Idag tänkte jag ta med er på en resa till Cambridge Shakespeare Festival!

Cambridge har fått sitt namn delvis av floden Cam, och av de många stenbroar som leder en från ena sidan till andra sidan av staden. När vi besöker Cambridge brukar vi bo i ”kärnan” av staden. Shakespearefestivalen ges ofta i de Collageträdgårdar som ligger utmed Queens Road och för att ta sig dit behöver man passera den bro som jag står på när jag tar fotografiet ni ser överst i detta inlägg. Utsikten är som ett konstverk <3 Jag skulle kunna stå där i evigheter och bara njuta av kombinationen grön natur, sten och vatten.

Teaterföreställningarna ges i de olika collageträdgårdarna, så man får inte bara se en föreställning utan dessutom besöka en av dessa unika parker som tillhör universiteten. På fotografiet ovan ser ni utsikten från den bro vi passerade för att komma över till Queens road. På vänster sida skymtar ni baksidan av Kings Collage och på högra sidan av bron fortsätter parkerna.

Första kvällen såg vi King Lear, i St Johns Collage Gardens. För att komma in i parken behövde man passera denna pampiga entré. Trädgårdarna är gigantiska så det gäller att hålla utkik efter skyltarna som visar var respektive ingång är.

På fotografiet ovan ser ni scen och scenografi till King Lear. Allt är enkelt och magnifikt på en och samma gång. Enkelt eftersom scenen är en del av gräsmattan och scenografi består av ett träd, en bänk och några pallar. Magnifikt med tanke på den kulturella status dessa universitet uppbär och magnifikt att få exponeras för litterär kanonkultur i en miljö som består av gigantiska parker, fyllda av magnifika växter och vacker natur.

Maken och jag har lärt oss att det gäller att komma en timme i förväg om man ska få plats på första parkett då det alltid är onumrerade platser. De flesta kommer i god tid inte bara för att få bra platser utan därför att det finns en trevlig engelsk picknickkultur . Många besökare kommer direkt efter arbetstid och har därför inte hunnit äta middag. Man tar helt enkelt med någon festlig picknickbuffé och äter lite innan föreställningen och lite mer under pausen. Jag tycker att detta är hur mysigt och trevligt som helst.

Andra kvällen i Cambridge styrde vi stegen mot Kings College Gardens för att se Romeo och Julia.

Romeo och Julia är en av tidernas mest romantiska och sorgligaste tragedier. I dagens mångkulturella samhälle är temat kanske mer aktuellt än någonsin. I Romeo och Julia handlar det om två släkter som ligger i fejd med varandra, men det skulle ju lika gärna kunna handla om olika religiös bakgrund eller på annat sätt olika åsikter präglade av kultur. Två tonåringar, en från varje familj blir förälskade i varandra och givetvis sätter föräldrarna sig emot detta. Ungdomarna gör allt för att få vara tillsammans men familjerna saknar respekt för ungdomarnas känslor, och det hela slutar med en fruktansvärd tragedi där det unga kärleksparet dör.

Föreställningarna börjar vid 19.30 tiden och så här såg scenen för årets föreställning av Romeo och Julia ut i år. Scenen är naturen med sina träd, buskar, blommor och gräs.

Någon liten scenografi kan förekomma som tex den här fina portalen. Rekvisita kan bestå av ett och annat svärd eller någon form av filt eller dylikt. Kostymeringen brukar ha en historisk prägel (åtminstone vid de föreställningar jag sett).

Det här fotografiet av publiken tog jag i pausen. När det är paus passar man på att röra på sig, mingelprata om första akten av teaterföreställningen och möjligen äta och dricka  vad som finns kvar i den medhavda fikakorgen.

Publikfoto. Min stol är den som det står ett glas vitt vin på. Många av Cambridgeborna har med sig stora fina fikakorgar med hemlagade delikatesser, fint porslin och filtar. Vi som är turister lånar med oss glas från hotellrummet, beger oss till närbutiken och köper något gott som vi bär med oss i en helt vanlig affärskasse.

Under föreställningens gång skymmer det allt mer så under pausen brukar det vara dags att tända spotlightsen. Skymning, ljus och natur i kombination är en fröjd för ögat.

