njuter av att läsa och drömma om gatorna i Paris…

140627_2

Idag har jag läst ut En engelsman i Paris, av Nicolas Barreau.

Jag har strosat runt på gatorna i Paris. Kastat mig in i en bokhandel. varit förtvivlad, sorgsen och glad om vartannat. Lycklig, olycklig, kär och galen. Suttit på en parkbänk utanför Louvren. Jag har besökt Eiffeltornet och bekantat mig med en gammal dam på en kyrkogård. Jag har varit restaurangägare, till en av de mest romantiska restauranger man kan tänka sig, Temps de Cerises. Där  lagade jag till Aurielies meny dámour. Rätt vad det var så knackade min älskade på fönstret. I famnen höll han ett helt fång rosor och en flaska champagne. Vi njöt av den goda maten, skålade i champagne och dansade till franska chansons långt intill morgontimman….Jag hade en grön klänning på mig och mina ögon gnistrade som gröna opaler….

140627_1

Allt detta hann jag med i förmiddags medans jag läste En engelsman i Paris. – Att läsa är att resa i fantasins förunderliga värld.

140627

Jag valde platsen för min lässtund med omsorg. Satte mig en stund i ”vårt franska café” på framsidan av huset. Boken fick jag igår när jag hälsade på min kära vän Caroline. Och jag blev så glad för de två födelsedagsböcker hon valt ut omsorg. Idag har jag bara njutit och kopplat av. Strosat runt med slarvig knut i håret, blommig långklänning, solglasögon och nonstop-läst. Åh, vad jag gillar den där känslan som infinner sig när man får tag i en feelgoodbok – och man bara läser ut boken från pärm till pärm utan att behöva pausa för att passa tider och dylikt. Den ända pausen jag tog var för att koka mig lite kaffe och hämta några chokladbitar att knaspra på. Åh, vad det är gott att ha semester!

140627_3

Tack för denna fina lässtund, förlåt jag menar. Tack för denna fina resa till Paris!

Hungerspel och härmskrikor…

140512_1

När jag har läst ut en riktigt bra bok, kommer jag på mig själv med att sakna storyn, huvudkaraktärerna och miljöerna. För en tid sedan läste jag ut Hungerspelen och nu undrar jag hur det går för Katniss och Peeta…Vad händer med Panem och vilka sånger kommer härmskrikorna att sjunga? Kommer Katniss någonsin att klä sig i fler spektakulära klänningar som fattar eld när hon snurrar runt och kommer hon och Peeta någonsin att vakna utan mardrömmar…

140512

950 sidor av spänning. 950 sidor med hungerspel på liv och död…

140512_2

Är man ute efter gastkramande spänning så är Hungerspelen ett alternativ. Boken är ”scary” men riktigt bra och det skulle vara så intressant att göra en analys av innehållet.

Boken är en trilogi och består av de tre delarna Hungerspelen, Fatta eld och Revolt. Nu längtar jag efter filmatiseringen av del tre. Det ska bli så intressant att se hur man väljer att iscensätta del 3, delen där Revolten utspelas.

 

 

Shakespeares, En Midsommarnattsdröm – med Oberons ”artproject”, vampyrparty och Thriller…

 

140413

En midsommarnattsdröm, av Shakespeare visas på Hipp i Malmö just nu. Föreställningen är fullständigt galen men ändå alldeles underbar. Vi hade läst programmet i förväg och var inställda på en annorlunda teaterupplevelse, med blod, galenskap och massor av vampyrer.

140413_3

Före föreställningen: Jag klädde mig i svart/vit prickig klänning, svarta skor och lila bolero och strumpbyxor. Tog en svängom i trädgården, fylld av förväntan om en uppfriskanade upplevelse.

140412_5 k

Med tanke på att texterna, dvs replikerna genomgått en omfattande transformation – för att passa in i nutidens fantasyinspirerade kultur – tänker jag att föreställningen snarare borde betraktas som en skickligt utförd parafras.

140413_1

Jag föll direkt för konceptet med intertextuella kopplingar till musik, film och och litteratur. Kanske beroende på att jag ofta tänker/agerar på liknande sätt, vilket ni som följer mig i bloggsfären redan sett…

140413_2

Tänk er att mötas av en scen fylld av vampyrdansande skådespelare.  Tänk er En midsommarnattsdröm som inleds med intro ur Michael Jacksons Thriller.

