Utsikt och insikt. Njuter dag, känner ord och blir berörd av varje unik röst…

Publicerat 14 maj, 2016 av christinakarlsson

Min utsikt en lördag; insikt är att jag självmant läser alla dessa ord bara för att jag inte kan få ro om jag vet att det finns arbete som inte är klart. Jag lägger in min överväxel och ägnar en lördag åt arbete bara för känslan av att kunna bocka av från listan sådant som ska göras. Varför skjuta upp till morgondagen det man kan göra idag? Jag sitter i ett rum på andra våningen och lyssnar in alla dessa unika berättelser… och det här är mitt fria val; att vara trogen min plikt bara för att jag kan och vill; eller kanske rent av bara för att jag rent kulturellt sett valt att följa en norm som är formad på ett alldeles särskilt vis. Medveten eller omedveten; självkontroll. Jag är här och nu. Trädgården blir allt vackrare för varje dag och imorgon ska jag ha solsken. Andrum.

I ett nationellt bedömningsträsk

Publicerat 11 maj, 2016 av christinakarlsson

Befinner mig

på en snårig väg

ett nationellt bedömningsträsk

av extrema mängder

texter och brus

texter som ska granskas, rättas och bedömas

med storebrors riktlinjer

Jag läser ord efter ord, massor av ord

och ytterligare flera ord

Små fonem som tillsammans bygger morfem

med såväl suffix som prefix och det är sammansättningar… det är mängder av ord, ord och flera ord. Ord som följer regler, ord som bryter regler, ord som begår stilbrott och lever sitt eget liv. Ord i hela, och ord i trasiga meningar och stycken. Det finns sådant som fungerar och annat som inte fungerar eller kanske skulle kunna fungera om det hela bara vore lite mer korrekt…

Ord, Ord, Ord

tills jag försmäktar

och kraschar rakt in i väggen

faller ner död … blir en zombie

som livnär sig på fonem och konstruktioner

av bedömningsberg

ord, ord, ord

stilfigur

zombie-metafor

Jag är en tigerdrottning

jag är en uggla

och en mörk häst…

Jag är precis lika galen som världen

och jag tar mig an mina uppdrag i den roll som passar bäst.

och

Jag ser solen,

där det finns solsken,

och där det finns röster

röster och ord, ord av unika röster,

människors ord

tankar, funderingar och potential,

möjligheternas möjligheter

bygger broar rakt in i framtiden

och meningen med allt det här

Utveckling

Kunskap

Framgång

Ny dag, och jag sjunger Just Beat It, It´s a Great Day To Be Alive!

Må Väl och Ha en Fin Dag där Ute i den Stora Världen!

Christina Karlsson ©

God morgon världen, du är rätt galen, men jag älskar dig ändå!

Publicerat 5 maj, 2016 av christinakarlsson

Du har solsken,

och livet är en midsommarnattsdröm.

Tiden är en runaway, ingen kan fånga vinden,

och vi reser oss upp efter varje smäll.

Jag har fått Håkan Hellströms senaste låtar på hjärnan

Hör dem dygnet runt och mest hela tiden

enstaka fraser och hela låtar

hullerombuller i nya varianter

Jag tolkar med mina referenser,

och du tolkar med dina referenser

Varje tolkning är unik

Oavsett om den är privat eller publik

Och jag

Å, hela denna veckan

Kunde inte låta bli att nynna med

Och jag måste lägga band på mig själv

hela tiden

för att inte explodera

och sväva fram

i en spontandans

på vägen där jag går….

Idag

Njuter av en ledig dag

Gräset växer i takt himlen

För du har solsken

Här hemma kan jag dansa så mycket jag

Hur jag vill, när jag vill och till vilken musik jag vill

Mitt hjärta ler förnöjt <3

Du är rätt wicked men rar

Lämna mig inte i det här skicket,

vårt eko är förevigt.

