en resa till 1920-talet…

130702

Igår reste vi till 1920-talet, men först innan vi gjorde den där resan gled vi in på en engelsk pub och tog oss varsin öl, en måndagkväll. Nu ser vi ju ganska allvarliga ut på bilden, men vi skrattade en hel del och hade det jättemysigt så de allvarliga minerna kom nog bara fram när vi skulle skärpa till oss framför kameran.

Därefter gjorde vi vår tidsresa genom att se filmatisering av Den store Gatsby. Filmen var lite som en två och en halvtimmes orgie av överflöd, det var en dräktfilm med fantastiska kläder, vackra karaktärer med överflöd av ekonomiska tillgångar, flärdfulla dekadenta partys och en historia om hur drömmen om kärleken kan få en människa att bygga ett ”torn” av illusioner. Ett torn fjärran från nutida tankar om återbruk, miljö och vintage-livsstil. Men visst fanns det tankvärda infallsvinklar, intressanta diskussionsaspekter och mer än yta i filmen, men jag vill ju inte avslöja slutet så jag skriver intet mer om den saken.

130702_1

Filmen var inte alls som jag hade föreställt mig, tidvis blev det nästan för mycket Hollywood och flärd (fast handlingen utspelades i New York), samtidigt var det ju det som var avsikten…och efter ett tag tyckte jag ändå om filmen och eftersom jag inte läst ut boken och inte visste hur det skulle sluta så blev jag överaskad av slutet som var både oväntat, dröjde sig kvar….. och utmärker sig från traditionella Hollywoodfilmslut.

Jag tyckte om filmen och ser den gärna en gång till. Och sannerligen att det är en dräktkavalkad med tjusiga kreationer och tänk vilka olika detaljer man fokuserar på. Anders blev förtjust i Gatsbys hängslor och nu pratar han om det säkert finns sådana hängslor i de engelska herrekiperingsbutikerna och att han ska ge sig ut på hängseljakt vid kommande Cambridgeresa…

 

Blomsterspråket – sommarens boktips

130629_3

Häromdagens besök på biblioteket resulterade i ett spontanlån av Blomsterspråket – boken visade sig vara en riktig bladvändare. Jag älskar blommor i alla former, blommor i naturen, blommor inomhus i krukor och vaser, blommiga klänningar, blommiga tapeter, blommiga parfymer och målningar av blommor… Själv målar jag ofta blommor och har ett speciellt band till rosor. Under några års tid målade jag bara rosor i olika former. Så när jag läste på omslaget att ens syn på blommor för alltid skulle förändras av att läsa boken, kunde jag inte låta bli att med viss skräckblandad förtjusning låna hem den.

Och vilken bladvändare, jag sträckläste och med några få avbrott hann jag läsa ut boken inom ett dygn. Språket är enkelt och med ett flyt som ger känslan av att man bara måste läsa lite till. Boken handlar om den föräldralösa Victoria som placeras runt i olika fosterhem under hela sin uppväxt men fokus ligger inte på hur svårt hon hade det, utan på hur otroligt betydelsefullt blomsterspråket kom att bli för henne. Blommornas betydelse. Hennes käraste ägodel var en flora och det var så småningom hennes kunskap om blommor som ledde till att hon fann sin inre styrka, gjorde karriär och träffade mannen i sitt liv…

Jag som alltid varit intresserad av blommors betydelser blev såklart ännu mer intresserad…boken är så vacker och tidvis sorglig men i huvudsak vacker, underbar och fängslande. Längst bak i boken finns ett litet lexikon över blommornas betydelse, men tyvärr saknades Rosenprakttry, så exakt vad mina fotografin i detta inlägg signalerar kan jag inte förklara på annat sätt än att jag gick på känslan…

Jag kan varmt rekommendera Blomsterspråket som är Vanessa Diffenbaughs debutromat såld till 27 länder och filmrättigheterna har redan köpts upp av Fox 2000 Pictures.  Jag kan bara föreställa mig vilken fullkomlig ögonfröjd en sådan film kommer att bli för oss som tycker om blommor.

130629__4

klurar på var de där spikarna ska vara….

 

130628_1

Teknik är mixed media akryl, texterna är delvis hämtade ur operan Carmen och delvis egen komponerad. Just nu funderar jag över vad jag ska hänga upp på väggarna, vill ju inte slå in en massa förhastade spikar i väggarna som jag sedan ångrar – så man kan säga att jag är i stadiet då jag flyttar runt målningar för att känna in vilka som ska få en plats på sovrumsväggarna.

