Kvalitetstid och funderingar kring vikingar, lyktstolpar och arkitektur i Köpenhamn

Det är så mysigt när vi lyckas samla alla fyra för att bege oss iväg på en dagsutflykt. Igår besökte vi Nationalmuseum i Köpenhamn för att kolla in den omtalade Vikingautställningen med det 37 meter långa vikingaskeppet.

131019_4

Det är ofta ur denna vinkeln jag ser familjen när vi är på väg någonstans. De går målinriktat framåt och jag hamnar på efterkälken då jag stannar för att betrakta detaljer i omgivningen. Jag fotograferar, dokumenterar och uppmärksammar de där små detaljerna som finns i arkitektur och natur.

Tills vi kommer in på ett historiskt museum, då är det de som går långsamt och uppmärksammar mig på detaljer de ser och läser om. Då tar jag oftast täten och väntar in de andra, kanske eftersom jag ändå inte fotograferar inne på muséer. 131019

Robin och Emelie utanför museet.

131019_2

Väggarna längs kanaler har ofta intressanta mönster som präglats av tidens tand. Och speglingarna i vattnet berättar alltid nya historier för den som tar sig tid att lyssna.

131019_3

Lyktstolpar kan vara fascinerande, speciellt de äldre varianterna. Moderna lyktstolpar har ofta en tendens att bara vara funktionella, och inte alls lika estetiskt tilltalande som dessa gamla vackert hantverksmässigt snidade lyktstolpar.

131019_1

131019_6

131019_5

Det finns så många vackra platser och föremål, som framställts av olika människor som genom tiderna ”satt sina spår” lite varstans genom att designa, komma med idéer, framställa ritningar, leta rätt material och med hjälp av sina skickliga hantverkarkunskaper – framställa själva produkten eller byggnaden. Och det är sådant jag gillar att fundera på när jag är ute och går. – Hur tänkte man här? och varför valde man denna färgen, detta materialet? Varför finns den här lilla symbolen med på ett hörn och vad betyder den egentligen?

Jag tänker att det är ganska trist att enbart sortera in ”omgivningen” i vad som är vackert och fult som många gör. Om man ställer rätt frågor kan det fula bli vackert och det vackra bli fult, självklart kan det vackra fortsätta vara vackert och det fula fortsätta vara fult. Men faktumet att man ställer frågorna gör att man får veta lite mer om historien som ligger bakom och om man vet sådana detaljer är det lättare att förstå lite om vart framtiden är på väg – och framförallt så blir det lättare att förstå även sådant som man har svårt att förstå sig på.

Med dessa filosofiska tankar önskar jag er alla en skön söndag!

(Just det, det understa fotot på mig vid lyktstolpen har min dotter tagit :))

 

 

Lyssnar på It´s a beautieful day och tänker att det är en vacker dag av väldoft…

131017

”It’s a beautiful day
Sky falls, you feel like
It’s a beautiful day
Don’t let it get away”

Tänk att höstdagar kan vara så otroligt fina. Av en lyckosam tillfällighet, dök en oväntad timme till godo upp, en timme som gav mig tid att andas, och planera. Som grädde på moset – eller varför säger man inte som grädde på chokladen? det låter ju godare ….

Hursomhelst, Jag slutade tidigt idag – känner mig pigg och utvilad, nästan som en lärka. Ikväll ska jag duka fint, laga till en smarrig Spagetti Bolognese, som serveras tillsammans med massor av parmesan, ett glas Beaujolais, duk på bordet och såklart blommor och levande ljus.

Och medans jag lagar middag och väntar på min kära make ska jag sniffa på min nya parfym som maken hade med sig hem från Paris… Nej jag menar från Cambridgeresan  –  Coco Chanels, Mademoiselle

och så ska jag lyssna vidare på låten som handlar om att det är en vacker dag!

 

 

Att ”dutta” med färg, kan vara riktigt avkopplande och bästa ”energiboosten” en alldeles vanlig tisdagkväll.

131015

131015_1

Bilderna ovan är de två alster jag framställde ikväll. Kanske inte världens mest kreativa och genomtänkta…men ändå så LILA. Och så rogivande att framställa. Av någon anledning får jag aldrig nog av lila, jag får aldrig nog av rosor och fjärilar. – Och finns det överhuvudtaget någon som inte gillar rosor? eller fjärilar?