Tänk er Oberon som vampyrkung. Titania som vampyrdrottning. Tänk er att Strindberg arbetar i baren InVein och relatera detta till Bergmans – Jag är döden…. Tänk er den sköna Helena som ”transa”. Tänk er hur totalt förvirrade de fyra ungdomarna Hermia, Lysander, Helena och Demitrus blir när de utsätts för vampyrkungen Oberons magiska ”kärleksdroppar”. Och tänk er Puck som en slags otäck docka som kan byta både skepnad och huvud. Givetvis begår Puck misstag när han ska manipulera med ungdomarnas känslor med hjälp av de magiska dropparna.

140413_4

Vampyrkungen Oberon får sig dock en tankeställare när han bevittnar någon form av orgie där ”fel” personer hamnat i lag med varandra. Vampyrdrottningen tror sig vara hejdlöst förälskad i den motbjudande varulven Botten. – När vampyrkungen Oberon bevittnar det ”skådespel” han bidragit till att arrangera utbrister han  – Se, hur de uppför sig. Är allt detta mitt fel?

Han vänder sig till Puck som får i uppdrag att ställa allt tillrätta och bryta förtrollningen. Titania och Oberon återförenas och Puck får skulden får det som inträffat…

Tänk er en scen som fylls av vatten som skapar intressanta speglingar. En vampyrkung som är mitt uppe i ett konstprojekt och filmar kontinuerligt. Vatten som fylls av blod från de många vampyrbetten. – Och hur rummet fylls av en musikalisk mix av moderna låtar, ”Shakespearerepliker” på såväl svenska som engelska och egna kompositoner. – Fullständigt galet i min lilla romantiserade Shakespearevärld, samtidigt som jag blir oerhört fascinerad av förhålla mig till en sådan tolkning.

– Den som inte tål när något avviker från normen, den som inte tål experimentellt undersökande av ett historiskt mästerverk kan bli totalt förfärad av föreställningen. Men den som har ett öppet sinne och är intresserad av att undersöka de olika lager av bilder och texter, man kan finna och utröna ur ett historiskt mästerverk. Den blir nog precis som jag förälskad och hänförd för stunden och riktar all uppmärksamhet mot scenen – där en strålande föreställning äger rum.

140412_7

Vill man uppleva något utöver en traditionell teatertolkning av En Midsommarnattsdröm – ska man bege sig till Hipp och se Midsommarnattsdrömmen! I Loved It!

Just det, Regissör för denna tolkning av En Midsommarnattsdröm är Anna Bergmann! Det är henne vi kan tacka för denna omskakande teaterupplevelse. Och självklart alla andra som arbetat med uppsättningen.

Det var allt för denna gången, nu önskar jag er en fortsatt fin dag!

 

Om att läsa klart en bok, inte läsa klart eller helt enkelt göra ett litet uppehåll i läsningen för att läsa något annat som man känner mera för

140223

När en bok är riktigt välskriven, försvinner man in i en annan värld, man hör hur det prasslar i snåren, man känner dofterna, hör skratten, upplever kärleken, smärtan, hör skriken, gråten och känner det som om man är mitt uppe ”in medias res” mest hela tiden.

Och sen när boken är slut känns det så tomt, man saknar personerna och miljöerna i boken och man vill veta vad som kommer att hända härnäst… alltid finns det någon liten tråd att nysta i – om boken är bra vill säga. Då kan man rent av vilja läsa den flera gånger…

140323_1

Annat är det om man inte alls gillar innehållet, då slutar man att läsa eller så skumläser man vidare av ren nyfikenhet. Annars kan det vara så att man läser vidare därför att man måste och sen när man läst klart tänker man – Oh, vad skönt, nu slipper jag läsa den här boken fler gånger. That´s it.

Ibland kan det vara så att man hade oerhörda förväntningar på en bok, sen visar det sig att den inte alls var så bra som man trodde och då vill man inte ge upp utan tänker att det måste bli bättre därför att man så gärna vill tycka om innehållet – trots att man inte alls känner för det för stunden. Detta hände mig mitt i Alice Munros ”Nära hem” men nu har jag gjort ett uppehåll för att  läsa något annat istället – de där novellerna i ”Nära hem” känns nämligen inte alls som ”Min kopp te” ….

Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag inte sugs in i miljöerna. Kanske därför att handlingen är långsam och därför att jag inte attraheras av den typen av lågmält berättande. Ibland är det så dystert utan att vara dystert, dramatiskt utan att vara dramatiskt och människorna befinner sig på märkliga ställen som inte verkar särskilt intressanta….. Märkligt nog finns det samtidigt en frustrerande underton av att något mer ligger och lurar bakom hörnet, av att miljön kanske trots allt är mer spännande än vad man upptäcker med en gång och av att karaktärerna har så otroligt mycket mer inom sig än det vi får läsa om i novellerna.  – Och det gör mig nyfiken, så jag kommer att läsa ut den där boken så småningom… Kanske måste jag vara i rätt stämning, eller något? Kanske är det en sådan där bok man måste bearbeta för att kunna tycka om?Någon av er som läst Munros noveller? Vad tyckte ni isåfall?

140323_2

Just nu läser jag något helt annat, Suzanne Collins, Hungerspelen. I den lyssnar jag till härmskrikans sång, snurrar runt i fabulösa klänningar som fattar eld och lever i en värld som är så galet skör att en handfull bär kan försätta hela samhällssystemet ur balans och uppmuntra folket att starta uppror. I Hungerspelen händer något hutlöst spännande hela tiden och jag vet att jag kommer att sakna karaktärerna när jag läst ut hela triologin. Men med tanke på bokens innehåll känns det trots allt ganska skönt att det är litteratur och inte verklighet..

Hur läser ni? Är ni sådana som alltid läser ut en påbörjad bok, avslutar om den inte är bra, läser som besatta när en bok är bra  eller har ni flera böcker på gång samtidigt?

 

 

Hungergames – När det inte längre finns någon återvändo

140210_1

”Jag anmäler mig som frivillig!” skriker Katniss Everdeen. Fem ord, en kort fras och plötsligt står hon där vid ruinens brant. Hon har kastat sig utför stupet och filmen har passerat ”the Point of no return”. Efter den frasen finns ingen återvändo.

Det finns ett fåtal filmer som berör mig till den grad, att jag känner mig ”tvungen” att köpa dem trots att jag redan sett dem på bio. Hungergames, del ett, var en sådan film. Det fanns så många fraser och visuella aspekter jag kände behov av att kunna se om och om igen att jag köpte filmen. Samma känsla infann sig efter del två, Catching fire. Filmerna är så intressanta och det finns så många paralleller att dra till vår egen verklighet, svidande samhällskritik, svindlande tankar och vansinniga ”spel”….

Jag förstår egentligen inte hur jag kunnat bärga mig tills nu med att börja läsa Suzanne Collins bok, triologin, Hungerspelen. Äntligen ska jag få veta hur det går i del tre. Boken är en riktig bladvändare och med tanke på att innehållet är på 951 sidor, så lär det inte räcka med en natts läsning. Därför finns det viss risk för att jag kommer att gå runt hålögd med ringar under ögonen, trött men nöjd under den kommande veckan. Kvällar och nätter kommer att ägnas åt läsning fram tills dess att jag läst ut boken.

Att läsa är som att resa. Att läsa är som att komma ut på ett äventyr, ett äventyr som kan bli ännu mera dramatiskt, magiskt och spännande än vad man kunde föreställa sig från början. Att läsa ger möjligheten att upptäcka och undersöka världar och personligheter som man ännu inte mött i den verkliga världen. Att läsa är utvecklande för själen och när jag finner en bra bok vill jag bara ha mer, läsa mer, analysera mer, granska, knyta samman intertext och tillåta mig själv att vara precis så ”nördig” som jag vill vara.

Och Ja, jag hade en tanke om att utveckla mina tankar kring ”the Point of no return” men det får bli en annan dag – nu måste jag bara läsa vidare…

140210

Arnaia kastad i havet, av Märta Tikkanen

130806

Arnaia blev som nyfödd kastad i havet, på sin fader order. När en flock sjöfåglar räddade henne och förde henne tillbaka till hennes fader Ikaros och moder Periboia – då lät de henne leva, och gav henne ett nytt namn, Penelope- Andfågeln.

