Idag är det söndag och barnen kommer hem på middag. Funderade lite på hur länge man kallar sina barn för barn och kom fram till att man nog fortsätter att säga barn oavsett hur gamla de blir. Mina barn är 21 och 24 år gamla så egentligen är de vuxna… men oavsett hur gamla de är så kommer de ju alltid att vara mina barn och det bästa som någonsin hänt mig.

Idag kommer de båda alltså hem på söndagsmiddag, vi ska grilla och äta extra god middag och så har jag bakat en av mina berömda morotskakor till efterrätt. Dekorerade den just med hallon som är så himla gott!

Är det prinsessbröllop och man av någon ”märklig” anledning inte råkar vara bjuden så är det en självklarhet att bänka sig framför tv:n för att följa det otroligt vackra arrangemanget, med sång av Marie Fredriksson och Peter Jöback. Och svensk folkmusik med violinspel, Härligt. Jag blir så sugen på att dra på mig en tjusig klänning, dra iväg på festligheter och roa mig kungligt….

Den senaste tiden/åren har jag  suttit inomhus och arbetat med uppsatser och annat skolarbete, så ikväll kändes det så skönt att få komma ut på en helt ”vanlig” promenad i skogen tillsammans med min dotter. Just nu är jag så trött, men nöjd. Dagens opponering gick bra och betyg får jag troligtvis i nästa vecka….och nu ska jag vila upp mig och sova i en vecka eller två (eller åtminstone ett dygn). Och visst är detta värt att fira men just nu orkar jag inte, så examensfest får vänta tills jag känner att jag orkar. Och som det ser ut just nu kan det tänkas att bli någon gång i början av augusti…..inte för att jag kommer att vara trött till augusti – utan för att jag vill ha det på mitt vis och det kräver förberedelser. Må väl gott folk!

Nu börjar den där känslan av ”flow” infinna sig. Just som jag sitter här och förbereder opponeringen som ska vara imorgon –  får jag veta att, Jag har fått den där tjänsten som bildlärare som jag sökte förra veckan!  Sannerligen att jag känner mig både nöjd och glad! Det är nämligen precis en sådan tjänst som jag vill ha…Nu kommer jag att kunna njuta av sommaren och koppla av – Nu vet jag att de här fem åren som student varit en god investering!

Högarna med böcker som tornat upp sig under uppsatsskrivningen, kommer snart att få återvända till sina rätta hyllor, några bor här hemma i min bokhylla, några ska till MAH- och till SOLs bibliotek. Och det här med att börja studera mitt i livet har varit så otroligt utvecklande och inspirerande. Jag hoppas att min studiemotivation och mitt brinnande intresse för BILD som språk och medel för kommunikation, ska smitta av sig till mina framtida elever så att de med glädje kan se fram emot sina lektioner. Men nu ska jag återvända till opponeringsförberedandet.

det är sådant som jag funderar på en kväll som denna, med intensiva glimten i ögat och en nejlika bakom örat…tända ljus som doftar citrus blossom…och fågelkvitter utanför fönstret…poesiläsning och fransk musik. En spännande hög med uppsatser som ska läsas….Och alla dessa tankar som far omkring i luften. Om att jag längtar så efter sommarlov och vila, är så in i vassen trött.  Jag behöver lite vila och flow, jag behöver fylla mina energidepåer med färg och poesi…men ikväll ska jag gotta mig i poesi och kanske om lusten faller på / en riktigt bra film.

Idag passade min dotter och jag på att köra lite vilse eller vad man nu ska kalla det för, vi visste ju hela tiden var vi var men vi hittade inte dit vi skulle. Vi letade efter Frualid, en plats där det finns lämningar efter en 150 miljoner år gammal vulkan och felet var nog att vi förlitade oss på en gps-kordinat som inte stämde, den ledde oss mitt ut i skogen. Vi visste att det skulle ligga i närheten av Övedskloster och Övedskyrka så de platserna fann vi…men inte stigen som ledde till vulkanenområdet som sägs vara sagolikt vackert beläget intill en sjö. Men skam den som ger sig, nästa gång tar vi med oss en hederlig papperskarta, då kommer vi säkerligen att hitta rätt.