Min kärlek är förevigt

Och Vi

Vi reser oss upp efter varje smäll

Vår tid kommer

Och vi är på väg mot toppen,

och vi håller på att drunkna,

Vi vandrar upp för ett berg

Vi trotsar blåljus,

Trots att vi sjunker i en röd ocean

Bland sirenernas tjut

Så länge vi lever – vi kommer alltid att simma

Vi har land i sikte

vi har solsken

och vi ser ljuset

Vi lyssnar till vindens sus

Och seglar långsamt på ett öppet hav

Glaset är fullt av brus

Och du är ingen man faller för,

Nej i dig bara kraschar man in och dör,

du är en stjärna

när du dansar

Jag vill bara vara nära när du dansar

Höra dina hjärtslag

Och kompa dina beat!

Ta din hand och säga

att vi reser oss upp efter varje fall

Vi hör en ängel sjunga…

för vi

vi har funnit stigen som leder till toppen av världen

<3<3<3

Ha en fin dag!

Christina Karlsson

Galleri KVIS och jag i lokala medier…

Publicerat 2 maj, 2016 av christinakarlsson

Ny vecka och nya möjligheter. Förra veckan var intensiv och jag hoppas att ni har överseende med att det blir sparsmakat med kommentarer från mig för tillfället. Livet springer och jag springer men någonstans inom mig vet jag att det snart blir något lugnare. Semestern kommer allt närmare för varje dag.

I slutet av veckan som passerat publicerades två lokala artiklar med anknytning till mig. En artikel i Lokaldelen Svedala som går att finna på nätet. Bilden ser ni ovan och vill ni läsa själva artikeln så är det bara att klicka på bilden. I början av veckan blev jag intervjuad och fotograferad av Emma Brännman, och jag tänker att det blev en fin liten artikel som bidrar till att uppmärksamma Galleri KVIS och vad vi står för.

Nästa artikeln syns på fotografiet ovan och den har jag själv författat. Den syns i tidningen Magasinet, även den är en liten lokaltidning. Magasinet ges ut fyra gånger om året och tanken med den tidningen är enligt utgivaren att den ska vara som ett feelgood-Magasin som lyfter personer och verksamheter i kommunen där vi bor. Det märkliga är att båda artiklarna råkade komma ut på exakt samma dag. Den ena som nätupplaga (pappersvarianten kommer nästa vecka) och artikeln i Magasinet som enbart ges ut i pappersversion.

Nu är det som sagt ny vecka och nya möjligheter. Fåglarna kvittrar och solen ser ut att vara på väg fram och jag ska alldeles strax bege mig till min arbetsplats. Må väl och ha en fin dag <3

Valborgsfirande i blommigt

Publicerat 1 maj, 2016 av christinakarlsson

Gårdagens högtid firades med pompa och ståt i Stockholm. Vi valde dock att stanna på hemmaplan och fira kungens 70-årsdag med en lugn och fin valborg tillsammans med nära och kära. Fint sällskap, god mat och blommig klänning.

Jag tänker att det är så vackert nu när hela världen håller på att brista ut i blommor och blad? Grönskan breder ut sig alltmer för varje dag och det är så fint med alla svenska flaggor som fladdrar i vinden här i området där vi bor. Dagen har nyss börjat och det är en hel del som står på dagens agenda. Det är mycket som händer nu…

Jag hälsar våren välkommen och njuter av en grön transformation

Publicerat 23 april, 2016 av christinakarlsson

Njuter av en grön dag,

en vårdag,

det är vår dag.

Det känns som om hela världen,

nynnar en vårsång.

Samma sång, varje vår

och jag blir glad!

Jag tänker att bokstaven V i Vår är en symbol för seger.

Victory.

Våren har segrat,

och vintern är ett minne blott.

Solen skiner, ett lätt vårregn faller och hela världen spricker ut i blomster <3

Ett varmt leende spreds i mitt inre när jag fick se hur hela innergården utanför Galleri KVIS var beströdd av hundratals stjärnor och fjärilar. Jag tänker först att någon varit där och dekorerat marken bara för att överraska mig och därefter funderar jag vidare i något mer nyanserade banor (blink) …

Det var vernissage och jag tog mina sedvanliga fotografier till Galleri KVIS fb-sida.

Kunde inte motstå att unna mig lyxen; denna vackra passionsblomma fick byta bostad och följa med mig hem från blomsterbutiken.

