Jag överlåter tolkning av dagens bild till er läsare, men det finns några idiom dolda och ni får gärna skriva vilka i era kommentarer.
Må väl och ha en fin vecka!
© Christina Karlsson
Ekopoesi. När jag läser att rubriken till poesiläsningen den 4 februari 2019 är ekopoesi känns det fint att upptäcka att min poesi har placerats i just den genre. Naturen är en av mina källor till inspiration, rekreation och naturen är något jag värnar starkt om.
Nu finns det ingen återvändo, informationen om poesiläsningen på Malmö Stadsbiblioteks hemsida är offentlig. Jag ser fram emot arrangemanget och känner mig upprymd över att få vara delaktig.
Jag ska läsa stroferna i min bok, de som handlar om bokskogen, om bokbladen, om den gröna sköna naturen, om djuren och naturligtvis om konsten.
De här julrosorna växer i två stora krukor som är placerade utanför vår ytterdörr där de imponerar med sin växtkraft då de har blommat lika fint sedan början av december månad. Jag blir lika glad varje gång jag kommer hem och ser hur de lyser upp vintermörkret med sina vackra kronblad *
Är ni nyfikna på att köpa eller veta mer om min poesibok så finns det mer info på min hemsida som ni når via fliken Min bok.
Må väl och njut av dagarna som passerar!
Christina Karlsson
2018 har varit ett berikande år med många fina möten, erfarenheter och upplevelser som lockar fram en sällsam känsla.
Livet är en bergochdalbana, tiden springer och vi fortsätter att vandra framåt i detta som kallas livet.
Ett nytt år har tagit plats, och det är alltid något visst med ett nytt år. Ett nytt år med nya outforskade dagar, nya möjligheter och mer tid. Tid är ett fenomen jag alltid fascinerats av. Tiden är något vi alltid måste förhålla oss till, den är central i våra liv och något vi aldrig kan få nog av.
Vi befinner oss i början av 2019 och det är januarimånad. Jag ser fram emot att utforska detta nya år som ligger framför oss och planen är att fortsätta leva min dröm i konstens tecken…
Jag önskar dig en riktigt god och fin fortsättning på det nya året!
Christina Karlsson
Bokresevägen är för mig ny outforskad och fylld av förväntningar, med mig på resan bär jag en uppsjö av idéer tillsammans med erfarenheter från ett bergochdalbaneliv. Nu försöker jag att stanna upp för att reflektera, vara i nuet och njuta av att se hur boken tas emot, tar plats och börjar leva sitt eget liv.
Det känns otroligt spännande att se hur böckerna sprids till olika delar av landet, att några köpt en extra bok för att ge bort i julklapp, att några berättat att de tycker att dikterna varar länge, att det är dikter man kan smaka på, att några berättat att de tycker att boken är vacker, att den kan användas som inredningsdetalj, att jag får ta del av tankar om vilket som är favoritdikten, att jag får ta del av bildtolkningar till några av dikterna. Jag känner mig otroligt glad och tacksam för varje liten detalj. <3
Det är också intressant att reflektera och ta lärdom av nya erfarenheter som kantar vägen. Strax före bokreleasen den 23 november var vår hall belamrad med en stor samling bokkartonger och när min man frågade hur länge de skulle stå där svarade jag att ett av mina delmål var att sälja 300 böcker före julafton och att kartongerna då kommer att försvinna efterhand. Med facit i hand kan jag bara le åt mig själv och konstatera att jag är bra på att drömma. Jag är en bra bit på väg men i nuläget har jag inte ens sålt 100 böcker så jag kan bara dra lärdom och inse att jag behöver utveckla förmågan att formulera rimliga mål, eller en bättre försäljningsstrategi för att kunna nå ett liknande mål inför nästa bokrelease.
Själv är jag en person som älskar böcker, mitt hem har alltid varit fyllt av böcker och när jag köper presenter blir det ofta en bok. Jag går sällan förbi en bokhandel utan att gå in och när jag är ute och reser kommer jag oftast hem med en eller flera nyinköpta böcker. Jag tycker om skönlitteratur, men dras oftast till hyllorna med lyrik och konst eftersom de genrer ligger närmast mitt hjärta. Nåja, vi är alla olika och unika var och en på våra egna vis och tur är väl det, för det skulle vara fasligt trist om alla var lika.