Skådespelarna framför alltid sina repliker på ett säkert och proffsigt sätt i kombination med ett fantastiskt kroppsspråk. Men som ni vet så är det alltid fotoförbud på sådana här arrangemang därför har jag inga bilder från själva föreställningen med skådespelare att visa upp. Är ni nyfikna kan ni alltid googla Cambridge Shakespeare Festival så kommer ni till den officiella sidan där det finns lite bilder.

När man ska gå hem är det alltid beckmörkt och därför lite klurigt att hitta tillbaka genom parken, ut till Queens Road där man dessutom bör gå på rätt håll så att man kommer tillbaka till bron som leder in till centrum där man passerar flera små trånga gropiga gränder.

Systemkameran fick stanna hemma så alla fotografier är tagna med min mobilkamera.

Hoppas att ni gillade att få följa med till Cambridge. Gillar du också Shakespeare?

Christina Karlsson

Jag tycker om havet och Smygehamn är en plats jag återkommer till flera gånger om året. Idag susade jag dit tillsammans med min kamera. Lyssnande på vågornas brus, andades in doften av hav och njöt av synintrycken och konstaterade att allt såg ut ungefär som det brukar se ut vid den här årstiden. Människor och djur kommer och går men den där lilla hamnen består.

Installationen på fotografiet ovan heter Sinnenas eufori och det verkar som att konstnärerna precis som jag funderar kring intryck vi får via våra sinnen som  tex ljud och synintryck vid havet. Vid första anblick tänker jag på allt det vackra, men visst finns det en underton av allvar i konstverket. När jag läser om konstverket finns en uppmaning om att inte sitta för länge och lyssna till vad havet har att säga, istället uppmanas jag att agera – Se vad jag tittar på. Jag tolkar det som en uppmaning om att värna om naturen, inte bara genom ord eller genom att skänka pengar, utan genom att faktiskt agera. Små saker och ställningstagande vi gör i vardagen kan i det stora hela göra skillnad. En person kan inte göra allt, men alla kan göra något.

Ett annat spännande konstverk påminner om en förlist båt.

Som ni ser så är vädret inte det bästa och jag kan konstatera att det inte bara är värmen jag saknar när det är mulet och grått. Jag saknar alla de vackra nyanserna som framträder när solen lyser upp vår jord. Allt det gröna i naturen blir tusen gånger vackrare en solig dag. På fotografiet nedan har jag redigerat och tillsatt färger, men det blir ändå inte likt en solig dag. Det liknar mer en kolorerad dag. Vilken av bilderna föredrar ni? Den oredigerade ovan eller den redigerade nedan?

Personligen så tycker jag att den jag kolorerat och  redigerat ser gladare och mer inbjudande ut. Den oredigerade må vara mer äkta, men jag föredrar ändå den med lite gladare färger.

Oavsett väder så är det sommar och jag bara älskar dessa vilda ängsblommor som frodas mellan hamnen och Magasinet.

Sist men inte minst så bara hoppas jag att någon av mina läsare är bra på fåglar och kan hjälpa mig med namnen på dessa fåglar. Jag har sett dem många gånger förr, men de håller sig alltid på avstånd där ute på stenarna så det är svårt att få riktigt tydliga bilder. Någon som vet vad det är för art? Jag vill så gärna veta. Har googlat men känner mig fortfarande osäker delvis pga att jag inte fått tillräckligt tydliga bilder. Visst är de coola? Tänk att bara sitta där på en sten, lufta vingarna och kolla ut över havet.

De bara står där på stenarna och spanar med vingarna brett isär. Jag tycker att det ser fascinerande ut när de breder ut vingarna så där. Men undrar varför de står sådär? Kanske försöker de spänna upp sig för att skrämma bort fiender, eller så vill de imponera på någon annan fågel, eller så kanske de spanar efter mat och vill vara beredda att komma iväg snabbt om någon läckerbit dyker upp?

