Varje hjärtslag ljuder högre, när vi vaknar upp och minns att vi lever i en dröm

Jorden snurrar

och världen spelar vår sång.

Vi räknar dagar, vi räknar år.

Världen håller andan,

Det är vår tid nu!

Vi lyssnar, vi känner

vi andas.

Tar på oss vår rustning,

rustar oss för strid.

Strider, för allt vi tror på!

Och vi fyller våra väskor med vapen

– av kärlek, konst och sång.

<3

Bestiger berg, lyssnar och känner.

Det är höst; det är vår tid nu.

Vi vaknar och vi somnar,

det regnar,

solen skiner, det är vinter

snöflingor dalar

Långsamt

Världen håller andan

<3

för att lyssna och ge tröst

Höra våra hjärtslag,

eka

i den lilla världen…

.

.

.

Jag skriver en dikt, och färglägger en värld som är grå. Jag läser om 1700-talet, och funderar på om min klänning ska vara rosaröd eller kanske blå. Imorgon kommer jag att öppna postlådan med förväntan om att finna ett alldeles förtjusande mönster till en klänning a la rokoko.

Må väl, lev väl och njut av sekunderna som passerar <3

Christina Karlsson

 

 

 

 

Njuter fredag, lyssnar på Iconic, redigerar en bild, tar en soft bloggpromenad och njuter av att bara vara

Fredagskväll <3

Här och nu.

Jag bara njuter,

veckan har varit hektisk och intensiv.

Inom loppet av en vecka har jag åkt skidor, letat efter en vän i snöoväder, upplevt orkanen Cora i Jämtlandsfjällen, besökt ett museum, åkt flygplan, börjat jobba (efter två veckors semester), varit på en helt fantastisk föreläsning, kört igång terminens lektioner, varit på 26-års kalas, plus ytterligare 50-årskalas. Veckan har varit en smula galen, alldeles underbar och helt fantastisk på en och samma gång.

Sömnen har varit en bristvara, men jag känner mig uppåt och planen är inte att sova utan att njuta av helgen så mycket jag bara kan! 50-åringen ska hyllas mera och en 1700-talsfest ska planeras. Galleriets hemsida ska uppdateras och jag skulle så himla gärna vilja sy en klänning á la rokoko.

Det har varit en bra vecka!

Må Väl och Njut av Dagarna som passerar!

Kram Christina Karlsson

 

Gott Nytt År!

År 2017 närmar sig sitt slut, och jag känner tacksamhet över året som har varit.

Om jag ska nämna vad jag känner mest tacksamhet över så hamnar mina barn överst på listan. Båda är ambitiösa, engagerade, empatiska, och världens finaste människor. Barnen är ljuset och blommorna i mitt liv <3 På samma lista finns självklart utrymme för min man som är kärleken i mitt liv <3

Idag är det nyårsafton och den firar barnen på sina håll. Jag och maken kommer att vara här hemma och fira in det nya året tillsammans med våra bästa vänner. Fotografiet på blommorna i detta inlägg tog jag nu på morgonen, och de kommer att pryda kvällens dukade matbord.

Jag ser fram emot ett festligt nyårsfirande, samtidigt som det är många tankar som passerar i mitt inre.

Känner självklart även tacksamhet över mitt lilla utrymme här i bloggsfären: Över alla  kontakter med er läsare, kontakter med andra bloggare och följare. Ni är helt fantastiska!

Avslutningsvis vill jag önska er alla ett riktigt Gott Nytt Nyårsfirande!

Christina Karlsson

 

Små söta ting…

Jag njuter vidare av min ledighet och passar på att städa igenom hemmets flesta vrår. Igår var det sovrummets tur att bli välstädat och fint. Sovrummet är nog det rum jag gillar bäst i vårt hus. Jag tycker så mycket om den blåvita tapeten med fåglar och blomsterrankor, och jag gillar att pryda sminkbordet med blommor och små vackra ting.

