Fragment

Läser en ny översättning av Sapfo dikterna och fragmenten (Ordfront förlag 2022).

Fragment är allt som finns kvar av denna fascinerande kvinnas poesi. Av det som en gång varit en diger samling bestående av över 500 dikter finns bara enstaka ord och fraser kvar. Endast en av alla dikter i hennes samling är komplett och trots det är hon en av de poeter som lyckats påverka och influera vår kultur något enormt.

” jag säger dig, de kommer att minnas oss i framtiden” – Detta citat är enligt texten på bokens baksida karaktäristisk för Sapfos diktning. Faktum är att jag inte kan annat än att instämma i beskrivningen ” Varhelst läsaren befinner sig träffas hon av Sapfos ord, 2600 år bort.”

Det tar lite tid att bekanta sig med en ny översättning. Orden och språket är modernare men vackert ändå, samtidigt så saknar jag stavelserytmen i fragment 31 som brukar följa det sapfiska versmåttet 11-11-11- 5, ett mönster som bokens översättare valt att bryta.

Översättningen sägs vara ”rakare, rikare och mindre tillrättalagd” och i skrivande stund kan jag inte låta bli att fundera över den språkliga förändring som vi är mitt uppe i. Vad händer med språket när vi slutar följa stavelsemönster? Blir det verkligen rakare och rikare? Eller tappar vi förmågan att utmana oss själva att utveckla vårt språk genom att finna de perfekta orden; Ord som följer antalet stavelser och beskriver rätt tillstånd på en och samma gång. Personligen tror jag att det beror på vem som skriver. Om den som skriver redan utmanar sig själv genom att optimera sitt språk så bör det ju fungera, men när regler för stavelsemönster slopas tänker jag att det finns en viss risk för att språket på sikt tappar sin glöd och riskerar att utarmas och bli torftigare. Jag tänker att det är vår vilja att utforska, använda och experimentera med språket som gör att det utvecklas och förädlas på ett gynnsamt sätt.

Oavsett vilka tankar läsningen satt igång så gillar jag språket i boken. Det är en vackert skriven översättning som bjuder många filosofiska och fundersamma lässtunder.

Sommaren är här och semestern väntar runt hörnet!

Allt gott!

Christina Karlsson

Innerligt…

Innerligt (Norstedts 2021) är mitt första möte med Margaret Atwoods sena diktskrivande. Mina tidigare möten med Margaret Atwoods litteratur har varit med hennes skönlitterära romaner och framtidsdystopier som jag verkligen tycker om att läsa, men poesin i Innerligt är lite klurigare att få grepp om. Hon skriver om zombier, om varulvar och om aliens men ärligt talat så har jag har lite problem med att förstå vad det är hon vill säga med sina omskrivningar. Hon skriver om robotar, om övergrepp på människor och djur, om sex, ålderdom och liv. Hon skriver om växterna, om djuren och naturen. Jag läser vidare och inser att det mesta handlar om livet, att hon med fingertoppskänsla på ett tidvis brutalt men träffsäkert sätt lyckas fånga allt det där som vi människor håller på med.

Allt gott!

Christina Karlsson

De sju dödssynderna

Karin Boye (1900-1941) är en av de poeter som har en särskild plats i mitt hjärta, så när det här fina exemplaret av Den sju dödssynderna och efterlämnade dikter låg i en av de julklappar som dolde sig under granen i julas blev jag särskilt glad. Utgåvan är från 1941, dvs samma år som Boye lämnade jordelivet. Verket inleds med ett förord av poeten Hjalmar Gullberg som sammanställt verket med dikter som Boye påbörjat att skriva för ett poem om de sju dödssynderna. Diktsviten är vacker, magisk och fascinerande.

Vill du läsa mer om och av Karin Boye så är Karin Boye Sällskapets webbsida en fantastisk plats att besöka, om du nöjer dig med en digital version.

Allt gott!

Christina Karlsson

Den sista gåvan, av Abdulrazak Gurnah

I en av de klappar som gömde sig under granen låg årets Nobelpristagare, Den sista gåvan av Abdulrazak Gurnah (Celanders förlag, Albert Bonniers förlag, 2011) och bara väntade på att läsas. Jag tycker att det är högtidligt med nobelpriset i litteratur och att det hör till att läsa något av pristagaren för att skapa sig en egen uppfattning. I min lilla värld var årets pristagare okänd fram tills dess att priset tillkännagavs så när en av årets julklappar innehöll denna bok blev jag glad.

Boken handlar om den 63-åriga Abbas som drabbas av en stroke. Den handlar om hur han blir påmind om sin dödlighet och tröttnar på att tiga om sådant han inte berättat, som historien om hur han i sin ungdom lämnade Zanzibar.

