Ibland behöver man en konstpaus

Livet går vidare… men ibland behöver man stanna upp och reflektera… ta en konstpaus och kalibrera, ändra riktning och lyssna in hur man ska agera. När nya vindar blåser upp till storm kanske svaret döljer sig i vinden…

ett avtryck

ett spår av mörker

ett svart tomrum

när en medlem gör sorti

tiden stannar

scenen förändras

inget blir sig likt…

tiden går vidare

den gör ju faktiskt det

tiden går vidare

så länge våra dagar på scenen består

föreställningen är vår

och det är vår tid nu…

Stormvindarna blåser

utanför våra fönster

idag känns det ganska tungt och kallt

mitt hjärta säger en sak och min hjärna en annan

romantikens ideal – lyssna till ditt hjärta

upplysningens ideal – lyssna till din hjärna

men det är en ny tid nu

utanför fönstret blåser rykten om något i stil med antropocen

men vad vet jag

det är en ny tid med nya ideal och jag tror att svaret blåser i vinden

så jag ger mig ut i stormen, spetsar mina sinnen och tar en promenad…

© Christina Karlsson

Nytt år!

förmultnande blad

möjligheternas parad

ny almanacka

Tog det här fotot på årets första skogspromenad. Marken var bar och i luften fanns en anings doft av vår – tillsammans med en förväntan om ljusare tider. Visst är jag medveten om att det brukar komma en, två eller till och med flera köldknäppar med frost och snö, men av något sådant syntes inget spår. Marken var täckt av förmultnande blad, vackra blad i olika bärnstensfärgade nyanser. Det är som om varje blad representerar de olika erfarenheter vi bär med oss in i framtiden. Ett nytt år, ett rykande färskt år där det är som om varje ny boksida representerar en möjligheternas parad när jag bläddrar i en helt ny almanacka och funderar på vilket innehåll jag ska fylla det här året med.

Hos mig är det (som vanligt) en hel del som är på gång, samtidigt som jag tar mig tid att njuta av lediga dagar. Jag sover längre än vanligt, läser fler böcker än vanligt, dricker morgonkaffet tillsammans med min skrivbok och penna, promenerar, filosoferar, träffar familj, vänner och njuter av att ha fri tid att spendera. Gläds åt att min målar- och skrivarverkstad snart är redo för att inredas.

Nytt år och nya möjligheter. Nu får det väl ändå vara slut på allt gammalt groll och elände… Må 2022 bli det bästa året hittills!

God fortsättning på det nya året, 2022!

Christina Karlsson

Den sista gåvan, av Abdulrazak Gurnah

I en av de klappar som gömde sig under granen låg årets Nobelpristagare, Den sista gåvan av Abdulrazak Gurnah (Celanders förlag, Albert Bonniers förlag, 2011) och bara väntade på att läsas. Jag tycker att det är högtidligt med nobelpriset i litteratur och att det hör till att läsa något av pristagaren för att skapa sig en egen uppfattning. I min lilla värld var årets pristagare okänd fram tills dess att priset tillkännagavs så när en av årets julklappar innehöll denna bok blev jag glad.

Boken handlar om den 63-åriga Abbas som drabbas av en stroke. Den handlar om hur han blir påmind om sin dödlighet och tröttnar på att tiga om sådant han inte berättat, som historien om hur han i sin ungdom lämnade Zanzibar.

Jag har ännu inte läst ut boken, men den fångar mitt intresse tillräckligt mycket för att läsa vidare och ta reda på hur det går för Abbas och hans fru Maryam.

Har du någon pågående läsning på gång?

Må gott och njut på av julhelgsdagarna som passerar!

Christina Karlsson

Tjugofjärde luckan i julkalendern…

Snöflingorna dalade långsamt till marken när vi vaknade i ett vitmålat landskap. Lugnet spred sig över slätten, julafton gjorde sin entré och vi firade en alldeles underbar julhelg tillsammans. Julmusik med god mat, fina julklappar, dans kring granen, brädspel och massor av kärlek.

Juldagarna är flera så idag fortsätter firandet med fler möten tillsammans med nära och kära.

Önskar er alla en God fortsättning på julhelgen!

Christina Karlsson

Sextonde till tjugotredje luckan i julkalendern

Äntligen! Det kändes som om julledigheten aldrig skulle komma, men nu är den här. Första lediga dagen var igår och den ägnades främst åt att landa, komma i balans och organisera inför julhelgen. Jag gläds åt de fina julkort som anlänt med den traditionella posten. Den mesta maten är inhandlad, de flesta julklapparna inköpta, granen är klädd och hemmet är pyntat. Idag är det bara en liten sjö av ärenden som ska uträttas innan alla bitar faller på plats. Det jag mest ser fram emot är en lugn och skön julhelg tillsammans med familjen. Sonen anländer från Karlskrona ikväll och dottern har i dagarna tillfälligt flyttat ner från Uppsala till Lund.