Den här fina glasskålen har jag köpt på GALLERI KVIS av en konstnär som heter Margaretha Persson. Jag gillar det lite busiga oväntade motivet och färgerna.

I den här välsnidade perfekta lilla träskålen förvarar jag mina hårklämmor. Även den är inköpt på galleriet av en träslöjdshantverkare som heter Ingvar Nilsson.

Det här vackra lilla smyckeskrinet har en gång tillhört min morfars mamma Annie. I det här skrinet brukar jag förvara ett halsband som jag är särskilt förtjust i.

Idag lär det bli en soft dag, med tanke på att vi kom hem sent inatt efter att ha varit på partaj hos våra bästa vänner. Imorgon ska vi arrangera nyårsfirande och så snart jag lyckas ta mig själv i kragen och sätta fart ska det städas vidare, bakas cheesecake och förberedas för ett festligt avslut på 2017 och en välkomnande inledning på 2018.

 

Hoppas allt är väl med er på andra sidan skärmen!

Christina Karlsson

 

Fjärde luckan i julkalendern, tillsammans med funderingar om språk

Fjärde luckan i julkalendern innehåller svart, starkt och välsmakande julkaffe kryddat med kanel och kardemumma <3

Jag varvar ner efter en intensiv arbetsdag samtidigt som jag dricker kaffe till tonerna av Nina Simones Here Comes the Sun.  Jag tillhör den skara av människor som njuter av en kopp välsmakande starkt kaffe, och så här i juletider brukar jag krydda mitt kaffet med kanel och kardemumma, bara för att det blir så himla gott.

Spellistan har växlat till Nina Simones Feeling Good och jag känner mig väl till mods.

Månen lyser klart utanför fönstret och i skrivande stund funderar jag en hel del kring svenska språkets historia och den indoeuropeiska språkfamiljen, samt koppling mellan svenska språket, närliggande språk och låneord.

Vårt språk är avgörande för vem vi är och vem vi uppfattas som. Hur vi uttrycker oss, vilka ord vi väljer att använda och vilka ord vi utesluter från vår vokabulär säger en hel del om våra referensramar. En sak jag kan störa mig på är när man i akademiska eller arbetsrelaterade sammanhang slänger sig med engelska uttryck trots att det finns ersättningsord på svenska. Visst kan det vara okej om man inte har svenskan som modersmål, att man behöver växla språk för att göra sig förstådd. Det jag menar i detta sammanhang är när man adopterar begrepp direkt från engelska språket utan att ens försöka översätta. Samtidigt kan jag förstå vitsen med att adoptera nya begrepp som vi ännu inte har något ord för, men i många fall har vi ord; kanske är vi bara för bekväma för att orka översätta dem, eller så är vi rädda för att översätta fel? Om bristen beror på att vi är rädda för att översätta fel då kanske vi inte har klart för oss vad orden betyder?

Jag upplever att språket blir utvattnat, abstrakt och fattigt när vi inte finner ersättningsord på vårt eget språk. Visst kan det kännas modernt att slänga sig med internationella begrepp, men vad är syftet och till vilket pris?

Personligen har jag behov av att översätta begrepp till mitt eget modersmål, dvs svenska för att skapa djup i min förståelse för nya begrepp. Jag tänker att om man inte kan förklara ordet på sitt eget språk då kanske man inte förstår innehållet i det begrepp man diskuterar och vad händer då med trovärdigheten? Men detta är som sagt min personliga fundering. Alla människor fungerar olika och situationer kan ju variera.

Vad tänker ni om alla dessa ord och begrepp vi slänger oss med utan att översätta? Finns det något speciellt begrepp du tänker på när du läser detta?

Kanske är det så att det finns fler frågor än svar? Vad tänker ni?