Några har berättat för mig att de aldrig läser dikter, att de tycker att dikter är komplicerade och att de helt enkelt inte förstår sig på det sättet att skriva. Personligen tänker jag att dikter är läsarvänliga eftersom en dikt oftast säger mycket med hjälp av ett minimalt användande av ord. En annan fördel är att man får ta sig större frihet att experimentera med ordkombinationer och skiljetecken eftersom diktspråket är lite mer lekfullt än en traditionell text.
Svaret på om vi fortfarande har hallen fylld av bokkartonger är nej. Dagen före dagen före dopparedagen bar jag upp kartongerna till mitt arbetsrum, och där står de prydligt uppradade längs med väggen under tiden som jag fortsätter att samla på mig nya erfarenheter.
När läste du en diktbok senast?
Christina Karlsson
Det är den fjärde december,
funderingar,
arbete,
massor av arbete
mer arbete
prioriteringar
och extremt många funderingar
Inleder dagen med poesi,
och en frukost med energi…
proteinhavregryn, mandel, valnöt, kanel, kokos, honung, banan och mjölk
rödbetsjuice
svart kaffe
och poesi
svart kaffe med kardemumma
Blir så innerligt glad,
spänningen stiger
varje gång,
en bok sänds ut på uppdrag
till nya platser i landet,
boken som vill läsas
tolkas, granskas, betraktas…
Nu finns den i Skåne, Stockholm, Göteborg, Värmland och snart på Gotland
Det blev en sen lucköppning idag, sen men inte för sen.
Timmarna går, dagarna passerar, tiden går alldeles för fort, eller kanske är det så att den aldrig tar slut… Tiden är den vi hela tiden förhåller oss till,
oändlighet <3
Må väl, njut och ta dig tid att ha det så bra som det bara går…
Christina Karlsson ©
Mina diktböcker har alltid haft hedersplaceringen i bokhyllan och nog känns det speciellt att placera in min egen bok bland verk av Karin Boye, Tranströmer och gänget. Keramikugglan har jag köpt av en konsthantverkskollega i KVIS styrelse, Eva Bengtsson. Hon framställer helt underbara föremål av keramik och den här ugglan har jag spanat in länge. Nu var det rätt tillfälle och den passar perfekt som bokstöd. Jag har döpt den till Minerva…
Just det, glöm inte att kolla in min bokhemsida ni når den via den nya menyfliken ”Min bok” eller så går ni bara in på christinakarlsson.se
Ny dag, ny vecka och nya möjligheter! Nu kör vi…
Christina Karlsson
Det är fredag och jag kör hem.
Lyssnar trött, till toner av Mötley Crue, från Tonight till Home sweet home.
Vilken vecka! Jag säger inte mer än så…
Det är inte kallt men jag behöver ändå, lite extra värme och ler när jag ser mina nya fina handstickade volangvantar. Vantar stickade med omsorg, av min kära textillärarkollega. Hon som brast ut i skratt när hon fick höra att jag ville ha vantarna som blir bästa matchen till loggan på bilratten. Njuter av min ganska så nya bil. Min Oemotståndligt Wackra Häst, den glider fram som en pärla på vägen.
Jag kör på och lyssnar på, 30 Seconds to Mars och ”Hail to the Victor”
Det är fredagskväll. Jag tar en promenad i trädgården, andas in dofterna av höst, dricker kaffe och njuter helg <3
Må väl och njut av dagen!
Christina Karlsson
Sommar blir till höst
krispigt gröna löv
transformeras
blir till tröst.
*
Löven faller,
landar på min bil.
Dekorerar världen
jag kör mil efter mil.
Spegelbilden sjunger om höst
världens alla färger
lockar med sin röst
lindrar, smeker mitt bröst.
Vi längtar vår
solsken
men nu är det höst
efter solsken
kommer vinter
och mitt i allt det där
andas sommar
Våra andetag,
Våra andetag andas haikusommar
och den sommaren
är min röst <3
Må väl min vän,
den dag som gått, kommer aldrig igen.