Jag tror att dessa två är samma art som de ovan och att de bara fällt in vingarna som om de inte behöver ”burra” upp sig när de är två utan står där och undrar vad jag håller på med där jag går runt med min kamera. Det ser ut som att hela fjäderskruden är svart, det finns något orangerött  på näbben som för övrigt är medellång och på något foto ser benen ut att vara orangeaktiga men på något foto ser de gråsvarta ut. Vem kan det vara?

Tillägg: Jag har nu kommit fram till att det kan vara en Skarv, kanske rentav en Storskarv?

Må väl!

Christina Karlsson

Här skymtas Ingången till Vatikanmuseerna i ringmuren som omsluter Vatikanstatens dyrgripar som ryms i de sammanlagt ca sju kilometers gallerierna! Vilket konstmuseum! Här inne finns en del av vårt kulturarv samlat genom de berättelser om konst, vetenskap, religion och mänsklighet som konstverken visualiserar, och dels genom de otroligt yrkesskickliga målningstekniker som konstnärerna använde sig av.

Att se Rafaels målning av Skolan i Athen fick mig att gå igång, bli lyrisk och sväva på moln. Jag har länge fascinerats av de gamla filosoferna och den grekiska och romerska kulturen.  I denna målning finns hela gänget med Platon, Aristoteles, Pythagoras, Hypatia med flera samlade och tolkade. När man ser den här lilla bilden som ni ser på mitt foto då blir man intresserad av vem de olika karaktärerna föreställer, men när man ser målningen i verkligheten blir man så totalt hänförd av att den är så stor och att alla detaljer syns så väl och då önskade jag att det var möjligt att flytta in på museet och sitta i det där rummet och närstudera konstverket i flera dagar. Men som turist är det bara att anpassa sig, gå vidare i utställningen och göra vad som förväntas.

Tänk att konst som målades i början av 1500-talet hämtade sin inspiration från tiden före och strax efter Jesu födelse. Tänk att dessa filosofer lade grunden till hela vår västerländska filosofi, vårt vetenskapliga förhållningssätt, politik, retorik och till och med för utformandet av det som idag utvecklats till vår skola. Oavsett om man läser retorik, litteratur eller matematik så hämtas grundförståelsen i teorier som finns bevarade från det här filosofiska gänget.

Om jag ska välja att lyfta fram en av karaktärerna som finns på målningen väljer jag Hypathia som levde ca 360 – 415 år e.Kr. hon var framstående inom matematik, teologi, astronomi och filosofi. Hypathia var beundrad av många men blev också föremål för avundsjuka som ledde till att hon gick en fruktansvärd död tillmötes.

En av grundpelarna i dagens samhälle vilar fortfarande på teorier av de gamla filosoferna. Påven som valde att värna om konsten som språk och medel för kommunikation genom att ge förtroende åt konstnärer som tex Rafael och Michelangelo. Konstnärerna fick äran att förevigas genom att måla dessa verk och binda samman den tiden som rådde just då med historien – precis som vi gör idag när vi inspireras av dessa 1500-tals alster och skapar egna nutida vidareutvecklade parafraser och bilder i vår samtid. Konsten ger oss på något vis en plats i ett större sammanhang genom att förankra oss i historien. Jag tänker att denna kunskap kan ge oss redskap för att utläsa och tolka signaler från olika skeenden i omvärlden.

I samma rum finns den här målningen med religiösa inslag och jag kan inte låta bli att fascineras när jag funderar på hur konstnärerna fick den här idén om att avbilda änglar och andra betydelsefulla karaktärer sittandes på någon form av dunigt och behagligt moln därifrån de tittar ner på människorna på jorden. Det finns så många symboler och detaljer att jag bara vill ha all tid i världen att fördjupa mig i dessa målningar.

Det här är kartrummet! Hela rummet är fyllt med stora målningar av olika öar och platser som tillhörde Italien. Och precis som idag så finns det alltid en skala som gör det möjligt att förstå hur kartan ska tolkas.

Besöker man Vatikanmuseet så gör man självklart ett besök i Sixtinska kapellet för att kolla in Michelangelos takmålningar, men där inne fick man inte fotografera så det kan jag inte visa några bilder av. Jag kan bara intyga att det var magiskt och nu blir jag sådär upprymd och lyrisk igen när jag tänker på hur betydelsefull konsten är som språk och medel för kommunikation.

