Hej alla ni fina läsare! Nu är det snart dags för Litteratursalong hemma hos mig så om ni befinner er i närheten så är ni välkomna lördagen den 4 maj 2024 då är det öppet hus i min ateljé mellan kl 14 – 18. Arrangemanget ingår i Litteraturrundans program.
Jag kommer att läsa dikter hämtade ur mina två diktsamlingar, Våra andetag andas haikusommar och Ur orkesterdikets djup, plus utdrag ur min text i antologin, Om rätten till Orden.
Stina Larsson läser utdrag ur sin historiska 1600-talsroman Mannen ur skuggan, som handlar om Fabian von Fersén.
Joakim Larsson berättar om sina barnböcker och ett sommarlov med Månstret Olsson och kanske får vi höra något om Grållen och Silvia.
Alla som är nyfikna på vår litteratur är hjärtligt välkomna. Det är fri entré och vi bjuder dessutom på gofika.
Dagarna går och tiden tickar på, oavsett om jag är här eller någon annanstans, men nu är jag tillbaka med ett inlägg om en rykande färsk bok, en antologi Om rätten till Orden, utgiven av Litteraturrundan (2023). Boken ligger mig varmt om hjärtat, inte bara för att jag är en av författarna och initiativtagarna, utan även därför att jag har många tankar, idéer och åsikter om yttrandefrihet, om att skapa dialoger och om att att våga samtala även om det som kan betraktas som obekvämt. Om rätten till Orden.
Trettioen röster med trettioen olika infallsvinklar möts kring det högaktuella ämnet, Om rätten till Orden. Denna nya antologi är utgiven av Litteraturrundan (Artes Liberales, 2023). Boken innefattar en buffé av olika texter i form av noveller, krönikor, essäer och dikter.
Variationen av författare berikar innehållet med sina olikheter i form av texter som bland annat bearbetar hur det kan vara att flytta till ett nytt land, lära sig ett nytt språk och hur det kan kännas när man inte hittar orden. Andra författare skriver om vikten av att lyfta fram historiska röster, några lyfter vilka ord det är som definierar oss som människor, ord som sänker, sätter spår eller lyfter oss till nya höjder. Några skriver om hur orden berikar, om ordens magiska kraft, om trycksvärta, sena nätter och mycket annat.
Min text handlar om yttrandefriheten, den berör de maktförhållanden som styr vems röster som får ta plats i det offentliga rummet och vem det är man egentligen lyssnar på. Jag skriver om det fria ordet, ” Det fria ordet är aldrig fritt – med ordets kraft följer ett ansvar.” (s 48).
Boken inleds med ett förord av Helen Halldórsdóttir som är Litteraturrundans ordförande och redaktör till antologin. Hon skriver ”- De fria orden har sällan varit så viktiga som just nu då det fria ordet inte kan tas för givet i alla länder, även i länder som kallar sig demokratier.” (s 8)
Första texten i boken är skriven av vår folkkära Björn Ranelid som skriver filosofiskt om rätten till orden, ”Alla bokstäverna i ett alfabet är gengångare och det är ett mirakel.” (s 11). ”Ingen kan sätta språket och ordet i fängelse.” (s 12).
Namnen på samtliga författare är : Björn Ranelid, Maria Bielke Von Sydow, Agneta Berliner, Stina Larsson, Birk Andersson, Andrea Kontos, Christina Karlsson, Katarina Frankel, Göran Blohm, Lisa Fransson, Ida Andersson, Anneli Magnuson, Mikael Rudesjö, Barbro Blomberg, Torun Ewald, Helen Halldórsdóttir, Ulf Persson, Lotte Vikléa, Ann-Britt Eklund, Barbara Fellgiebel, Helena Sund, Mikael Håkansson, Maria Elena Bergman, Birgitta Sulau, Marianne E. Gunve, Bert Westerström, Eva Grip, Peter Winai, Karin Eberhardt Grönvall, Gunilla Kare och Emil Ahlbertz.
Om rätten till Orden är en betydelsefull bok i pågående debatt om yttrandefrihet och om rätten till orden. Läs den, låna den på ditt bibliotek, köp den via Litteraturrundan, på Bokus, Ad Libris, Akademibokhandeln eller direkt av mig.
