Böckerna som ska med till bokmässan på Lunds stadshall imorgon är packade. Jag känner mig förväntansfull och hoppas på riktigt många besökare och det skulle ju vara helt fantastiskt om jag dessutom fick några böcker sålda. Vi kommer att vara över 80 författare och bokförlag som ställer ut och det ska bli himla spännande att träffa alla. Vill ni höra mig läsa dikter så kommer jag att delta i poesimaraton kl 13-14.
Bor ni i närheten och har möjlighet så kom gärna för att hälsa på mig och kolla in de många fina böckerna som alla författare har med sig.
Konst och visuell kultur i Sverige, redaktör Lena Johannesson (Bokförlag Signum 2007). I detta uppslagsverk får vi följa den svenska konsthistoriens utveckling under tvåhundra år. Det som skiljer det här konsthistoriska uppslagsverket från andra är att det finns en medvetenhet om att belysa konsten utifrån perspektiv lånade från social- och mentalitetshistoria och genusteori.
Jag omger mig gärna med olika typer av konstböcker. I dagens lucka gömmer sig en sammanfattning av svensk konsthistoria som omfattar allt från begreppsförklaringar, målningar, hällristningar, runstenar, slottsträdgårdar, arkitektur och mycket mer.
Konst och visuell kultur i Sverige, före 1809 ( Bokförlag Signum, 2007) Redaktör Lena Johannesson.
Och på sida 183 gömmer sig en bild av det här fantastiska porträttet av drottning Kristina, målat av David Beck år 1650.
Svensk illustration – en visuell historia 1900 – 2000. Red Andreas Berg och Sara Teleman (Bokförlaget Arena, 2013). Det här är en vacker bok som man kan ha liggandes framme som en inspirerande inredningsdetalj. En detalj man kan ta fram och bläddra i lite då och då bara för att förlora sig i vackra illustrationer och läsa om några av Sveriges mest välkända och folkkära illustratörer.
Svensk illustration omfattar mer än 300 sidor. Den innehåller en översiktlig presentation av illustrationens utveckling i Sverige från slutet av 1800-talet och fram till idag. Bilderna i den här boken inspirerar och väcker lusten att läsa fler sagoböcker och teckna mera.
I dagens lucka gömmer sig en liten skrift med dokumentation om en av medeltidens viktigaste och mest populära helgon S:ta Gertrud av Nivelles. Enligt skriften så bidrog helgonkulturen kring S:ta Gertrud starkt till missionsprocessen och kristnandet av Norden.
Heliga S:ta Gertrud av Nivelles i Lunds stift: En historisk pilgrimsresa i modern tid, är skriven av Dafvid Hermansson (2009, förlag Artes Liberales). Skriften är en dokumentation av kyrkor och platser i Lunds stift, som under medeltiden helgades åt S:ta Gertrud av Nivelles, pilgrimernas och de resandes eget skyddshelgon.
Enligt skriften föddes Getrud i Landen år 626. Enligt legenden sägs det att hon redan i tioårsåldern när det kom på tal att hon fått en friare ska ha svarat att hon endast kunde tänka sig att viga sig med Kristus. Hennes beslut respekterades och hon fick påbörja sina bibelstudier och bli nunna i klostret Nivelles. Enligt hagiografin blev Gertrud upphöjd till helgon ganska omedelbart efter sin död som inträffade någon gång kring år 657. Hon är känd för sin stränga askes, stora Bibelkunskaper och omsorg om fattiga, sjuka och resande.
Den vita liljan har blivit hennes helgonattribut. Hon blev snart ansedd som pilgrimernas skyddshelgon, de resandes och sjöfararandes skyddshelgon, liksom de spetälskas och hos trädgårdsmästarna. Det påstås även att hon möjligen kan betraktas som kyrkobyggarnas skyddshelgon.