Det är så fint med vänner som gillar konst, vänner som faktiskt lever och andas konst – sådana som knackar på dörren och säger – Imorgon åker vi iväg till den där kursen, oavsett hur trötta och slitna vi är.  Vi duttar så det ryker av den där smågiftiga färgen som nästan får ögonen att rinna av sin starka doft och Vi struntar i att vi blir smutsiga under naglarna, vi tvättar händerna med rapsolja och rosentvål. Sen lyssnar vi till de lätta vingslagen av ”duttsvamparna” när vi parfymerar akvarellarken i regnbågens alla lila nyanser… eller kanske var det inte alls riktigt så hon sa ….men av någon märklig anledning lever mina kreativa tankar sitt eget liv och förgyller vardagen med små fina anekdoter och litterära uppslag.

Ikväll tittar jag in på din blogg. Och så väntar jag på att min kära make ska komma hem, just nu sitter han på en flygplats alldeles i närheten av Cambridge och väntar på att ”boarda” planet som inte vill lyfta i tid…

Ha det gott alla ni fina bloggläsare 🙂

 

.

 

Ute är mörkt och kallt men inne i husen lyser överallt de tända ljusen…

131013

Visst är det mysigt, med de här tidiga morgnarna när det är alldeles beckmörkt utomhus. Det är som om mörkret sluter sig om huset där man bor… och inne i husen tänder vi ljus, kokar kaffe och tänker att det är skönt med en ledig söndag.

Det är tidig morgon, jag är vansinnigt trött men kan inte sova och ärligt talat så värker det något vansinnigt i kroppen. Den där värken ger sig tillkänna snabbare än ett e-postmeddelande dimper ner i datorn, i samband med att jag stressar och arbetar för mycket – då gör sig skadorna efter trafikolyckan påminda. Skitmögtråkigt är vad det är, men nog om den saken.

Man kan vara hur bra på att planera och organisera som helst, men om man har fått ett schema som är späckat med lektioner och inte innehåller någon planeringstid alls, då måste man arbeta på fritiden med sådant som man egentligen borde få arbeta med på arbetstid. Då förlorar man sin rekreationstid, sin fritid. Och då hjälper det ju inte att man är bra på att planera eftersom man inte får den tiden som krävs.

Jag vet inte hur många gånger jag den senaste tiden svarat människor i min omgivning att jag inte hinner, eller att jag inte hunnit. Jag hinner inte gå till min Xerotypikurs, hann inte ställa ut under Kulturnatta trots att jag är en av dem som är delaktig som arrangör av Kulturnatta  på orten där jag bor, jag har inte hunnit lämna tillbaka mina låneböcker och jag hinner nästan aldrig ta en fika med mina vänner… Men å andra sidan så är det samtidigt så, att jag faktiskt hinner med väldigt mycket. Jag har alltid en massa projekt på gång, av skälet att det finns så mycket jag vill göra och kanske är det just så för oss kreativa själar som kan och vill så mycket. Men jag vill ju hinna med allt, så tidekvationen går inte riktigt ihop just nu.

Under tiden som jag skrivit på detta inlägg har solen gått upp och ljuset söker sig in genom fönstret. Idag är det söndag och i vår familj betyder söndagar kvalitetstid! Det slumpade sig ju som så att båda våra barn flyttade hemifrån med en månads mellanrum i årsskiftet och sedan dess har det ju blivit tomt här hemma. Vår äldste var 23 ½ år när han flyttade och yngste dottern fyllde 21 i samband med sin flytt – så självklart känns det ju märkligt att plötsligt inte träffa dem varje dag och få den där dagliga uppdateringen som man får när de bor hemma – om vad som händer i deras liv.

Därför har vi infört söndagsmiddag som tradition och för oss är det oftast veckans höjdpunkt. Att få den där tiden tillsammans är viktig. Men i eftermiddag ska maken resa till Cambridge, så idag blir det en kompromiss med söndagsfrukost så att alla kan vara samlade ändå. Vi ska köpa med oss frukost och duka upp en delikat buffé hemma hos sonen och det ser jag fram emot. Tiden med våra barn är definitivt något som jag alltid kommer att prioritera!

Önskar er alla en finfin söndag!

Misantropen – Är livet ett galet drama med skvaller och koketteri?

131012

En föreställning i Molières tecken där skådespelarna undersöker de kulturella normer och värderingar som rådde inom det franska hovet under 1600-talet, och får oss att se parallellerna med nutid. Kanske var mänsklighetens beteende inte alls så annorlunda jämfört med idag. Skvaller, tomt babbel och förtal är knappast något vi är förskonade från idag, eller?

131012_1

Misantropen – en flärdfull dräktfest och ett koketteri av krinoliner och vetugalls, höga vitpudrade peruker och män i pastelliga rosa och turkosblå kläder. Rosetter på skorna och vitpudrade ansikten med små moucher. En lek med repliker, rim och genusperspektiv på karaktärer. En stor portion humor och en ännu större portion av allvar och eftertänksamhet.

