Andra advent….

151206_1

Vi tänder det andra ljuset,

in medias res.

Och det är mycket som händer Nu

extremt mycket

Tick, Tack, Tick, Tack

 Tid

Vi stannar upp och frågar oss?

Varför? Är tiden ur led?

151206_3

Stormen Helga blåser förbi.

Vi skapar andrum och besöker biografen.

Ser sista delen av Hungergames: Mockingjay del 2

http://

Det fina med filmens värld är att ingen egentligen dör på riktigt.

Allt är fiktion.

Och den goda sidan segrar alltid över den onda.

Ty, störst av allt är KärLeken   <3

och allt gott!

151206_2

Vi äter frukost tillsammans,

– Har du experimenterat med kaffet igen? Du ler och säger att det smakar gott.

Jag svarar att kryddan är kanel och kardemumma,

och vi konstaterar att det får kaffet att smaka jul 😉

Tick, tack…klockan slår. Jag åker till galleriet och du drar till Cambridge…

151206

och jag kommer hem

dricker svart kaffe

lyssnar på Laleh

och G.Moore, Thunder Rising

och drömmer om jullov med fritid tillsammans med mina käraste och närmaste <3

Känner mig ändå laddad och pepp,

på årets ”Final Countdown” av ytterligare tio arbetsdagar.

och därefter några väl förtjänta lediga dagar<3

Må Väl!

Om att skapa andrum och ta en promenad….

151202_2

Kreativiteten flödar. Men många signalerar en upplevelse av extremt mycket som ska hinnas med på otroligt lite tid. Extremt mycket arbete och nästan ingen tid alls. Hur går den ekvationen ihop? Och hur hanterar man den här typen av situationer? Min strategi är att skapa andrum, att stanna upp i tillvaron och reflektera. Andas. Fundera över de mest grundläggande frågorna som: – Var befinner jag mig just nu och vart är jag på väg?

Varför är det så viktigt att reflektera? För mig är det viktigt att reflektera för att upptäcka alla de där små detaljerna som alltid förgyller tillvaron.  Estetiken, konsten, orden, människorna, naturen, tillvaron och musiken, men mest av allt estetiken. Vad vore livet utan konst och estetik?

När jag blir trött i huvudet är bästa medicinen…. en promenad. Att bara dra på sig kappan och dra iväg på en promenad för att skapa balans i tillvaron. Speciellt när man upplever att man har extremt mycket att göra. Hjärnan mår bra av omväxling och andrum och att sitta inomhus en hel dag är alls inget vidare. Igår tog jag en sådan där liten 10-minuters promenad och på några få stegs avstånd finns inte bara en utan flera fascinerande byggnader…och nu på vintern när det börjar skymma och ljuset lyser med sin värme innanför fönsterna skapas de mest magiska kontraster av att vara inne, ute eller kanske både inne och ute på en och samma gång? Varför tycker jag om promenader? Jo, det är där på vägen, längs med promenaden, det är där jag stannar upp och ser estetiken, greppar flödet och meningen med livet.

151202_1

Ute är mörkt och kallt… men inne i husen tänder vi ljusen

151201

Nu har stormen Gorm dundrat förbi och trots att väder och vind blåst förbi, hänger julkransen  kvar på dörren och sprider julefröjd. Idag är det den första december och vinden viner utanför vårt fönster, utomhus är det kallt men här inne är det varmt och gott. Jag tänder ljus, brygger kaffe och för en stund leker jag med tanken på att stanna hemma och skriva dikter hela dagen…men jag är som vanligt på väg någonstans.

Hoppas att ni alla en fin första december<3

151201_1

Adventspoesi: Snöflingedans

Det är första advent och jag tänker att det skulle vara stämningsfyllt med lite snö, men här lyser barmarken med den vita snöns frånvaro. Idag tänder vi första ljuset i adventsljusstaken och en tradition vi har är att läsa en dikt till varje adventsljus.  Gårdagen ägnades mestadels åt att städa och pynta hemmet med juleljus och poesi. Jag roade mig med att komponera och provläsa den här lilla dikten och det hela råkade dessutom fångas på film.

Idag delar jag med mig av en liten adventsdikt, och med dessa ord önskar jag er alla en fin fortsättning på första advent…     <3

 

Snöflingedans

*

När vintervind,

smeker sommarkind

Och Månskensbus blir till Lyckorus

När snön faller och Tindra

Finns inget som kan hindra

Snöflingedans

Från att dansa snöflingedans

Rytmen är en MånskensSonett

Månen vandrar sin tysta bana

Snön glittra sin vana

Troget

Tänder vi vårt ljus

Det är advent

Och julens dörr

står på glänt <3

Christina Karlsson ©

 

 

 

 

 

Med en doft av sommar

190719_2

Ikväll frestar jag med doften av sommar och med krusbär lavendelblomster och pensé. Dagens inlägg förberedde jag en sommardag i början av augusti, men det är först nu jag klickar på redigera och publicera… Jag tänker inte orda om att sommaren är ett minne blott, sommaren är så mycket mer än ett fjärran minne. Våren, sommaren, hösten och vintern. Dagens bild är kännetecknande för visuell kultur eftersom den synliggör ett fenomen som vid dagens datum inte är visuellt i sig själv med tanke på att kakan är uppäten, lavendeln och pensén har vissnat. Men längtan efter nästa sommar, den längtan existerar i högsta grad.

Krusbären plockade jag i trädgården och äpplena hade jag redan hemma, därför fick dessa ingå i denna delikata efterrätt.

Äpple- och krusbärspaj

2 ägg och 1 ½ dl socker vispas till en vit smet

Blanda ner 1½ dl vetemjöl

Häll över smeten i en pajform. Skala och skiva 2 små äpplen. Tryck ner äppelskivorna och varva dem med ca 1½ dl krusbär. Krydda med kanel och lite pärlsocker. Skiva över ca 50 gram smör och sätt in pajen i ugnen.

Gräddas i mitten av ugnen på 175 grader i ca 35 min.

Serveras tillsammans med vaniljsås, glass eller vispad grädde….och såklart gärna en kopp svart kaffe.

Den här efterrätten passar utmärkt om man snabbt behöver svänga ihop något till en spontanfika, eller om man vill förbereda den för att äta som efterrätt så fungerar det att göra klart hela efterrätten i förväg och sedan låta den gräddas medans man dukar undan efter maten och sen dukas fram som en alldeles nybakad och smarrig efterrätt… Ytan på kakan blir sådär poröst smarrigt krispig… och doften som sprider sig i ett hem där det finns en nygräddad kaka är alldeles underbar….

Smaklig spis önskar jag er alla,  oavsett om ni lagar till denna dessert IRL eller om ni nöjer er med att betrakta bilden som ögongodis… <3

 

Vintern har landat…

151122_1

Snön faller och vi dricker starkt kaffe och jag köper hem blommor och snön faller och allt är bara fint och bra och snön faller och den smälter och det blir slaskigt och grått och det blir skymning och telefonen ringer och samtalet tar en märklig vändning och mina cirklar rubbas och för en kort stund känns det återigen som om tiden är ur led och världen en smula galen och jag tar ett djupt andetag och skakar mina fjädrar och låter vattnet rinna ner på golvet och ut genom dörren och jag känner mig inte det minsta förvånad över att vintern är på väg och jag blir en smula bekymrad och glad på samma gång eftersom det trots allt finns så otroligt mycket fint och vackert oavsett och även om världen där ute är galen så känner jag tacksamhet över den lilla världen som vi har skapat och i den lilla världen är livet fint trots att kylan sveper in som stora Mårran över landskapet och vinden viner ”the Winter is Coming” och jag blir provocerad och bestämmer mig för att bryta mot skrivnormen och skriva en gigantiskt lång och förvirrande feljusterad mening bara för att saker och ting stör mig och i denna kontext kan jag skriva precis som jag vill och allt detta bara för att vintern är på väg där ute i den stora världen och här inne i den lilla världen väljer vi ut godbitarna ur vintern och bestämmer oss för att om vintern nu ska komma då transformerar vi den en smula tills den blir hanterbar och tillräckligt estetiskt tilltalande för att bli likt drömmen om en alldeles underbar bal på slottet  *

Må Väl <3

151122_2

 

 

en välkommen helg

151121_1

Den här helgen har varit efterlängtad. Jag har en förmåga att  engagera mig fullt ut i det jag gör och det är oftast positivt men ibland blir det bara för mycket av det goda. Ibland känns det som jag håller på att begravas under berg av arbete i ett sammanhang där tiden aldrig räcker till. Ibland känns det som om tiden är en galning som bara tickar på allt fortare och fortare av gigantiska högar av material som ska bedömas, granskas, utvärderas och förmedlas. Det finns hur mycket som helst att göra och jag har massor av idéer på lager om ännu mer jag vill göra och det är som om jag aldrig får nog, det finns så mycket jag gör och vill men tiden räcker inte för allt och det skapar såväl trötthet som frustration. Ibland blir det bara för mycket och då är det alldeles särskilt underbart med helg, och en stunds vila med varm choklad och grädde.

Jag planerar att njuta av en hemmahelg tillsammans med mannen i mitt liv. Vi softar, dricker varm choklad med grädde och marshmallows, äter lussekatter och njuter av ett fång nyinköpta röda och rosaröda julrosor. Vi tillåter oss att vara lata och göra just ingenting även om ingenting å andra sidan innebär någonting….regnet som nyss föll utanför fönstret har omvandlats till hagel, men här inne skiner solen och vi tänder ljus och lyssnar på soft musik…… Red Lines och The Black Lodge av Jenny Gabrielsson Mare…..

<3

151121_2

151121

 

Hon är kvinnan som har tagit populärkulturen till syndigt glamorösa höjder

 151117_6

Målet med helgens resa var att gästa Madonnakonserten på Tele2 Arenan i Stockholm. Det var vi och strax över 40000 andra fans som var där. Konserten var precis så spektakulär, provocerande och magisk som jag hade förväntat mig. På bilden ovan ser ni hur Madonna firades ner på scen i en bur till låten Iconic.

Självklart kändes det märkligt att bege sig till konsert efter fredagens attentat…. även för Madonna som sa att hon haft tankar på att ställa in showen… Mitt i denna öronbedövande konsert med hög musik och skrikande fans hölls därför en minnesstund för offren i Paris, en tyst minut och då var det verkligen knäpptyst i arenan. Alla lyste med sina mobiler och Madonna avslutade minuten med att sjunga Like A Prayer. Vill ni se så  har jag länkat till någons youtubeklipp här.

Våra platser gav ingen bra fotovinkel för min del som ni ser på bilden ovan, därför blev det sparsmakat med fotograferandet och bilden nedan har jag lånat härifrån http://www.madonna.com/news/title/rebel-heart-tour-kicks-off-european-tour

061120151446806175

Hon är the Queen of Pop

”If you try and fail, get up again Destiny will choose you in the end If you don’t make the choice And you don’t use your voice Someone else will speak for you instead” (Iconic)

Hon kan konsten att inspirera och provocera, på en och samma gång.

Hon är tidlös, hon vågar ta för sig och hon reser sig alltid upp efter ett fall.

Hon är en stjärna, en ikon, hon är Madonna!

 

en bägare fylld av tid

151116

Ibland känns det som om tiden är den röda tråden och det centrala temat i sagan om verkligheten. Alla vi som lever har exakt lika mycket nutid att disponera så länge vi talar om det nu, som i kommande sekund är historia. Tiden, nuet och allt det där snurrar med en alltför innerlig intensitet… Här är det med andra ord fullt upp av allt och mycket mera. Jag tittar in till er och kommenterar så snart jag lyckas fånga en liten stund av dagen…

Veckan som passerat har minst sagt varit krävande… men helgen blev storslagen med konsert i huvudstaden och häng på slottet…. men det får ni höra om vid ett annat tillfälle. Nu är det måndag och det känns som om tiden springer fortare än mig. Och även om jag ser fram emot denna vecka, inleder jag morgonen till tonerna av Gary Moore Friday On My Mind…..  <3

Färgstarka kontraster…

151101_3

Avkoppling kan vara en stund nära havet tillsammans med nära och kära. Häromdagen var vi där, i Karlskronas skärgård och blickade ut över havet, mot platsen där himmel möter hav… vi lyssnade till vågornas brus och bara njöt av en allmänt soft dag.

Måndagen blev en total kontrast. Från lugnet och rakt in i medias res….och nu är jag där mitt uppe i händelsernas centrum. Det är tisdag ….. I´m Alive!

Hoppas nu att vi alla får en alldeles underbar fortsättning på veckan<3

151101_1

Varför tyckte jag om att läsa Marcelle, av Simone de Beauvoir?

151029

Jag är inte som de andra, tänkte hon passionerat. Hon steg upp, öppnade jalusierna och gick ut på balkongen. Den lila himlen bredde ut sig över Paris som ett krokusfält och den underbara natten fick Marcelles hjärta att slå fortare. /…/ Det var då hennes fantastiska öde uppenbarade sig för henne. ”Jag ska dela livet med ett geni”, mumlade hon hänfört.   /…/

Trots rosornas doft snyftade hon ofta i det mjuka skenet från lampan. /…/

”Högre än lycka”, mumlade hon. Hon skulle välkomna denna enorma bittra angelägenhet som var hennes lott i livet. Hon skulle förvandla den till något vackert. /…/ Högre än lycka. /…/ Hon kunde redan känna början till sublima dikter pulsera inombords. 

Utdragen är hämtade ur novellen Marcelle, av Simone de Beauvoir s 9-10, 21 och 60.

151029_2

Att läsa är som att resa in i en magisk värld.

Simone de Beauvoir är främst känd för sina feministiska teorier via Det andra könet som numera betraktas som en av de största feministiska klassiker. Hon skrev även romaner och noveller som Marcelle. Den är hämtad ur  Simone de Beauvoirs första novellsamling som skrevs år 1937 och sen inte publicerades förrän år 1979. Boken har legat här hemma en tid men det var först idag jag lyckades skrapa ihop tid och lust på en och samma gång och nu är jag lyrisk av lycka.

För en knapp timmes tid (längre tid än så tar det inte att läsa hela novellen) blev jag totalt uppslukad och fascinerad.  Boken handlar om Marcelle som ganska tidigt i livet inser att hon inte är som alla andra. Hon älskar att läsa, diskutera och filosofera. Vi får följa Marcelle från barnsben till vuxen kvinna. Vi får följa med i hennes resonemang kring val av lämplig livspartner och vad som driver henne framåt i livet. Vi får följa kontrasten mellan hennes behov av kontroll till hennes innersta begär och passion.

Hon ansåg sig inte passa in i normen för hur en kvinna ska vara. När jag läser kan jag inte låta bli att undra om det finns någon som egentligen har känslan av att passa in? Jag har själv sällan haft upplevelsen av att passa in i färdigserverade koncept. Jag har alltid gått mina egna vägar men allt handlar ju om ur vilket perspektiv man betraktar ett liv. Samtidigt som jag genom livet brutit en hel massa normer, så har jag i andra avseenden bidragit till att underhålla och bekräfta en hel del stereotypa mallar av kulturella och samhälleliga förväntningar och strukturer. Det är så vi människor fungerar. Vi har ett ständigt behov av att förhålla oss till omvärlden genom hur vi å ena sidan vill vara unika, individualistiska och å andra sidan bygga broar, slå hål på myter och samtidigt kategorisera, rangordna, prioritera och utveckla världen. Tänk så många tankar en novell kan väcka…

Jag tänker att madame Beauvoir genom novellen Marcelle undersöker den kvinnliga identiteten och hennes relation och fascination av den manliga identiteten. Boken berör frågor kring en kvinnas identitetsskapande i ett samhälle av rådande maktstrukturer och hierkier av förväntningar och drömmar. Novellen är relativt kort men den lyckas ändå förmedla flera år av en kvinnas liv från barndom till vuxenliv… och det finns en tydlig intertext mellan Marcelle och Det andra könet.

Om jag ska avsluta med att återknyta till frågan om vad jag tyckte om novellen Marcelle blir svaret följande; Jag fascinerades av språket som på något vis var både sparsmakat och rikt på allusioner på en och samma gång. Jag blev så uppslukad att denna novell att jag nu längtar efter en bokcirkel och likasinnade att diskutera innehållet med.

Finns det någon av mina bloggläsare som läst boken? eller som spontant vill ”bloggdiskutera” de små textutdrag jag publicerat från boken inledningsvis. Hur tolkar ni fraserna och vilka tankar väcker dessa hos er?

Läs i frid och Lev Väl <3

151029_1

Det kan hända att jag ogillar vad du säger… men ändå, Jag är beredd att gå i döden för din rättighet att uttrycka din åsikt!

Det sägs att vi lever i en demokrati vars värdegrund betonar alla människors lika värde och rättigheter. I Sverige ges riksdagen rättigheten att representera folket via de ledamöter som röstas fram av oss vart fjärde år. Det sägs att vi lever i en demokrati där alla människor har rätt att delta i aktuella debatter och föra fram sina åsikter. Yttrandefriheten i en demokrati grundas självklart på förutsättningar där man visar respekt för sina medmänniskor och allas lika värde.

Trenden de senaste åren har tyvärr visat något annat. Trenden de senaste åren har visat ett samhälle av segregerade åsikter som ofta baserats på fördomar och okunskap. Ett konkret exempel är den rådande diskussionen om flyktingpolitiken. Många politiker har talat om att öppna sina hjärtan och Sveriges gränser för alla som vill komma hit. Andra politiker har talat om en oro för landets framtid, om bostadsbrist, om hemlösa invånare som fallit utanför det svenska välfärdssystemet, om gamla och sjuka som i somliga fall lever i eller på gränsen till misär. Medier har uppmärksammat allvarligt cancersjuka patienter som nekats sjukersättning, en psykiatri som inte har resurser att erbjuda samtalsterapi för självmordsbenägna patienter som är inlagda osv… Många vittnar om erfarenheter av stora brister i en välfärd med öppna hjärtan, där vi alltid hjälper vår nästa?

Vi är alla människor. Några tycks lida av hybris och tro att lilla Sverige kan lösa världens alla problem. Självklart kan vi alla drömma och önska att vi skulle kunna hjälpa hela världen, men det finns en tid för drömmar och det finns en tid för realism. Stategin hittills har uppenbarligen inte varit tillräckligt framgångsrik med tanke på hur det ser ut på många håll i vårt land just nu. Några skriker rasism när andra vill diskutera frågor som har med invandring, kulturella möten och flyktingpolitik att göra. Detta skapar segregation och kommunikationsproblem i samhället. Människors önskan att delta i en aktuell samhällsdebatt tas inte på allvar.

Jag ser en stor fara när människor som värnar om allas lika värde inte vågar yttra sig och engagera sig i samhällsfrågor pga att det plötsligt blivit etablerat att frysa ut och beskylla alla som vill diskutera invandring för att vara rasister. Jag ser en fara i att människor anklagas för att ha åsikter de aldrig givit uttryck för. Det finns inget som tyder på att den som vill begränsa invandringen och införa en mer utvecklad kontroll vid gränserna är rasist. Jag har förmånen att träffa många olika människor, med olika politiska åsikter och från olika kulturer och jag respekterar dem alla. Men jag blir bestört när jag upptäcker att människor som intresserar sig för samhällsfrågor och som anser att flyktingpolitiken måste förändras blir hotade och beskyllda för att vara allt från rasister till nazister. Man är inte vare sig rasist eller nazist bara för att man anser att vi bör förändra vår invandringspolitik.

Vi lever i en demokrati som baseras på en värdegrund om alla människors lika värde, och trots detta tycks det ha blivit allmänt accepterat att neka en stor del av befolkningen att uttrycka sin åsikt. Jag har sagt det förr och säger det igen, vi måste kunna diskutera frågor som handlar om invandring utan att vi för den skull behöver vara främlingsfientliga och rasistiska. Jag känner självklart för alla dem som är på flykt, samtidigt som jag känner för många andra människor i samhället. Jag tror dock inte lösningen är att alla kommer ”hit” med sina problem. Jag brukar leva efter principen att hjälpa min nästa men jag inser att förhålla mig till begränsningar, då jag vet att den som tar på sig mer än den orkar bära, den går under till sist.

En demokrati grundas på att allas röster ska få höras? Yttrandefrihet handlar trots allt om att utveckling sker genom möjlighet till samtal och utbyte av erfarenheter? Hur ska samhället utvecklas om vi kör över och bara tystar ner åsikter den stora massan inte vill höra? Jag tror på ett samhälle där människor ges utrymme att ha framföra och diskutera sina åsikter, oavsett om dennes åsikter är densamma som mina eller ej.  Jag tror på ett samhälle där man bemöter varann med ömsesidig respekt. Jag tror på ett samhälle där människor kan föra utvecklande dialoger, problematisera och komma fram till gemensamma civiliserade lösningar, utan att beskylla varandra för andras åsikter! Jag tror på ett samhälle som grundas på att vi faktiskt tar oss tid att lyssna på vad som verkligen sägs.

Christina Karlsson