Tiden springer och nu är det snart två veckor sedan min dotter och jag var på Malmö Opera och såg musikalen Skönheten och Odjuret. Vi passade på att beundra den vackra julgranen som pryder foajén. Jag tycker om julgranar med massor av olika typer av juldekorationer som i denna, några djur, teatermasker, julgranskulor och instrument.

Denna gången satt vi på balkongen nästan högst upp och längst bak. Därifrån får man en bra överblick av hela scenen men det är lite väl långt bort för att man ska kunna uppmärksamma de där detaljerna som man ser när man sitter längre fram.

Vad tyckte vi om föreställningen? Malmö Opera levererar som vanligt. Föreställningen var uppfriskande med snygg scenografi, helt otroliga kostymer och medryckande sång och musik. Jag går fortfarande runt och nynnar på ”Bli vår gäst”. Den var helt enkelt strålande!

Skönheten och Odjuret är en klassisk, traditionell saga som innehåller de flesta ingredienser som gör en saga framgångsrik. Det finns ett förtrollat slott, där det bor en bortskämd egoistisk prins som blir förvandlad till ett odjur då han nekar en ful gammal tiggerska mat och husrum över natten. Det är inte bara prinsen som förvandlas utan även allt tjänstefolk på hela slottet. Förtrollningen kommer inte att brytas förrän prinsen/Odjuret känner äkta kärlek och blir älskad tillbaka. Tiggerskan överlämnar en förtrollad spegel i vilken Odjuret kan följa vad som händer i världen utanför slottet. Det finns dessutom en tidsaspekt, om Odjuret inte lyckas förtjäna äkta kärlek innan det att rosen i glaskupan vissnat så kommer förvandlingen att bli permanent.

Det finns en lite underlig men väl så passionerad uppfinnare Maurice som kämpar med sina uppfinningar. Han är far till Belle som är byns klokaste och vackraste flicka, men som betraktas som lite underlig därför att hon älskar böcker. Belle är klok nog att tacka nej när byns eftertraktade men ack så självgoda hunk Gaston friar. Gaston har ett helt gäng av beundrare som säkerligen skulle blivit glada för hans frieri, men han tar inte ett nej utan bestämmer sig för att göra allt för att fånga den vackra Belle.

Händelserna trappas upp när Maurice halsduk upphittas efter det att han spårlöst försvunnit under en resa. När Belle finner sin far tillfångatagen på det förtrollade slottet, ber hon odjuret om att ta henne i utbyte mot sin far. Vad som händer sen kan ni nog gissa….

Musikalen baseras på Disneys animerade musikalfilm från 1991, vilken i sin tur baserades på en fransk saga från 1700-talet.Vidare en film Skönheten och Odjuret, av Jean Cocteau från 1946. Temat skönhet och odjur kan enligt texten i Malmö operas folder spåras tillbaka till Amor och Psyke som sägs vara en av världens äldsta sagor.

Min tidigare erfarenhet av Skönheten och Odjuret är begränsad till Disneys animerade version från 1994. Den kollade vi på då mina barn var små och jag minns att vi kollade på filmen om och om igen. Måste dock erkänna att jag var lite orolig för att musikalen på Malmö Opera skulle vara i ”barnligaste” laget, och visst är den perfekt för barnfamiljer, men ändå precis lika perfekt för oss vuxna så jag är himla glad för att vi gick och såg den. Storyn och karktärerna triggar dock igång en hel del funderingar kring sagor, normer, inlärda föreställningar och sterotypa roller, men för att undvika att skriva en hel uppsats så spar jag de funderingarna till ett framtida inlägg.

Sist men inte minst så skulle den sedeslärande poängen i Skönheten och Odjuret, kunna sammanfattas med citatet som står på folderns sista sida: Den sanna skönheten bär vi inom oss.

Vad tror ni? Bär vi den sanna skönheten inom oss, eller är den något som syns utanpå?

<3

Christina Karlsson