Visst finns det motsvarigheter till den tidens iscensättande och redigerade av det egna jaget och grupperingars vulgäritet i dagens samhälle.

131012_2

Och var i dagens samhälle ger vi utrymme för en misantrop? En som ogillar, föraktar och vägrar anpassa sig till kulturella normer denne inte själv står ut med. En cynisk människa som inte står ut med all dubbelmoral. En som säger sina åsikter rakt ut, även om åsikterna anses obekväma. De flesta av oss anpassar sig till regler, normer och värderingar därför att det trots allt blir bekvämast för oss då. Om vi anpassar oss får vi vara med i gruppen, vi får socialisera och då får vi den där ”inbjudan till den stora festen”.

Alceste vägrar att anpassa sig genom att vägra vända kappan efter vinden men så går det som det går. Kan det vara så att detta är en sedeslärande historia? Och är det egentligen en komedi eller en tragedi? Och spelar det överhuvudtaget någon roll?

I slutet av pjäsen när alla de som anpassar sig till rådande kultur, minglar tillsammans framför lägerelden, spelar musik och har det bra.

Då vandrar Misantropen ensam iväg mot ett öde landskap – hon är ensam trots att hon var den som hela tiden höll sig till sanningen.

131012_3

 

Det här var min lilla resumé av gårdagens föreställning av Misantropen på Hipp, Malmö Stadsteater. Föreställningen var spektakulär och in i vassen bra att jag mer än gärna skulle vilja se den igen. Och framförallt ta en promenad in bakom kulisserna för att titta närmare på dräkterna, prova dem;) och kanske rent av för att diskutera pjäsens innehåll med regissör och skådespelare. Enligt min åsikt är Misantropen ett alldeles underbart, allvarligt och filosofiskt intressant drama.

 

 

Du, Vi lever bara en gång och den gången är nu…

131911

det finns bara en som vet hur du ska leva och det är du! Någon som känner igen texten?

131011_1

Jag plockar in blommor och sjunger Inatt är hela staden vår…men bara för en stund – sen åker vi hem igen.

131011_2

Ikväll bär det av till Hipp och Misantropen….Med prickig klänning och lekfull kombination med lilarandiga strumpor och lila stickad bolero…

131011_3

Löven yr omkring och höstglöden blommar….Jag tänker att det är vackert med höstlöv på marken, ställer krattan intill plommonträdet och håller fredag…

Men först vill jag önska er alla en alldeles underbar helg!

en diffus bild av dagens outfit & sånt

131010

Imorgon är det fredag! Och jag längtar så, efter fredagkväll. Min kära make har köpt oss biljetter till Molières Misantropen på Hipp. Och jag längtar så efter att gå på teater! Känns som om det var alldeles för länge sedan vi gick på teater. Jag älskar att gå på teater och njuta av att beröras av den magi som råder på en teaterscen.

Det är så himla förunderligt och magiskt att vi människor inte är så föränderliga som vi tror. Moliére` levde på 1600 talet, och han skrev dramapjäser som är aktuella än idag –  Draman för oss att läsa, spela upp på teaterscenen, bearbeta och analysera världen över. Imorgonkväll alltså, då drar jag på mig någon tjusig klänning och beger mig till Hipp för att se Molières Misantropen.

Ha det gott 🙂 Och en underbar fredag till er alla!

Just det, Idag har Nobelpriset i litteratur tillkännagivits och den lyckliga pristagaren är Alice Munro. Tyvärr har jag ännu inte läst något av denna kvinna, men nu finns hon med på min Att läsa lista 😉 Rent spontant tänker jag att det är fint med en kvinnlig pristagare.

 

 

kanske är det Nu jag borde sätta en käpp i hjulet och vägra springa fortare

131009_2

Ja, just Nu är det lite väl mycket….. Och mitt i allt detta är faktiskt Bloggandet mitt andrum och mitt sätt att försöka få tid till att vara social i ett samhälle där arbetet upptar i princip hela dagsutrymmet. Blogga gör jag numera sent på kvällen eller vid fyra/fem snåret på morgonen. Självklart söker jag den där berömda jämvikten och balansen i tillvaron,  men under veckorna är det en käpprak övervikt åt endera hållet.