Dagen har som sagt varit lyxigt fri. Lördagsfri.

Jag har spatserat,

vandrat omkring

och lyssnat till våren.

Jag har invigt min nya blommiga regnjacka.

Och jag har vandrat genom över en stjärnbeströsslad asfaltsinnergård, bland små lätta pappersfjärilar och hört dem nynna att fjärilsvingar syns på Galleri KVIS.

Trädgårdens blomster blir alltmer gröna

och således alltmer sköna.

Byggnader är spår av liv och livet sätter sina spår när byggnader föds för att leva en tid och därefter smulas i bitar, bara för att det finns en plan om något annat…

Publicerat 22 april, 2016 av christinakarlsson

Jag tar en promenad. Andas frisk luft och njuter av att sommaren är i antågande. Andas in och andas ut. Njuter av promenaden, rörelsen och stegar längs kajen alldeles utanför min arbetsplats. Tänk, att få uppleva ännu en sommar. Det är en lyx att leva.

Solljuset skapar vackra speglingar på vattenytan. Havet är nästan alldeles genomskinligt och blottar livet under ytan; där är grönt av alger, växlighet och andra spår av liv.

Jag tänker att det var synd att ingen erbjöd livbojen till byggnaden som är på väg att rivas. Det var en vacker byggnad, stabil och estetisk; Det finns fortfarande små spår kvar av det vackra, men för varje dag syns alltfler spår och rester av den arkitektur som en gång var.

Jag tycker det är vackert när en stad ger utrymme för såväl historia som framtid, när gamla byggnader står sida vid sida med nya. Snart är Kockums mekaniska verkstad kanske inte ens ett minne blott?

Tänk så coolt om man kunde renoverat byggnaden istället, byggt en balettakademi, inrett ateljéer till konstnärer eller varför inte ett gigantiskt bibliotek med små skrivarverkstäder dit människor kunde komma för att skriva dikter och musik. Öppnat en interaktiv konsthall där besökare ges möjlighet att interagera med konstverken. Varför inte ett öppna ett alldeles eget bild- och konstforskningscentrum. Vi lever ju trots allt i en visuell kultur. Den visuella världens betydelse ökar.

Människor som får vara kreativa mår bra, tar sina egna beslut och jag vill leva i en värld där människor tänker själv. En eftertänksam värld, där man tänker först och talar sen. En värld där man i förväg funderat över konsekvenser av olika handlingar. Allt vi gör påverkar människor i vår omgivning och samhället. Om fler människor säger och gör gott – då blir det så mycket finare att vara en del av världen <3

Det är en ny dag!

Romeo och Julia på den kungliga teatern i Köpenhamn

Publicerat 17 april, 2016 av christinakarlsson

Romeo och Julia som balett är något av det mest passionerade och vackra man kan se på en scen. Min man och jag begav oss till Köpenhamn för att njuta av detta magiska Shakespearedrama, tonsatt av Sergej Prokofjev och koreograferat av John Neumeier.

Jag har läst Romeo och Julia, sett dramat som teater, film och som opera men att se dramat som en balett var en ny upplevelse som visade sig bli av det mest angenäma slaget. För det första så bara älskar jag Prokofjevs tolkning. Musiken är alldeles underbar och i denna kombination med kroppar som rör sig i balettpositioner koreograferade av Neumeier förmedlades mängder av känslor och passion. Helheten fulländades med scenografi och kostym. Att dessutom få njuta av denna konstupplevelse tillsammans med mannen i mitt liv och i en fantastisk vacker arkitektur med anor från 1700- talet fick mig att må så himla bra att det fortfarande känns som om jag befinner mig på ett moln.

Min man och jag var på plats i god tid för att få höra introduktionen före föreställningen och kan ni tänka er att vi blev mäkta överraskade när vi fick höra att Danmarks drottning Margerethe skulle gästa kvällens föreställning. Drottningen fyllde år och ville fira sin kväll med att se baletten eftersom hon fascineras av balett och beundrar koreografen Neumeier.