Trevligt hade vi det förstås, vi såg en massa vacker natur och vi passade på att beundra Övedskyrka som är byggd på 1700-talet och har en väldigt speciell arkitektur i rokokostil. För övrigt så är jag är solokvist igen. Maken och sonen på schackläger och preppar inför sommarens tävlingar.

Naturen som kraft, är namnet på min uppsats…känns så skönt att den är inlämnad, nästa vecka ska den avhandlas och sedan kan jag hålla sommar lov! Nu har jag virvlat runt som en rosenvind och städat. Det känns så skönt med ordning och reda. Nu kopplar jag av med ett glas rosé och inväntar att min make ska komma hem från Cambridgekontoret där han tillbringat veckan…

Rhododendron

Rosenmagnolian…

Syrenerna som blommar till Robins ära, han fyllde år igår och det firades med pompa och ståt. Emelie och jag åkte in till Lund tidigt på morgonen och överaskade honom med tårta och smarrig frukost…sen på kvällen blev det kalas en gång till. Tänk att detta var hans första födelsedag sedan han flyttat hemifrån…så mycket känslor i omlopp. Mitt lilla barn har vuxit upp och bor i egen lägenhet….så fint…

När de andra gästerna gått och det bara var jag, Robin, Emelie och min lillebror Fredrik som var kvar – då åkte böckerna fram….och det värmde modershjärtat så att se hur mina barn stod där och diskuterade och resonerade tillsammans…Mina finaste underbaraste blomstrande solstrålar….

Löjtnantshjärtan

En nästan överblommad liljekonvalj, så liten och så vacker…

När blommorna vissnat, dammtussarna börjar hopa sig i hörnen, ljusen brunnit ut och åtskilliga koppar kaffe fyllts på om och om igen….då är äntligen uppsatsen klar!

Och som om inte det vore nog med uppsatsskrivning så har veckan varit full av konkurens från helt fantastiska händelser men det berättar jag om när jag vilat upp mig. Nu har jag sovit en stund för att orka städa och röja rundor….och ge mig ut i trädgården på jakt efter nya blommor, för det är helt otroligt vad det blommar där ute och solen skiner.

Ja, ni se ju rododendron och klematis….men jag ska nog plocka in en kvist löjtnantshjärta eller två.

Idag var jag i Lund på handledning och nu känns det riktigt bra med uppsatsen, jag ska bara läsa igenom några böcker till som jag släpade med mig hem…så nu brinner det i knutarna, men det är ju så intressant det jag skriver om. Det finns ju faktiskt forskare som menar att man kan förändra världen med hjälp av ekokritik – på ett positivt sätt med miljötänk och allt det där som vi värnar om – så nu ska jag fästa allt fokus på uppsatsen och lär säkerligen sitta uppe och skriva tills morgonsolen börjar vakna. Likt en nattuggla som livnär sig på den kunskap böckerna förmedlar… Jag har ju inte studerat i 5 år för att skriva en halvbra uppsats – jag vill ju liksom känna att jag kan vara riktigt stolt över den uppsats jag presterar och att mina slutsatser är något alldeles extra…

Och ni ser ju vilket underbart choklad jag ska njuta av, ett mörkt choklad från Ystad med jordgubbar och det fina är att det är en gåva som jag sparat ända sedan Sara och Cia var här och hälsade på. Mina fina klasskompisar från bildlärarutbildningen…så ikväll ska jag njuta av ett estetiskt tilltalande choklad…ikväll ska jag vara en bokmal som livnär mig på att läsa böcker och äta riktigt god choklad och kanske dricka en eller annan kopp kaffe.

Och jag hade tänkt hålla tyst om det här men är ju så glad över att vara en av tre utvalda. Och nej, jag ropar inte hej ännu eftersom det bara finns plats för en av tre, men det kändes riktigt bra det där andra mötet som jag var på idag, så håll gärna tummar och tår – det skulle ju kännas himla bra med medvind, lite flow – ni vet sådär när solen lyser, håret riktigt fladdrar i vinden och musiken är så bra att man inte kan låta bli att sjunga och dansa fram på livets stig….och bara känna att allt är alldeles underbart. Den känslan vill jag känna! Ha det fint.

Så här vackert blommar Syrenerna i Lund just nu…de blommar till min sons ära. Han fyller nämligen snart år och syrenerna blommar alltid på hans födelsedag och det är så fint, tänker jag.

Tro nu inte att jag sitter och gottar mig med choklad, denna förtjusande chokladbiten åt jag upp redan igårkväll. Ni vet sådär långsamt som man äter en vacker chokladbit, först går man och tittar på den i flera dagar och tänker – Oh, vad den ser god ut. Sen när jag väl bestämmer mig för att äta upp den ska den först dokumenteras och arrangeras som ett vackert stilleben. Vardagen blir ju lite mysigare så…men nu är det uppäten och om jag ville skulle jag kunna låtsas att jag kalasar på den just nu, men det tänker jag inte göra…

Just nu skulle jag kunna skriva att stressen är påtaglig och sammanbrottet är nära, att jag skrev hela dagen igår, satt uppe till klockan två inatt och skrev, vaknade klockan sju och började skriva igen klockan åtta…men jag låter nog bli att skriva om just den saken…att sitta inomhus och skriva dygnet runt verkar ju inte klokt… när man egentligen vill gå barfota i sommargräset som fortfarande är blött av det lätta regnet som nyss föll, jag kan föreställa mig doften av våra blommande syrénbuskar och alla andra små blomster som förgyller utelivet en sådan här dag. Fönstret är öppet och fåglarna sjunger så vackert – Oh, skynda dig att skriva klart så du kan komma ut och njuta…Jag svarar – Oh, javisst skriver det fortaste jag kan, men det tar tid att formulera och implementera en massa teorier så jag kan nog inte komma ut och leka idag. Och då kvittrar fåglarna – Oh, kära vän gå då ner och hämta lite frukt och bär, så ska du se att orden kommer inflygande genom fönstret…Ja, därav denna lilla bild av dagens lunch som består av skivad banan, avocado och jordgubbar som fanns kvar i kylen…Ja, nu har jag fått en stunds andrum och avser att återvända till uppsatsskrivandet, granskandet och analyserandet. Ha en fin lördag!

Jag blir så glad för alla kommentarer av både nya och tidigare läsare. Tack för alla era synpunkter, funderingar, invändningar och bekräftelser. Solen skiner och jag skulle gärna varit ute och njutit i naturen, och i helgen kommer det att vara Vintagemässa i Malmö som jag så gärna vill hinna besöka, dit kommer bland annat Emma från EmmasVintage och ElsaBillgren och med tanke på att jag är en flitig följare av deras bloggar skulle det vara så roligt att träffa dem på riktigt, dvs utanför bloggsfären och kanske köpa deras böcker och få dem signerade..

Men vi får se vad jag hinner med för det jag helst vill göra just nu är att bli klar med min uppsats på utsatt tid. Just nu handlar det om att skapa förutsättningar för att skriva och med blommor i rummet, kaffe, chokladkaka (som min dotter bakat) med grädde, nyttiga bär och en stor trave böcker så känner jag att förutsättningarna är goda…

Önskar er alla en trevlig helg!

Mina barn Robin och Emelie, de sprider ljus och blommor i min tillvaro och det är så fantastiskt att vara deras mamma. Igår när de kom hem bubblade hemmet över av kärlek, skratt och sång. Jag hade lagat lasagne, gjort vitlöksbröd och en stor sallad…och sen blev det paj med jordgubbar och blåbär och då tyckte Robin att jag skulle ha ljus i pajen och då började han leta i kalaslådan, där han fann en rolig hatt som jag fick ha på mig istället för ljus. Sen lät vi hatten gå runt så den som ville fick ha den på sig en stund, lillebror och pappa var också med och firande.

Emelie hade bakat delikata chokladkakor eftersom hon vet att jag behöver choklad vid intensiva uppsatsskrivarperioder som jag har just nu och Robin hade med sig de där fina vita kaffekopparna med blått mönster eftersom han vet att estetiken som presenterar kaffet är en del av nöjet i kaffedrickandet. Och Anders överraskade mig med frukost på sängen och de vackra kläderna som jag har på mig på bilden. Gårdagen var helt underbar och nu känner jag mig energiboostad till tusen.Dagen lär innehålla massor av skrivande, tidtagaruret tickar ju ner för varje sekund och insidan är till viss del i upplösningstillstånd och till viss del lugn och fokuserad eftersom jag vet att jag alltid håller de där tiderna för inlämning, så pusselbitarna kommer att falla på plats även denna gång. /Kram

Min älskade Anders och jag…