Mer än hennes mun, Sonetter av William Shakespeare och bilder av Ulf Lundell, utgiven av Schultz förlag 2004.

Om det är något jag är svag för så är det böcker så när jag för en tid sedan sprang på den här vackra boken som såldes för en ringa summa, kunde jag helt enkelt inte låta bli att köpa den. Faktum är att jag redan har en vacker bok med Shakespeares sonetter, men i den finns inga bilder och det var just konceptet med Ulf Lundells bildtolkningar jag föll för. Samlingen består av 152 sonetter och 152 akvareller. Sonetterna presenteras både på engelska och svenska, översatta av Sven Christer Swahn.

När Shakespeare skrev sonetterna var det på uppdrag till en adelsman som hoppades på att Shakespeares sonetter skulle övertyga hans son till att stadga sig och skaffa arvingar. Det fanns tydligen en tilltänkt, Den mörka damen, men vem hon egentligen var vet man fortfarande inte.

Enligt förordet i boken står det att Shakespeare under brevskrivandets gång förälskade sig i både ynglingen och Damen, vice versa….och att det hela trasslade till sig och slutade med ett intimt triangeldrama. Om det är sant har jag ingen aning om men nog skulle det kunna bli ett drama av den berättelsen.

Nåja, Ulf Lundell målade en tolkning för varje sonett. Dessa tolkningarna trycktes sedan som grafiska blad och har sålts i flera upplagor.

Den här boken kommer jag att njuta av länge, då den här typen av sonetter inte är något jag mäktar med att läsa från pärm till pärm. Jag läser en dikt i taget, på svenska, på engelska och sen behöver man liksom bearbeta innehållet innan man läser vidare. Sonetterna är skrivna i en helt annan tid, slutet på 1500-talet, det märks och gör dem lite kluriga att förstå men Shakespeare är Shakespeare, språket, sonetterna med de fina slutrimmen är alldeles underbara.

Jag tycker om det röda hårda bokomslaget i textil med den guldfärgade bilden och texten på framsidan, gillar kvaliteten på pappret i boken och det fina guldfärgade läsbandet. Detaljer som gör boken estetiskt tilltalande <3

Vad tycker du om Shakespeare?

Christina Karlsson

Jag har bekantat mig med Hundra dikter av Malmöförfattaren Jaques Werup (1945 – 2016). Werup skriver starkt och personligt, om livet, livsledan, ljuspunkterna, vardagen och meningslösheten. Det finns en tydlig röd tråd genom hela boken som gör att man får en upplevelse av att att den handlar om erfarenheter från poetens liv.

Dikterna präglas av ett vemod som ibland byts ut med komiska inslag, och ibland känns det som att allt utspelas på en scen, en teater.

Den är skriven på fri vers, varierat korta dikter och lite längre dikter som nästan övergår i någon form av berättande text även om det är poesi.

Det här boken, Hundra dikter från fyra decennier av Jaques Werup, med förord av Anders Culhed (Albert Bonniers förlag 2005) hade troligtvis inte hamnat i min ägo om det inte vore för att bokhandlaren talade sig så varm om Jaques Werups poesi. Om det är något jag är svag för så är det när människor talar passionerat om en specifik författare eller konstnär. Jag tänker att en bokhandlare har läst många böcker och borde därför ha utvecklat ett sinne för vad som är bra. Nu när jag läst boken vet jag att det var rätt att lyssna på tipset. Diktsamlingen gjorde intryck på mig, jag tyckte om att poeten låter sina erfarenheter lysa igenom så naket och starkt, tänker att det krävs en hel del mod för att våga skriva på det sättet. En på flera sätt inspirerande bok.

Må gott och ha en fortsatt fin dag!

Christina Karlsson