Har du några spontana tankar Om rätten till Orden så skriv gärna och kommentera.
Ulla Conrads Bladvaerk (2019 Förlaget, Ravnerock) tar oss med på en resa genom årets tolv månader. Resan sträcker sig från från januari till december och det är en vacker resa med promenader i Köpenhamn, japanska teceremonier, besök i Shakespeare fotspår på Kronborgs slott, Brösarps backar och många fler platser. Ulla Conrad delar generöst med sig av de där små magiska stunderna i livet som bidar till att skapa vacker poesi och som bjuder in till en nyfikenhet på att besöka de platser som passeras.
Danska Ulla Conrad är inte bara haikupoet, utan även illustratör och grafisk designer så det är hon själv som ansvarat för bokens formgivning och vackra illustrationer. Jag har haft boken i min ägo sedan i somras då jag fick den med mig hem i samband med eventet i ”Tranås at the Fringe” där jag också hade förmånen att träffa Ulla Conrad som var inbjuden av Svenska Haikusällskapet för att representera dansk haikupoesi. Nu är jag ju inte van vid att läsa på danska men tycker ändå att det fungerar hyfsat bra och om det är något ord jag inte förrsår så är det ju bara att slå upp betydelsen. Ulla Conrads Bladveark är en vacker bok på 254 sidor och nu har jag ju inte räknat antalet dikter men på varje sida finns ca fem – sex dikter så jag skulle gissa att antalet landar kring ett tusental.
Jag har boken liggande på bordet i mitt vardagsrum och tar fram den lite då och då för att följa årstidernas skiftningar via hennes fina haikudikter. Är du nyfiken på dansk haiku så kan jag varmt rekommendera denna diktsamling.
Ett kapitel ur min debutbok, Våra andetag andas haikusommar är tonsatt och finns nu på Spotify.
Det är nu ca ett och ett halvt år sedan som jag blev kontaktad av musikern Peo Valastig som hade funnit och lånat min haikusamling på biblioteket. Han gillade mina dikter och frågade om det var okej att tonsätta dem. Jag blev såklart bara glad över att få höra att mina haikudikter uppskattas och inspirerar. Våra andetag andas haikusommar är uppdelat i tolv kapitel och nu har kapitlet som heter Utflyksdagar fått vingar och tonsatts. Jag tycker själv att låten är superbra och det skulle vara kul att få höra vad ni tycker så följ gärna med och lyssna till tonerna av Utflyktsdagar.
Utflyktsdagar består av tolv haikudikter hämtade direkt ur kapitlet med samma namn. Texten är min, dikterna är tonsatta av Peo Valastig som även sjunger och spelar i bandet Sicked Alló som framför musiken. Låten är precis sådär glad och strålande som man kan känna sig en härlig sommardag! Gå in och lyssna på, och om du har boken hemma så kan du följa med i texten.
Varmt tack till till dig som kikar in här
och stort tack till Sicked Allo´som uppmärksammat och tolkar min poesi!
Au revoir Agneta är en helt underbar underbar feelgoodbok. Jag blir så himla glad av att läsa boken, blir sugen på att äta ost, dricka vin och dansa till tonerna av Yves Montand. Au revoir Agneta (2023 Piratförlag) är skriven med glimten i ögat och en rejäl portion av humor av Emma Hamberg. Au revoir Agneta är en uppföljare till Je mápelle Agneta som jag för övrigt skrev om här förra sommaren.
Huvudpersonen Agneta är en medelålders kvinna som bryter de flesta normer som tycks finnas i hennes inrutade radhusliv. Hon lämnar sitt ”trygga” familjeliv i Sverige för att resa till Provence och jobba som au pair till en senil gammal man, Einar, som bor i ett gammalt kloster. Klostret innehåller en massa spännande konstföremål, som Einar och hans manliga bortgångne partner skapat och införskaffat under sina år tillsammans. Miljön är helt fantastisk med skulpturer, växter, örter, bad, och där finns en källare som är full av champagne, två katter som spatserar omkring lite som de vill, grannen Bonibelle som syr underkläder som får bäraren att känna sig vacker, och en barägaren Fabien som bara pratar franska.