Drottningens balkong var estetiskt tilltalande, dekorerad med olikfärgade rosor och jag kan föreställa mig att det måste ha doftat alldeles underbart att sitta på en balkong kantad av färska rosor. Ni förstår nog att jag inte kunde låta bli att ta ett fotografi när drottningen och prinsen gjorde sin entré. Alla i publiken reste sig upp för att visa kungligheterna respekt och detta med att resa sig upp varje gång kungligheterna gick in på sin balkong, upprepades efter varje paus. Efter föreställningen som fick stående ovationer fortsatte festligheterna med att alla gäster på teatern sjöng den danska gratulationssången för drottningen. Hennes närvaro blev sannerligen en stämningshöjare. Min man och jag satt ungefär i mitten av salongen och vi hade gott synfält över såväl scenen som drottningens balkong.

Upplevelsen fick mig att känna det som om jag strålade liksom de magnifika kristallkronorna och jag har en stark känsla av att jag under kommande vecka kommer att sväva fram som på moln…

Avslutningsvis önskar jag er alla fina dagar!

Jag regisserar mitt liv och världen jag lever i är en teater

Publicerat 9 april, 2016 av christinakarlsson

Den senaste tiden har varit händelserik. Det händer en hel del på en teater och det finns flera föreställningar jag ännu inte hunnit recensera.

Tycker du någonsin att tiden räcker till? Min tid räcker aldrig till för allt jag vill hinna med. Min tes är att känslan av tid som inte räcker till, den känslan är troligtvis en av våra vanligaste mänskliga egenskaper. Jag hör dagligen hur såväl stora som små uttrycker en upplevelse av tidsbrist. Vi har alla exakt lika många minuter varje dygn. Tiden som fördelas är alltid densamma för oss alla, eller?

Oavsett hur vi väljer att spendera vår tid så har vi alla olika omständigheter att förhålla oss till. Vi är alla våra egna regissörer och vi är alla huvudpersoner i vår egen show. Jag är regissör i mitt liv och du är regissör i ditt liv. Betyder detta att jag har fullständig makt över mitt eget liv? Nej. Jag är naturligtvis beroende av att ta hänsyn till alla de människor som befinner sig på min arena. Hur ska jag annars veta vad som sker på min teater och vilka roller som passar bäst för mina medaktörer? Några blir skådespelare i min teater, andra står för musiken, några är filosoferna som skriver och säger tankvärda citat, somliga vill bara sitta i publiken och tycka till genom att applådera eller bua, lite beroende på vad de tyckte om scenshowen och allt det där. Självklart finns det alltid en eller flera politiker och några sponsorer. Somliga är lätta att placera och andra kan innebära en betydligt större utmaning att finna en lämplig roll. Ibland måste man rentav uppfinna nya roller och allt som oftast sker det oväntade händelser och då får man hantera det på bästa möjliga sätt utifrån de förutsättningar man har på sin teater. En regissör tvingar inte på någon en roll. En roll är något medspelarna själv skapar och det är en av anledningarna till varför livet som regissör kan vara komplicerat. Det finns så många roller som krävs för att en föreställning ska komma till sin rätta och ibland är det många som vill ha en huvudroll och tolkningar på hur en huvudrollsinnehavare ska agera är olika. Alla ska samsas och alla har fullt upp med sitt, ingen tycker att tiden räcker till men nya föreställningar måste sättas upp om och om igen…

Jag delar med mig av en hel del erfarenheter i min roll som regissör, men det är bara min innersta krets som får följa med in i min loge. När det finns ett publikt öga som betraktar våra offentliga jag kan det vara av särskild vikt att balansera vad som är privat och vad som är publikt. Detta med att skilja på vad som är privat och publikt är av särskild vikt i vår allas tillgängliga cyberrymd och jag tänker att det är av största betydelse att ta sig tid och reflektera. Ibland känns det som om allt handlar om tid men med handen på hjärtat kan jag snart konstatera; Tiden är abstrakt, och på samma gång en konkret mätfunktion av dygnen som passerar. Det som egentligen är betydelsefullt är det liv vi lever här och nu. Och vi lever bara en gång, och den gången är nu! Just nu har vi all tid i världen!