Denna inledning är utgångspunkten till Märta Tikkanens lyriksamling, Anja kastad i havet. Den är lite märklig men vacker och tankvärd på samma gång. Det finns så många passager som kan knytas till det ”verkliga” livet. Och på tal om det verkliga livet så kan jag inte låta bli att fundera över vad som är verkligt egentligen, en fantasi existerar ju faktiskt i någons inre. Innebär det då att den är verklig? Jag tänker att den är verklig som fantasi även om den inte existerar fysiskt men i någons inre existerar den ju faktiskt. Intressant, eller vad tycker ni?

130806_1

Åh, vad jag tycker om att fotografera böcker i passande miljö. Kändes så fint att ta med diktsamlingen till havet, till Smygehamn dit jag gärna åker för att ladda batterierna. Synd bara att jag inte hade med min ”finkamera”, de här bilderna tog jag med mobilen. Sjöfåglarna kretsade så vackert i skyn när jag stod där längst ute på piren och höll boken ovan havet.  Kanske värnade de om Arnaias saga och ville försäkra sig om att jag inte skulle kasta den i havet.

Mina fotsteg i ditt hjärta….

130727

Nu har jag läst ut Bosse Lidéns debutroman, Mina fotsteg i ditt hjärta. Boken handlar om 13-åriga Sebastian. Om en pojkes innersta känslor för en flicka, skolan, klasskamraterna och hur en pojke kan reagera när det som inte får hända händer. Sebastian blir upp över öronen förälskad i Lena, men tonårskärleken kompliceras av livets allvar, av att det händer allförmycket på alltförkort tid….

”bakom hörnet väntar de mörka skuggorna och hösten slutar i en tragedi”, står det på bokens baksida.

Det jag gillar med boken är att den är övertygande, speciellt den första delen. Jag får känslan av att författaren varit med om en del av de där händelserna. Jag får insikt i hur en liten pojke på 13 år tänker och resonerar kring skolan, familjen, vännerna, idrotten och kärleken. Språket är enkelt och rakt på sak, ibland glimmar humoristiska liknelser till som förstärker den 13-åriga berättarrösten. Det är en fin berättelse om hur barndomskärleken kan överleva och forma oss långt vidare in i vuxenlivet. På sitt sätt är den romantisk och tidvis sorglig, precis som det verkliga livet kan vara. Boken är intressant och underhållande, och absolut läsvärd!

Ur inledningen s 9 ( [….] Många människor har genom historien drömt om en andra chans. Vi glömmer så lätt bort att livet är ett drama som saknar generalrepetition. Vi är bara människor. Inget annat. Små oskyddade varelser. På vandring genom det man kallar livet.)

Mer info finns på Bosse Lidéns hemsida. Jag beställde den från hans hemsida och redan dagen efter det att beloppet fanns på hans konto landade boken i postlådan tillsammans med en rar hälsning från Bosse och Solveig som hans fru heter. Det är vad jag kallar både bra och personlig service!

 

Tack för en spännande och läsvärd bok!

 

 

 

 

Århundradets kärlekssaga, av Märta Tikkanen – En saga som griper tag mer än bara lite

130723_4

Hur skulle jag kunna gå in på biblioteket och lämna tillbaka en bok utan att låna med mig nya böcker hem? Hur skulle jag kunna gå förbi Lyrikhyllorna, dessa godishyllor fyllda av delikatesser? För en tid sedan läste jag ett bloggtips om att Märta Tikkanens, Anja kastad i havet, skulle vara något i särklass. Den fanns inte på bibblan just idag, men andra böcker av samma författare fanns och hur skulle jag kunna låta bli att låna Århundradets kärlekssaga.

130723_5

Århundradets kärlekssaga, låter så vackert och jag trodde att det var en romantisk och vacker diktsamling som åkte med i cykelkorgen när jag for genom byn och hemåt. Men hujedamej, vad den var sorglig. Den grep tag, tog ett fast gastkramande tag i hjärtat och fick mig att fälla stora krokodiltårar inombords….så sorglig är den faktiskt. Men ändå på något sätt vacker, och man anar att den är självutlämnande i all sin nakenhet….Tänk att ord kan bli så vackra tillsammans…även om de är sorgliga… Diktsamlingen handlar en kvinnas vånda, varför hon inte kan bryta upp och lämna sin alkoholiserade make och hur alkolismen påverkar familjelivet. Så sorglig och så vacker. Jag får nog läsa den en gång till.