I den här boken riskerar hela denna magisk klostervärld att falla i spillror pga att Agneta öppnar för en ovälkommen knackning på dörren. Hennes äventyr berättas med en rejäl portion av humor och Agnetas idéer är minst sagt oväntade och okonventionella. Om du söker underhållning och vill du veta mer om Agneta och hennes äventyr så kan jag varmt rekommendera denna bok.
Och sist men inte minst så finns det ju en kokbok med färgglada bilder och recept på sådant som tillagas i boken som tex en himmelskt god chokladkaka. Men den skriver jag om en annan dag.
Sommarens tidsresa gick tillbaka till 1900-talets första hälft. Till en tid då man som svensk konstnär hade möjlighet att göra som Sigrid Hjertén (1885 – 1948) och resa till Paris för att gå i lära hos Henri Matisse. När Sigrid Hjertén reste hade hon redan hunnit utbilda sig till och arbeta som textilkonstnär. Resan till Paris kom att förändra hennes liv, ty det var där hon träffade sin blivande make Isaac Grunewald och det var där hennes måleri utvecklades och tog fart. När hon kom hem från Paris kom hon att bli en av Sveriges ledande frontgestalter för avantgardet där hon både hyllades och kritiserades för sitt färgstarka måleri.
Många av de brev som utväxlats mellan Sigrid Hjertén och hennes nära och kära har bevarats vilket i sin tur bidrager till att ge en trovärdig och fängslande bild av det liv hon levde. Utdrag ur personliga brev tillsammans med en resultatet av en grundlig efterforskning presenteras i kronologisk ordning och det finns nog inte något läsande hjärta som kan låta bli att känna sorg över det öde som avslutade denna fantastiska konstnärinnas liv. Sigrid Hjerténs målningar och verk är och förblir en av våra mest färgstarka imponerande konstnärliga förebilder från den avantgardistiska tidpunkten i början av 1900-talet.
Läs mer om Sigrid Hjerténs liv i boken, Kvinna i avantgardet; Sigrid Hjertén. Liv och verk som är skriven av Görel Cavalli-Björkman (2017, Albert Bonniers förlag). En fantastisk bok för dig som fascineras av Sigrid Hjerténs konstverk, eller för dig som är nyfiken på att veta mer om hur det var att leva och verka som kvinna och konstnär i början av 1900-talet. Boken innehåller dessutom många fina färgbilder av hennes målningar. Jag har lånat boken på biblioteket men det här är en sådan bok jag gärna skulle vilja ha i mitt eget bibliotek.
Känner du till Sigrid Hjerténs konstverk och vad tycker du om hennes konstnärsskap?
Tack för att du tog dig tid att läsa. Må gott och ha en fortsatt fin dag!
En mormor är något speciellt. De flesta av oss har någon form av funderingar kring tidigare generationer. Min mormor har alltid varit betydelsefull i mitt liv och även om hon inte längre finns kvar i fysisk person så finns hon i mina tankar och i mitt hjärta varje dag. Så när jag läste om Louise Halvardssons mormorsdikter blev jag genast nyfiken.
Det var i samband med festivalen Tranås at the Fringe som jag såg ett koreograferat framförande som var helt fantastiskt, vilket i sin tur väckte min nyfikenhet på att läsa hennes senaste diktsamling. Louise Halvardsson höll publiken fängslad med variation i tonläge, yviga rörelser och gripande scener hämtade direkt ur mormorsdikterna, Vi är inte klara med varandra.
Vi är inte klara med varandra är en helt underbar samling med mormorsdikter av Louise Halvardsson (2022 Poesi Verken). Diktsamlingen är skriven som en hyllning till poetens mormor och handlar om deras relation, om närhet, avstånd, generationsklyftor, kärlek och oställda frågor. En fin och mycket läsvärd diktsamling som ger tid för reflektion och eftertanke.