Jag har ännu inte läst ut boken, men den fångar mitt intresse tillräckligt mycket för att läsa vidare och ta reda på hur det går för Abbas och hans fru Maryam.

Har du någon pågående läsning på gång?

Må gott och njut på av julhelgsdagarna som passerar!

Christina Karlsson

Trettonde, fjortonde och femtonde luckan i julkalendern

Alla goda ting är tre och i detta inlägg öppnas tre luckor på en gång. Nationalskalden Viktor Rydbergs (1828-1895) välkända dikt om Tomten väcker mina varmaste känslor från barndomens jular.

Inför julhelgen hängde min mormor alltid upp en julbonad som pryddes av den första strofen i dikten, Tomten. Jag minns hur jag som barn läste dikten om och om igen. Jag tyckte att språket var gåtfullt och jag ställde en massa frågor om vad orden betydde. Jag minns att det sprakade hemtrevligt från kaminen och att mormor stod i deras gammeldagsgröna kök och lagade mängder av julmat. Utanför husknuten yrde snön och det snöade så mycket att vi tidvis blev insnöade det året. När det väl blev julafton var det sådant oväder att strömmen försvann strax innan det att vi skulle äta middag. Nu kom braskaminen väl till pass så att maten kunde värmas på gammeldags vis. Vi tände massor av stearinljus och alla vi som firade jul tillsammans tyckte att det var den bästa julen någonsin. Att strömmen försvann några timmar kunde ha orsakat en hel del problem men i detta fall förhöjde det stämningen för oss som fick uppleva en lite annorlunda jul. Det här var någon gång i slutet på 70-talet och ett av de många julminnen som triggas igång av Viktor Rydbergs Tomten.

Finns det någon bok, film eller dikt som du särskilt förknippar med jul?

Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Tionde luckan i julkalendern

Nobeldagen till ära! Bläddrar i poetiska verk av 2020års nobelpristagare i litteratur, Louise Glück. Svenska Akademiens motivering löd: ”För hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell.

Ännu har jag inte införskaffat någon roman av Abdulrazak Gurnah som är 2021:s nobelpristagare i litteratur, men tids nog lär det bli. Alltid spännande att bekanta sig med pristagarnas litteratur och bilda sig en egen uppfattning.

Snön faller vackert på gran och cypress. Varken dag eller kväll blev som planerat. Årets nobelklänningen lär inte komma iväg på den inplanerade festen…. Nåja, kvällen blir vad man gör den till så vi tänder ljus, lagar till en god middag, någon dans lär det inte bli men lite ljuv musik och kanske en bra film eller kanske en julkortspysslarkväll…

Vad planerar du att göra ikväll?

Christina Karlsson

Nionde luckan i julkalendern

Jag läser Champagne på skånska, av Monica Carnehult, LillemorBruce och Johanna Holm (HOI-förlag, 2015).

Ellinor bor på en av Lunds bästa adresser och arbetar som projektledare på en framgångsrik reklambyrå när hela hennes tillvaro vänds upp och ned. Hon har inte träffat sin pappa på många år och när han plötsligt dör uppdagas händelser och människor som kommer att påverka hela hennes liv. ”På faderns sommarställe på den skånska östkusten krockar Ellinors två världar, den som hon flydde och den hon skapat.”

Det här är en härlig feelgood-roman, rogivande och lättläst med korta kapitel. Underhållande och läsvärd. Jag började läsa imorse, har hunnit halvvägs och det finns risk för att jag läser ut den under det närmsta dygnet.

Må gott och njut av goda lässtunder!

Christina Karlsson

Sjunde luckan i julkalendern

Världen behöver fler språkpoliser! Människor utvecklas, samhället förändras och att språket befinner sig i en ständig pågående utvecklingsprocess kan vara fascinerande och förfärande på en och samma gång. Fascinerande när vi hör precisa beskrivningar, fina formuleringar och vackra ord. Förfärande när fula ord används i vardagslag eller när svenskan blandas upp med någon slags ospecifik svengelska med dysfunktionell grammatik.

Bakom dagens lucka gömmer sig en hel del funderingar kring språk, grammatik och svärord. På baksidan av Sara Lövestams Handbok för språkpoliser (Piratförlaget, 2020) kan man läsa att ”Handbok för språkpoliser är din vän i en värld där ligister svär på engelska och språket är i ständigt förfall.”

Ett av de språkliga misstag som stör mig mest är när människor använder sin och hans/hennes på ett felaktigt sätt. Det blir allt vanligare att folk skriver ”Hon hämtar hennes väska” (alltså någon annans väska) när de i själva verket menar att ”Hon hämtar sin väska” (dvs hennes egen väska). Låter kanske trivialt men den här typen av felaktiga formuleringar stör mig något extremt.

