Om man kan bli kär i en plats, så är jag kär i Malmö Opera. Jag njuter i fulla drag varje gång vi är där, njuter av atmosfären, arkitekturen, den vackra marmorfoajén, den pampiga trappan, de underbara skulpturerna och den magnifika konsten. Njuter av skulpturen med facklorna som brinner varje gång det är föreställning och framförallt av föreställningarna. Att besöka denna plats tillsammans med sin älskade make gör ju bara besöket ännu angenämare.
Nu har ju Miss Saigon haft premiär för ett bra tag sedan och alla som varit där, har varit lyriska och lovordat föreställningen, så förväntningarna var höga från min sida. Och nog var föreställningen magnifik alltid. När ridån öppnades kastades man rakt in i ett dimmigt, rökfyllt Vietnam. Den där dimman var så effektfull, precis som ljussättningen – vid flera tillfällen fascinerades jag speciellt av ljussättningen. Hur ljuset skapade mönster och förstärkte hela den visuella upplevelsen.
Orkestern skymtades längst bak på scenen och Å, vad jag gillade scenshowen, dräkterna, de fantastiska dansarnas stil och musiken.
Men samtidigt som temat känns på gränsen till uttjatat, är det tragiskt nog högst aktuellt. Handlingen i korta drag: Österländsk flicka/kvinna blir föräldralös på grund av kriget. Hon ser ingen annan utväg än att sälja sig själv, eller försöka finna en make som kan ta henne med bort från det krigshärjade landet . Kim som hon heter blir kär i en västerländsk man, Chris. De blir ett par, ”gifter sig” men Chris måste så småningom resa hem till USA.
Kim som troget väntar på Chris, föder dessutom hans barn. Detta gör att hon blir utstött i sitt land eftersom hon därmed anses svika sin egen kultur. Hennes barn blir utstött och kallas för bastard, men efter flera år får mannen veta att det finns ett barn kvar i Vietnam som har är far till. Vid det laget är han gift med en amerikansk kvinna, han berättar historien för henne och de reser dit.
Medans Kim väntar på att Chris ska återvända, blir hon uppsökt av den Viatnamesiska man som hon egentligen lovats bort till som barn. Han vill att de ska göra sina döda föräldrar till viljes och bli ett par men då Kim berättar om sitt barn vill han röja barnet ur vägen först. Kim ser ingen annan utväg än att skjuta Thuy för att rädda livet på sin egen son. I efterhand plågas hon av dåligt samvete för mordet.
Chris och hans nya fru anländer några år senare. När Kim får veta att Chris gift om sig blir hon förtvivlad, men hon vill att de ska ta med sig barnet till väst – för att barnet ska få ett bättre liv. Tveksamheter uppstår och det hela slutar med att Kim tar sitt liv för att hon tänker att det kommer att rädda livt på sonen om han får följa med sin far till väst. Då tar Chris med barnet hem. 
Hujedamej vilken sorglig historia. En tragisk historia…men en fantastiskt bra musikal.