Skrev en liten sonett, för någon vecka sedan – då när dagarna bara rusade förbi…

I varje bostad har någon tänt

hoppets stjärna som brinner

julens lykta har öppnat för advent

vardagen gör att vi springer…

*

När juletiden börjar glimma

alla längtar efter julefrid

vardagen fortsätter varje timma

ingen stannar upp och tar sig tid…

*

De flesta sitter fast i samma hjul

alla letar efter en perfekt gåva

pliktens bojor är inte alltid kul

när de flesta bara vill sova…

*

Julen budskap handlar om att tro

på att julefriden och lyckan inom oss alla kan bo…

*

Idag är det dagen före julafton och jag önskar er alla

en lugn, skön och alldeles underbar julhelg!

Christina Karlsson ©

Trettonde, fjortonde och femtonde luckan i julkalendern

Alla goda ting är tre och i detta inlägg öppnas tre luckor på en gång. Nationalskalden Viktor Rydbergs (1828-1895) välkända dikt om Tomten väcker mina varmaste känslor från barndomens jular.

Inför julhelgen hängde min mormor alltid upp en julbonad som pryddes av den första strofen i dikten, Tomten. Jag minns hur jag som barn läste dikten om och om igen. Jag tyckte att språket var gåtfullt och jag ställde en massa frågor om vad orden betydde. Jag minns att det sprakade hemtrevligt från kaminen och att mormor stod i deras gammeldagsgröna kök och lagade mängder av julmat. Utanför husknuten yrde snön och det snöade så mycket att vi tidvis blev insnöade det året. När det väl blev julafton var det sådant oväder att strömmen försvann strax innan det att vi skulle äta middag. Nu kom braskaminen väl till pass så att maten kunde värmas på gammeldags vis. Vi tände massor av stearinljus och alla vi som firade jul tillsammans tyckte att det var den bästa julen någonsin. Att strömmen försvann några timmar kunde ha orsakat en hel del problem men i detta fall förhöjde det stämningen för oss som fick uppleva en lite annorlunda jul. Det här var någon gång i slutet på 70-talet och ett av de många julminnen som triggas igång av Viktor Rydbergs Tomten.

Finns det någon bok, film eller dikt som du särskilt förknippar med jul?

Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Tionde luckan i julkalendern

Nobeldagen till ära! Bläddrar i poetiska verk av 2020års nobelpristagare i litteratur, Louise Glück. Svenska Akademiens motivering löd: “För hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell.

Ännu har jag inte införskaffat någon roman av Abdulrazak Gurnah som är 2021:s nobelpristagare i litteratur, men tids nog lär det bli. Alltid spännande att bekanta sig med pristagarnas litteratur och bilda sig en egen uppfattning.

Snön faller vackert på gran och cypress. Varken dag eller kväll blev som planerat. Årets nobelklänningen lär inte komma iväg på den inplanerade festen…. Nåja, kvällen blir vad man gör den till så vi tänder ljus, lagar till en god middag, någon dans lär det inte bli men lite ljuv musik och kanske en bra film eller kanske en julkortspysslarkväll…

Vad planerar du att göra ikväll?

Christina Karlsson

Nionde luckan i julkalendern

Jag läser Champagne på skånska, av Monica Carnehult, LillemorBruce och Johanna Holm (HOI-förlag, 2015).

Ellinor bor på en av Lunds bästa adresser och arbetar som projektledare på en framgångsrik reklambyrå när hela hennes tillvaro vänds upp och ned. Hon har inte träffat sin pappa på många år och när han plötsligt dör uppdagas händelser och människor som kommer att påverka hela hennes liv. “På faderns sommarställe på den skånska östkusten krockar Ellinors två världar, den som hon flydde och den hon skapat.”

Det här är en härlig feelgood-roman, rogivande och lättläst med korta kapitel. Underhållande och läsvärd. Jag började läsa imorse, har hunnit halvvägs och det finns risk för att jag läser ut den under det närmsta dygnet.

Må gott och njut av goda lässtunder!

Christina Karlsson

Åttonde luckan i julkalendern

I panterns pupill heter pågående utställning på Lunds konsthall. På konsthallens webbsida kan man läsa att “I panterns pupill reflekterar över förhållandet mellan människa och djur utifrån en ökad medvetenhet om de akuta belastningar människans levnadssätt medför i alla individers livsmiljö.”

