt kompetens och får tillgång till den rehabilitering du behöver för att må bra.

Steg 3, Det är helt okej att summera det som varit, men det går aldrig att ändra på det förflutna därför bör man akta sig för att fastna i ältande. Man mår själv bäst av att ta makten över sitt liv och bekräfta hur situationen är just nu och vilken väg man vill välja för framtiden. Det finns ingen anledning att låta traumatiska upplevelser påverka en till den grad att man ältar orättvisor så mycket att man inte tillåter sig själv att delta i livet. Ta makten över ditt liv och gör dig själv till segrare genom att tillåta dig själv att leva ditt liv så som du vill och kan leva ditt liv under de förutsättningar som råder.

Steg 4, Ibland kan hinder på vägen verka omöjliga att ta sig över, men om du måste passera dessa hinder för att nå dina mål så – Ge inte upp! Stanna upp och gör en analys av hindret och situationen. Se ditt hinder ur flera olika perspektiv. Världen är stor och vi är små. Oftast finns det flera vägar som leder till ditt mål, det gäller bara att ta av sig skygglapparna och se de där krokiga småvägarna som finns i periferin. De där krokiga små vägarna kan ta längre tid men samtidigt bjuder de oftast på nya intryck och upplevelser som berikar vandringen.

Steg 5, Stig ut ur din bekvämlighetszon och våga ta plats. Tro på dig själv och inse att just du är värdefull, vacker och unik! Vi har bara ett liv och det livet pågår just här och nu och varje människa har möjlighet att påverka sitt liv. Självklart så finns det vissa förutsättningar och begränsningar att ta hänsyn till, samtidigt som det finns flera möjligheter och vägar som leder framåt.

Varje dag är en ny dag. Varje ny dag innehåller möjligheter, det gäller bara att upptäcka vilka möjligheter just du vill gripa tag i!

 

Och vem är jag som tar mig rätten att skriva detta inlägg? Detta inlägg grundar sig till viss del på egna livserfarenheter av att bla ha tagit mig igenom svåra konsekvenser efter en trafikolycka, och av att befinna mig i närheten av personer som mår dåligt och befinner sig i komplicerade situationer. – Jag vill så gärna sprida ljus, hopp och glädje omkring mig och jag hoppas att mitt inlägg kan inspirera någon eller flera till att våga stiga ut ur sina bekvämlighetszoner och våga tro lite mer på sina egna förmågor. Och framförallt tillåta sig själv att se världen med “realistiska glasögon” och upptäcka de där fantastiska färgerna som behövs för att måla sitt eget liv i de kulörer man blir allra lyckligast av att uppleva…

Jag vill inte påstå att det är lätt, men jag vet att det alltid finns olika perspektiv, möjligheter och alternativ….

 

Dagens outfit

140802_11

En läsare frågade efter ett inlägg med “dagens outfit” och eftersom jag tyckte att det var ett gulligt önskemål, nappade jag direkt på förslaget. Men nu är vi i Cambridge  och jag har inte stativet med mig, så jag fick helt enkelt be maken att fotografera. Känns lite märkligt det där att posera när någon annan håller i fotograferandet…

Idag har jag en klädsel lämpad för dagens Cambridgeväder som är omväxlande regnigt, molnigt och i nästa ögonblick tittar solen fram för att i ett tredje ögonblick skina så starkt att det känns som tropisk värme…

Idag bär jag en korallröd tröja, blommig kjol, blå strumpbyxor, promenadvänliga sneakers och svart väska som vid fotoögonblicket inte gick att knäppa eftersom jag precis köpt en jättegullig barnbok som är lite större än väskan min. Boken har fantastiska illustrationer och handlar om två katter i Cambridge, men den skriver jag mer om en annan dag. Ha det gott 🙂

140802_9

 

Vyer från den botaniska trädgården i Cambridge

140802_6

Den botaniska trädgården i Cambridge är väl värd ett besök. Parken är en som en välbehövlig grön oas mitt i staden. Parken låter öronen vila från stadsljuden och sinnet får ro där bland blommor och blader. Jag har varit här tidigare så denna gång gick jag inte igenom hela parken. Den tropiska värmen gör att jag spar på mina krafter. Jag gick hit för avkoppling, för att äta min lunch på en skuggig plats, läsa den där Shakespearebokenboken, koppla av och för att beundra rosenträdgården, näckrosdammen och bara kolla läget….

140802_5

Här ser ni en av de pampiga grindarna som leder in till parken. Utanför grindarna kan man antyda bilarna som susar förbi på gatan.

140802_7

140802_8

Det här trädet ser spännande ut, ser ut som om det växer rosa bomull på grenarna….

140802_2

Anemoner

140802_3

Och näckrosor…

140802_1

så många näckrosor…

140802_4

Och så många otroligt vackra små rum… bara älskar dessa speglingar i vattnet…

140731red

Och här har jag gjort ett experimentellt rosenkollage av fotografier från rosenträdgården….

Om ni reser till Cambridge och ska besöka parken så heter den Cambridge Univeristy Botanic Garden.

lediga dagar i Cambridge…

140801_7

Det är så skönt att stiga upp på morgonen och gå ner till en hotellfrukost som innehåller allt man kan tänkas vara sugen på. Hotellet ligger alldeles intill floden Cam och vi äter frukost med utsikt över floden och ett stort grönområde på andra sidan. Double Tree by Hilton heter hotellet.

Jag tar dagarna som de kommer. Idag satt jag på grönområdet tvärs emot hotellet och läste Shakespeares The Twelfth Night. Ikväll ska vi se föreställningen spelas utomhus i en av collageträdgårdarna och det ser jag fram emot.

140801_4

Frisyren såg ut såhär. Jag bara snurrade runt håret och satte upp det med en hårklämma. Praktiskt. Utsikten åt ena hållet såg ut såhär..

140801_8

Och på andra sidan Cam ser ni en glimt av hotellet där vi bor…

140801_9

Vi blev minst sagt förvånade första morgonen när vi upptäckte att det går kor lösa på det stora grönområdet tvärs emot hotellet. På grönområdet finns cykel och gångstigar och folk brukar sitta där och fika. Ibland går korna fram till människorna och vill bli klappade, men oftast håller de sig för sig själva, eller så står de och svalkar sig i något vattenhål… Så himla engelskt och pittoreskt… Många av byggnaderna häromkring är flera hundra år gamla och i kombination med grönområden och betande kor så associerar jag direkt till de där gamla engelska målningarna som man ser överallt på konstmuseér… med grön natur i kombination med vatten, hus, människor och betande kor.

140801_5

Lite respekt känner man allt när man passerar gångstigen samtidigt som korna. Det är ju stora djur.  Nåja, från det ena till det andra

Igår promenerade jag in till city och fyndade denna fina klänningen på Laura Ashley. Ni som känner mig vet att jag har en liten “crusch”  i Laura Ashleys underbara rosenmotiv. När maken fick se klänningen var första kommentaren att – Mönstret påminner om tapeten i vardagsrummet… och ja, det har han rätt i. En ros är en ros, är en ros – så är det ju. Och jag gillar rosor och klänningar i många olika varianter. Enfärgade, prickiga, rutiga och mest av allt blommiga klänningar. Nu ska jag alldeles strax dra på mig den här och göra mig iordning för kvällens föreställning…. Jag önskar er alla en finfin fredagkväll 🙂

140801_1

140801_2

från ett hotellrum i Cambridge

140801Jag har varit i Cambridge sedan i måndags. De senaste inläggen om Ölandsresan har jag suttit här på hotellrummet och skrivit. Det blev lite väl intensivt det där, att komma hem från Öland på söndagkväll och resa till England på måndageftermiddag. Packa upp, stresstvätta och packa för en ny resa….i-landsproblem (jag vet) men tröttande ändå. Försenat flyg pga av lokal översvämning i London… Tisdagen spenderade jag mest på hotellrummet, vilade, bloggade och redigerade bilder. Sedan dess har jag varit “fit for fight” igen.

Det är maken min som sköter en hel del av sitt arbete härifrån Cambridge, därför blir det en del resor hit för hans del och eftersom jag har semester så passade det utmärkt för mig att följa med denna gång. Han är på kontoret hela dagarna och jag strosar runt i Cambrige city och har det bra. Det var ett helt år sedan jag var här senast så det är riktigt fint att få återse staden…