Utsnitt av en bild på sida 38 i Heliga S:ta Gertrud av nivelles i Lunds stift: En historisk pilgrimsresa i modern tid av Dafvid Hermansson ( 2009 Artes Liberales)
Den här lilla skriften är resultatet av ett spontanköp jag gjorde för ca tre veckor sedan. Jag fick syn på boken och fastnade för namnet S:ta Gertrud. Min farmor hette Gertrud och vad minns så talades det aldrig om någon koppling mellan hennes namn och helgonet S:ta Gertrud även om det troligtvis finns någon sådan…eller inte. Jag blev iallafall nyfiken och köpte boken så nu ska jag läsa på om S:ta Gertrud av Nivelles och till sommaren kanske jag använder boken som reseguide för att besöka de kyrkor som omnäns i boken, för att kolla på målningar som kan finnas bevarade – kruxet är ju förstås att våra kyrkor oftast är låsta så en sådan resa får nog detaljplaneras.
Det är en fin liten bok som jag hittills mest bläddrat i och läst lite här och där men den verkar intressant och jag ser fram att läsa igenom den ordentligt.
Har du gjort något spontanboksinköp på sistone? Vad köpte du då isåfall?
Och idag är det ju den andra advent så ha en fin fortsättning på adventskvällen!
Jag har sedan en tid prenumererat på tidningen Lyrikvännen som är en tidskrift för poesi. I dagens lucka gömmer sig ett rykande färskt exemplar, nämligen Nr 6/2022 (årgång 69). Jag finner intresse av att prenumerera eftersom tidningen ofta innehåller dikter av poeter som jag vanligtvis inte väljer att läsa men när jag träffar dem i Lyrikvännen så finner dem läsvärda.
Jag läste nyss en intressant, lite förvirrande och tankeväckande essä om Frågornas bok, av Edmund Jabés, som för övrigt är mannen som syns på omslagsbilden på Lyrikvännen.
”Jag finns i boken. Boken är min värld, mitt hemland, taket över mitt huvud och gåran som är min. Boken är min andning och vila. ” (Lyrikvännen s.33 No 6/2022)
Det här var bara ett exempel på en av de många intressanta artiklar man träffar på i Lyrikvännen.
Känner du till Lyrikvännen? Brukar du läsa tidningar? Vilka är dina favoriter?
Stina Larssons Mannen ur skuggan (2022, förlag Boklarssons) är en alldeles nyutkommen historisk roman som handlar om Fabian von Fersen född 1626. Romanen är en riktig bladvändare, lättläst med ett vackert språk som griper tag i mig som läsare på ett sätt som gör att det känns som om jag för en stund är Fabian. Under den senaste veckan har jag som läsare inledningsvis varit en pojke av börd som suttit på den trygga utsiktsmuren i Reval och drömt om ett spännande liv med krig och ära. Jag har vuxit upp till en ung man som tjänstgjort vid drottning Kristinas hov, blivit soldat, korsat de stormiga haven och dragit ut i blodiga strider. Jag har mött kavalleri med många fler soldater än vi och jag har till och med hört änglar sjunga.
Vad gäller språket så gillar jag formuleringar som tex Fabians beskrivning av sin mor på sida 37, ” Min mor som på en och samma gång är både stark och skör, som en isskorpa på en vattenpöl.”
Stina Larsson
I samband med boksläppet som jag besökte för två veckor sedan berättade Stina Larsson att hon arbetat med boken i ca femton år. Hon berättade om porträttet av Fabian von Fersen, som hänger på Malmöhus slott. Hon berättade om sina forskningsresor till Estland där hon studerat brev skrivna av och till Fabian, hur hon fått granska hans kläder som finns på ett museum i Estland, om resor till Tyskland och hur hon bland annat lärt sig 1600-talstyska för att förstå breven. Hon har till och med fått hålla i brev som drottning Kristina skrivit till Fabian. Det är verkligen spännande att få höra henne berätta om hur hon gjort research och hur hon till och med besökt platser där Fabian varit bara för att ta reda på hur det känns att vara där så att hon kan ge en så realistisk skildring som möjligt. Jag finner det fascinerande!
Porträtt av Fabian von Fersen.
Vad jag vet så har det inte skrivits så mycket om just Fabian von Fersen och därför känns det särskilt intressant att Stina Larsson ger honom en röst. Mannen ur skuggan är den första delen i en historisk trilogi och jag ser redan fram emot del två. Boken finns att köpa i de flesta nätbutiker, hos Boklarssons och vill du först provbläddra så går det bra att göra här. Jag kan varmt rekommendera denna roman!
Om det är något jag är svag för så är det julkalendrar och böcker, därför tänker jag ta tillfället i akt och arrangera en julkalender där jag presenterar en bok i varje lucka. Först ut blir min alldeles nyutkomna diktsamling, Ur orkesterdikets djup (2022) förlag Artes Liberales. Fotografiet av mig när jag signerar dagens första bok är taget av Stina Larsson.
Diktsamlingen innehåller 144 haikudikter som tar dig med på en promenad genom årstidernas skiftningar. Varje månad representeras av tolv dikter där relationen mellan naturen och livets kontraster skildras omsorgsfullt. Om jag själv skulle beskriva mina dikter så skulle jag nog säga att de skildrar det som är skört och starkt på en och samma gång. En kollega som hunnit läsa igenom en del av innehållet reflekterade över att det fanns en hel del rörelser som löpte som en röd tråd genom innehållet.
Personligen upplever jag att mitt skrivande utvecklats på ett oväntat men positivt sätt. I min första diktsamling var jag noga med att följa formen för traditionell haiku på svenska, där stavelseregeln utgår från 5-7-5 men sedan dess har jag övat mig på att ”bryta regeln” till förmån för innehållet.
Boksläppet hölls nästan exakt fyra år efter mitt första boksläpp och precis som förra gången höllls releasen i samband med att det var vernissage för adventsutställningen på Galleri KVIS. Jag läste dikter, signerade, minglade med de besökare som kom och som avslutning på dagen blev det livespelning av Sicked Allo som tonsatt några av mina dikter. Det blev en fantastisk dag och nästa offentliga diktläsning blir i samband med Lunds bokmässa på Stadshallen i Lund den 10 december 2022. Då bjuds det poesimaraton mellan kl 13-14 på Botulfscenen där jag är en av tio poeter som erbjuds en liten stud i rampljuset. Själva bokmässan är öppen kl 10 – 16 och jag kommer att ha ett litet bokbord där så har ni vägarna förbi Lund är det bara att komma in och hälsa på mig.
Ikväll ska jag bara njuta och ha det bra. Duka fram lite god fika, kolla på julkalendern och därefter sjunka in i en riktigt bra bok.
Det blev en härlig vernissagehelg på galleriet. Jag ställer ut några änglamålningar och månskenspromenaden som är en liten serie av blomstermålningar, jag läste dikter, minglade och Sicked Allo kom och spelade sina tolkningar av mina dikter. Det verk som fick mest frågor och kommentarer var nog min diktpropeller…
Utställningen fortsätter denna helgen. Jag och Monica som ställer ut sina akvareller kommer att vara där lördag och söndag kl 11-15.
För tillfället är det mycket som är på gång. Idag har jag varit i Sankt Olof (av alla ställen) och hämtat upp 141 fantastiskt fina diktböcker! Faktum är att de varit tillgängliga på nätet i lite mer än en vecka trots att jag själv inte haft möjlighet att bläddra. Tror minsann att jag tar med några till galleriet imorgon även om boksläppet inte kommer att äga rum förrän den 26 november. Ur orkesterdikets djup finna att bläddra i här
I skrivande stund är jag i full färd med att arrangera min och Monicas utställning. Om exakt en vecka är det tänk att vi ska hänga utställningen och dagen efter, dvs den 12 november blir det vernissage. Det är första gången som jag och Monica ställer ut tillsammans så det ska bli spännande att se hur vi och våra alster fungerar tillsammans. Jag ser fram emot utställningen och hoppas på många besökare så alla som vill och har möjlighet att komma är hjärtligt välkomna. Öppettider finns på bilden ovan.
Ur orkesterdikets djup, min diktsamling nummer två är på gång. Bara för några dagar sedan gav jag bokförlaget grönt och nu är boktryckningsprocessen igång. Leveranstiden beräknas ta 14 – 20 dagar så boken lär troligtvis inte hinna fram till min utställning därför planerar jag att ha boksläppet i samband med adventsutställningen (en samlingsutställning med många utställare) på Galleri KVIS den 26 november. Då blir det öppet hus mellan kl 11-15. Nu är det fyra år sedan min förra diktsamling gavs ut och denna gång är haikudikterna lite mer experimentellt utformade. Dikten på bilden ovan ingår i samlingen.
Idag bär det av till Jönköping, men den resan ingår i en helt annan berättelse…
Må väl och ta hand om er där ute i den stora världen!
Författaren till Dikter från ett levt liv heter Helen Halldórsdottir (2022 Artes Liberales). Det är en fin liten diktsamling som innehåller ett 40-tal dikter som handlar om allt möjligt från att vara ”En blomma i öknen” till ”Turist i eget land” och ”Island”. När jag läser väcks tankar kring hur det är att vara människa i ett stormigt samhälle. Funderingar kring den kvinnliga identiteten och de olika roller man som människa passerar genom livet.
Faktum är att jag gästade poetens boksläpp för ett tag sedan och unikt för releasen var att poeten inte bara släppte en diktbok utan två böcker på samma gång. Anledningen till att hon valde att släppa två böcker istället för en kan vara att diktformen i de olika verken skiljer sig en hel del. Tre rader poesi, av Helen Halldórsdottir (2022 Artes Liberales) är en fascinerande diktsamling bestående av treradingar som berättas fram på flera språk, svenska, isländska, engelska och spanska; inte alltid så att samma dikt översätts direkt även om så också sker utan snarare på det språk som författaren valt för varje dikt. Poetens isländska bakgrund speglas genom flertalet dikter som är skrivna på isländska. Jag finner det fascinerande att upptäcka små likheter och skillnader i språken och tycker att det är särskilt intressant att få bekanta mig med det isländska språket. Min tolkning av diktsamlingen är att den handlar om livet, stridigheterna, krigen, kärleken och naturen.
Författaren har nyligen tryckt upp en nyupplaga av Livet är tango Dikter om livet och kärleken (2003, 2022 Artes Liberales). Passionerad poesi med spår av tango, ”Röda skor”, ”Kärlek- utan kärlek”, ”Island” och ” Milonga de Amor”.
Efter att ha läst och funderat kan jag konstatera att jag gillar alla tre diktsamlingarna. Nu står de placerade på en av flera lyrikhyllor i vårt lilla hembibliotek och jag kommer säkerligen att ta fram dem och läsa vid fler tillfällen.
Anastasia, är en magnifik Brodwaymusikal som ges på Malmö Opera.
Hösten har anlänt och säsongen är i full gång på Malmö Opera som fortsätter att leverera. Under denna säsongen har jag sett musikalen Anastasia två gånger, första gången tillsammans med min make och dotter, och andra gången tillsammans med mina estetkollegor och elever. Det här är en föreställning som tål att ses flera gånger. Första gången är speciell då man inte har någon aning om vad som komma skall och andra gången lägger man märke till en del detaljer man inte hunnit uppmärksamma vid första tillfället. Frågar ni mig så skulle jag gärna sett föreställningen en tredje gång också om tillfälle givits. Känslan när man under några timmar har möjlighet att landa i salongen, stänga av turbulensen som råder i omvärlden, och bara låter sig uppslukas av sång, musik, scenografi och framförande på scenen ger massor av ny energi.
Scenografin i Anastasia är sparsmakad och kostymerna är till stor del skapade av second hand vilket i sin tur gör att det finns ett medvetet ställningstagande om hållbarhet för framtiden, ett ämne som idag känns mer aktuellt än någonsin.
