Lever ett liv bland högar av böcker, tavlor och poesi

161120_1small

Jag har nyligen arrangerat om hängningen av tavlor i vardagssalongen. Känner mig lite mer nöjd med den här kompositionen. På golvet syns spår av tavlor som hängt eller varit påtänkta för hängning. En syn som är vanlig hemma hos oss är just dessa små staplar av tavlor som ringlar sig lite varstans längs golv och väggar, ibland är de på väg till någon utställning, ibland funderar jag på att ge dem en väggplats och ibland har de helt enkelt bara hamnat där de står i brist på annan placering.

Staplar av tavlor och staplar av böcker. Just nu bor det massor av poesi i vardagsrummet och en av de saker jag gillar med poesi är att man bara liksom kan gå förbi, greppa tag i en bok och slå upp en slumpmässig sida … och bara låta sig överraskas av de mest besynnerliga små strofer. Brukar du läsa poesi och vilken typ av poesi tycker du mest om?

161120small

Läs och måla din dag, precis så som du vill att den ska vara!

Christina Karlsson

 

Kläder, galleri och vernissagehelg!

161118_2small

När jag vaknar på morgonen handlar oftast mina första tankar om kläder och hur jag ska välja att klä mig för dagen. Jag tycker helt enkelt om att klä mig och just nu gillar jag att kombinera den maskulina och feminina stilen. Igår gled jag iväg till mitt läraruppdrag iklädd svarta stövlar, blå strumpbyxor, svart kjol, vit skjorta med blåblommigt mönster, blå kavaj och en mörkblåblommig slips. I handen håller jag min datorväska och den följer troget med under hela arbetsdagen. Gårdagen innehöll dessutom ett välkommet besök på en helt fantastisk skolmusikal!

161118_1small

Direkt efter jobb ilade jag hem och hämtade tre fotografier plus lite ståltråd att hänga upp tavlorna med och därefter ilade jag vidare till galleriet för att komplettera utställningen med tre alster signerade: Lever min dröm i konstens tecken, Christina Karlsson. Idag är det smygvernissage för årets adventsutställning på GALLERI KVIS. Adventsutställningen är en tradition vi skapat på galleriet, då får de medlemmar som vill lämna in tre alster till en samlingsutställning. Vi håller öppet under julskyltningshelgen,  bjuder på glögg och pepparkakor. Under första advent hålls dragningen i vårt populära konstlotteri för medlemmar, och det är alltid lika spännande att stå där och lyssna om ens namn dyker upp. <3

Må Väl <3

Christina Karlsson

 

 

Jag går till sängs med språket…

161115

Jag går till sängs,  med språket

– drömmer språk

Vaknar, med språk.

Tänker språk, ser språk, tolkar språk,

skriver språk,

läser språk,

känner språk,

uppfattar språk

Hör språk –

olika dialekter och varieteter med såväl missljud till välljud.

Jag språkar, är en del av språket och språket är en del av mig.

Språket är vårt sätt att uttrycka oss, kommunicera och existera.

Språket är ett av människans mest betydelsefulla redskap.

Språket är LIVsviktigt.

Utan språk – ingenting….

med språk – ALLT!

Med språket som redskap kan vi förändra världen,

vi kan bygga broar,

klättra uppför berg.

vi kan dansa,

älska,

leva,

skapa,

existera

och kolorera världen till en bättre plats…fylld av kärlek <3

Språket är våra drömmar, känslor och förmågor.

Språket kan vara vår bästa vän,

om och när vi bestämmer oss för att Ta Makten över Vårt eget SPRÅK!

Må Väl, njut språk och ha en fin dag <3

Christina Karlsson

Fredagsfrost och slips…

161111

Jag tycker om att skapa estetik i det visuella med små detaljer på olika sätt och på fredagar händer det att jag festar till dagens kreation med en slips. Några egna slipsar har jag inte; jag lånar helt både slips och slipsnål ur makens garderob. Fotografiet ovan tog jag efter arbetsdagens slut, vilket förklarar den något utmattade blicken. Jag såg betydligt piggare ut under dagens arbetspass men där passar det sig inte att ta en massa selfies 😉

Vintern har anlänt till Skåne med såväl snö som vita täcken av frost. Morgonresan till jobb inleds numera med att förvandla vackert mönstrade frusna bilrutor till genomskinligt frostfria.

Frosten må vara kall och besvärlig men om man stannar upp och betraktar detaljer ser man hur fantastiskt vackra mönster som kan finnas på en frusen bilruta före skrapning. På bilden nedan ser ni en del av bilrutan som jag satt och betraktade till tonerna av Jenny Gabrielssons Black Star. Under tiden som bilen höll på att värmas upp fann jag med lite fantasi både stjärnfall, änglar, drakar och andra magiska sagodjur av frost. Konstfulla motiv i vardagen finns överallt för den som vill se, det handlar bara om att ta sig tid att Se *161112

Lördagsmorgon och dagen innehåller bland annat en middagsbjudning med familjens finaste och det ser jag självklart fram emot.

Må väl och njut av en fin helg i konstens och vinterns tecken <3

Christina Karlsson

Don’t stop at the top Touch the sky before you drop

161107

Uppåt eller nedåt? Ibland undrar jag själv?

Dagarna innehåller såväl höjdpunkter som kraschlandningar under marknivå. Somliga stunder är angenämare än andra. Konsekvensen av en högre topp är en större kontrast mellan högt och lågt.

Oavsett vad finns det stunder då jag ser mig omkring och undrar; hur hamnade jag här och vad ska allt det här vara bra för?

Somliga händelser är kämpigare än andra och inget blir perfekt när det alltid finns mer att redigera, i det som kallas livet.

Vägen är lång och allt handlar om att vandra framåt. Ingen trädtopp är för hög, inget berg är för stort, ingen väg är enkel när målet är lite mer.

”Don’t stop at the top
Touch the sky before you drop” (Scorpions lyrics)

161107_1

Allt kan som sagt utvecklas mer, men ibland måste man prioritera och bestämma sig för att somliga ting är bra nog bättre än inget alls. Prioriteringar kan handla om att våga göra fel för att samla erfarenheter, att våga lära av. Prioritering kan vara att inte alltid göra sitt bästa utan nöja sig med bra nog när det bästa behövs någonannanstans, eller? Människan är sårbar och oavsett var man befinner sig så känns det att vara människa.

Visheten är trots Allt, en av våra viktigaste grundpelare.

Må Väl och Lev i Frid!

Christina Karlsson

 

Vi har våra minnen av sensommar och sköra fjärilsvingar…

161105

Tittar bara in för att önska er alla en fin allhelgonahelg <3

Allhelgonahelg. Vi brukar åka till kyrkogården och tända ljus men just i år blev det inte så. Vi minns ändå, tänder ljus här hemma och besöker den heliga platsen för vila; det gör vi en annan dag.

Idag tänder vi ljus, städar till musik, tar en paus och läser lite då och då. Vi är i full färd med att förbereda en middagsbjudning i goda vänners lag. Hemmet doftar citrusblossom & nektarin doftljus, kombinerat med nystädat och burgundisk köttgryta. Hemtrevligt!

Nu ska snart svänga på mig en något festligare klänning än den jag har på mig just nu. Just det fotografiet i dagens inlägg knäppte jag av någon gång i augusti när jag var ute på fjärilsfotograferingsjakt. Vädret här är kallt, regnigt och grått; då passar det fint med en sommarminnesbild. Något jag roar mig med lite då och då är att titta igenom fotografierna i mina bildgalleri på datorn.

Må väl och ha en fin allhelgonahelg!

Christina Karlsson

Lever min dröm i konstens tecken, arrangerar bilder och planerar GALLERI KVIS 10-års jubileum

161103_small

Äntligen några lediga dagar. Jag är ledig torsdag, fredag och det känns alldeles underbart. Dagen idag har mestadels ägnats åt galleriet. Jag har varit på möte i kommunhuset angående en utställning som planeras inför vårt 10-årsjubileum. Av någon förunderlig anledning fascineras jag av Gerhard Nordströms målningar och då tänker jag främst på den antikrigssamling som heter Sommaren 1970. I kommunen finns ett magnifikt alster och jag har många gånger tänkt att det skulle vara fantastiskt att få visa detta alster på GALLERI KVIS. Idag förgyller målningen tillvaron på Folkets hus, och jag lever i föreställningen om att målningen skulle komma mer till sin rätta på vårt galleri.  Goda drömmar är till för att förverkligas och frågan är alltid fri och nu ser det ut som att vi kommit en bit på väg. Vis av ålder och erfarenhet som jag till viss del är, tar jag aldrig ut någon glädje i förskott även om jag kan glädjas åt vad som är på gång. Just nu känner jag mig förväntansfull!

 

161103_1small

Det är ett magnifikt konstverk och idag var jag inne på Folkets hus och fotograferade.

161103_2small

På Folkets hus i Svedala finns flera konstverk av Gerhard Nordström.

161103_3small

Min första bekantskap med denna konstnär gjorde jag för ett antal år sedan i samband med att alster från Sommaren 1970 ställdes ut på Ystad konsthall. Jag skulle besöka utställningen tillsammans med en äldre och då mycket god konstnärsvän. Hon ville att vi först skulle besöka dessa alster som än idag hänger på Folkets hus i Svedala. Jag minns att jag bekräftade att de var fantastiskt skickligt målade men att de egentligen inte kommunicerade så himla mycket annat än att verkligheten kan vara vacker och estetiskt tilltalande.

När vi någon timme senare befann oss på Ystad konsthall och jag fick se de andra målningarna som ingick i samlingen Sommaren 1970, sattes alla mina förutfattade meningar ur spel. Där visades flera målningar ur samlingen som i själva verket handlade om konstnärens tolkning av kriget i Vietnamn. I konsthallen visades fotografier ur tidningsartiklar om kriget. Gerhard Nordström hade placerat dessa krigsoffer i miljöer som skulle kunna vara den svenska naturen och mittibland det vackra gröna och det dukade bordet låg människor som dödats i kriget. Upplevelsen var smått traumatisk och jag kommer aldrig att glömma intrycket som den utställningen gjorde på mig. Det var kontraster och inte bara stora utan snarare gigantiska kontraster, precis så som livet är.

161103_6small

Nåja, jag åkte vidare från Folkets hus till GALLERI KVIS och fotograferade – bara för att ha några aktuella bilder att experimentera med och här är som sagt återigen en bild av min visualisering av en frågeställning… Kommer vi på GALLERI KVIS, att få den stora äran att visa något alster av Gerhard Nordströms samling från Sommaren 1970? Snart, mycket snart kommer vi att kunna besvara frågan.

En estetisk upplevelse handlar inte enbart om sådant som är vackert, en estetisk upplevelse kan vara så mycket mer, det kan vara en insikt, en idé eller något förunderligt som gör ett intryck som är så starkt att man på något vis förändras av den estetiska upplevelsen. Jag håller tummarna och arbetar för ett spektakulärt utställningsår på GALLERI KVIS 2017!

161103_small

Må väl och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson ©

The Fairy Queen i Köpenhamn

161006_1

Nu har det gått några veckor sedan maken och jag firade 28 års förlovningsdag med ett operabesök i Köpenhamn. Det var semioperan The Fairy Queen på Kungliga operan i Köpenhamn. Vi lyssnade in oss i förväg och kunde konstatera att det är ett behagligt och mycket vackert musikstycke av Henry Purchell. När vi läste in oss på handlingen målade vi upp en bild av en drömsk och vacker föreställning, eftersom den är baserad på Shakespeares, En Midsommarnattsdröm.

161006_2

Ibland blir det inte alls vad man väntat sig. Musiken var en fröjd för örat och alldeles underbar. Kostym och koreografi däremot föll inte alls oss i smak utan såg mer ut som någon form av visuellt spektakel eller kanske möjligtvis någon galen och märklig parafras av den vackra älvdrottning jag föreställt mig…

161006_004

Nåja, att besöka den gamle kungliga teatern i Köpenhamn är alltid en upplevelse i sig. Maken och jag njöt av gott vin, magnifikt vacker miljö, fina sittplatser och behaglig musik. Nu i efterhand känns det ändå ganska underhållande att ha varit där och sett dessa underliga val av kostymer tillsammans med högst märklig koreografi. Jag som brukar ha lätt för att tycka om olika former av kulturupplevelser, måste erkänna att den här föreställningen inte alls överensstämde med mitt estetiska sinne. Jag förstod mig helt enkelt inte på valet av koreografi och kostym, men å andra sidan så kan man inte tycka om allt…

Jag passade på att njuta av sensommardagen genom att använda min blommiga sommarklänning för sista gången denna säsong, innan den hängs undan för vintervila. Jag kände mig litegrann som en sensommarens sista blomma i denna blommiga sommarkreation.

Livet springer alldeles för fort somliga dagar, så fort att jag inte ens knappt hinner med att stanna upp för att fotografera; men här bjuds en bild av klänningen hängandes och väntandes på vårt operabesök som nu redan passerat och förvandlats till ett minne bland så många fler.

161006

Må väl och kom ihåg att njuta, av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Höstpromenad i Torup

161029l Å, vad jag tycker om lördagar!

Jag har varit på vernissage på Galleri KVIS, fotograferat och uppdaterat galleriets utställningsblogg. Kika gärna in på vår sajt och se ett litet urval av vad som visas på Coloriternas utställning just nu.

Dagen inleddes med en frisk höstpromenad i den vackra Torupsskogen, där marken är täckt med en matta av höstlöv och där det längs med en av stigarna finns en gunga som ofta är upptagen.

161029l_8

Höstlöv! Det är vackert med höstens alla färger.

161029l_6

Jag tänker att promenader med lekfullhet är en investering i hälsan.

161029l_7

Det är fantastiskt vackert i Torup, som är en del av den omtalade skånska bokskogen och jag kan inte låta bli att fundera kring ordet BOKskog. Det låter så poetiskt och vackert på något vis. Tänk en hel skog fylld av bokträd, bokblad och litteraTur.

161029l_3

Jord, vatten, växter och balansgång över en liten bäck som mynnar ut i en sjön.

161029l_1

161029l_2

161029_5_l

Må väl och njut av alla höstens dagar som passerar <3

Christina Karlsson ©

Hon har en fäbless för poesi, lever i en potpurri av solsken, höstlöv och sång.

161027_kop

Hon är en av dessa excentriska

bohemer

som faller in genom dörren.

Hon är en av dem som faller in genom dörren och landar,

i ett mjukt moln av poesi…

 på en matta av höstlöv,

bokblad och vokaler,

i en potpourri av

passionerade konsonanter

Ur högtalaren ljuder

toner av litteraTur

på scenen

någonstans i periferin,

dansar Julia i en balett med sin Romeo,

det är en ny tolkning

av Shakespeares ord, Prokofievs toner,

och något ogreppbart

visuellt…

*

Hon har en fäbless för poesi,

hon dansar och faller

in genom dörren

och

landar mjukt i en potpurri

bland rosenblad, sidenrosetter och kaffe med smak av viol

någon har dukat med dockservis

*

Kommer hem,

letar höstlöv och fotograferar

visualiserar

även sådant som inte är synligt i sig själv

som inte kan ses

Landar mjukt i ett moln av bokstäver

Lever i visuell kultur

med tonat filter,

lager på lager

arrangerat

Soft

Christina Karlsson ©

161028

 

161027_8

Tyst i klassen! av Björn Ranelid

161023

Jag måste erkänna att jag inte kunde låta bli att fångas av bokens titel, Tyst i klassen! Det här är första gången jag läser Björn Ranelid, och med facit i hand kan jag konstatera att jag tyckte om läsningen. Boken utspelas under närmare hundra år och är en porträttskildring av två generationer, av mor och dotter. Handlingen utspelas till övervägande del i två av Malmös mest utsatta bostadsområden och begreppet klass finns på något sätt hela tiden närvarande i läsningen som speglar en ständig maktkamp mellan de olika personligheterna. Bokens innehåll skildrar förhållandet mellan de manliga och kvinnliga roller människor föds in i, och sedan på ett eller annat sätt tvingas att förhålla sig till oavsett om man vill eller ej.

Språket i boken är enkelt, beskrivande och rakt på sak. Ibland poetiskt och på något vis vackert trots att det som skildras kan vara sorgligt ur flera perspektiv. Boken handlar om fattigdom, okunskap, människors styrka, kraft och förmåga att ta sig an svårigheter och att gripa tag i de rätta halmstråna som på sikt kan leda vidare till något mer. Boken handlar om människors utsatthet och ensamhet som är påtaglig trots att de befinner sig i grupp. Boken skildrar människors dolda rädslor och drömmar om att göra världen till en mer jämlik och bättre plats.

161023_1

En intressant, allvarsam, fin och läsvärd bok.

Christina Karlsson

Death Valley National Park

161016

Tänkte bjuda lite väderlekskontrast genom att dela med mig av ett hett sommarminne från vår semester i Kalifornien/Nevada. Death Valley National Park är känt som en av världens hetaste platser, för sitt ökenlandskap, den mäktiga naturen med vackra bergskedjor och extrema temperatur. Vi befann oss i Kalifornien just vid den tidpunkt då där brukar vara som varmast. 161016_18

Den här typen av varningsskyltar finns utplacerade lite varstans längs med vägen och parkeringsplatserna i Death Valley. Vi körde från hotellet tidigt på morgonen för att slippa den värsta hettan, men det hann ändå bli 47 grader varmt medans vi var där. Att långvandra i Death Valley vid denna tidpunkt på året är inte att tänka på, utan man kör helt enkelt mellan de olika sevärdheterna. Vid varje sevärdhet finns en parkeringsplats där man ställer bilen och sedan beger man sig ut på kortare vandringar. Att ge sig iväg på en sådan här resa utan mängder av vatten och air condition i bilen hade varit otänkbart. Personligen hade jag nog inte själv kläckt idén om att besöka Death Valley, men familjen längtade efter äventyr och med facit i hand så är jag glad för att vi åkte dit. Death Valley är enastående och påminner inte om någon annan plats så det här var sannerligen en het men mäktig upplevelse.

161016_1

Första stoppet gjorde vi vid Devils Golf Course som en gång i tiden varit en havsbotten. På marken syns spår av kristalliserade salter som skapar intressanta mönster i den stenhårda sanden. Här varnas man för att gå längre sträckor eftersom den ojämna marken gör att det är lätt hänt att man skadar sig.

161016_2

161016_3

Här utforskar och fotograferar Emelie omgivningarna samtidigt som jag passar på att fotografera henne.

161016_6

Nästa stop var BadWater Basin som är världens lägsta plats. Här finns en liten antydan till vattenhåla som mest liknar en stor vattenpöl. Namnet Bad Water Basin kommer av att vattnet är odrickbart.

161016_4

161016_5

Här är extremt hett och växligheten lyser med sin frånvaro, på marken syns salta spår av den havsbotten som en gång varit här. Här var så varmt att man enbart orkar gå korta sträckor samtidigt som man kontinuerligt måste dricka mängder med vatten för att överhuvudtaget klara av att röra sig framåt.

161016_7

Robin undersöker saltkristallerna som skapar intressanta mönster på marken.

161016_8

Solen stod högt på himmeln och i ryggen bakom BadWater Basin omgavs vi av de här mäktiga bergen.

Resan till nästa utsiktspunkt blev dramatisk. Vägen som ledde till Natural Bridges Canyon var mycket smal och extremt gropig, bilen höll på att fastna och vi pratade om att vända om men det gick inte att vända eftersom vägen var för smal. I efterhand läste vi att det utfärdades varning för att köra här om man inte hade terrängbil, eftersom det fanns stor risk för att bildäcken inte skulle klara terrängen och att man pga det utsatta läget riskerade att dö av hettan om man fastnade på denna ödsliga plats. Tack och lov för att vi hade turen med oss, bilen höll och vi överlevde.

161016_9

Här var man tvungen att vandra en bra bit uppåt genom bergpassen för att komma till platserna där man kunde se de naturliga broarna.

161016_10

Att uppleva den här typen av natur och att komma fram till de här gigantiska broarna kändes mäktigt. Tidvis som att kastas bakåt i tiden eller rakt in i ett avsnitt av en westernfilm, kanske rentav till familjen Macahan, ni vet de där avsnitten där när de föste kor genom den ogästvänliga och torra öknen.

Hettan var olidlig så när kom fram till den första bron stannande vi upp beundrade, och vände om för ta oss tillbaka till platsen där vi parkerat bilen.

161016_11

Artists Palette är namnet på en helt otrolig plats. Här skiftar vulkanbergens färger beroende på årstid och väder. Tänk vad naturen kan kolorera på egen hand.

161016_13

Anders och jag poserar framför A Palette of Color.

161016_12

Hit skulle jag gärna komma fler gånger, kanske efter en regnperiod då det ska finnas en del växlighet med magnifika ökenblommor.

161016_14

Mitt ute i öknen fanns ett litet hotellområde med ett turistcenter och en butik, Furnance Creek. Här var det gott att stanna upp, ta en paus och köpa lite kall dryck att pigga upp sig med. 161016_16

Utfarten från Furnance Creek. Tänk att någon överhuvudtaget orkar bo och arbeta på denna varma plats…och här ser ni beviset på dagstemperaturen på 47 grader.

161016_15

Sista stoppet gjorde vi vid Death Valleys hetaste plats Mesquite Sand Dunes, som ser ut mer som en traditionell öken med milslånga sanddyner.

161016_17

Vilken upplevelse! På vårt schema fanns egentligen fler sevärdheter som vi hade önskat att hinna med, men när vi kom hit kändes det som att vi skulle försmäkta av värme. Varningssignaler som huvudvärk, yrsel och illamående fick oss att sätta oss i bilen med air condition, dricka massor av vatten, äta lite salt och köra den långa vägen genom öknen tillbaka till vårt hotell.

Precis utanför Death Valley fann vi ett operahus som vi inte kunde låta bli att stanna och undersöka utifrån och av informationen på huset kunde vi konstatera att det faktiskt ges föreställningar här lite då och då. Och det hade ju varit spännande att se en operaföreställning här vid något tillfälle…

161016_19

Med facit i hand skulle jag som sagt gärna resa till Death Valley fler gånger för att hinna utforska mer av området. Vi hade många upplevelser på vår Kalifornien agenda med en fulltecknad planering och i den fanns bara en dag för Death Valley. Blir det fler besök här skulle jag gärna resa hit strax efter en regnperiod för då brukar ökenblommorna blomma och här finns lite mer växtlighet.

Må väl!

Christina Karlsson ©

 

 

Höstvindar av flow och ny energi

161015_4

Hej! Den här hösten har varit extrem; den har omfattat himlastormande glädje och tyngder av sorg. Molnen har varit tyngda av åska och gråsvart regn. På samma himlavalv har solskenet riktat sina strålar genom det lätta vårregnet och kolorerat världen med regnbågar av ord och färg, som får tankarna att ledas till sagornas land.

161015_1

Jag har haft känslan av att vara begravd under högar av arbete; det har varit slarv med promenader, ingen tid för dans, ingen tid för eget skapande med ord- och bildexperiment, och då mår jag inget vidare.

Tidigare erfarenheter har gett mig samlade kunskaper om att naturen kan vara bästa platsen för rekreation, så idag tog jag helt enkelt mig själv i kragen och drog till skogs.

Tog en energigivande skogspromenad tillsammans med både kamera och man. Vi andades friskt luft, höll varann i hand och njöt av alla vackra höstfärger. Jag balanserade på en gammal omkullfallen trädstam och just precis där i den vingliga gången återfann jag min balans.

161015_2

Det är så friskt och rogivande i naturen. Vi träffade några ekorrar men ingen av dem hade tid för att stanna upp och posera, men jag lyckades att fånga en av dem på bild. Om ni kollar in bildkollaget ovan så ser ni ekorren som tittar fram bakom trädstammen precis ovanför mig.

161015

Tänk vad fint att man kan finna sin balans, på en omkullfallen gammal trädstam.

161015_3

Nu har vi druckit varm choklad och jag har lekt med fotografier, skapat bilder och mixat med olika perspektiv. Funderat och filosoferat…

Tänkt att livet är som ett pussel, fyllt av bitar som inte kommer till sin rätta om de inte finner sina rätta platser och ibland tar det tid att finna det utrymme där varje liten pusselbit hör hemma och mår som bäst.

161016_4 Avslutningsvis så vill jag passa på att dela med mig av lite nyvunnen energi. Må Väl och njut av fina dagar <3

Christina Karlsson ©

ett konstverk kan förvandla och skapa mening i det här som kallas livet…

161009

Ett konstverk kan förvandla,

och skapa mening i allt det här som kallas Livet och det är därför

jag blir bestört av att se hur någon gömmer ett konstverk

och bara rullar ner en gardin framför!

Ignorans och egoism…okunskap, håglöshet och tristism,

kan betraktas som ett brott.

När någon blundar och inte vågar säga ifrån,

när något är fel…

Det finns alltid en risk i att vara obekväm och säga sådant som ingen vill höra.

Men ord kan förändra världen.

Ord kan bygga broar av gemenskap.

Och ord kan bygga murar av avstånd.

*

Vi som uttrycker vår åsikt…

Vi kommer alltid få höra,

att vi svävar över molnen,

och ser färger.

Vi som strider för konsten, idéerna och kunskapen.

Vi som analyserar

och funderar…

kommer alltid att träffa dem som tar illa upp när vi inte tiger still.

*

Och det kommer alltid att vi mot världen!

Världen är galen,

och tiden är precis som Hamlet sa, Tiden är ur led.

Höga krav.

och prestige blandas

med sandlådelek.

De säger att hon sa….och de sa…att jag sa att du sa…

Allt som görs är att någon blåser liv i glöden,

någon skapar en eld…

en eld som bränner blod och dödar hjärtan

och

alla vita fåglar förvinner

och jag är kanske inte alls gjord av sten

oavsett vad hon sa…

*

Vi spelar våra roller

– tills vi dör.

Och jag önskar att jag hade ett svar, men alla orden har tagit slut.

*

Jag kommer ändå alltid att vilja ha det bästa,

och jag vet vad det bästa är!

*

Det bästa är att vara här,

i Livet <3

Må Väl!

Christina Karlsson