En bok jag varmt kan rekommendera är Carita Forslunds Haiku som mindfulness (Tala om 2019). Det här är en handbok för alla som vill finna balans i tillvaron, alla som söker strategier för att stanna upp i nuet och reflektera över det det där lilla i omgivningen som kan få oss att må bättre. Det är en bok för dig som vill komma igång med ditt skrivande eller som bara söker strategier för att utveckla ditt haikuskrivande. Poeten Carita Forslund delar med sig av egna erfarenheter kring mötet mellan mindfulness och haiku.
” Grundläggande i haiku är känsligheten för det märkvärdiga i det vardagliga. Dikten lyfter fram sådant som kanske vanligtvis går oss förbi.” (utdrag sida 17)
Boken är lättläst, informativ och språket vackert. Korta kapitel varieras med enstaka exempel på välkomponerade haikudikter skrivna av poeten själv. Boken är relativt kort med sina 49 sidor, den går snabbt att läsa och kan som sagt absolut användas som en handbok för den som vill utveckla sin förmåga att stanna upp i nuet, reflektera, bli lite mer mindfulness och samtidigt lära sig att komponera sina egna haikudikter.
”du trötta måne
trilla inte ner
från tallens topp”
(haikudikt av Carita Forslund sida 42)
Jag tänker mig att den här boken skulle kunna användas även av dig som inte brukar skriva dikter, utan som bara vill utveckla din förmåga att stanna upp och reflektera. Jag tänker också att den kan vara intressant för lärare som vill få inspiration till att lyfta in lite mer diktskrivande i undervisningen, samtidigt som eleverna får möjlighet att stanna upp och reflektera. Jag gillar boken, blev glad av att läsa den och kommer troligtvis att återkomma till den fler gånger.
Hur ser din relation till mindfulness och medveten närvaro ut? Är det något du brukar fundera på?
Maken och jag har nyligen tillbringat fyra dagar på Tranås at the Fringe som är en årligt återkommande internationell art-festival i den lilla småländska orten Tranås. Festivalen pågår i en vecka och dagarna är fullspäckade med intressanta och inspirerande föredrag, poesiuppläsningar, musik, framförande, utställningar och mycket mer. Sista dagen brukar det vara en liten bokmässa på biblioteket och i år hade jag redan samlat på mig en del böcker i anslutning läsningarna men kunde ändå inte motstå några till så med mig hem följde totalt nio nya böcker som nu väntar på att läsas.
Två av böckerna har jag redan läst ut så inlägg med recensioner om bla en helt fantastisk handbok i haiku som mindfullness, är på gång.
Har du också små boksamlingar liggandes med böcker som väntar på att läsas?
Idag vill jag passa på att tipsa er om två underhållande novellsamlingar.
Att finna spåren av Dag Persson (2023 Fri Press) är en ny fin novellsamlingar på 119 sidor som innehåller sex olika berättelser med teman som kärlek, längtan, gemenskap och medlidande. Här får man bland annat möta en hädangången hippie, en kvinna som doftar kurry och en djurrättsaktivist men den novellen jag fastnade mest för heter Den sista haikun och den har jag funderat vidare på en hel del. Titeln inbjuder till en hel del funderingar; Den sista haikun… har den redan skrivits? eller finns det ett oändligt antal?
Föregångaren till Att finna spåren heter Irrspår av Dag Persson och den gavs ut redan 2018 (Fri Press). Den innehåller sju olika noveller fördelade på 111 sidor och nu var det ju ett par år sedan jag läste den men om jag minns rätt så fastnade jag för berättelsen som heter Alve eller vid närmare eftertanke den som heter Gammelhönan och gubbdrömmen som är skriven med glimten i ögat.
Två trevliga novellsamlingar som inspirerar till vidare funderingar då sluten är lite mer åt det öppna hållet.
Tidskriften BlåEld ges ut av Svenska haikusällskapet två gånger per år och i det senaste numret representeras jag av två kortdikter som ingår i en renku. En renku är en form av japansk kedjevers som skrivs enligt specifika mönster som bland annat styrs av årstider. I samband med Tranås at the Fringe festivalen förra sommaren, dvs 2022 deltog jag i en workshop som leddes av Sten Svensson. Vi hann inte skriva klart vår renku där och då utan fullföljde uppdraget via mejlkorrespondens under hösten och vintern. En renku behöver tid och omsorg eftersom varje vers bygger på föregående samtidigt som den inte får vara en alltför tydlig fortsättning men ändå måste följa årstidsschemat plus inslag av referenser som vid detta tillfälle skulle relatera till kärlek, måne och blomning. Varannan strof är en trerading och varannan strof en tvårading. Traditionell renku innehåller historiskt sett fler verser så tolvtonsrenkun som vi valde att utgå ifrån har enligt det Sten skriver i Blåeld troligtvis vuxit fram för att få plats i den nutida människans livspussel.