Christina Karlsson
Varje dag är en ny dag, en ny verklighet fylld av nya möjligheter. Gårdagen är historia, morgondagen är framtid och nuet är vår verklighet. Den här hösten känns otroligt spännande och jag lär mig något nytt varje dag. Mitt arbete som lärare slukar visserligen upp den mesta av min tid, men den tid som återstår använder jag omsorgsfullt för att verkligen fullt ut kunna leva min dröm i konstens tecken.
Jag är engagerad i konstlivet på orten där jag bor, och driver tillsammans med Galleri KVIS styrelse ett av Sveriges personligaste och enligt mig finaste konstgallerier. Utställningsperioderna varar oftast över två helger, så var tredje helg är det vernissagemingel och dags för mig att fotografera och uppdatera galleriets hemsida. Gårdagens vernissage bjöd mig på en vacker och inspirerande promenad genom en utställning med Olika landskap.
Jag gillar de där inspirerande samtalen som uppstår på galleriet. Samtal om konsten, teknikerna och livet i allmänhet.
Min lördag rymde så mycket mer. Äntligen en lördag då både jag, Anders och kidsen var lediga på samma gång. Robin tog tåget ner från Karlskrona, Emelie körde hit från Lund och vi ställde till med en liten familjekräftskiva med massor av godsaker och fina samtal om höstens många olika projekt.
Uppspelt som jag är/var så glömde jag att ta med familjen ut på den obligatoriska trädgårdsrundan. Jag som skulle visat upp de fina solrosorna som står i full blom. Jag tycker att solrosen är en fascinerande, glad och magnifik blomma.
Sist men inte minst så bjuder mitt bokprojekt på massor av spännande utmaningar. I kommande vecka ska jag få hjälp med att infoga layouten till bokens omslag i ett program som jag saknar, men som är kompatibelt med hur tryckeriet vill ha det. Målet om att boken ska kunna lanseras under hösten 2018 står kvar, och jag är i full färd med att skapa en hemsida för detta projekt. Ska jag ro det här i land så gäller det att sätta fart. Mer info följer i kommande inlägg.
Må väl och njut av sensommarens fägring!
Christina Karlsson
Godmorgon världen!
Idag delar jag med mig av ett fotografi som är en spegelbild från häromdagen när jag kikade in genom vårt köksfönster. Jag kan inte låta bli att fascineras av mönster och speglingar som tillsammans skapar flera bilder i en bild.
Den senaste veckan har varit en prövning med en tung händelse/sjukdom i min närhet, men det finns alldeles för mycket negativt i världen för att låta något sådant ta över. Ingen blir friskare av att jag deppar. Jag väljer att fokusera blicken på det som är vackert och fint. Ljuset finns ju trots allt överallt, det gäller bara att se det.
Envishet lönar sig. I förra veckan lämnade jag in fem fotografier till en jurybedömd utställning. Fotografierna hade jag packat in i bilen på morgonen och efter arbetsdagen ställde jag in min GPS, och körde vilse. GPS:en ville lura in mig på en liten väg där man inte fick köra och naturligtvis svängde jag inte in där utan fortsatte att köra och hamnade i någon form av cirkelmönster utan att komma rätt. Det var sent på fredagseftermiddagen och jag kände mig ganska sliten, ett tag funderade jag på att ge upp men skam den som ger sig. Jag hittade såklart rätt till sist 🙂
Igår när jag kom hem och öppnade min privata dator fanns där ett mejl som berättade att alla mina fem fotografier hade blivit antagna till den jurybedömda utställningen. Gissa om jag blev glad!
Ha en fin dag,
och kom ihåg att aldrig ge upp!
Christina Karlsson
Just nu står bokprojektet lite stilla pga att jag inväntar lite administrativt ”jox”. Under tiden passar jag på att förbereda annat runtomkring som layout till bokens framsida, samt baksida. Och detta eviga korrekturläsande som kanske aldrig blir klart….men någon gång måste man ju bestämma sig för att det är bra nog.
Under tiden tänkte jag dela med mig av ett foto på bokens titel, hämtat direkt ur mitt skissblock. Bilden till omslaget får vara hemlig ett tag till.
Med tanke på att min semester närmar sig sitt slut så ska jag passa på att göra en utflykt för att ladda mina batterier och fylla på energidepåerna inför kommande hösttermin.
Under tiden får ni gärna kommentera titeln. Vilka tankar väcks hos er när ni läser titeln: Våra andetag, andas haikusommar?
På återseende!
Christina Karlsson
På fotografiet ser ni ett litet utsnitt av en akvarellmålning som kanske ska bli ett omslag till min diktsamling, men bara kanske.
På fotografiet ser ni ett utsnitt av en tuschmålning som kanske ska bli ett illustration till framsidan på min bok, men bara kanske.
På fotografiet ser ni ett utsnitt av en tuschskiss som kanske skulle kunna bli en illustration till framsidan i min bok, men bara kanske.
Det här var bara tre utsnitt av målningar som alla påminner om varandra, men i själva verket så är jag uppe i över 20 skisser och målningar. Jag blir helt enkelt inte nöjd, men envis som jag är så tänker jag fortsätta tills jag lyckas framställa en illustration som jag blir nöjd med.
Jag har bestämt mig för att ro bokprojektet i land. Att ge ut en bok är en dröm jag burit med mig i många år och nog har jag varit på väg mot drömmen flertalet gånger men nu är det dags att prioritera och ta sikte på mållinjen. När jag kommer lite längre fram i processen kommer jag att berätta mer om både boken och den administrativa något lite väl krångliga formalia runtomkring. Jag tar ett steg i taget. Stegen må vara korta, ibland stannar jag upp för att utveckla och förbättra, men jag ger mig inte. Jag vet att det är nu under min semester som jag har tid och möjlighet att prioritera min dröm.
2018 ska bli året då jag debuterar med min första bok.
En av de ställningstagande jag behöver göra i nuläget är att bestämma vilken porträttbild jag ska använda på insidan av boken. Just nu funderar jag på att det här midsommarfotografiet skulle kunna vara lämpligt, med tanke på att det finns en röd tråd i bokens innehåll som kan knytas till sommaren.
Vilket projekt jag har gett mig in i… det innehåller betydligt fler steg än vad jag var beredd på men hittills har det varit både lärorikt, utvecklande och spännande och det är väl så livet ska vara? Lärorikt och utvecklande.
Ny dag, nya möjligheter och alldeles strax dags för en kopp kaffe.
Till er där ute i cyberspace, – Må väl och ha en fin dag!
Christina Karlsson
Jag njuter sommar och investerar min semester i att försöka förverkliga en dröm.
Under några få veckors tid har jag arbetat intensivt med att skriva en diktsamling. Nu känns det som att mitt bokmanus är klart. Jag känner mig tillfreds, njuter och har redan tagit tillfället i akt för att fira att steg ett i processen är klart. Jag firade med ett glas bubbel och 12 goda karameller, dvs en karamell för varje kapitel i boken.Manuset blir kanske aldrig någon bok, och om det ändå blir en bok så kanske ingen vill läsa, låna eller ens köpa den… men vadå? Den risken måste jag ju ta om jag ska komma framåt i processen.
Tiden tickar på och nu är det dags för mig att investera i en dröm. Drömmen om att publicera en egenkomponerad bok. Just nu känner jag mig upprymd, både över att mitt manus är klart, över att jag känner mig nöjd med innehållet och själva idén för hur den färdiga boken ska vara.
Vad som händer framöver får framtiden utvisa, men nu känner ni till en liten hemlighet som nu inte längre är någon hemlighet, med tanke på att jag skriver och berättar om den här.
Må väl och njut av tiden som passerar!
Christina Karlsson
Londonkonferensen var intensiv och givande. Vi bodde intill Bankside Walk och jag lyckades trolla fram tid att besöka Tates konstmuseum, men det får ni läsa om i ett annat inlägg.
Läsåret är över och med mig in i semestern har jag ett antal fina ord, både skrivna och sagda. Med mig hem har jag en alldeles speciell haikudikt, några fina kommentarer i kursutvärderingar, ett fantastiskt fikonträd från klassen och lite annat omtänksamt, smått och gott. Läsåret har varit galet intensivt och fantastiskt bra.
Framför mig väntar sju veckors orörda semesterdagar <3 Midsommarafton firar vi hos våra bästa vänner men innan dess planerar jag att binda en somrig midsommarkrans i svenska flaggans färger.
Må väl och ha en alldeles underbar midsommarhelg!
Christina Karlsson