Konst är grunden till allt! I konsten finns filosofin, matematiken, fysiken, religionen, livet, döden, verkligheten, fantasin, kärleken, hatet, jämlikhet, skillnader, krig, fred och allt det där ryms i konsten. Andra discipliner är på sätt och vis bara olika utsnitt och specialiteter. Allt synliggörs av konsten som speglar sin tid. Utan konsten vore människan synnerligen liten, ensam och okunnig – åtminstone ur mitt perspektiv sett.

Jag lever min dröm i konstens tecken <3

Christina Karlsson

Det finns en gammal legend om att det var tvillingparet Romelus och Remus som grundade staden Rom. Tvillingparet var söner till krigsguden Mars och en vestalisk jungfru. Berättelsen innehåller ett komplicerat familjedrama. Amulius, dvs farbrorn till den vestialiska jungfrun befarade att tvillingarna skulle kunna komma att göra anspråk på hans tron och därför satte han ut dem på floden Tibern för att dö. Barnen flöt i land vid den paletinska bergshöjden vid Forum Romanum och där inträffade något högst märkligt. En varghona tog sig an de små barnen och födde upp dem genom att ge dem di.

Barnen växte upp och togs så småningom omhand av en herde. De strövade omkring i det området där de en gång föddes och kom så småningom i kontakt med sitt ursprung. De fick sin hämnd genom att döda Amulius. Tillsammans bestämde bröderna sig för att bygga en stad på platsen där de föddes, men bröderna blev osams och Romulus dödade sin bror Remus. Därefter bestämde Romulus sig för att själv fortsätta att anlägga staden själv. Staden Rom har fått sitt namn efter Romulus.

Enligt myten fortsätter berättelsen med sägnen om hur Romulus under ett oväder blir upptagen till himmelen där han blir upphöjd till skyddsgud. Hans namn som skyddsgud bli Quirinus.

Vi besökte museet där skulpturen som föreställer Varginnan och de diande tvillingarna befinner sig.Museet heter, Museo Nuovo i Palazzo dei Conservatori och är en del av Musei Capitoline. Ursprungligen bestod den här skulpturen enbart av varginnan, och de två tvillingarna är en senare komplettering som gjorts mycket senare.

Enligt texten som finns på museet kan skulpturen spåras till någon gång ca 500 år f.Kr. Någon gång på 1400-talet så skänker påven Sixtus IV den till Romarna och det var då den kom att betraktas som en symbol för staden Rom.

Skulpturen som har ett symboliskt värde för staden Rom har en upphöjd och framträdande plats på Museet.

Historiker har daterat stadens grundande till 753 år f.Kr. Arkeologer har konstaterat att området var bebott redan 1500 år f.Kr.

Fotografiet ovan har jag tagit i Pallatien vid Forum Romanum, som sägs vara den plats där Varginnan tog sig an Romelus och Remus. Tala om det var spännande att vandra runt på denna historiska plats och försöka visualisera några av de märkliga händelser som skett här. Platsen består idag mestadels av ruiner men är ändå välbevarade och det finns en hel del spår av platsens forna glans i form av skulpturer och olika mönster och stuckaturer i de exklusiva stenarna.

Om jag minns rätt så var det ungefär här på denna plats som vi läste att vestalerna hade sitt praktfulla palats. Tänk så mycket historia som finns på denna plats och i dessa väggar.

Tusenskönorna blomstrade lite varstans  och jag kunde inte låta bli att fundera över om det fanns tusenskönor på samma plats under antiken.

Rom är stad som rymmer en hel del spännande berättelser med sina legender och mytologier. Berättelser som vi bär med oss in i dagens moderna samhälle genom den historia vi formas och omges av i vår västerländska kultur. Jag gillar att ta del av de här gamla berättelserna som samtidigt är så mycket mer är bara underhållande mytologi, de t här är sådant som skapats och formats i den kultur och det samhälle vi lever och verkar i.

Det här var min berättelse om sådant jag upplevde, funderade över och kom i kontakt med under en av våra dagar i Rom.

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson