Kategoriarkiv: Vardag

Från föredrag till The Crazy World Tour

Publicerat av
4

Söndagsreflektion. Vilken vecka!

I måndagskväll hade jag äran att vara gästföreläsare hos Lions Club. Jag höll ett föredrag om GALLERI KVIS historik, nutid och framtidsvision. Föreläsningen hölls i  våningen vars entré ni ser på fotografiet ovan. Mycket intressant och utvecklande erfarenhet.

Onsdagkväll blev en gallerikväll dit ca 20 konstnärer anlände med alster, hantverk och konstverk av många olika slag som ska ställas ut under vår adventsutställning. Mitt bidrag till adventsutställningen består av fyra fotografier, ett för varje advent.

Lördagen inleddes med en flygtur från Sturup till Arlanda. Framme i Stockholm blev det en snabbvisit in på NK. Där hade man redan hunnit julpynta, bjuda in tomten och resa/hänga upp granen i taket. Hur tjusigt som helst.

Därefter styrde vi stegen över Djurgårdsbron och vidare till Wasamuseet, där vi promenerade runt på den fina stenläggningen.

 

Vi kollade in 1600-talssfartyget Wasa och diskuterade de många olika symbolerna och detaljer som skeppet är/var smyckat med som exempelvis riksvapnet.

Lördagens resmål och  höjdpunkt var ändå konserten The Crazy World Tour med Scorpions. Vilken kväll! Stämningen var på topp!

Om jag ska välja en höjdpunkt så var det Nikki Dees magnifika trumsolo!

Kvällens klyschigaste men bästa låt: We Built This House.

Vackraste: Wind of Change.

Rockigaste: Rock You LIke a Hurricane.

Måndagsmorgon. Hemma och i full färd med att förbereda ännu en kommande arbetsvecka.

Må väl och ha en alldeles underbar vecka!

Christina Karlsson

Upprymd och lycklig av konst!

Publicerat av
12

Söndag, kära söndag <3

Jag har varit på galleriet och buffrat energi. Tycker så himla mycket om GALLERI KVIS och allt det representerar. Att besöka en konstutställning ger massor av idéer och energi. Konst inbjuder till funderingar, kommunikation och konst får människor att må bra.

Just nu är jag i full färd med att finputsa på en sammanställning av ett bildspel som jag ska visa imorgon kväll. Jag känner mig minst sagt förväntansfull och upprymd inför uppdraget och det ska bli så spännande att träffa alla människor som är där.

Söndagen har varit regnig men fin; en hel del planering inför kommande arbetsvecka,  ytterligare planering av galleriets kommande adventsutställning,  plus att dottern min och jag har varit hos min gamle far på middag. Nu väntar några timmars sömn, en arbetsdag och om allt går som planerat – en alldeles underbar måndag!

Kika gärna in på GALLERI KVIS blogg om du är nyfiken på utställningen.

Må väl!

Christina Karlsson ©

 

 

Sippar kaffe och läser poesi

Publicerat av
4

Jag sippar kaffe och läser poesi.

Läser om Världens hjärta och alla sorger där i.

När kaos är granne med gud, är gud granne med kaos, a la Norén.

Kanske är det som Boye skriver om världens hjärta,

”Det lever av grovt, tungt urtidskol: svart mörker, tät natt, Kaos.”

Vad vet jag om ”Livets hjärta”,

när jag inte ens förstår vad det representerar?

Jag stänger boken.

Öppnar dörren och tar en promenad.

Öppnar dörren, möter en julros

och tar en promenad.

Andas,

frisk luft.

Skapar andrum,

andas höst,

och höjer min röst.

Dagarna går,

det är långt till vår.

Det är vinter,

vi köper hyacinter,

 och går vilse i labyrinter.

*

Vi planerar en jul,

men drömmer om en sommar,

scensommar i en vildvuxen trädgård

med Shakespeare

och en Midsommarnattsdröm.

Vintern är här. Mörkret breder stilla ut sina vingar.

Natten är svart,

kolsvart,

men runt om på gator, torg och i alla hus,

lyser det upp,

när vi tänder våra ljus.

Må väl!

Christina Karlsson

Hur ska vi kunna lära oss av vår historia om vi förstör vårt arv?