Christina Karlsson

 


 

Vi lindar in världen i ett rosa skimmer

Vi fyller vår vardag med bilder, trots att vardagen är så mycket mer. Vardagen är så mycket mer än alla dessa små utsnitt vi ser. Små utsnitt av en verklighet som är så mycket mer levande. Utsnitt vi vill bevara, men som snabbt far förbi. Allt har sin tid, och det är vår tid nu, men livet går inte på tomgång. Livet ingår i en sjuk version av frihet och den känns så mycket mer levande än alla de kolorerade världar vi lever i.

Dagarna är fyllda av kontraster. Jag blickar ut över havet. Allt som betraktas som farligt och avantgarde, det bleknar och trubbas av tills det blir normalt. Vår trasiga värld betraktas som norm. Jag blickar ut över havet och ser en sjuk version av frihet. Vi lindar in världen i ett rosa skimmer, tvingar allt det mörka att  blekna och bli normalt. Vi skruvar upp volymen, njuter av musiken, kedjas av rytmen och lär oss konsten att alltid gå framåt.

Gårdagen innehöll så mycket mer, men det blev en stund över för en filosofisk promenad längs med havet.

Må väl och ha en fin inledning på december!

Christina Karlsson

 

 

Upprymd och lycklig av konst!

Söndag, kära söndag <3

Jag har varit på galleriet och buffrat energi. Tycker så himla mycket om GALLERI KVIS och allt det representerar. Att besöka en konstutställning ger massor av idéer och energi. Konst inbjuder till funderingar, kommunikation och konst får människor att må bra.

Just nu är jag i full färd med att finputsa på en sammanställning av ett bildspel som jag ska visa imorgon kväll. Jag känner mig minst sagt förväntansfull och upprymd inför uppdraget och det ska bli så spännande att träffa alla människor som är där.

Söndagen har varit regnig men fin; en hel del planering inför kommande arbetsvecka,  ytterligare planering av galleriets kommande adventsutställning,  plus att dottern min och jag har varit hos min gamle far på middag. Nu väntar några timmars sömn, en arbetsdag och om allt går som planerat – en alldeles underbar måndag!

Kika gärna in på GALLERI KVIS blogg om du är nyfiken på utställningen.

Må väl!

Christina Karlsson ©

 

 

När jag känner mig som Askungen är det dags att dra till skogs…

Jag drar till skogs för att få lite andrum. Njuter av en promenad, frisk luft och ett stilla höstregn.

Egentligen skulle jag ha tre lediga dagar, men ibland känner jag mig som Askungen när hon utbrister – Jobb, jobb och mera jobb… Ni vet scenen före det att hon tittar ut genom fönstret och drömmer om en bal på slottet. Skillnaden är att Askungen drömmer om en bal på slottet, jag drömmer bara om lite mera TID för mig själv och mitt eget skapande.

Nåja. Hursomhelst är allt självvalt. Jag trivs med mitt arbete och jag trivs med mitt engagemang i Svedalas finaste galleri. Det är bara att se till så att allting blir så fxxxing bäst som det bara kan bli.

När jag drar till skogs är det för att samla energi, andas frisk luft, röra på mig och bara njuta av stunden. Jag tycker om att balansera ut på den där lilla cementslussen vid vattenfallet och lyssna på vattnet som brusar. Vatten tar ingen hänsyn till omvärldens krav och förväntan. Vatten tar bara hänsyn till sådana triviala ting som väder, vind och jordens skick.

Jag blir så innerligt varm i hjärtat när jag möts av ett bord som är dukat med löv. Det är som om hela bordet utstrålar I Löv You, och då kan jag inte låta bli att stanna upp och Le.

Jag arrangerar ett stilleben i form av ett hjärta och funderar på begreppet landart. Kommer någon att se mitt hjärta innan det blåser iväg?

Jag vandrar vidare på höstens scen, svänger inom till frisören för att fylla på med lite ny höstfärg i håret som får en alldeles underbar liten vattenfallsfläta med sig hem. Jag tycker om flätor och jag tycker om vattenfall, så en vattenfallsfläta passar mig perfekt.