Helgen är särskilt välkommen och våren är på gång!

Må Väl och Lev i Fred!

Christina Karlsson

Håller vi på att förvandlas till slavar under klickokratins styre?

Publicerat 6 april, 2016 av christinakarlsson

Hur källkritisk är du egentligen? Hur källkritisk orkar du vara i ett samhälle där allt handlar om att få flest likes och vänner i cyberspace. Hur seriösa kan vi vara i ett rum där majoriteten fastnar i ett klickbeteende som handlar om att ta selfies, filma varandra och kolla in oseriösa klipp där folk gör bort sig själva eller någon annan? Hur seriöst är det att kolla in skvallerstatusar, göra sig lustig genom att förvränga bilder av kända personer och ännu värre ödsla tid på att lajka sådant som inte gynnar någon som helst utveckling? Hur seriöst är det att spy galla över människor som inte har likartade politiska åsikter som dig själv? Hur seriöst är det att medvetet förvränga fakta enbart för att jaga läsare som klickar och lajkar sig till okunskap och glömska? Hur seriöst är det att välja skygglappar i en värld som är i allt större behov av utveckling och utbildning? Jag kan inte låta bli att undra?

Den digitala utvecklingen är både revolutionerande, fantastisk och oumbärlig på många vis; under förutsättningen att vi använder tekniken med omsorg på ett sätt som gynnar oss själva och därmed våra medmänniskor. När internet håller på att förvandlas till en värld där det är lättare att hitta icke trovärdiga källor, pga av att dessa fått fler klick, likes eller bara blivit upp över öronen sponsrade; då är vi ute på hal is. När nyhetsmedier måste rikta sina artiklar efter vad som klickas mest och ge avkall på objektivitet; då är vi ute på hal is. Jag ser dagligen olika vyer av klickokratiska landskap, några är under kontroll och andra har löpt amok och förslavat människan bakom en skärm.

Vem vet? Någon kanske anser att mina åsikter tyder på att jag är en dinosaurie med 1900-talsanor; en dinosaurie som mässar om kunskap och utveckling när det i själva verket är så mycket roligare att klicka underhållning. Varför ska vi vara källkritiska, läsa böcker och tänka själva när andra gör det så mycket bättre? Kanske framstår jag rent av som komisk när jag mässar om att kunskap är makt. Kanske låter det alldeles otroligt att kunskap bidrar till att människor kan ta makten över sina liv. Makten att påverka sina egna liv, makten att påverka sin egen framtid och därmed makten att göra världen till en lite en mer behaglig och trivsam plats för oss alla. Det kan vara en konst att knäcka koden till kunskap och det kan vara en knagglig väg att vandra, men inget klick kan mäta sig med det äventyr som väntar på kunskapens väg framåt… <3

Jag skulle inte drömma om att uppmana dig som läsare till att i fortsättningen välja dina klick med större omsorg. Jag skulle inte drömma om att be dig att prioritera hur just du ska spendera timmarna och minuterna under dagarna som går. Ditt liv är ditt och mitt liv är mitt, men jag kan välja hur jag granskar de källor jag tar del av, jag kan välja att spendera mina klick med omsorg och jag kan välja hur jag fördelar de få minuter som mina dagar består av…

Syftet med detta inlägg var från börja att diskutera nyord och begreppet klickokrati som ni finner på språkrådets lista för svenska nyord. Jag kan helt utan tvivel konstatera att vi lever i en värld där klickokratin är högst påtaglig; en värld där journalistik och politik styrs av klickokrati till den grad att språkrådet beskriver begreppet som ett nyord. Men vem är jag då att påstå detta? Är min blogg en trovärdig källa? Och varför länkar jag som nyss var så kritisk till klick; varför länkar jag med två klick i detta inlägg, ett klick till nyord och ett klick till Språkrådet eller närmare bestämt Institutet för språk- och folkminnen?

Skriv gärna och berätta vad du tänker om samhällsfenomenet klickokrati.