En av fördelarna med bloggandet är att man kan vara social på vilka tider som helst. Nu när mina dagar är fullsmockade kan jag ändå socialisera och uppleva annat genom de bloggar jag följer. Livet blir alltså lite mer ”normalt” tack vare bloggsfären. Och det är så spännande att logga in på kvällen, läsa era kommentarer och kolla in statistiken för att se hur många ni faktiskt är. Känns helt otroligt att ni är så många som tittar in här dagligen. Klart att jag är nyfiken på er läsare, undrar vilka är ni  och om ni vill berätta lite om vilka ni är så skulle det vara spännande …

131009

bokfynd, ny dag och nya tankar

 

131008_1

Konstens värld – Denna urtjusiga bok fyndade jag på bibliotekets utförsäljning i lördags, för endast 5 kronor. Visserligen är det en gammal bok, men jag gillar det vinröda omslaget med den guldfärgade texten. Det är en sådan där bok som ger ett estetiskt tilltalande intryck i bokhyllan. Innehållet har jag inte riktigt hunnit utvärdera men jag förväntar mig spännande läsning.

131008_2

Gårdagens outfit ur mitt perspektiv. Jag är fortfarande galet nöjd med min rutiga Laura Ashley kjol. Jag är fortfarande på jakt efter en matchande tröja med rosor på bröstet och att jag inte funnit någon, är inte så konstigt eftersom det är väldigt sällan jag tar mig tid att gå i affärer. Om jag hade haft tid kunde jag ju sticka en själv eftersom jag vet hur den ska se ut.. Igår kombinerade jag med plommonlila polotröja och ljuslila kofta.

131008

Men detta var alltså gårdagens outfit. Idag är det en ny dag och nya kläder ska väljas, men vilka har jag ännu inte bestämt mig för…

 

Kulturnatta – ska vara årets kulturhappening

131006_1

Konst ska beröra! Fotot ovan är en del av ett kommunägt konstverk som hänger på Folkets hus i Svedala. Och även om det egentligen inte ingick i gårdagens Kulnattaarrangemang så passade jag på att ”hälsa på” konstverket eftersom delar av Kulturnatta hölls i lokalen där konstverket finns. Konstnären är Gerhard Nordström och jag gissar att målningen är en del av samlingen med namnet ”Sommaren 1970”.

Första gången jag såg detta konstverk i verkligheten var i samband med att jag skulle se en annan utställning av denne konstnär. Då konstaterade jag att de här naturmålningarna som hänger i Folkets hus är vackra men samtidigt lite intetsägande därför att de inte berörde mig på djupet. Undantaget från denna målning som jag fotograferat ovan – den är intressant eftersom man börjar undra var människorna finns. Ett dukat bord mitt ute i naturen, väcker frågan – var är människorna? Senare besökte jag en annan utställning i Ystad (med konstverk av samma konstnär, dvs G. Nordström)där andra målningar från samlingen Sommaren 1970 visades.

Där blev jag djupt berörd och chockerad eftersom samlingen ingick i en politisk debatt kring Vietnamkriget. Utställningen visade upp kontrasterna i världen, genom att kombinera en vacker fridfull natur med lemlästade blodiga människor från krigshärjade Vietnam. Kortfattat har konstnären kombinerat dokumentära mediebilder från Vietnamnkriget med en västerländsk vacker natur och ibland till och med i kombination med fridfulla bilder av familjer som höll picknic i gräset. När man ser en sådan utställning blir man chockad och illa berörd samtidigt som tankarna sätter fart. Vad är det konstnären vill säga? Utställningen kan väcka en debatt som får fart på människors tankar och idéer. Utställningen visualiserar en idé om något som konstnären anser angeläget att föra fram i rampljuset och det är sådana utställningar som är verkligt intressanta – enligt min åsikt. Och sedan jag insåg att detta konstverket har ett budskap och ingår i den där samlingen – stannar jag upp och betraktar jag det på ett helt annat sätt.

Det är bland annat den typen av samhällsgranskande konst, dvs när konsten presenterar en idé och tanke om det liv vi lever – det är den typen av konst och diskussioner jag vill få igång på en Kulturnatta. Människor som kommunicerar och intresserar sig för djupare värden än det som är vackert på ytan.

Jag inser att det kommer att ta tid att få igång ett sådant samtal på en liten ort, där många människor uppenbarligen inte alltid är så intressade av vad konst egentligen är – många vill bara titta på en tavla som föreställer en förskönad bild av en plats eller något annat de tycker om. Jag tolkar detta som att gemene man är lite rädda för verkligheten, varför skulle människor annars ta så illa upp när konstnärer presenterar idéer som hämtats ur det verkliga livet?