Jag köper vårdande schampo och balsam och med mig hem och får en fin liten tygkasse för att bära hem produkterna i.

Tro det eller ej, men jag har till och med julpyntat bilen, med en lila doftgran och jag har hängt den i backspegeln bara för att jag aldrig gjort något sådant förr. Doftgran i backspegeln, men hallå! Somliga ting är så ute att jag bara inte kan låta bli…

Jag har en doftgran i bilen och livet är en potpourri av sådant jag inte kan låta bli…

Jag fotograferar, redigerar bilder, bloggar och umgås med mina finaste  <3

Jag siktar på en alldeles underbar helg!

Fylld av solsken,

och mild höst som smeker min kind

…och nu vill jag verkligen inte ha någon mera motvind.

 Christina Karlsson ©

 

Transformation, från sommar till höst…

Knoppar, gröna blad och buskar översållade med blommor

– snart är de ett minne blott.

Spåren av sommar förmultnar

långsamt

och naturen transformeras,

byter klädnad

och träder in i en färgsprakande höst.

Jag leker med mina bilder, fotograferar och redigerar…

så snart jag lyckas fånga några minuters fritid.

Fritid…

Den fria tiden är kort och hösten är mäktigt intensiv.

Men vadå, idag är det fredag och jag ser fram emot en färgstark helg,

med ännu en vernissage på galleriet, fina möten,  massor av konst och hantverk, läsning, poesi – men innan allt det där är det dags för ett krafttag, stiga upp, koka kaffe, svart starkt kaffe med sting i, sen ska jag välja min fredagsklädnad med omsorg, planen är att leta upp en tjusig fredagsslips, en blommig skjorta, kjol, strumpbyxor, skor…

Nu bär det av, mot Sheerwoodskogen.

Må väl och ha en fin höstdag!

Christina Karlsson

Tar en promenad i mitt bildgalleri, redigerar bilder och njuter helg…

Det var sommar och vi hade all tid i världen. Nu är det höst. Tiden är en galning. En galning som går lös på våra dagar. Tiden kommer på snabb visit, med dynamit. Lämnar spår, av betydelsefulla år. Tiden är en dåre, som oavbrutet håller samma takt och ton.

Vi håller aldrig takten. Vi stannar upp och dansar i månens sken, njuter av dagen, hamnar på efterkälken, sjunger i otakt och springer i förväg. Vi håller hårt i våra drömmar, och vi lever…  i våra drömmar.

Tiden håller alltid samma takt, tiden är inspiration, och tiden är en pålitlig dröm.

Och vi håller hårt i våra dagar <3

Må väl och njut av helgen!

Christina Karlsson

 

 

Sommaren var kort och allt gick med vindens fart…

Sommaren har varit kort,

och den har på något vis virvlat bort,

med vindens fart.

Det känns som ett stilla ögonblink,

och nu är det snart förbi.

Det har varit en fin sommar,

och tiden har egentligen gått i samma takt

som den brukar,

men ändå

hallå

Jag vill alltid hinna med så mycket mer… och träffa så många fler…

Nu sitter jag här och filosoferar.

Tänker till och ler när jag kryssar för sådant på listan som nu är ett check…

Klockorna tickar på,

och visaren tar sig fram med sina stora steg.

Idag är det min sista semesterdag för denna sommaren. Jag förbereder mig inför morgondagen och det känns helt okej. Visst hade jag gärna varit ledig några dagar till, men samtidigt ser jag fram emot ett nytt läsår, en ny höst

och vet ni vad?

Snart är det jul igen!

Må väl och ha en fortsatt fin vecka!

Christina Karlsson ©

 

 

Tack för alla era fina kommentarer med tolkningar och funderingar!

Den här fina blombuketten fick jag i söndags av Maria Yrsa Rönneus, en av våra utställare på galleriet. Hon hade plockat ner sin utställning och jag var där för att få tillbaka gallerinycklarna. Blommorna hade hon plockat i sin trädgård. Jag blir alltid lika glad för blommor <3 Det är något särskilt med färgerna, formerna, dofterna och så har jag ju dessutom en passion för att fotografera blommor. De flesta blombuketter jag får blir fotograferade och därmed bildmässigt förevigade.