(Utdrag ur Århundradets kärlekssaga, av Märta Tikkanen)

När marken gungar/ tar jag små steg/ nästan alldeles/ omärkliga/ så kanske jag kan/ hålla balansen   [……]   Sen samlar jag ihop/ de alldeles små resterna/ av mitt mod/ och viskar tyst/ men bara till dem/ som har örat helt nära marken/ och som kryper fram/ som jag

 

 

Och så levde de lyckliga….av Lucy Dillon

130723

Ojdå, idag måste boken lämnas in på biblioteket så här kommer en snabbrecension..

Om man vill läsa något lättsamt och vackert, så passar denna skönlitterära roman bra. Den handlar om två kvinnor, Michelle som är en framgångsrik företagare, nyskild och singel. Hon har en passion för heminredning och hennes nyöppnade inredningsbutik blommar. Den andra kvinnan Anna, är nygift och har blivit styvmor till tre tonårsdöttrar och en ”drullig” hund. Hon älskar böcker och har nyligen förlorat sitt arbete som bibliotekarie. Även om kvinnorna är olika så finner de varandras vänskap och när Michelle av olika skäl bestämmer sig för att öppna en bokhandel vägg i vägg med sin egen butik, är det självklart att den förväntas drivas av hennes vän Anna.

Som alltid i romaner, sätts vänskapen på prov och såväl familjelivet som det stormiga kärleksrelationerna har en förmåga att trassla till vardagen för dem båda på olika sätt… Det här var ännu en sådan bok som jag sträckläste, en riktig bladvändare, lättläst och fin på samma gång. Den kan varmt rekommenderas.

Blomsterspråket – sommarens boktips

130629_3

Häromdagens besök på biblioteket resulterade i ett spontanlån av Blomsterspråket – boken visade sig vara en riktig bladvändare. Jag älskar blommor i alla former, blommor i naturen, blommor inomhus i krukor och vaser, blommiga klänningar, blommiga tapeter, blommiga parfymer och målningar av blommor… Själv målar jag ofta blommor och har ett speciellt band till rosor. Under några års tid målade jag bara rosor i olika former. Så när jag läste på omslaget att ens syn på blommor för alltid skulle förändras av att läsa boken, kunde jag inte låta bli att med viss skräckblandad förtjusning låna hem den.

Och vilken bladvändare, jag sträckläste och med några få avbrott hann jag läsa ut boken inom ett dygn. Språket är enkelt och med ett flyt som ger känslan av att man bara måste läsa lite till. Boken handlar om den föräldralösa Victoria som placeras runt i olika fosterhem under hela sin uppväxt men fokus ligger inte på hur svårt hon hade det, utan på hur otroligt betydelsefullt blomsterspråket kom att bli för henne. Blommornas betydelse. Hennes käraste ägodel var en flora och det var så småningom hennes kunskap om blommor som ledde till att hon fann sin inre styrka, gjorde karriär och träffade mannen i sitt liv…

Jag som alltid varit intresserad av blommors betydelser blev såklart ännu mer intresserad…boken är så vacker och tidvis sorglig men i huvudsak vacker, underbar och fängslande. Längst bak i boken finns ett litet lexikon över blommornas betydelse, men tyvärr saknades Rosenprakttry, så exakt vad mina fotografin i detta inlägg signalerar kan jag inte förklara på annat sätt än att jag gick på känslan…

Jag kan varmt rekommendera Blomsterspråket som är Vanessa Diffenbaughs debutromat såld till 27 länder och filmrättigheterna har redan köpts upp av Fox 2000 Pictures.  Jag kan bara föreställa mig vilken fullkomlig ögonfröjd en sådan film kommer att bli för oss som tycker om blommor.

130629__4

Det sublimas politik, Emancipatorisk estetik i 1800-talets konstnärsromaner

 

130611_3

Som jag har längtat efter att hinna läsa denna bok som Kristina Fjelkestam skrivit. Av en tillfällighet zappade jag för några månader sedan förbi ett tv-program där Fjelkestam föreläste på ett bibliotek, om sin studie som hon presenterar i boken. Ögnat igenom boken har jag förstås gjort men nu ska jag läsa den på riktigt. Bara titeln väcker massor av frågor hos mig, – Vad menas egentligen med sublim i kontexten av politik? Och emancipatorisk estetik, vad är det? Och vilka romaner betraktas egentligen som konstnärsromaner?