Publicerat av
17

Hur ofta tänker vi på vår bakgrund, vår historia och hur ifrågasättande är vi när vi besöker ett museum eller läser en historiebok? Förväntar vi oss att vi alltid exponeras för sanningar och fakta? Hur medvetna är vi om att fakta kan tolkas på olika sätt beroende på vilken teori eller vilket bedömningsunderlag som legat till grund. Tänker vi ens på möjligheten att någon givits makten att välja vilket material som utan vår vetskap ska förstöras?  Är det överhuvudtaget rimligt att några få personer ges makten att bestämma över mänsklighetens kulturarv?

Den senaste tiden har jag träffat på flertalet artiklar som uppmärksammat förekomsten av att det blir allt vanligare att man förstör historiska föremål som är en del av vårt kulturarv.

Ola Wong skrev i SvD (170926) om problematiken som uppstår när det finns museichefer som ges rätten att ta beslut om att förstöra och gallra ut föremål ur museets samlingar. Betydelsefulla föremål (några från Vendeltiden) som berättar något om vår historia förstörs därför att de anses ta onödig plats. Regeringen har nyligen gett de statliga museerna fria händer att gallra föremål.

I en tidigare artikel av Ola Wong (170809) kan vi läsa att fynd från järnåldern går raka vägen till metallåtervinning. Amulettringar från järnåldern, vikter och mynt från vikingatiden är sådant som tidigare sparades. Idag smältes dem ner och går raka vägen till återvinning.

Wongs uttalande kritiserades av Ingrid Berg i SvD (171004) som insinuerar att problemet med kulturarvshanteringen inte alls är så stort som Wong framställer det. Hon menar att hans artikel kan tolkas som att det finns arkeologer och kulturarvsarbetare som av ideologiska skäl medverkar till att göra sig av med samlingarna.

Stafettpinnen gick vidare till Per Baum SvD (171004) som tar Ola Wongs ifrågasättande i försvar. Han betonar Wongs värnande om att bevara kulturarvet med syftet att vi ska få veta sanningen om vår forntida historia oavsett vilken denna är. Han pekar på hur Bergs inlägg kan tolkas som att hon värnar om att en tillrättalagd mer politiskt korrekt berättelse presenteras på våra museer. Här kan jag inte annat än att instämma med Per Baums utlåtande, ” Den typen av kulturarvshanterng kan vi klara oss utan”.

När jag besöker ett museum är det för att jag är nyfiken på sanningen om vår historia. Jag vill exponeras för en så objektiv sanning och fakta  som möjligt. Jag är nyfiken och vill ta del om de små ledtrådar som finns och jag tänker att det är logiskt att desto fler ledtrådar som finns desto närmare sanningen kommer vi.

Risken med att förstöra fornminnen är att vi riskerar att förstöra viktiga pusselbitar, och den typen av historieförvanskning ställer inte jag upp på.

Vi människor utvecklas och lär genom att ta del av tidigare generationers erfarenheter och forskning. Det som har gjort oss människor framgångsrika är just denna förmåga att hantera kunskap. Om vi förvanskar och tillrättalägger detaljer med syftet att vara politiskt korrekta finns det stor risk att vi på sikt förlorar en del av de kunskaper som finns i vårt kulturarv. Vilket i sin tur kan leda till att vi gör om tidigare generationers misstag och därmed riskerar att gå bakåt i utvecklingen istället för framåt. Jag personligen anser att detta leder till historieförvanskning och det kan jag inte på något sätt ställa mig bakom.  Är det rimligt att ge någon rätten att bedöma vilka fornminnen som ska bevaras och därmed ligga till grund för den historia jag ska läsa?

Jag är övertygad om att de flesta precis som jag vill ha möjlighet att ta del av fakta och pusselbitar av vår historia. Vi vill inte riskera att mänskligheten gör om sina misstag genom att gå bakåt i utvecklingen. Vi vill gå framåt!

Vad tänker ni läsare om att fornminnen förstörs? Skriv gärna en kommentar och berätta.

Christina Karlsson ©

 

 

 

Nostalgitripp med toner av Hard Rockin’ the Place and Don´t Stop at the Top

Publicerat av
6

You´re killing me with your troubles
Its always just the same old blues
You know I keep filling up this bottle
With energy thats pouring over you and me.

Några ord, en versrad, några strofer och du har lyrik. Tillsätt toner, ljud och ett stycke av musik. Du har en låt. Beroende på vilka erfarenheter du har med dig in i lyssnandet så tolkar du oftast innehållet på ditt eget individuella sätt. När det gäller musiksmak så är jag en kontrasternas kvinna, lyssnar på allt från opera, pop till hårdrock  – men bara så länge innehållet tilltalar mig. Olika stunder kräver olika musik.

Just i denna stund lyssnar jag till vindarnas förändring i Wind of Change,  och jag kan inte låta bli att le när jag tänker på att det bara är några få veckor tills vi ska gå på Scorpions konsert!

You never take the easy way
The wind is blowing straight into your face
You never ever close your eyes
For any trouble that may cross your way
There’s no risk that you’re not taking
Not a mountain that’s too high
Spread your wings, You’re gonna make it
To the best time of your life
Don’t stop at the top
Touch the sky before you drop
… …and keep on Dancing with the MoonLight!
Inspiration Scorpions lyrics…
Nostalgikänslan infinner sig. Det är en galen värld och jag lyssnar på Scorpions. Vad lyssnar du på?
Må väl och ha en fin helg!
Christina Karlsson

När jag känner mig som Askungen är det dags att dra till skogs…

Publicerat av
18

Jag drar till skogs för att få lite andrum. Njuter av en promenad, frisk luft och ett stilla höstregn.

Egentligen skulle jag ha tre lediga dagar, men ibland känner jag mig som Askungen när hon utbrister – Jobb, jobb och mera jobb… Ni vet scenen före det att hon tittar ut genom fönstret och drömmer om en bal på slottet. Skillnaden är att Askungen drömmer om en bal på slottet, jag drömmer bara om lite mera TID för mig själv och mitt eget skapande.

Nåja. Hursomhelst är allt självvalt. Jag trivs med mitt arbete och jag trivs med mitt engagemang i Svedalas finaste galleri. Det är bara att se till så att allting blir så fxxxing bäst som det bara kan bli.

När jag drar till skogs är det för att samla energi, andas frisk luft, röra på mig och bara njuta av stunden. Jag tycker om att balansera ut på den där lilla cementslussen vid vattenfallet och lyssna på vattnet som brusar. Vatten tar ingen hänsyn till omvärldens krav och förväntan. Vatten tar bara hänsyn till sådana triviala ting som väder, vind och jordens skick.

Jag blir så innerligt varm i hjärtat när jag möts av ett bord som är dukat med löv. Det är som om hela bordet utstrålar I Löv You, och då kan jag inte låta bli att stanna upp och Le.

Jag arrangerar ett stilleben i form av ett hjärta och funderar på begreppet landart. Kommer någon att se mitt hjärta innan det blåser iväg?

Jag vandrar vidare på höstens scen, svänger inom till frisören för att fylla på med lite ny höstfärg i håret som får en alldeles underbar liten vattenfallsfläta med sig hem. Jag tycker om flätor och jag tycker om vattenfall, så en vattenfallsfläta passar mig perfekt.

Jag köper vårdande schampo och balsam och med mig hem och får en fin liten tygkasse för att bära hem produkterna i.

Tro det eller ej, men jag har till och med julpyntat bilen, med en lila doftgran och jag har hängt den i backspegeln bara för att jag aldrig gjort något sådant förr. Doftgran i backspegeln, men hallå! Somliga ting är så ute att jag bara inte kan låta bli…

Jag har en doftgran i bilen och livet är en potpourri av sådant jag inte kan låta bli…

Jag fotograferar, redigerar bilder, bloggar och umgås med mina finaste  <3

Jag siktar på en alldeles underbar helg!

Fylld av solsken,

och mild höst som smeker min kind

…och nu vill jag verkligen inte ha någon mera motvind.

 Christina Karlsson ©

 

De sju dödssynderna & Gianni Schicchi, på Göteborgsoperan

Publicerat av
8

Maken och jag drog nyligen iväg på en weekend till Göteborg för att besöka Göteborgsoperan. Vilken stad och vilken fantastisk opera!

Det var länge sedan vi bokade våra biljetter, och någonstans i vardagens späckade arbetsschema hade vi glömt bort att det var en premiär vi skulle besöka. Väl på operan var röda mattan framrullad utanför entrén, och då blir det ju särskilt högtidligt att gå på premiär. Kanske är det så att man alltid får gå på röda mattan när man besöker Göteborgsoperan, men nog känns det särskilt högtidligt när det är premiär.

Vi åt en delikat middag i operahusets restaurang, och med tanke på programmets omslag kunde vi inte låta bli att reflektera över att en av dödssynderna är frosseri. Då började vi diskutera var gränsen går mellan att njuta av god mat, dryck och frosseri?

Vi kom fram till att även om omständigheterna kändes lyxiga i den fina operarestaurangen så var trots allt portionerna lagom stora, drycken i måttligt omfång och därför inget frosseri.

 

Operahuset ligger vackert beläget alldeles intill kusten med utsikt över havet. Vi kollade igenom programmet noga för att skapa en förförståelse innan föreställningen.

Föreställningens tema var som sagt allvarsamt med tanke på att det hela handlade om de sju dödssynderna; Högmod, girighet, otukt, avund, frosseri, vrede och lättja.

Tungt tema till trots, så var föreställningen magnifik. Jag tyckte särskilt mycket om scenografin som föreställde ett hus med sju rum, ett för varje dödssynd.

När föreställningen var slut hade mörkret brett ut sitt täcke över staden och vi vandrade nöjda och belåtna genom natten.

Tänk ändå vad en vecka går fort. Nu är det helg igen, och den här helgen håller jag mig på hemmaplan. Arbetsveckan har varit intensiv och jag är så galet trött att jag troligtvis somnar inom den närmsta timmen, men först ska jag ta en bloggpromenad.

Må väl och njut av dagen!

Christina Karlsson

 

 

It´s a Great Day To be Alive!

Publicerat av
12

Lyssnar, ler och nynnar till tonerna av The Sounds, Weekend…

”If you’re wondering what it’s like to be me,

I live for the weekend, baby”

Kanske är jag en drömmare, men vadå

dagen är storslagen

oavsett veckodag

dagen är mäktig

och natten är svart

svår att greppa

men vadå

 Jag tar nyheten i hand

Oavsett dag så är det trots allt

en alldeles förträfflig dag att vara här och nu

i LIVet

”It´s a Great Day To be Alive”

<3

Må väl och njut av dagarna som går!

Christina Karlsson

 

En helt vanlig helg med ljusa stunder, mingel, fika, björnbär och solrosor.

Publicerat av
16

Mysig lördagsshopping och lunchfika i stadens galleria, tillsammans med finaste dottern min.

Jag har varit på jakt efter en ny väska i minst ett år, men inte funnit vad jag velat ha förrän nu i helgen när det äntligen klickade till. Väskan jag fastnade för är en relativt stilren och klassisk väska. Jag har redan hunnit inviga den och kommit fram till att den passar perfekt till allt från vernissagemingel, till fotografipromenader i naturen.

I trädgården har björnbären mognat, och solrosorna lyser upp i all sin prakt.

Ny vecka, och nya möjligheter! Må väl!

Christina Karlsson

 

Vardagen är en bergochdalbana av ups and downs, men ibland är det fredag och ”friday is still my tieday”!

Publicerat av
10

Jag stiger oftast upp i ottan, helt enkelt därför att jag gillar det lugn som råder de där timmarna när de flesta människor fortfarande ligger och sover. Jag tycker om att dricka mitt kaffe i lugn och ro, läsa, fundera, blogga, planera, jobba, eller vad som faller mig just där och då i den värdefulla morgontimmen när allt fortfarande är lugnt.

Igår var det fredag och på fredagar brukar jag ha slips. Inte alltid, men oftast. Det har helt enkelt blivit en lekfull och festlig fredagsmarkör för min del, och jag väljer min fredagsslips med omsorg. Igår letade jag till och med fram ett par matchande skor.

Nu har det hunnit bli lördagsmorgon, jag njuter av mitt morgonkaffe och har ännu inte tagit beslut om hur dagens outfit ska te sig. På dagens agenda finns en hel del trevligheter inbokade.

Hoppas att ni alla får en underbar helg!

Christina Karlsson

 

 

I skuggan av konsten…

Publicerat av
14

Jag har tillbringat dagen på Skissernas museum i Lund. En dag i kulturgarantins tecken tillsammans med en av mina klasser. Vilken dag vi hade! Helt fantastiskt att tillbringa en heldag på ett konstmuseum, vi fick en guidad tur genom museet och därefter var det dags att låta kreativiteten flöda i workshopen. Den här typen av arbetsdagar skulle jag gärna vänja mig vid. Dagen lämnade en skön känsla och många upplevelser.

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson

 

 

Väder, vind och kulturnattshelg

Publicerat av
14

Fredagseftermiddag, strax efter jobb – finaste höstvädret på länge. Jag befann mig på galleriet för att fixa till det där sista lilla extra som att uppdatera trottoarpratare med affischer och sådant. De rosa cirklarna på marken markerar riktningen mellan galleriet och de andra kulturaktiviteterna i Svedalas kulturkvarter.

På lördagen när det var dags för vår årliga kulturnatt som vi har planerat, hängt och förberett på många vis då står regnet som spön i backen. Värsta busväder anländer med ännu mera regn och rusk… vi upptäcker dessutom att det står fel öppettider för galleriet i programmet som kommunen delat ut….Tur att vi själva också gör reklam så att de rätta tiderna kommuniceras.

Nåja… kulturnattshappening blev det i alla fall. Jag ställde inte ut något denna gången, men  ville ju såklart vara på plats och representera galleriet, då det hör till att jag är där … Det blev många fina möten med såväl utställare som besökare och jag blev särskilt glad för några återseenden.

Galleriets kultuquis blev mycket uppskattat, utställningen fantastisk och trots att många av dem som troligtvis hade planerat att besöka oss stannade hemma i stugvärmen så kom det en hel del besökare. Långt ifrån så många som vi hade räknat med, men tillräckligt många för att vi ska känna oss någorlunda nöjda.

Det regnade så pass mycket att det tog flera timmar för brandarrangörerna att lyckas tända eld i eldkorgen utanför galleriet som började brinna först ca en  timme före stängningsdags. Nåja, med facit i hand känns det gott att vi på GALLERI KVIS bidragit till att arrangera och ro ännu en kulturnattshappening i hamn.

Vi har en ledstjärna, och den heter konst!

Christina Karlsson

 

 

 

Konsten att bevara konsten

Publicerat av
16

Hösten är här för att stanna.

Det är mörkt när jag stiger upp,

dock ännu inte mörkt när jag kommer hem från arbetet,

men efter ett givande kvällsmöte

med styrelsen, på galleriet

hinner det bli mörkt.

Färgen är svart.

*

 Black is black

*

och jag tänder ljus

dricker kaffe

jobbar

dricker mer kaffe

organiserar, uppdaterar, prioriterar

rör mig framåt,

målet är ett delmål av flera,

mot ännu en kulturnatt

Jag dricker kaffe

svart kaffe

och  livnär mig på konst…

Konsten är få tiden,

att räcka till…

Må väl där ute i den färgstarka hösten!

Christina Karlsson ©

Transformation, från sommar till höst…

Publicerat av
14

Knoppar, gröna blad och buskar översållade med blommor

– snart är de ett minne blott.

Spåren av sommar förmultnar

långsamt

och naturen transformeras,

byter klädnad

och träder in i en färgsprakande höst.

Jag leker med mina bilder, fotograferar och redigerar…

så snart jag lyckas fånga några minuters fritid.

Fritid…

Den fria tiden är kort och hösten är mäktigt intensiv.

Men vadå, idag är det fredag och jag ser fram emot en färgstark helg,

med ännu en vernissage på galleriet, fina möten,  massor av konst och hantverk, läsning, poesi – men innan allt det där är det dags för ett krafttag, stiga upp, koka kaffe, svart starkt kaffe med sting i, sen ska jag välja min fredagsklädnad med omsorg, planen är att leta upp en tjusig fredagsslips, en blommig skjorta, kjol, strumpbyxor, skor…

Nu bär det av, mot Sheerwoodskogen.

Må väl och ha en fin höstdag!

Christina Karlsson

Tar en promenad i mitt bildgalleri, redigerar bilder och njuter helg…

Publicerat av
12

Det var sommar och vi hade all tid i världen. Nu är det höst. Tiden är en galning. En galning som går lös på våra dagar. Tiden kommer på snabb visit, med dynamit. Lämnar spår, av betydelsefulla år. Tiden är en dåre, som oavbrutet håller samma takt och ton.

Vi håller aldrig takten. Vi stannar upp och dansar i månens sken, njuter av dagen, hamnar på efterkälken, sjunger i otakt och springer i förväg. Vi håller hårt i våra drömmar, och vi lever…  i våra drömmar.

Tiden håller alltid samma takt, tiden är inspiration, och tiden är en pålitlig dröm.

Och vi håller hårt i våra dagar <3

Må väl och njut av helgen!

Christina Karlsson