Det vanligaste brukar vara att jag läser ut en bok på några dagar, men under det senaste halvåret har det gått väldigt långsamt med min läsning. Någon gång i början av augusti började jag läsa Blonde, av Joyce Carol Oates. Jag har läst och läst, men fortfarande inte kommit längre än till sida 510, och med tanke på att boken har 862 sidor finns det viss risk för att jag om jag fortsätter läsa i samma långsamma lunk inte är klar med den förrän någon gång under kommande sommarsemester.

Känns djupt frustrerande att läsningen går så långsamt. Boken är tragisk och fascinerande på en och samma gång. Jag tycker om sättet som den är skriven på och vill läsa ut boken, trots att jag gissar att den slutar med Marilyn Monroes död.

Med hem från sommarens resa till Cambridge följde boken, The Psycholgy of Visual Art av George Mather. I den här boken diskuteras konst ur ett psykologiskt perspektiv där man undersöker hur hjärnan uppfattar och skapar konst. Jag har ännu inte läst boken från pärm till pärm, däremot så har jag fokuserat på olika enstaka avsnitt som intresserat mig för stunden. Läst och funderat, men nog finns det en plan om att läsa hela boken från början till slut.

Framtidsdystopin av Georg Orwell har länge stått på min ”att läsa- lista”. Jag vet att jag kommer att gilla boken, då jag sett filmen, läst utdrag och diskuterat dessa utdrag med elever många gånger. Boken kom i min ägo först i somras och då lyckades jag sälja in den så bra till en av mina närmaste att denna person ville låna boken, och sen har den varit utlånad fram tills för någon vecka sedan. Igår gjorde jag ett litet läsaruppehåll i Blonde och påbörjade 1984.

Nästa bok är lite mer lättläst än de ovanstående. Boken är underhållande och består av 70-talet kåserier fördelade på totalt 279 sidor. Bokens författare Bosse Lidén, är även en av mina bloggvänner. I skrivande stund befinner jag mig på sida 81 och har just läst ut kåseriet med namnet, Post till de döda. Jag tycker om det personliga innehållet som om jag fattat det hela korrekt, bygger på Bosse Lidéns egna minnen. Boken är skriven med känsla, och det tycker jag om. Jag tycker också om att den består av korta avsnitt eftersom det bidrar till att göra boken läsarvänlig. Det jag läst hittills inspirerar mig att läsa vidare.

Jag har som ni märker ännu inte läst ut någon av böckerna, och kan i nuläget därför inte presentera någon välskriven tjusig recension. Nog för att det blir recensioner så småningom – det tar bara lite tid.

Vad beror det då på att jag som delar mitt hem tillsammans med hundratals eller kanske till och med tusentals böcker (har aldrig räknat dem så jag har ingen som helst aning om hur många de är), plötsligt börjat läsa i slow motion? Kanske är det jag som blivit latare, segare och långsammare? Kanske finns det risk för att jag långsamt håller på att  förvandlas till en kola? Ni vet en sådan där seg rackare som först fastnar i grytan när den ska kokas, därefter i kolapappret och sen i tänderna när den ska tuggas (Ni som någon gång kokt kola vet nog vad jag talar om). Skämt åsido så rannsakade jag mig själv och kom fram till att jag ironiskt nog helt enkelt måste boka in några aktiviteter till för att orka hinna med allt jag vill. En av aktiviteterna jag behöver boka in är dagliga promenader som jag vet gör mig både piggare och starkare.

Å andra sidan kom jag fram till att jag redan uträttar en hel del, att jag  kanske borde vara nöjd med det jag trots allt hinner med och att det kanske inte är så märkligt att tiden inte räcker till för läsning. Jag har långa arbetsdagar och i mitt arbete ingår det att läsa massor av texter och när jag väl får tid över för nöjesläsning är jag oftast så trött att jag börjar se suddigt och somnar. En annan förklaring kan vara att jag använder en del av fritiden till att uppdatera min blogg, eller så prioriterar jag ideellt arbete för Galleri KVIS, där det finns ytterligare en blogg som ständigt ska uppdateras, plus mejl som ska kollas och ett dessutom helt galleri som ska drivas. Jag hinner inte ens sätta punkt för i höstas arrangerade jag dessutom en egen konstutställning, med dikter och massor av fotografier som jag själv ramat in. Ibland reser jag iväg på en och annan konsert, plus att jag försöker vara lite social då och då. Kanske borde jag inte misströsta, utan nöja mig med att jag hinner med det jag hinner med, och låta var sak ha sin tid? Böckernas tid kommer? Eller?

Tiden går alltid lika fort, och tid är allt jag har så varför hinner jag då inte med allt jag vill? Kanske vill jag för mycket, vill fel saker, eller så prioriterar jag fel saker? Eller, kanske handlar det bara om att jag trots allt är mänsklig, trots att världen ofta känns omänsklig så är de flesta av oss människor mänskliga, och människor har begränsningar. Vi vill oftast mer än vad vi kan och orkar, och det är just den egenskapen, som gör att vi kan mer än vad vi vill och orkar, oavsett vad det är vi bestämmer oss för att göra. Nu blev det allt en smula invecklat och kanske rent av ironiskt

Kanske är det just precis alla de där drömmarna om allt jag vill göra och uppnå som får mig att orka kämpa vidare uträtta ytterligare lite till och lite till? Och just nu är planen att läsa klart mina påbörjade böcker.

Hur är det för er? Hinner och orkar ni läsa allt ni vill?

Christina Karlsson