Tänk bara vad förödande misstaget blir om någon råkar säga att ”Sven kysser hans flickvän” (alltså någon annans flickvän) istället för att ”Sven kysser sin flickvän”. Ett språk som används felaktigt kan skapa förödande missförstånden och orsaka massor av onödigt lidande. Nåja, alla kan göra fel ibland och bästa sättet att göra rätt är enligt min mening att fortsätta läsa, skriva, tala, lyssna och använda språket, även om man riskerar att göra fel ibland.

Om du gillar att grotta ner dig i språkets förunderliga värld och fundera över den hårfina skillnaden mellan vad som är rätt och fel, då är Sara Lövestams Handbok för språkpoliser, definitivt något för dig.

Är du språkpolis? Finns det någon specifik grej vad gäller språket som du kan störa dig på?

Tack för att du kikar in här! Må gott och njut av språket som passerar.

Christina Karlsson

Sjätte luckan i julkalendern

Diktböcker i granen fungerar utmärkt och i dagens lucka läser jag, Eva- Stina Byggmästars, Älvdrottning (Söderströms, 2006). Älvdrottningen ingår i hennes trilogi om kärlek. Den är vacker, lekfull och precis sådär sockersöt att man nästintill dånar in ett rosa moln av läsningen. Kolla bara in dikten på bilden av bokens baksida – rosensöt som en gammeldags bröstkaramell; ni vet sådana där karameller som serveras i en papperstrut med en bokmärkesängel på framsidan. Gott så det förslår <3

Må gott och njut av dikterna som passerar!

Christina Karlsson

Femte luckan i julkalendern…

Julen nalkas och idag är det söndagen den andra advent. Biblioteket är nypyntat och den gamla vinylgranen har fått den grandiosa äran att lysa upp vårt lilla bokrum i ännu ett år. Efter att ha festat loss på innehållet i två av julpyntskartongerna kunde jag konstatera att julgranstemat landade i en stil, typ, kitsch à la extra allt. Granen är pyntad med allt från änglar, stjärnor, snögubbar, svenska flggor, tomtar, kulörta kulor, julgranskulor från Vatikanmuseet och nordiska trädjur till en teatermask…rävar, renar, domherrar, ugglor och en brunbjörn. Ingen ordning och absolut ingen reda men kul var det.

Spellistan med julmusik har gått varm och söndagen har för en gång skull varit precis så lugn och chill som jag behövde för att tagga ner och komma i någon form av balans.

Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Fjärde luckan i julkalendern

Bikt om dikt, av Niklas Schiöler (Carlssons förlag, 2021).

Bikt om dikt är en vacker titel på en vacker bok. Jag tolkar innehållet som en kärleksförklaring till dikten, men det är inte så författaren själv beskriver sitt verk. I förordet skriver han.” För mig är poesi inte förströelse eller arbete, inte heller glädje eller bildning. Det är något mycket vidare. Det handlar om liv och död. Mest död, tror jag.” (Niklas Schiöler)

Och visst innehåller den en hel del lidande, tungsinthet och sömnlöshet. Samtidigt som det är just där och då dikten träder in med sin obarmhärtiga verklighet, med sin skoningslösa humor, med sin varma famn och tröst. Den här boken placerar dikten i rampljuset. Dikten och den som umgås, läser och tolkar dikternas strofer. Det är en fin bok.

Njut av dikterna som passerar <3

Christina Karlsson

Tredje luckan i julkalendern

Selma Lagerlöf; Mårbacka – Ett barns memoarer – Dagbok

Mårbackasviten är Selma Lagerlöfs självbiografiska böcker som alla består av korta berättelser med utgångspunkt i det värmländska barndomshemmet. De korta berättelserna gör boken läsvänlig då man kan ta fram den då och då, läsa ett kapitel och drömma sig bort, inte till en helt annan värld utan snarare bakåt i tiden och ur Selma Lagerlöfs perspektiv. Selma har förmågan att beskriva karaktärer och vardagliga händelser på ett målande sätt som får en att vilja vara där, tänk bara att få vara med på en av de där tillställningarna som hölls på Mårbacka när hennes far fyllde år. Folk kom gåendes och åkandes i vagn från när och fjärran för att med sång, skådespel och buller och bång delta i den hjärtliga gemenskapen. Under 1880-talet blev familjen av ekonomiska skäl tvungna att sälja herrgården Mårbacka, men flera år senare lyckades Selma tack vare sina framgångar köpa tillbaks gården som idag är ett välkänt museum.

Selma Lagerlöf (1858 – 1940) arbetade som lärarinna när hon debuterade med Gösta Berlings saga 1891. Hon var den första kvinnan som tilldelades nobelpriset i litteratur år 1909, samt den första kvinnan som valdes in i Svenska Akademien.