Nu lyssnade jag ju förstås på den intressanta föreläsningen så lite hum om vad som komma skall har jag. Boken handlar om hur man i 1800-tals litteraturen beskrivit de kvinnliga egenskaperna och förhållandet/skillnaderna mellan hur det feminina  och maskulina framställts litterärt.

Så även om jag för tillfället är inställd på ekokritiska analyser, ska det bli så intressant att läsa om Det sublimas politik, Emancipatorisk estetik i 1800-talets konstnärsromaner.

kommer mitt liv att förändras?

130208

Jag har påbörjat läsningen av en bok, vars omslag kommunicerar att jag gett mig in i ”ett läsäventyr som har förändrat otaliga kvinnors liv.” och det känns sannerligen spännande…. Redan inledningsvis har jag fastnat för Simone de Beauvoirs förklaring till varför lycka är ett begrepp som det inte kommer att refereras till.

”Man vet inte riktigt vad lycka betyder och än mindre vilka autentiska värden den omfattar. Det är omöjligt att mäta andras lycka och det är alltid lätt att hävda att den situation man vill påtvinga andra är lyckliga…………………När vi intresserar oss för individens möjligheter kommer vi inte att definiera dessa i lycka utan i termer av frihet.(s.37,38)”

Detta är något jag själv funderat kring många gånger, hur lätt det är att tro att många andra har det lättare, bättre eller förmånligare på något sätt. Ibland baserar man sitt underlag på ytliga bilder av artefakter och kring huruvida personerna i fråga upprätthåller vad som anses vara normen i samhället. Kanske har personen sett oförskämt lycklig ut vid något tillfälle, ja men då är det ju väldigt lätt att vara den som dömer och tror att den andre har det bättre, lättare och lasta över skulden på denne person. Sen finns teorier om att det är lättare att vara lycklig om man upplevt tragiska motgångar, just därför att man vet skillnaden mellan ljus och mörker. En annan aspekt är hur reklam fungerar och bygger på hela konceptet om att visa oss lyckan på bild, för att få oss att tro att om vi bara äger de föremål, möjligheter eller upplevelser som syns på bilden. Då blir vi lyckliga.

I själva verket är alla människor ensamna individer med drömmar, längtan och mål. Alla vill vara lyckliga men hur många går egentligen omkring och är lyckliga alltid? Hur många känner sig inte fångna i sina liv och i de förväntningar som påtvingas om hur man ska vara, uppföra sig och vad man egentligen får tala om och uttrycka. I vissa kulturer kan det rent av vara en skam att vara olycklig och därför ”sopas problemen under mattan”, därför att fasaden måste upprätthållas. Hur många människor känner sig egentligen helt och hållet fria att agera efter egna preferenser, när egoism är så vansinnigt fult?

Ett som sannerligen är sanning är att jag blir lycklig och fri när jag läser och funderar kring litteratur som Simone de Beauvoirs ”Det andra könet” och det är därför jag gillar mina litteraturstudier så mycket…. Litteraturen och de teorier vi tillämpar på den gör livet lite mer greppbart, meningsfullt, utvecklande och visst är det väl i utvecklingens olika former vi finner friheten att göra våra egna val.

yarden

130203_1

Utdrag ur Yarden

” Min son. Min lycka. En spegelbild av mig som bottnar i ljus där jag stupar ut i mörker.”

”Livet går sin egen väg. Jag frågar efter honom; ingen vet vart han tagit vägen. En del gissar. ”Han sitter inne” eller ”Han har flyttat hem!”. Han är bara borta som när man stänger dörren om ett ostädat rum och låtsas att det inte längre finns.”

Det som gör det så utvecklande och roligt att studera är bland annat att jag ”tvingas” läsa litteratur som jag inte självmant skulle valt. Yarden – en berättelse, av Kristian Lundberg är en sådan bok. Först tyckte jag inte alls om den, under de ca 50 första sidorna, upplevde att den var enbart deppresiv och eländig. Jag fortsatte läsa och fann intressanta poetiska formuleringar som trots allt väckte mitt intresse. Berättelsen är tragisk och jag upplevde först att handlingen utspelades i en annan tid eller annan värld, men när det gick upp för mig att den utspelas i nutid alldeles i närheten av en av mina älskade skolor, MAH 🙂 då triggade den igång en hel del reflektioner. Det är en sorglig historia samtidigt som det finns ljusglimtar som skymtar fram på enstaka ställen.