Kan man älska poesi? Poesi är ju bara bokstäver, sammansatta till ord som tillsammans bildar versrader. Versrader som i sin tur bildar strofer som säger de mest förunderliga ting. Jag har nyligen bekantat mig med Malte Perssons diktsamling Till dikten (2018), och jag vill bara ha mer. Mer poesi åt folket!

Diktsamlingen är som en överraskande kombination av galenskap, glamour och genialitet. Jag kan inte låta bli att nicka igenkännande och le när jag läser om liknelsen mellan poesins förmåga att dyka upp likt catchy gamla låtar.

Jo, men visst kan jag hålla med om att poesin är en av de bästa olyckor man kan drabbas av. Alla dessa referenser, hopp mellan olika världar, ett kontext hit och ett annan dit, allt detta bland olika domar, radbrytningar och parafraser av skoldagar.  Mycket kan hända under en skoldag, och ännu mera från en dag till en annan. Spel som hänger upp sig och pixelflimmer. Jag fortsätter att läsa och ler till resonemangen om fri och bunden vers. Det finns alltid någon typ av system, men ibland är det helt enkelt bara fritt blås längs med versen. Läsflytet sprider sig och jag blir alltmer road, samtidigt som det finns en underton av allvar. Hur ska det gå för poesin? Kommer det att gå överhuvudtaget?

Jag kan inte göra annat än att le åt att det inte finns någon punkt, för det är ju precis så det är med livet, det bara rullar på och vi vill inte sätta punkt, utan fortsätta att göra allt det där vi kan, vill och lite till, fast somliga sidor har punkter medans andra bara fortsätter och det kan bli ganska kul – bara man behärskar sig, överdriver lagom mycket eller lite, beroende på situation, tar det med ro och bestämmer sig för att stanna upp och sätta punkt men bara för att kunna gå vidare och ta nästa steg.

Den här lilla diktsamlingen triggar igång massor av funderingar kring språket, livet och konsten!

Christina Karlsson

Den ena dagen avlöser den andra, och när jag väl drar till skogs för att ta en promenad har solen hunnit påbörja sin vandring mot kväll. Jag vandrar i skymningens sken, andas, känner in skogens olika dofter, lyssnar på fåglarnas sång och bara går dit stunden för mig.

Jag tar en promenad och funderar samtidigt på en temautställning som vi ska hålla på galleriet i höst. Temat är svensk kultur och när jag går där i skogen och andas kan jag inte låta bli att tänka på hur djupt rotad närheten till naturen är hos de flesta av oss i vårt land. Vi älskar våra skogar, våra sjöar, våra djur, vår flora och vårt hav. När våren kommer går vi man ur huse för att bara vara ute i den sköna, gröna naturen. Vi drar till skogs, går till parken, ut i trädgården eller ut på balkongen. Jag tänker att en promenad alltid är en investering i hälsan.

Vad tänker du om promenader, våren, naturen och den svenska kulturen?

Må väl och njut av denna underbara sommar <3

Christina Karlsson

Våren tycks bli alltmer magisk för varje år. Det är som om hela naturen genomgår någon form av transformation för att lika väntat och oväntat explodera med en sådan kraft att allt som legat i vinterdvala vaknar upp med ett hastigt ryck. Allt gammalt och dött blir till nyfött. Vi förnimmer smärtan från växternas bristande knoppar, och trots att vi väntat på uppvaknandet blir vi alltid lika överrumplade när naturen spricker ut i sin fulla glans. Vi blir alltid lika hänförda när naturen erövrar våra sinnen med sin konst.

Hur många gånger har jag inte tänkt att våren är alldeles för kort? Hur många gånger har jag inte tänkt att jag är i otakt med våren? Alltid på väg någonstans, alltid på väg mot dessa självvalda måsten och mål… Fast å andra sidan så är det egentligen inte mer än vanligt, eftersom vanligt alltid har en förmåga att bara vilja ha mer av allt det där som leder framåt och på väg mot nästa mål.

– Jag har en dröm, jag har en plan och jag har ett mål.

Tack alla ni fina bloggläsare,

alla ni som kommer hit och minglar!

Ni vet väl att ni är unika, betydelsefulla och vackra

bara genom att vara just de personer ni är!

Christina Karlsson

Konstnären till den sagolika målningen på bilden i detta inlägg heter Maria Yrsa Rönneus. Jag fastnade för målningen direkt och kunde inte låta bli att göra ett konstinköp. Nästa söndag är sista dagen för utställningen och då ska detta inspirerande och fina alster få följa med hem till mig.

Årets konstrunda har öppnat portarna. Jag ställer inte själv ut något i år, därför har jag förmånen att ha tid för att besöka utställningar men fokus ligger framförallt på tid för återhämtning och tid för att fira påsk.

Dagens plan är att duka fram finporslinet och ställa till med en hejdundrande delikat, traditionell och färgglad påskbuffé. Familjemys <3

Njut av dagarna som går och ha en alldeles underbar påskhelg <3

Christina Karlsson

Vilken vecka! Det var årsmöte på KVIS.  Jag delade ut färgglada tulpanbuketter till styrelsen och valberedningen, för att uppmärksamma deras fantastiskt fina engagemang.

Jag fick hedersuppdraget att fortsätta som ordförande för Galleri KVIS och har därmed påbörjat mitt tredje år som ordförande i KVIS, Konstens vänner i Svedala. Det här var en av veckans höjdpunkter och jag känner mig tillfreds med att leva min dröm i konstens tecken.

Veckan serverade lite väl stora portioner av tvära kast.

En kväll när jag kommer hem från jobb inser jag att vi fått en vattenläcka i huset. Ett stort område av väggen mellan hall och badrum var blött, förödelsen var relativt stor och det praktiskt taget sipprade ut vatten som rann uppifrån taket mellan våningarna och vidare längs med väggen. Min plan om en kväll med tid för återhämtning och planering av årsmöte var därmed rubbad…

Med facit i hand känner jag mig nöjd med hur väl jag lyckades lösa problemet. Inom loppet av några få timmar hade jag någorlunda koll på läget och dessutom lärt mig hur man stänger av vattnet (har faktiskt aldrig behövt göra det någon gång tidigare). Nu har vi kontakt med en rörläggare som varit här och lagat rören, och som verkar till att ha bra koll på nästa steg.

Vi har en trasig vägg och tillfälligt lagade ålderdigna rör som tydligen måste bytas ut om vi inom den närmste framtiden vill slippa fler läckande överraskningar. Vi har länge pratat om att renovera badrummet och nu blir vi helt enkelt mer eller mindre tvungna att tag i det hela, oavsett om vi har tid eller ej.

Idag har det dessutom hunnit bli lördag och jag går runt med kameran och försöker finna estetiken i allt det där som trots förödelsen kan vara vackert. På avstånd när man betraktar helheten ser det inget vidare ut med en vattenskadad vägg och lagade rör, men när man zoomar in och betraktar finner man så många vackra ting.

Tvära kast är det gott om, men tid för en vacker fika finns det alltid. Igår blev det bubbel med en saintpaulia, choklad och ost för att fira fredag.

Av förklara skäl har jag ännu inte pyntat in påsken, men  med tanke på att jag har några ”lediga” dagar att se fram emot så ska jag säkerligen hinna med både att pynta och fira påsk!

Ha det gott alla ni fina människor som befinner er på andra sidan skärmen

där ute i ”cyberspace”.

Christina Karlsson