Det här fotografiet ur en gästbok tog jag i samband med en utställning om Selma Lagerlöf, om hennes relation till och besök på Torups slott där hon skrev ”Labor omnia vincit” vilket betyder Arbete övervinner allt. En fras som jag tror att de flesta av oss kan relatera till. Utställningen gav mersmak och jag kommer absolut att bege mig till Mårbacka för att ta reda på mer om Selma Lagerlöf.

Selma Lagerlöf är en av de personer jag beundrar och ser upp till. Vem beundrar du?

Må gott och njut av dagarna som passerar.

Christina Karlsson

Andra luckan i julkalendern

Idag vaknade jag upp till ett vitt landskap som lystes upp av den nyfallna snön. I mina morgondrömmar stannade jag hemma bara för att kura upp mig i soffan tillsammans med en bra bok, en kopp varm choklad med visad grädde och en varm och go filt.

I själva verket inledde jag morgonen med att läsa fem kapitel ur Jul i krinolin, av Amanda Hellberg (alaskapocket, 2020). Boken ingår i Ulltunasviten. Den här boken var ett ogenomtänkt spontanköp jag gjorde när jag strosade runt i bokhandeln för ett par veckor sedan. Jag föll pladask för bokens omslag – den röda krinolinklänningen, de röda julkulorna, stjärnorna och huset i den midvinterblå bakgrunden. När jag sen kom att läsa att den är ”Ett måste för dig som vill drömma dig bort i en julsaga med romantiska förtecken” (omdöme av Amelia) då var jag såld. Köpte boken och sedan dess har den legat framme och spridit julstämning. Det var först nu på morgonen som jag kom igång med att läsa och intrycket hittills är att det är en lättläst bok, en bladvändare med korta kapitel, romantisk på ett feelgood sätt och jag ser fram emot att läsa ut boken.

Handlingen utspelas i december 1890. Huvudpersonen Lovisa Lind arbetar i en chokladpralinsbutik och drömmer om att emigrera till Amerika, men först ska hon hjälpa till med konfekten på baron von Drevers spektakulära vinterbal. Enligt texten på bokens baksida väntas ”en hisnande karusell av alltmer mystiska hemligheter och omöjlig förälskelse”. Jag ser fram emot att följa med i denna karusell.

Nu ska jag se julkalendern på svt, därefter packa väskan och dra iväg till jobbet. Vad pysslar du med idag?

Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Första luckan i julkalendern

Dagarna börjar gå mot väntans tider och i sinom tid mot årets slut där en ny tid kan ta vid. I år tänkte jag ta upp en kär gammal tradition – julkalendern. Varsågoda och ta del av årets första lucköppning!

Nu är det närmare fyra veckor sedan vi var på Malmö Opera och såg den sagolika föreställningen, En midsommarnattsdröm. Föreställningen var fylld av estetiska praliner i allt från scenografi och kostym till den helt otroliga sången och musiken som var en lisa för själen.

En midsommarnattsdröm bjöd en magisk kväll i konsten tecken och jag önskar att det var möjligt att se den om och om igen.

Vad gäller En midsommarnattsdröm så är den en av mina Shakespearefavoriter och jag har läst dramat på svenska, engelska, sett flera olika teateruppsättningar och filmatiseringen med Calista Flockhart vid ett flertal tillfällen, men detta var första gången jag upplevde En midsommarnattsdröm som en operaföreställning. Operan baseras på den välkända komedin av Shakespeare (ca 1595). Musik är som ni kan se i programmet ovan av Benjamin Britten och regi Peter Hall. Är du nyfiken på musiken så finns Brittens A Midsummer Night´s dream att lyssna på på Spotify.

Språket är poetiskt, gåtfullt och alldeles underbart, precis som alltid i Shakespeares pjäser. Kolla bara in dramats avslutande strof… <3

Tänd ett ljus, låt det brinna och låt aldrig hoppet försvinna.

Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

en sista stund… direkt ur antologin Om rätten till min egen död

Alla goda ting är tre, och kanske är det just därför min dikt valt att ta tre boksidor i anspråk. Dikten finns på sida 109 – 111 i Litteraturrundans antologi, Om rätten till min egen död (Artes Liberales 2021). Jag har fått en hel del frågor kring dikten så nu publicerar jag den här i bild. Varsågod!

Boksläppet på Lunds stadsbibliotek gick förträffligt då intresset för antologin är stort. Jag har endast något enstaka exemplar kvar men den finns att beställa på akademihandeln, bokus och adlibris för den som vill läsa mera… Att läsa berikar och denna bok är precis som jag tidigare beskrivit en bok som berör, en bok med många starka berättelser, några hämtade direkt ur verkligheten, några bestående av funderingar kring döden, några är hopdiktade och allt detta innehåll varvas med en och annan dikt…

Goda lässtunder i livets tecken!

Christina Karlsson