130628_2

Det får ta lite tid att bestämma sig, jag vill ju bli riktigt nöjd med resultatet…Inte för att jag tänker att målningen ska stå på klädhängaren men den kanske ska hänga vid sidan om.. eller över.. eller kanske rent av under snedväggen…

130628_3

Jag tänker att den är romantisk och att den skulle passa i sovrummet…men vi får se var den hamnar.

ett betydligt tyngre och mer allvarsamt innehåll…

130628

Ni som följt min blogg under en längre tid minns kanske denna allvarsamma collagemålning som är skapad med så mycket känsla att det svämmade över. Eftersom den ingick i ett skolprojekt så har den ställts ut på MAH, men utöver det har jag inte ställt ut den någonstans. Men det finns en plan om att låta den ingå i ett kommande projekt. Tycker dock att det är svårt att veta var jag ska dra gränsen, i vanliga fall försöker jag alltid skapa konst som man blir glad av. Jag vill sprida glädje omkring mig. Men denna målning kan säkerligen väcka en hel del tunga tankar – men nog är även de tunga tankarna betydelsefulla att diskutera?

Vad tänker ni om målningen och konst som väcker tunga tankar? Vill vi att all konst ska peppa och göra oss glada och upprymda eller orkar vi med teman som är tunga? Min personliga åsikt är att inslag av tunga teman faktiskt kan utveckla oss och göra oss glada på sikt om vi bearbetar och hanterar samtalen på rätt sätt.. Kommentera gärna och kom med åsikter…

Jag tycker om när mina målningar etablerar sig i nya hem och skapar sin egen historia…

130624_5

En ton av Carmen, heter detta denna collagemålning som är 30×30 cm. Noter och bild är hämtade ur operan Carmen och texten är på det vackra franska språket precis som originaloperan…

Jag skapade denna målning med inspiration och den där känslan som sitter kvar då man varit på en operaföreställning på Malmö Opera. Toner av Carmen ljöd ur högtalarna och kanske smuttade jag på ett glas mousserat… det var nog närmare två år sedan jag gjorde den. Sedan har den hängt på vår ovanvåning och varje gång min syster har gått förbi har hon beundrat den.

Därför passade jag på att ge den till henne nu när hon fyllde år, eftersom jag visste att hon ville ha den. Jag skulle aldrig drömma om att ge bort en målning utan att veta att den är önskad – det skulle kännas helt fel. Men i detta fallet visste jag att målningen var mer än önskad och det är så roligt när ens målningar erbjuds platser i andra människors hem. Det är ju liksom spännande att se var de hamnar och sedan att få höra reaktionerna från omgivningen….

130624_6

Med tanke på att hon hade vintageparty som tema, tyckte jag att det passade bra att packa in den i återvunnit papper. Jag sparar ofta på presentpapper som är ovanligt vackra för att kunna använda dem i ett collage eller på en framtida present. Denna gång är även presentsnöret sådant som jag sparat från en tidigare present. Tänk vad fint när saker och ting kan återvinnas och skapa flerdubbel lycka beroende på hur många gånger man återvinner sitt presentpapper och sina presentsnören…

Det sublimas politik, Emancipatorisk estetik i 1800-talets konstnärsromaner

 

130611_3

Som jag har längtat efter att hinna läsa denna bok som Kristina Fjelkestam skrivit. Av en tillfällighet zappade jag för några månader sedan förbi ett tv-program där Fjelkestam föreläste på ett bibliotek, om sin studie som hon presenterar i boken. Ögnat igenom boken har jag förstås gjort men nu ska jag läsa den på riktigt. Bara titeln väcker massor av frågor hos mig, – Vad menas egentligen med sublim i kontexten av politik? Och emancipatorisk estetik, vad är det? Och vilka romaner betraktas egentligen som konstnärsromaner?

Nu lyssnade jag ju förstås på den intressanta föreläsningen så lite hum om vad som komma skall har jag. Boken handlar om hur man i 1800-tals litteraturen beskrivit de kvinnliga egenskaperna och förhållandet/skillnaderna mellan hur det feminina  och maskulina framställts litterärt.

Så även om jag för tillfället är inställd på ekokritiska analyser, ska det bli så intressant att läsa om Det sublimas politik, Emancipatorisk estetik i 1800-talets konstnärsromaner.

Konst på offentliga instutuioner

130502_2Dessa underbara sagoskulpturer finns i centralblockets entré på Lunds universitetssjukhus. Jag tänker att det är viktigt att det finns konstföremål på offentliga institutioner och särskilt betydelsefullt är det på sjukhus. På sjukhus där man ser att omsorg och planering ligger bakom inomhusmiljön – där det finns konst och skulpturer – där brukar personalen vara vänligare, lugnare och man upplever ofta personalen som skickligare. Jag känner mig tryggare under sjukhusbesöken, som sker i en miljö där blicken kan vila på något vackert, rent och framförallt när blicken kan vila på något som triggar igång positiva tankar och fantasifulla idéer.

Vi människor påverkas av de miljöer vi vistas i, vi påverkas av färger, strukturer, mönster och material. Vi påverkas av naturen och omgivningen som vi vistas i. En stimulerande miljö påverkar människors sinnesstämning och kan påskynda tillfrisknande – därför är det betydelsefullt att den estetiska miljön på sjukhus planeras av personer med erfarenhet och kunskaper om estetikens inverkan och betydelse för människans välbefinnande. Jag har läst att färger faktiskt även påverkar blinda människor genom hur ljuset bryts och absorberas av kroppen, så detta gäller inte enbart för oss seende som man skulle kunna tro.

Min personliga erfarenhet är att besöken på de sjukhus där det finns något estetiskt tilltalande att låta blicken vila på – de besöken upplevs oftare på ett mer positivt sätt. Skräckscenariot hittills är några av husen som tillhör Malmösjukhuset, där golven är klädda i grälla plastmattor som fortsätter upp en bit på väggarna, grälla orangeröda färger och till råga på allt är det smuts i hörnen och en sjaskig sunkig inredning som får mig att vilja springa hem därifrån innan jag ens träffat läkaren. Akuthuset på MAS har visserligen en modern färgglad arkitektur på utsidan, men insidan är tom, låsta dörrar och olika väntrum som stänger en ute från nära och kära – där får man inte följa med sin sjuka vän in i akutaste akutläget. Utan sitta i väntrummet och lyssna på gäl konstig musik som de flesta reagerat starkt mot varje gång jag varit där. Ingen vidare trevlig miljö inomhus trots att det är nybyggt alltså.

Skulpturen nedan där enhörningen och lejonet stegrar sig på vars en sida om en kungakrona – får mig att tänka på landet Narnia. Och på den kraft som både enhörningen och lejonet utstrålar. Visserligen kan man uppleva marmorn på pelaren bakom som lite kall, men samtidigt utstrålar den styrka, stilrenhet och exklusivitet. Det bästa är att man tänker på sagor, för visst är det väl så att de flesta moderna sagor slutar lyckligt och är man på ett sjukhus vill man ha ett lyckligt slut på sitt besök, ett leva lyckliga i alla sina dagar slut. Fina härliga skulpturer som förgyller våra besök!

130502_1

 

Konstens betydelse

När man diskuterar konst med människor i allmänhet, inser man vilken oerhörd betydelse konsten faktiskt har i människors liv – genom hur människor förhåller sig till konsten. De flesta har en stark åsikt om var deras gräns går, för vad som är ett konstverk. Jag har träffat människor som gör sig så lustiga över performancekonst att de nästan skrattar ihjäl sig. Några tycker att konst är sådant som riktigt vackra landskapsmålningar, medan andra föredrar abstrakta målningar. Några fnyser på näsan åt amatörer, medan andra hyllar amatörernas skaparglädje. Somliga anser sig tillhöra den utvalda elit som har rätten att bedöma vad som är konst och vad som inte är konst. Konst väcker ofta starka känslor. Människor kan bli vansinnigt upprörda om deras kommun köper in en dyr skulptur som de inte alls finner estetiskt tilltalande.

Och här kommer vi in på en av de gemensamma nämnarna för människors uppfattning om konst. Konst ska vara estetiskt tilltalande! Men vad innebär estetik och var ska man dra gränsen för vad som är estetiskt tilltalande? En etablerad uppfattning är att estetiken har en speciell färg och form som tilltalar människor. Denna uppfattning har utvecklats vidare och idag handlar konst inte enbart om vad som är vackert att betrakta på bild utan även om tankar och idéer. Och nu blir det intressant eller svårt – beroende på om man är intresserad av konst eller inte. Konsten är ett språk och uttrycksmedel. Konsten är en del av den kultur vi lever i, och den kan framställas genom estetiska processer. Vad som är konst, går inte att sammanfatta i en mening. Konst handlar om att förmedla idéer och om vi analyserar de idéer konstnärer genom historien förmedlat kan man se att konsten ofta bidrar till att utveckla samhället!

– Nästa gång du passerar något som kan vara ett konstverk, stanna då upp. Fundera igenom vad det är som upprör eller attraherar dig och placera denna känsla i ett sammanhang av samhällets strukturer. Kanske är det så att konstverket förmedlar något mer än vad som kan uttryckas i ord, eller kanske är det så att konstverket får dig att våga uttrycka och diskutera, analysera och fundera över strukturer i samhället. Kanske blir detta ett underlag till angelägna diskussioner och gemenskap med andra. Kanske får konstverket dig till att fundera kring ditt eget liv, kring de stora frågorna om vad som egentligen är viktigt att kämpa för. Hur du vill leva ditt liv, och vilka problem du vill lägga ner kraft på att engagera dig i för att skapa så bra förutsättningar som möjligt.

Konst kan också ge dig en avkopplande stund, då du överaskas av innehållet i ett konstverk som du stannar upp för att betrakta. Jag tänker så här – Konsten är magisk och med konsten i livet är man aldrig ensam!

Christina Karlsson

tidlöshet och skatter i Torna Hällestadkyrka

130417Min dotter har förtroende för mina kunskaper när hon säger – men du har ju läst språkhistoria så du kan väl tyda runorna?

Jag tänker att det är tur att det finns språkforskare som redan tolkat runorna och översatt eftersom de är svåra att tyda. Dottern min har ett gediget historieintresse, så hon hade redan läst om att runstenarna härstammade från ca 900-talet och kyrkan byggdes på 1000-talet. Att det är väldigt ovanligt med runstenar infattade i en kyrka. Idag har vi varit på en historisk plats och på sätt och vis har vi nuddat vid stora kulturella händelser. Futharken som så småningom byttes ut mot den latinska skriften. Den fornsvenska religiösa tron på fornnordiska gudar som övergick till tron på kristendomen…Inuti kyrkan finns takmålningar av Vittskövlemästaren från 1400-talet och det är coolt att de finns bevarade för oss att beskåda. Här nedan syns en målning som föreställer Jesus när han kommer ridande på en Åsna…

130417_1

Vi tände ljus och mediterade en stund, kyrkbänkarna hade mjuka dynor och var hur sköna som helst att sitta på…Vid ingången fanns en vacker text som handlade om att ett skrin är en plats där man förvarar värdefulla skatter, om att Hällestads kyrka är ett sådant skrin och när vi går in i den är det vi som är skatterna… efter att ha läst en sådan text ler man och känner sig litegrann som en värdefull skatt – precis som det stod på texten…

130417_2

Åh, vilken mysig förmiddag! Det är sannerligen en lycka att ha barn som förgyller ens vardag genom att locka en att följa med på sådana här små utflykter…

Trollflöjten

Vi var på Malmö Opera och njöt av premiärkvällen för Trollflöjten som är en av de mest älskade och spelade operor genom tiderna.

130410_2

Förtrollande, magisk, vacker, spännande och alldeles underbar! Som en drömvärld med magiska djur och uttrycksfulla karaktärer. Mitt favoritdjur blev zebran som dansade så fint.Och en alldeles bedårande jättestor fisk som glider förbi scenen då och då.  Sång och musik som absorberas in under huden och söker sig direkt in i hjärtat där arian av Nattens drottning skapar dramatik. Och Pa- Pa- Pa – Pa – Papagenas sång får alla att le och känna glädje över att två älskande äntligen funnit varann.

130410_5

130410_1

Handling

Tamino (japansk prins) som har gått vilse blir överfallen av en orm. Han svimmar men blir räddad av tre damer, när han vaknar tror han att det är fågelfängaren Papageno som räddat honom. De tre damerna visar Tamino ett porträtt av Pamina (dotter till nattens drottning), han blir förälskad. När han får veta att Saratrasto rövat bort henne vill han genast rädda henne. Tamino och Papageno ger sig genast iväg, med sig får de två magiska instrument, ett klockspel och en trollflöjt som lockar till sig vilda djur. På resan måste de passera Prövningarnas tempel, där de utsätts för prövningar som ska utröna om de är värdiga kärleken.

Denna opera slutar lyckligt! Tamino får sin Pamina och Papageno träffar sin Papagena och det är det jag gillar alldeles speciellt med Trollflöjten. Att den lyckliga kärleken segrar över prövningar och motgångar.

130410_4 130410_3

Bilderna, Ja ni vet ju att det råder förbud mot fotografering – därför fotograferar jag bilderna i programmet.