Renkun I dunklet inleddes av Sten Svensson som också har guidat oss genom hela skrivandeprocessen och nu när vår tolvstonsrenku blev klar så publicerades den i Svenska haikusällskapets tidskrift BlåEld (#16 2023). Tack till Sten som guidat oss genom denna renku och som skickat in den till Svenska haikusällskapets tidskrift BlåEld där den nu går att läsa. Vill du ta del av vår renku så finns den även att läsa på fotografiet nedan.
Läsning hör sommaren till och vid mitt senaste besök på biblioteket spontanlånade jag två serieromaner av den iranska serieskaparen Marjane Satrapi född 1969.
Persepolis (Galago 2023) består av fyra delar. I den första delen får vi följa 10-åriga Marjanes liv under den iranska revolutionen 1979. Den andra delen utspelas under tidigt 1980-tal i samband med kriget mellan Iran och Irak och vi får följa hur landet blev alltmer islamiserat, hur det var för en flicka att växa upp i ett land där man inte längre fick klä sig som man ville och hur hon för att kunna skaffa sig en utbildning mer eller mindre tvingades att flytta till ett annat land. I del tre får man följa Marjanes skolgång i Wien där hon bland annat bodde i ett inackorderingshem som drev av nunnor. I sista delen flyttar hon hem till Iran igen efter fyra års studier. Landet befinner sig i ruiner, styret är lika auktoritärt som tidigare och hon finner sig inte tillrätta så det hela slutar med att hon bestämmer sig för att emigrera till Frankrike.
Personligen så fastnade jag för bilderna och berättartekniken med korta men uttrycksfulla kapitel som ger små inblickar i hur det kan ha varit att växa upp i ett land som är mitt uppe i en islamisering åt det auktoritära hållet där slöjan blir ett tvång och fester förbjuds. Ett exempel är bokens första avsnitt som heter sjalen, avsnittet utspelas 1980 då det blev lag på att alla flickor skulle bära slöja i skolan och här får man en inblick i hur det kunde kännas och upplevas ur en flickas synvinkel. Boken fungerar även utmärkt som en ytlig sammanfattning av händelserna som utspelades i det iranska samhället under tidsperioden 1979 – 1994. Jag kan varmt rekommendera seriealbumet Persepolis!
Broderier (Galago 2006) av Marjane Satrapi utspelas under en tebjudning. Nio kvinnor i olika åldrar är samlade kring samovaren och allt eftersom tiden går öppnar de sina hjärtan och delar med sig av sina innersta hemligheter. Det som sägs under tebjudningen stannar där. Hemligheterna är av det mest intima och privata slaget men de framställs med en humoristisk underton, med glimten i ögat och ger en inblick i hur det är att vara kvinna i Iran.
Boken bjuder så sagt på intima samtal som utbyts i förtroende och bokens titel Broderier visade sig anspela på något helt annat än vad jag föreställde mig när jag lånade boken. Serieformatet gör det möjligt att med ett fåtal enkla med välkomponerade bilder och texter lyfta fram stora frågor och seriöst diskutera betydelsefulla fenomen på ett träffsäkert sätt utan att ”pekpinna” samtidigt som det finns en humoristisk underton.
Stort tack till serieskaparen Marjane Satrapi som genom Persepolis och Broderier delar med sig av sina erfarenheter och ger oss sin bild av den iranska kulturen.
Vad tycker du om den här typen av tecknade serier? Är det något du brukar läsa?