Tsarfamiljen har mördats och bolsjevikerna har tagit makten i Ryssland. Ryktet om att tsarens yngsta dotter Anastasia har kommit undan går och Gleb gör det till sin uppgift att försöka finna henne för att slutföra det arbete hans far påbörjade. I Sankt Petersburgs fattigkvarter försörjer Anja sig som gatsopare. Hon minns ingenting om sin bakgrund men har en bestämd känsla av att hon måste till Paris. Hon träffar på Dmitrij och Vlad som känner till att det finns en belöning att hämta hos änkekejsarinnan som befinner sig i Paris. De beslutar sig för att Anja ska utge sig för att vara Anastasia så att de kan ta del av belöningen. Efter en hel del turbulens beger de sig iväg till Paris, men ingenting blir som planerat. Anja upptäcker att hon känner till detaljer om Anastasia, att hon kan tala franska och misstankarna om hon kanske är den verkliga Anastasia väcks. När de kommer fram till Paris möter de ett jetset-liv med glamorösa fester där ingenting blir som planerat. Det är inte lätt att boka in ett möte med änkekejsarinnan och Gleb är dem hack i häl.
Inspirationen till berättelsen om Anastasia är hämtad ur verklighetens historik. Storhertiginnan Anastasia var ett av tsarfamiljen Romanovs fem barn. Familjen arkebuserades 1918, i samband med den revolutionen som då ägde rum i Ryssland. Strax efter avrättning uppstod rykten om att Anastasia hade överlevt, och detta ligger till grund för inspiration till en hel del berättelser, filmatiseringar och den musikal som i skrivande stund ges på Malmö Opera.
Nu är det ett tag sedan jag såg föreställningen, programmet har placerats på programhyllan i biblioteket och dagen till ära så lär det bli tid för diktning och måleri. Jag är i full färd med att förbereda en utställning på Galleri KVIS i Svedala tillsammans med min svägerska, hon ska ställa ut sina akvareller och jag är i full färd med sammanställa vilka alster jag ska visa upp. Min nästa diktbok är på gång och mer om detta kommer snart…
Nu när hösten har anlänt med mörker och kyla känns det otroligt mysigt att tända ljus och gosa in sig i en varm filt tillsammans med en kopp te och en underhållande bok. Hemma hos mig har antologin Skimmer en given plats på vardagsrumsbordet. När jag kommer hem på kvällarna är jag oftast inte bara trött utan många gånger rent av utmattad och då känns det avkopplande att sätta sig i soffan, landa i en vacker diktbok och känna hur hela världen börjar skimra.
Nu har jag ju redan läst alla dikterna i den här boken och det är just det som är så fint med bra dikter att de tål att läsas om och om igen. En haikudikt är väldigt kort men kan ändå innehålla så mycket stoff att den tål att läsas, tolkas och bearbetas flera gånger. En annan infallsvinkel är att olika dikter talar till en olika dagar och det gör att jag ständigt upptäcker nya godbitar.
Jag blir dessutom varm i hjärtat av vara en av de 38 poeter som representeras med vardera tre dikter i Skimmer (2022 Svenska Haikusällskapet).
”fjärrlektion
utanför fönstret
betar hjortarna”
Dikten på bilden ovanför är skriven av mig, och tolkad/målad i haigaform av den rumänske konstnären Ion Codrescu. Den här dikten skrevs under pandemin i samband med att undervisningen skedde hemifrån. Vi hade nyligt flyttat in i huset där vi numera bor och jag satt oftast i vardagsrummet och undervisade. Bordet belamrades av jobbgrejor och all kommunikation med elever skedde i realtid (dvs fjärrlektion) via classroom på datorskärmen. Somliga dagar blev det extremt mycket stillasittande skärmtid och det hände att jag längtansfullt tittade ut genom fönstret och fascinerades av naturen där vi bor. Första gången jag fick syn på ett gäng hjortar som stannande till och betade på fältet utanför blev jag alldeles varm inombords och jag tycker fortfarande att det känns både exotiskt och sagolikt att bo så nära naturen. Upplevelsen landade i en haikudikt som så småningom publicerades i Svenska Haikusällskapets antologi.
Vi är 38 poeter som representeras och om ni vill kika närmare på vilka vi är kan ni kolla in namnen på fotografierna nedan.
Förteckning av medverkande i SkimmerFörteckning av medverkande i Skimmer
Idag är det fredag och jag ska strax gå ut i ateljén och försöka få till en illustration till omslaget på min nästa haikusamling.