Kanske just därför att vi ofta vill fly verkligheten och drömma oss bort till en vacker trädgård med ett trivsamt hus. Eller titta på och alla dessa vackra små hantverk, små föremål vi kan köpa med oss hem och pynta våra fasader med. Självklart gillar även jag det som är vackert, fina målningar och vackert hantverk som jag likt många andra gärna samlar på mig. Men för mig är detta inte tillräckligt då jag vill att konstens egentliga värde ska framträda. Livet är ju trots allt inte alltid den idyll man önskar, men jag är fast övertygad om att vi har möjlighet att påverka våra liv om vi betraktar och utgår ifrån verkligheten så som den är. Konstverk som berör, uttrycker ofta idéer med inspiration ur det verkliga livet.

Jag önskar ett galleri och en Kulturnatta där det finns utrymme, både för den samhällskritiska konsten, för idéerna och alla de vackra estetiskt tilltalande hantverken och målningarna. Som den samhällsgranskande kulturnörd jag är så kan jag inte låta bli att reagera, kritisera och analysera vad det beror på när det saknas balans och enbart finns utrymme för endera av stilarna. Beror det på att en liten ort inte attraherar utställare som representerar de nya idéerna? Kanske vill den typen av konstnärer bara ställa ut i de stora salongerna? Eller beror det helt enkelt på att vi som bor på små orter inte ger utrymme för idéer och dem som är avviker från normen?

Trots att gårdagens Kulturnatta blev en succé!, anser jag att det är angeläget att utveckla arrangemanget till nästa år. Jag tänker då på ett rikligare utbud som kan attrahera fler målgrupper. Jag anser att en Kulturnatta ska ge utrymme, inte enbart för det traditionella utan även för det som är annorlunda och inte lika etablerat. Och framförallt för den yngre generationen och deras olika former av kulturutövande.

131006

Igår var det Kulturnatta i Svedala för andra året i rad. Lagom inför arrangemanget sattes vår nya skylt upp på parkeringen bakom Galleri KVIS. Och jag gillar den här gamla gammelrosa väggen… Och Jodå, jag har som vanligt mer att säga men det där andra får bli ett annat blogginlägg.

 

 

Boken som symbol…

131002_1Jag har beställt böcker till bildsalen. Böcker från biblioteket. Klassrum och böcker hör liksom ihop på något sätt. Jag tänker att ett klassrum utan böcker är lite som en öken utan vatten.

Visst kan man finna en hel del information via Internet…internet  och teknologi i all ära men inget går upp mot en äkta fysisk bok som man kan bläddra i. En bok med en framsida, en baksida och ett inbjudande innehåll. Innehållet i en bok är riktat och begränsat till ett specifikt område och det är just det som är så bra. Enligt min åsikt måste boken få finnas kvar i skolan som undervisningsmedel. Elever måste ha ett referensmaterail att utgå ifrån. Speciellt med tanke på att det inte finns fungerande datorer till alla.

I den bildsal jag tog över fanns nästan inga böcker alls, men jag håller på att skapa en liten bibliotekshylla. Just nu lånar jag böcker från biblioteket men självklart vill jag kunna köpa in egna böcker till bildsalen. Böcker som vi kan ha där alltid, böcker som kan inspirera, upplysa och komplettera mina små föreläsningar. Därför blev jag så glad igår när skolbibliotekarien hejdade mig och sa att de böcker jag beställt hade kommit.

Å, vad jag önskar att jag hade ett trollspö så att jag kunde förvandla bildsalen i ett svep. Jag vet precis hur jag vill inreda bildsalen. Jag vill skapa en inspirerande miljö för eleverna i skolan och jag gör min bästa med de pyttesmå medel och resurser som finns att utgå ifrån. Och nu har vi två böcker som handlar om tecken och symboler. Böcker som kan fungera som uppslagsverk och redskap i ett projekt där man arbetar med att läsa bilder, avläsa kulturella koder och tecken i omgivningen.

Alla ser det som självklart att elever ska lära sig, läsa, räkna och skriva i skolan. Det många glömmer bort är att läsandet inkluderar förmågan att avkoda miljöer och tolka bilder och tecken – dvs, sådana kunskaper som ryms i kursplanen för bild.

Jag önskar att skolverket inför mer bild på schemat i skolan. Alla människor har ju faktiskt såväl en verklig, som en framställd och en inre bildvärld att förhålla sig till!

Med de orden, avslutar jag dagens inlägg-  för att göra mig redo för att möta dagens bildvärldar. Ha det gott 🙂

visuella tecken

131001_4

Visuella tecken på kärlek och omtanke kan vara en bukett vackra blommor. Den här blomsterbuketten står på sminkbordet, jag ser den strax före det att jag somnar och sen när jag vaknar är den nästan det första jag ser.

131001_3

131001_2