Nu delar jag med mig av min glädje genom att publicera en bild av denna vackra blombukett. Jag blev så glad för alla fina kommentarer som jag fick till mitt förra inlägg där jag frågade vilken bild ni tycker att jag ska välja till min utställningsaffisch. Tack så hjärtligt för all fin respons! Det är så spännande och inspirerande att få veta hur mina bilder faktiskt tolkas av er som inte känner till hur jag framställt bilden, utan som bara får betrakta det färdiga resultatet. För mig är den typen av respons väldigt värdefull, så tack alla ni fina läsare för att ni delger mig era tankar och funderingar.

Flest röster fick nr 1, den med kaffekopparna i skogen. På andra plats kom nr 2, den med alla brädor i naturen och på tredje plats den med pilen. Jag återkommer när jag bestämt vilken bild jag väljer. Det kan faktiskt vara så att jag bestämmer mig för behålla alla tre och helt enkelt ha tre infallsvinklar i temat promenad.

Jag vill också visa upp den här vackra lilla rosenbroschen som jag köpte av Maria Yrsa Rönneus. Den passar mig och min stil perfekt. Vill ni se mer av hennes alster så kan ni kika in på galleriets blogg där jag skrivit om hennes utställning. Länk hittar ni här GALLERI KVIS 

Det här var allt från mig för denna gången.

Ha en fortsatt fin augustimånad!

Christina Karlsson ©

 

Sommarklänning och litteratur

Inledde gårdagen med att åka in till stan för att leta upp boken med Bob Dylans samlade sångtexter och när jag ändå var i bokhandeln passade jag på att inhandla några nya pocketböcker. Väl hemma påbörjade jag Timbuktus, En droppe midnatt.

Förutom böckerna så blev det ett spontanköp av en klänning som jag inte kunde motstå. Modellen passade mig perfekt och jag gillar att den är lite färgstark. Kan vara en kandidat inför morgondagens midsommarfirande.

På dagens agenda står ett möte på KVIS, inhandling av midsommarmat, blommor, baka Västerbottenpaj, städa och fixa till hemmet så att det anstår ett klassiskt midsommarfirande.

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson

Firar inledningen av semestern till doften av konst och med några toner av Madonnas Celebration. It´s Holiday!

Jag njuter av min första semesterdag! Tid har spenderats åt en liten trädgårdspromenad och jag har kollat in nya fina blommor som hunnit slå ut under de här senaste dagarna. Trädgården är ljuvlig vid den här årstiden!

På dagens agenda stod ett spännande kulturmöte på kommunhuset och jag stannde upp för att interagera med konstverket som finns placerat framför kommunens entré.

Det här konstverket ser inte så märkvärdigt ut på håll, men när man går närmare för att betrakta uppstår ett spännande visuellt möte mellan mig som betraktare och Jan Harry Perssons Svävande kub. Jag gillar att speglingarna i konstverket ser olika ut beroende på väder, vind och mig som betraktare.

Nu handlade mötet i och för sig inte om denna skulptur. Mötet ingår som ett steg i en urvalsprocess där jag är inbjuden som representant för GALLERI KVIS för att kommunicera min åsikt vad gäller urvalsprocessen för beslutet om vilken konstnär och vilket konstverk som ska pryda Åkerbruket i Svedala i framtiden. En mycket spännande och lärorik erfarenhet. Vi som sitter med och diskuterar har olika åsikter så det ska bli fantastiskt spännande att se var vi landar.

Jag trivs ypperligt med mitt arbete men ett inslag av semesterdagar då och då går inte av för hackor och jag kan inte låta bli att älska min fria tid. Idag känns det gott att vara!

Må Väl!

Christina Karlsson