Sist men inte minst en bild av den alldeles underbara utsikten och insikten från andra våningen där vi hängde och njöt av atmosfären under pausen… Tänk vad länge man kan leva på en operaföreställning – känslan dröjer sig kvar och jag vill gå dit flera gånger. Det skulle vara en dröm att ha någon form av VIP-kort som berättigade till fri entre av alla föreställningar som ges på Malmö Opera, Intiman och Hipp Stadsteater. Om jag gillar något vill jag bearbeta det flera gånger, en kväll går alldeles för snabbt…

130316_5

 

 

njuter av utsikten – under pausen- speglingarna i fönsterglasen – från andra våningen på Malmö Opera premiärkvällen – Trollflöjten

130316_5

130316_4

Ikväll var det premiär för Trollflöjten på Malmö Opera. Det blev en fantastisk upplevelse och Trollflöjten är en av de bästa operor. Föreställningen var underbar men recension kommer imorgon när jag piggnat till, ikväll är jag alldeles för trött. Bilderna har jag tagit med min mobilkamera ut genom fönstret i operafoajén på andra våningen. Jag bara gillar speglingar så himla mycket… när man lyckas fånga både utanför fönstret och innanför på samma bild. Fascinerande. Denna utsikten hade vi under pausen därifrån vi satt och åt våra räkmackor och drack vitt vin…Nu ska jag sova, Natti natti 🙂

– för ditt engagemang i min utställning och i galleriet

130310_2

Denna fantastiska gåva gjorde min dag till en lyckodag! Inne och ute är namnet på detta uttrycksfulla konstverk av Bernt Franckie Grunewald.

Jag gillar detta med konstverk som man kan betrakta länge. Jag ser en bild, ett uttryck med ett innehåll som kommunicerar – ett språk. I denna bild ser jag någon som är uppslukad av funderingar och kanske rentav uppkopplad mot ett nätverk. Det finns skepnader i omgivningen som sprider energier och idéer omkring sig. Samtidigt finns det tid för eftertanke, det finns slutenhet och öppningar. Linjer som öppnar och begränsar utrymmen. En interiör och ett fönster, ett utanför och ett innanför. Jag ser olika föremål, artefakter och växter. Någon som lyssnar till sina inre röster. Färger i ockra, grönt, blått, brunt och svart. Jag ser de tre blå linjerna i mattan och tänker att alla goda ting är tre. Det svarta tillför spänning, dramatik och mystik – men det är färgerna som tar överhand. Det hoppfulla ljusa ockragula, det jordnära bruna, det tankfulla filosofiskt intensiva blå, det gröna som nyss börjat växa och ta form. Och någon som är både inne och ute.                                           Kanske är det en del av en dröm.

Detta är min tolkning av konstverket, så som jag ser det idag. Om jag känner mig själv rätt så kommer jag att upptäcka nya kvaliteter efterhand. Nu ska det bli himla fint att rama in och välja ett utrymme.

130310_1

 

 

 

och skapandet inspirerade – väckte orden och gav dem liv att flöda…tills de blev en sång och en dans i lyrikens tecken…

130303_3

Så glädjande

när något blommar

sådär lite annorlunda eller lite mer excentriskt…

När blomman spränger normer,

tänjer gränser.

och bygger lyckan en bro,

till havet där den som annorlunda lyckosamt ro

och sjunga med sin gyllene aura bland lyckosamma själar

som lyssnar…

Christina ©

att vara KVIS fotograf

130227_BFGrunewald

Inblick heter detta fascinerande konstverk av Bernt Franckie Grunewald som ställer ut på Galleri KVIS just nu. Varje gång jag tittar på målningen finner jag nya detaljer och figurer som tornar upp sig i bakgrunden. Den ger känslan av att innefatta ett spännande skådespel och man blir så nyfiken på vilka berättelser som döljer sig bakom skuggorna. Tänk att ha en sådan målning i vardagsrummet – då skulle man kunna slänga ut tv och betrakta konstverket istället.

Det är så roligt att vara engagerad i galleriet, att ta sin kamera med sig ner och mingla runt och prata med besökare och sedan bege sig hem och uppdatera galleriets hemsida. Besöket rymde ett kärt återseende av dockan Hungran från Beppes godnattstund, ett barnprogram som vi som växte upp på 70-talet tittade på som små. Och att se Hungran på riktigt var väldigt roligt, den lilla dockan ser verkligen levande ut.

130302_3