Årets välbehövliga semester inleds med tid för att skriva haikudikter (se dikten ovan) läsa, måla, och promenera. I sommar går de långväga resorna via böckernas värld och de senaste dagarna har läsningen tagit mig med till Kyoto i Japan. Med regnbågen som sällskap är skriven av Yasunari Kawabata och översatt av Lars Vargö (Fri Press 2022). Yasunari Kawabata tilldelades nobelpriset i litteratur 1968 med motiveringen ” för hans berättarkonst, som med fin känsla uttrycker japanskt väsen i dess egenart”.
Romanen som utspelas strax efter kriget tar upp känsliga ämnen som otrohet, utomäktenskapliga barn och abort. Boken handlar om en arkitekt och hans tre döttrar, som har tre olika mödrar. Två av halvsystrarna har vuxit upp tillsammans men den yngsta dottern har de aldrig träffat. Arkitekten och hans två äldsta döttrar bor i Tokyo, men handlingen utspelas mestadels i den gamla huvudstaden Kyoto som blomstrar av körsbärsträd. Språket är respektfullt, vackert och en aning behärskat.
” När mannen mittemot henne också upptäckte regnbågen höll han upp sitt lilla barn mot fönstret och ropade ”Chiiko, regnbågen, titta, en regnbåge”.” (utdrag från sida 13).
En fin bok som hittills överträffat mina förväntningar och det är väl precis vad man tänker att en nobelpristagare bör göra. Behålla lugnet och överträffa förväntningar. Nu har jag ett fåtal kapitel kvar och därefter väntar nya äventyr!
Tack till dig som kikat in här och läst mitt lilla inlägg.
Vindarna blåste och gormade så in i norden och de var så pass vresiga att vårt litteraturtält höll på att blåsa iväg. Vi fick helt enkelt flytta in eventet i min ateljé men det visade sig bli en fullträff för det kom en hel del besökare som lyste upp dagen genom att gästa vårt Litteraturevent. Första offentliga eventet i ateljén. Vi hade tre pass med läsningar och det droppade in folk under hela dagen; först ut var Joakim Larsson och Ulf Persson som berättade om sin kommande barnbok Månstret Olsson, därefter läste jag dikter ur min senaste diktsamling Ur orkesterdikets djup (Artes Liberales 2022) och sen avslutade Stina Larsson med att läsa ur och berätta om sin historiska roman Mannen ur skuggan (Boklarssons 2022). Vi bjöd på boksamtal, fika, saga, poesi och historia så det fanns något som intresserade alla. Det blev en härlig dag med många berikande samtal.
Fotografierna från mina läsningar är tagna av Stina Larsson.
Min senaste diktsamling Ur orkesterdikets djup finns på en hel del av landets bibliotek så låna den gärna. De flesta biblioteken har valt att köpa in den som e-bok, några i traditionell fysisk form och om ni som jag föredrar att läsa den i traditionell bokform så kan man ju alltid fråga om de vill köpa in den. Vill du beställa den så finns den hos några bokhandlare här i Skåne, tex Söderslätts bokhandel i Trelleborg och hos Butiken Vackra Ting i Önneköp och självklart i de traditionella näthandelbutikerna som tex bokus, adlibris och akademibokhandeln.
Må väl, läs mycket och ha en fortsatt fin dag i konstens tecken!
Jag är i full färd med att planera en Litteraturrunda i form av ett event som ska arrangeras hemma i min trädgård. Vi är fyra författare som fyller ett Litteraturtält med högläsningar, böcker och plats för samtal och fika.
Jag kommer att läsa dikter ur min senaste diktsamling Ur orkesterdikets djup och ateljén kommer att vara öppen för den som vill kika på mina målningar. Om vädret tillåter det så ställer jag kanske ut några alster i trädgården också. Joakim Larsson och Ulf Persson talar om sin kommande barnbok, Månstret Olsson. Stina Larsson berättar om sin historiska roman, Mannen ur skuggan.
Det kommer att finnas möjlighet att bläddra i och köpa våra böcker som dukas fram på ett bokbord i Litteraturtältet. Och jag drömmer såklart om att sälja slut på alla mina böcker. Arrangemanget är öppet mellan kl 13 – 19. Högläsningarna äger rum kl 13.30, 15.00 och 16.30.
Alla som vill, kan och har möjlighet att komma är hjärtligt välkomna!