I utställningen finns ett antal välmålade blyertsteckningar liknande den på bokomslaget ovan, målade av Kristina Buch som valt att fokusera på djurets blick.

Andra intressanta verk är Petrit Halilajs djurliknande skulpturer som är skapade av jord och dynga. Enligt utställningsinfon så finns det en del del tankar bakom valet av material, en tanke som beskrivs är att dyngan kan betraktas som värdelös och jord kan laddas med nostalgisk och patriotisk innebörd.

Nu har det gått ett tag sedan konsthallsbesöket. Jag sitter och läser igenom den informativa lilla foldern som jag tog med mig hem och inser att nu när jag vet mer om utställningen så skulle jag absolut vilja göra ett besök till. Utställningen pågår till och med den 23 januari 2022.

Vad tänker du om människan, djuren och kommunikationen oss emellan?

Allt gott!

Christina Karlsson

Sjunde luckan i julkalendern

Världen behöver fler språkpoliser! Människor utvecklas, samhället förändras och att språket befinner sig i en ständig pågående utvecklingsprocess kan vara fascinerande och förfärande på en och samma gång. Fascinerande när vi hör precisa beskrivningar, fina formuleringar och vackra ord. Förfärande när fula ord används i vardagslag eller när svenskan blandas upp med någon slags ospecifik svengelska med dysfunktionell grammatik.

Bakom dagens lucka gömmer sig en hel del funderingar kring språk, grammatik och svärord. På baksidan av Sara Lövestams Handbok för språkpoliser (Piratförlaget, 2020) kan man läsa att “Handbok för språkpoliser är din vän i en värld där ligister svär på engelska och språket är i ständigt förfall.”

Ett av de språkliga misstag som stör mig mest är när människor använder sin och hans/hennes på ett felaktigt sätt. Det blir allt vanligare att folk skriver “Hon hämtar hennes väska” (alltså någon annans väska) när de i själva verket menar att “Hon hämtar sin väska” (dvs hennes egen väska). Låter kanske trivialt men den här typen av felaktiga formuleringar stör mig något extremt.

Tänk bara vad förödande misstaget blir om någon råkar säga att “Sven kysser hans flickvän” (alltså någon annans flickvän) istället för att “Sven kysser sin flickvän”. Ett språk som används felaktigt kan skapa förödande missförstånden och orsaka massor av onödigt lidande. Nåja, alla kan göra fel ibland och bästa sättet att göra rätt är enligt min mening att fortsätta läsa, skriva, tala, lyssna och använda språket, även om man riskerar att göra fel ibland.

Om du gillar att grotta ner dig i språkets förunderliga värld och fundera över den hårfina skillnaden mellan vad som är rätt och fel, då är Sara Lövestams Handbok för språkpoliser, definitivt något för dig.

Är du språkpolis? Finns det någon specifik grej vad gäller språket som du kan störa dig på?

Tack för att du kikar in här! Må gott och njut av språket som passerar.

Christina Karlsson

Sjätte luckan i julkalendern

Diktböcker i granen fungerar utmärkt och i dagens lucka läser jag, Eva- Stina Byggmästars, Älvdrottning (Söderströms, 2006). Älvdrottningen ingår i hennes trilogi om kärlek. Den är vacker, lekfull och precis sådär sockersöt att man nästintill dånar in ett rosa moln av läsningen. Kolla bara in dikten på bilden av bokens baksida – rosensöt som en gammeldags bröstkaramell; ni vet sådana där karameller som serveras i en papperstrut med en bokmärkesängel på framsidan. Gott så det förslår <3

Må gott och njut av dikterna som passerar!

Christina Karlsson

Femte luckan i julkalendern…

Julen nalkas och idag är det söndagen den andra advent. Biblioteket är nypyntat och den gamla vinylgranen har fått den grandiosa äran att lysa upp vårt lilla bokrum i ännu ett år. Efter att ha festat loss på innehållet i två av julpyntskartongerna kunde jag konstatera att julgranstemat landade i en stil, typ, kitsch à la extra allt. Granen är pyntad med allt från änglar, stjärnor, snögubbar, svenska flggor, tomtar, kulörta kulor, julgranskulor från Vatikanmuseet och nordiska trädjur till en teatermask…rävar, renar, domherrar, ugglor och en brunbjörn. Ingen ordning och absolut ingen reda men kul var det.

Spellistan med julmusik har gått varm och söndagen har för en gång skull varit precis så lugn och chill som jag behövde för att tagga ner och komma i någon form av balans.

Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson