Skolans värld i slutet av ett läsår är fullständigt !!!???!!! och när den dessutom infaller samtidigt med allt annat lägger ekorrhjulet in någon form av överväxel och speedar på så att all fokus åtgår för att hålla balans. Tiden för det där lilla extra krymper…
Nåja. Näsan är fortfarande ovanför vattenytan och nog finns det krafter kvar att ta sig över till andra sidan. Imorgon är det en ny dag <3
Vilken dag!
Jag återkommer med lite mer personlig uppdatering kring dagen så fort vardagens sound blir lite lugnare. Ni som vill får gärna kolla in mitt tacktal. Ibland blir det himla bra när folk inte bara gör som man säger, som när jag bad min man att ta några fotografier på mig när jag skulle ta emot Lions kulturpris/stipendium och han istället filmar hela talet med sin mobilkamera.
Må väl och ha fina dagar såväl i den fysiska verkligheten,
som här i den virtuella sfären!
Christina Karlsson <3
Den mest intensiva perioden på året är här.
Bästa sättet att hantera livet just nu är helt enkelt att leta upp bästa soundet….
Och då menar jag soundet som får oss att fokusera på rätt prestationer.
Checka av en sak åt gången, finn rytmen och upplev konsten…
estetiken, lyriken och musiken….
Av någon förunderlig anledning fastnade jag för Katy Perrys Chained To The Rhythm
Må Väl och Njut av Dagen!
<3
Christina Karlsson
Häromkvällen överraskade min dotter mig med en delikat red velvet tårta och poesi<3
Igår när jag hade en kompensationsledig dag och regnet stod som spön i backen utomhus, då passade jag på att unna mig några timmars vila. Jag tände levande ljus, startade finaste spellistan med musik, hämtade ner gosigaste täcket och bäddade ner mig i soffan. På bordet staplade jag upp några travar med poesiböcker, anteckningsbok och skrivdon. Jag dukade upp en fika på farmors gamla silverbricka och njöt av några koppar kaffe, varm choklad och den här fantastiskt goda red velvet-tårtan som det fortfarande finns en liten bit kvar av i kylen.
Jag behöver de här små stunderna för mig själv, och det känns att både kropp och själ längtar efter semester. Idag är det en röd dag och den ger mig ytterligare utrymme för andrum. Vädret är lite bättre och det känns som om jag ännu en gång befinner mig vid ett vägskäl. Jag funderar över vägval och framtid.
Jag tänker på Karin Boyes strofer. ”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd.” Jag känner mig oftast beredd att hålla med, men ibland blir det tröttsamt att hela tiden vara på väg. Ibland är det man behöver helt enkelt en stunds stillhet och vila.
Ha det fint och må Väl!
Christina Karlsson
Jag läser vidare i Alice i Underlandet och tidvis identifierar jag mig till viss del med den vita kaninen som alltid springer fram, tittar på klockan och har bråttom till nästa uppdrag.
Jag väljer mina uppdrag och även om jag upplever att jag prioriterar och väljer med dem med omsorg så kan det bli övermäktigt. Idag lyssnar jag in kroppens signaler och unnar mig en vilodag. Idag är det tid för avkoppling och rekreation. En dag med frukost i trädgården, besök på ett av dotterns arrangemang och sen en hel eftermiddags slappande och njutande. Ibland känns det gott att bara stanna upp och hinna ikapp sig själv. Njuta av trädgårdens rikliga växtlighet och konstatera att den här årstiden skapar en estetiskt tilltalande natur.
Jag läser vidare och fascineras av den magiska världen i Alice i Underlandet. Boken passar mitt sinne utmärkt och jag kan konstatera att jag är svag för engelsk litteratur.
Jag kan inte låta bli att le när jag läser Alice kommentar, – Vem bryr sig om er? Ni är ju bara en kortlek. Varför ler jag åt en sådan replik?
Jo, även om jag har en hög toleransnivå kan jag få nog när oförskämdheter och huvuden ryker. När man träffar folk som Hjärter dam då kan man kort och gott konstatera att de borde sändas iväg på en kurs i konflikthantering. Men ibland rinner bägaren över ändå och kanske är det just vid dessa specifika tillfällen jag kan identifiera mig med Alice när hon reser sig upp och frustrerat konstaterar att det inte finns någon anledning att låta sig ”halshuggas”, när de som provocerar i själva verket bara ingår i en kortlek som används i ett spel.
Jag läser vidare, filosoferar och njuter helg!
Må väl <3
Christina Karlsson
Vilken kväll! Solen sken när vi körde hemifrån, väl framme i Köpenhamn kunde vi konstatera att kvällen var tillräckligt varm för att vi skulle kunna lämna kapporna i bilen. Sommarkänsla. Ljuvliga sommarkänsla. Det kungliga operahuset i Köpenhamn bjöd på nypremiär av Giuseppe Verdis Macbeth. Vi kom i tillräckligt god tid för att hinna äta en laxklämma, smutta på lite vin och lyssna på introduktion. Vi njöt av den vackra utsikten och den moderna arkitekturen.
Jag gillar särskilt de spektakulära lamporna och effekterna som skapas när de speglas i de stora fönsterna som vätter ut mot havet och den lilla kustremsan.
Jag gillar att själva salongen ser ut som en stor glob, eller någon form av gigantiskt äpple av trä. Jag gillar att man sitter där inne i det gigantiska äpplet och uppslukas av musik och underhållning på scen. Salongen var fullsatt.
Jag hade på mig en sommarklänning med blå blommor på vit botten.
Operan Macbeth baseras på Shakespeares Macbeth och trots att det är en tragedi så var själva föreställningen alldeles underbar. Verdis opera handlar om gränslös mänsklig hunger efter makt och om de människor som genom tiderna varit beredda att begå mord för att nå sina mål. Lady Macbeth och hennes make både planerar och begår mord för att nå makt och ära, men priset de betalar är högt. Ingen av dem kan njuta av sin nya status, istället hemsöks de av blodiga drömmar, dåligt samvete och händer som aldrig kan rentvås.
Resumé:
Akt 1: En blodig strid har just ägt rum. En grupp häxor samlas för att hålla råd och de avslöjar att de i en syn sett Macbeth som ”Than of Cawdor” och Skottlands kung. Under samma möte får Banquos budskapet om att han ska bli kung och att hans söner en dag skall härska över det skotska riket.
Kort därefter utnämns Macbeth till ”Than of Cawdor” och därmed är den första spådomen uppfylld. När Lady Macbeth får kännedom om spådomen börjar hon smida planer om hur hon och maken ska mörda kungen, Duncan för att hennes make Macbeth ska bli kung. Kungen mördas hemma hos Macbeth och hans son blir anklagad för mordet och känner sig tvingad att rymma.
Akt 2: Macbeth utnämns till Skottlands kung och börjar därefter smida planer för att mörda Banques och hans söner. Banques mördas av Macbeth, men sonen flyr. Efter en tid börjar Macbeth se syner där Banquos dyker upp.
Akt 3. Synerna blir värre. Han söker upp häxorna men får beskedet att ingen man som är född av en kvinna kan skada honom.
Akt 4: Macbeth planerar att mörda Macduff, men det hela slutar med att han mördar Macduffs fru och barn. Malkon, son till Dunkan stöder Macduff vill ta tillbaka den skotska tronen. Lady Macbeth har morddrömmar där hon försöker tvätta bort blodet från sina händer och till sist tar Lady Macbeth sitt eget liv. Macduff och Macbeth möts i en kamp som slutar med att Macbeth dör.
Det känns som sagt så tragiskt och onödigt när huvudpersonerna dör, samtidigt som huvudpersonerna i detta fall begått så onda handlingar att man bara inte kan tycka om dem. Samtidigt blir de alltmer mänskliga under föreställningens gång, eftersom de får dåligt samvete till den grad att de drivs till galenskap.
Frågan är, vad kan man lära sig av ett sådant drama? Kanske att framgång och ära må vara värt en hel del, men inte vilket pris som helst? Kanske att man ska låta bli att mörda eftersom samvetet efteråt driver en till galenskap? Eller så finns det någon form av budskap kring häxornas spådomar och att vi kan påverka våra liv till viss del, men inte vårat öde.
Av någon anledning är just Macbeth en av de verk av Shakespeare som jag tidigare har haft svårt att förstå och få grepp om. Jag har läst verket och sett filmatiseringar men har på något vis inte knäckt den där magiska koden till Macbeth. Operaföreställningen hjälpte mig dock framåt i den processen. Sång och musik var som balsam för öronen, scenografin modern, fräsch och hela den visuella framställningen kommunicerade ett tydligt budskap om denna tragiska berättelse om Macbeth.
Ha du någon erfarenhet av Macbeth, och vad tyckte du isåfall?
Christina Karlsson
Jag läser Alice i Underlandet! Jag tänker att det är bra för fantasin att ibland våga tagga ner och läsa en och annan saga. Alice i Underlandet är en av de få klassiker jag tidigare inte läst, utan bara sett som olika versioner av film och förkortad sagobok. Nu är det dags att följa med Alice, ned i det där kaninhålet och in i den magiska världen där djur och spelkort talar. Jag följer Alice till landet som strider mot all logik.
Faktum är att jag brukar se en vildkanin i vår trädgård. Det finns ett kaninhål, men jag har aldrig någonsin sett kaninen bära väst och klocka. Kanske har jag inte tittat tillräckligt noggrannt?
Jag gillar som sagt läsningen och de små illustrationer boken innehåller. Det finns inslag av både lyrik och sång i boken och sådant gillar jag.
Författaren heter Lewis Carroll (1832-1898) och namnet är en psudonym för Charles Dodgeson, som var matematiklärare i Oxford. Boken publicerade första gången 1865.
Har du läst Alice in Underlandet? Och vad läser du just nu?
Christina Karlsson
Hjärtligt tack, till alla er tålmodiga och fina läsare som tittar in här trots att jag för tillfället inte är världens flitigaste med att kommentera hos er. Lovar dock att snart resa mig likt fågel Fenix och hoppa på tåget igen.
Jag har en besynnerlig förmåga att engagera mig i projekt som jag brinner för, och just nu kan jag milt sagt konstatera att det inte bara är en eld som brinner, utan flera. När jag jobbar hemifrån sitter jag antingen i kökssoffan, vardagsrummet eller i min kombinerade kontorsateljé som ni ser på bilden ovan. Jag gillar att omge mig med böcker, vackra pennor, skrivhäften och sådant som jag tycker om. Bakom mig, ser ni min ”ugglevägg” som är fylld av mina egenredigerade alster som alla kommunicerar budskap som är betydelsefulla för mig.
Fjäderpennan som syns i bild köpte jag med mig från Harry Potter butiken, när vi var på Universal Studios i Hollywood i somras. Det är en kalligrafipenna med tillhörande magiskt bläck och faktum är att jag ännu inte skrivit något med den där pennan utan helt enkelt väntar in rätt tillfälle och det lär nog inte bli förrän i sommar. Fotografiet tog jag i söndags medans jag pysslade med ett riktigt utmanande och spännande jobbfotografiprojekt.
Föreläsningen om porträtt och identitet på GALLERI KVIS gick utmärkt. Publiken var helt underbar, ställde frågor och deltog i diskussionen efteråt. Vill ni läsa mer om föredraget så kan ni kolla in GALLERI KVIS blogg här.
I måndagskväll åkte jag direkt från min arbetsplats till nästa möte och det var ett kulturmöte som hölls i en lokal där det här trumsetet stod på scenen. Jag med min livliga fantasi spann genast igång och började fundera på vad som skulle hända om Tommy Lee bara hissades upp på scen och avslutade kvällen med ett trumsolo…det skulle ju helt enkelt varit ”outstanding”, dvs något utöver det vanliga. Faktum är att kvällen bjöd på en hel del samtal om konst och kultur, musik nämndes dock utan att höras annat än i mina öron.
Må väl och ha en underbar fortsättning på veckan!
Kram Christina Karlsson
*
Du som alltid skiner,
och reser dig upp efter varje fall.
*
Res dig upp,
Ta dig samman
Res dig upp
och lev ditt LIV!
*
Det finns en låga som brinner,
det finns ett ljus
– håll det vid liv,
*
Ljuset lyser upp den mörkaste natten
Ljuset är en vacker stjärna!
*
Du är en stjärna!
Christina Karlsson ©
Jag har köpt ett konstverk! Kunde helt enkelt inte motstå den här lilla tuschmålningen som är framställd av en av mina konstnärsvänner, Margaretha Persson. Jag tänker att den är både lekfull, modern, charmig och fullständigt bedårande. Nästa projekt blir att inhandla en ram och rama in detta lilla alster. Visst är den söt?
Må väl och ha en fin fortsatt vecka!
Christina Karlsson
Träd och buskar börjar knoppas.
Vinden blåser kallt men vi ser överallt, små spår av vår.
I förrgår stod regn och hagel som spön i backen.
Idag är det solsken
och en något kylig vind.
Starkt engagemang är bra…
precis som förmågan
att lägga in en överväxel och ge allt,
men ibland blir det bara för mycket av det goda,
och obalansen blir ett faktum…
Karin Boyes ord dröjer sig kvar och
det gör ont när knoppar brista.
Varför skulle annars våren tveka med all sin glans?
Kanske är jag tidsoptimist när jag bestämmer mig för att
det just idag ska bli en lugn och vilsam dag.
Jag andas in, sjunger en sång, går en trädgårdsrunda, fotograferar blommor,
den där solgula fina, purpurfärgad hornviol, gullviva, lungört och rabarber…
stannar upp,
och plockar rabarber.
Går in i mitt hus och bakar årets första rabarberpaj!
Må väl och njut av dagen <3
Christina Karlsson
GALLERI KVIS har fått ett kulturpris av Lions Club i Svedala! Priset kommer att delas ut på Sveriges Nationaldag den 6 juni.
Att få ett kulturpris av Lions känns som en fantastiskt fin hedersutmärkelse och ära. Det känns som en bekräftelse på att vårt ideella arbete verkligen syns och gör skillnad för konst- och kulturlivet i Svedala. Ni som följt min blogg under en längre tid har säkert redan noterat min fasta övertygelse om att konst bidrar till människors blivande och välmående genom vara ett språk och medel för kommunikation.
Vill ni kolla in vad Elisabeth Sandberg skrev i Skånska dagbladet skrev så finns det en länk här.
Idag är det dags för en ny vernissage och om den utställningen kan ni läsa här
…klockan tickar på och nu är det hög tid för mig att göra mig iordning för en dag på galleriet. Jag önskar alla er läsare underbara dagar och hoppas att vi ses snart igen!
Christina Karlsson
Förra helgen hade vi massor av besökare på galleriet men idag var det så lugnt att jag helt enkelt fick underhålla mig själv större delen av tiden. De flesta vernissagerosorna hade vissnat. Några blommor hade överlevt veckan och jag tog tillfället i akt att pyssla om de små liven och arrangera en konstbild. Tyckte att det blev effektfullt med avtrycket av läppstift på kanten. Kanske kan denna lilla skapelse leda till en kommande konstinstallation när jag har min soloutställning i september. Jag hade det riktigt mysigt på galleriet, spelade musik, tränade zumbamoves och sjöng med i refrängerna.
Nu är jag hemma och maken och jag har just varit på Malmö Stadsteaters Intiman och sett Vincent. En kort men mycket intressant föreställning som förtjänar ett eget inlägg.
Må väl, alla ni fina bloggläsare *
Christina Karlsson
Tredje inlägget på rad med selfie i anslutning till ett av mina konstverk, som jag ställer ut nu under påskrundan. Vi på GALLERI KVIS låter påskens utställning hänga kvar över nästa helg.
Det här med hur vi i dagens samhälle tar selfies och iscensätter oss själva på olika sätt är något jag funderar en hel del över. Ämnet intresserar mig till den grad att vi på galleriet är i full färd med att anordna en utställning med temat: porträtt och identitet. I anslutning till utställningen kommer jag att hålla ett föredrag med utgångspunkt i temat porträtt och identitet. Om någon av er läsare bor i närheten och är nyfikna på föreläsningen så är det bara att dyka upp på GALLERI KVIS torsdagen den 4 maj strax före klockan 19.00.
För övrigt så är påsklovsveckan över och jag är tillbaka i skolans vardag. Känner mig laddad med ny energi och taggad att prestera mitt bästa.
Önskar er alla en fin vecka <3
Christina Karlsson
Godmorgon världen!
Det är en god morgon, här på galleriet.
Här skiner solen,
genom regnbågsfärgade alster
– av surrealistiska drömmar.
Symboliska värden,
uppfattningar om estetisk.
*
Hit kommer den som skapar, hit kommer betraktaren
och där någonstans uppstår en dialog
av nya mönster, infallsvinklar
och perspektiv.
*
Här lever kolorerade drömmar, av Längtan …
Här finns alla vi regnbågsomslingrade och rosenkindade
parafraser av La Giocondas leende
och någonstans
där ovan galleriet
ovan molnen
syns gestalten av en sagolik flock av bevingade enhörningar.
<3
Christina Karlsson ©
