Vaknade till ett snötäckt landskap och såg hur stora mjuka snöflingor sakta dalade till marken. Snö kan vara sällsynt på våra breddgrader här nere i södern, så känslan som infinner sig är speciell. Vi är många som drömmer om en vit jul och i år verkar det som om vår dröm blir verklighet. Jag drar dock inga förhastade slutsatser och tar för givet att snön ska ligga kvar, imorgon kan snön vara borta.

Kanske är det just denna vetskap som lockar fram barnasinnet och en sprudlande lust att skynda ut för att göra en snöängel. Ett utmärkt sätt att njuta av nuet kan vara att bara kasta sig på marken och göra svepande rörelser med armarna tills deras avtryck förvandlas till änglavingar.

En snöängel skulle kunna betraktas som landart då den uppstår av en medveten handling, en önskan om att skapa ett visuellt spår i form av ett estetiskt avtryck. Kroppen är redskapet, materialet är snön och miljön är platsen där man placerar sina avtryck. Avtrycket av en snöängel är tillfälligt, det kommer förr eller senare att smälta bort, till sommaren syns troligtvis inte minsta lilla spår av att det funnits en snöängel på just denna plats, bortsett från fotografier eller eventuella målningar som dokumenterar.

Jag tar dagen med ro, småpysslar, städar, planerar morgondagens julbord och ser fram emot att både ynglingarna och gamlingarna kommer hit och firar jul med oss. Vad har ni för er idag?

Önskar er alla en fortsatt fin julhelg <3

Christina Karlsson

  Jag har fått årets första julklapp och det är är en flygare i trä och koppar, skapad av konstnären Joakim Larsson. Flygaren ingick i konceptutställningen, det Ofattbara 3.0 på Galleri KVIS tidigare i år. Jag var med och valde ut den till galleriets årliga konstlotteri för medlemmar. Utställningen handlade om kommunikation, budskap och hur vi människor tolkar information vi aldrig tidigare mött. Detta är ämnen som berör mig starkt. Under årets gång har jag förvarat den här hemma där den har hängt i fönstret i mitt arbetsrum. När det för ca tre veckor sedan var dags för att hänga konstlotteriets alster tog det emot att ta ner den och åka iväg med den till galleriet, men det var bara att göra sin plikt och packa in den i bilen.

Kanske är det så att den trivdes bra här hos mig och att den bär med sig något kryptiskt budskap. Den som vann flygaren på årets konstlotteri var min mamma, men hon var inte där så jag agerade ombud eftersom dragningen kräver närvaro eller ombud annars går vinsten vidare till nästa vinnare. Jag agerade ombud, valde flygaren och när jag senare berättade för mamma att hon vunnit en flygare kom vi överens om att den skulle bli min julklapp eftersom jag är så förtjust i den.

Den blå flygaren har bor nu hos mig, just nu hänger den i köksfönstret men efter julhelgen kommer den troligtvis att flyga upp i mitt arbetsrum igen.

Tänk vad mycket som hänt sedan flygaren och den stående besökaren flyttade hit. Konst berikar!

Må väl!

Christina Karlsson

När knäckte du en nöt senast?

Idag när jag ställde fram vår nya nötknäckare invigde jag den med att knäcka en valnöt. Nötknäckaren är tillverkad av konsthantverkaren Ingvar Nilsson och inköpt på adventsutställningen på Galleri KVIS. Man lägger ner nöten i en liten behållare och sedan slår man på locket med trähammaren tills nöten knäcks. Man slipper skal som flyger tvärs över rummet plus att det blir lite roligare att knäcka nötter, när man får banka till dem med en hammare. Skämt åsido, så kan det vara bra terapi om man är arg, lägg i en paranöt (de är ena hårda rackare att knäcka) och smäll till riktigt rejält med hammaren.

På tal om att knäcka en hård nöt så finns det ju en hel del hårda nötter att knäcka. En hård nöt just nu är ju regeringsfrågan, och i den frågan vill den ena nöten inte samarbeta med den andra nöten, vilket i sin tur leder till att det finns en rejäl valnöt att knäcka. Jag finner det både intressant och sorgligt att observera att många av de som säger att de har öppna hjärtan vägrar att samtala och samarbeta med sina närmaste. Har man verkligen ett öppet hjärta när man inte kan samarbeta? Den nöten lär vi inte knäcka just här och nu, men den svårknäckta valnöten lär ju knäckas förr eller senare.

Några valnötter, en ny nötknäckare och tankar på nötter och idiom.

Brukar du knäcka nötter i juletid?

Christina Karlsson

Den här boken släpade jag med mig hela vägen hem från New York i somras. Reser jag någonstans så kommer jag oftast hem med en eller flera nya böcker och med hem från New York följde Fashion and the Catholic Imagination, Heavenly Bodies. En bok  rymmer en hel värld och idag är denna bok min fredagsglamour. Jag drömmer mig tillbaka till dagarna i New York,  till The Metropolitan Art Museum och utställningen Heavenly Bodies…

Oglamorösa dagar blir så mycket glamorösare med toner av konst och litteratur!

Vad ägnar du kvällen?

Christina Karlsson

Ljus, ljus

strålande ljus

Lyser

röd, grön och skön

blomstrar

liv

Andas

längtan

väntan

Väntans andetag

av längtans lust

*

Röd och grön

Årets sista månad

Stämningshöjande faktor

med, två röda julstjärnor

har landat

i vårt kök…

Vad tycker du om julstjärnor?

Christina Karlsson

Idag är det den första advent och julskyltning på orten där jag bor. Jag planerar för en dag på galleriet och inleder med att uppdatera sociala medier med dagens öppettider och lite info om vår samlingsutställning. Min bok ingår i installationen Bokprat och jag har ju dessutom inkluderat mitt hjärtas galleri på första versraden i kapitel sju. Vad vore väl livet utan konsten, estetiken och naturen som källa för rekreation…

Stiger upp i ottan, tänder första ljuset och njuter av en kopp kaffe. Det var länge sedan jag kollade på någon serie eller film men nu när det börjar bli mörkt och kallt infinner lusten sig, lusten för att se på film och serier. I morse passade jag på att kolla in årets julkalender och efter dagens avsnitt kan jag bekräfta att jag troligtvis kommer att följa, Storm på lugna gatan.

Nu ska jag ge mig ut i dagens adventsbrus…

Må väl och ha en fortsatt fin adventshelg!

Christina Karlsson

Julkalender har kommit att bli en tradition här på min blogg så kommande 23 dagar fram till julafton, kommer jag att sprida julstämning i bloggsfären.

Inledde morgonen med en sväng till galleriet för att fräscha upp installationen Bokprat, med nytt kaffe och färska blommor.

Jag har unnat mig en lugn och skön pyntardag på hemmaplan. Imorgon är det första advent och det känns fantastiskt fint att ha hunnit med att julstäda köket. Lyssnar på musik och njuter av att bara vara här och nu.

Jag har öppnat första luckan i adventskalendern som är årets julklapp från min arbetsgivare. I lucka ett fanns ett vackert stearinljus som fick lysa upp dagens måltid i vårt nypyntade kök.

Tänd ett ljus och låt det brinna. Låt aldrig hoppet försvinna <3

Christina Karlsson