Må Väl och ha en fortsatt fin vecka!

om konsten att softa och bara vara där jag är…

Publicerat 3 april, 2016 av christinakarlsson

Närhelst jag finner något intressant har jag en förmåga att engagera mig lite mer än nödvändigt, bara för att jag vill. Man behöver knappast vara rymdforskare för att konstatera att det kan bli för mycket av det goda och det är då jag lyssnar in kroppens signaler, tar en time out och drar iväg till skogs. Tar en promenad och stänger av sådant brus som går att stängas av, för även om jag för det mesta går igång på en hel del brus så har livet lärt mig när det är dags för återhämtning.

Helgen har ägnats åt viss återhämtning trots att jag egentligen har massor av inlägg att skriva. Tittar in på era bloggar så snart jag är i fas med livets ekorrhjul.

Idag blev det en promenad i Torups slottspark bland alla dessa vackra blomster. För första gången detta år infann sig känslan av att det äntligen är vår!

Må väl och ha en fin dag!

Om att hålla konsten högt och bära den tätt intill…

Publicerat 30 mars, 2016 av christinakarlsson

Påsken har passerat tillsammans med årets konstrunda och jag tänker att jag lever min dröm i konstens tecken oavsett om det är vardag eller helg. Påskens lediga dagar har för mig varit fulltecknade av aktiviteter i konstens tecken. Många besökare från både när och fjärran har besökt mig på Galleri KVIS i Svedala och det har uppstått en hel del intressanta reflektioner och diskussioner.

Nu är jag tillbaka i vardagen och precis som jag brukar skriva så uppskattar jag min vardag. Igår sken solen och jag hade tid att ta en lunchpromenad. Hela staden glittrade så vackert där under solens strålar att jag inte kunde låta bli att ta några fotografier med min mobilkamera. Idag ser jag särskilt fram emot kvällen som å arbetets vägnar kommer att tillbringas på Malmö Opera där vi ska kolla in den spektakulära, magnifika musikalen Billy Elliot!

Må Väl och Njut av Livet!

En lekfull påskhelg i konstens tecken…

Publicerat 27 mars, 2016 av christinakarlsson

Det är så roligt att vara på galleriet och lyssna till alla reaktioner på det som visas upp; prata med besökare och speciellt är att få höra vad människor tänker om just mina bilder. Flera av de alster som visas på galleriet har fått följa med hem till nya ägare och idag reserverades en av mina ugglor.

Nog för att jag tillbringat den mesta av tiden de här dagarna på galleriet, men det finns tid för mera. Igårkväll förgylldes kvällen med ett finfint påskaftonsfirande tillsammans med de personer som betyder mest av allt i mitt liv, tillsammans med nära och kära <3

Och idag blev det en kort promenad bort till graffitiväggen som överraskade med nya målningar i påskens tecken och då kan jag såklart inte låta bli att undra vem eller vilka graffitikonstnärerna är?

Imorgon är det annandagpåsk, Galleri KVIS håller öppet klockan 11.00 -17.00 och för mig är det en självklarhet att jag ska vara där <3

Må Väl och ha en fortsatt fin påskhelg!

Här står jag och ugglar i konstens tecken…

Publicerat 26 mars, 2016 av christinakarlsson

Vernissagedagen blev hur fin som helst och det var massor av nya besökare som hittade till Galleri KVIS. Ni som känner mig vet att jag är fascinerad av ugglor och det går inte att ta miste på i denna utställningen där temat i mina fotografier går i ugglans tecken. Jag kommer att tillbringa ännu en dag i konstens tecken. En heldag på Galleri KVIS och därefter kommer kvällen att avrundas med påskaftonsfirande med familjen så nu måste jag sätta fart med allt som ska hinnas med. Dagens första uppdrag väntar, dvs efter det att jag duschat och druckit mitt obligatoriska kaffe då är det dags att förbereda påskmiddagen med att färga ägg och pynta påskris 🙂

Må väl och ha en god och fin fortsatt påskhelg!

Det är konst, solsken och några droppar regn…

Publicerat 25 mars, 2016 av christinakarlsson

Tiden springer i ett rasande tempo och jag ställer ut mina fotografier på Galleri KVIS under påskhelgen. Denna gången är det ugglan som agerar tema för min del av utställningen. Vi är åtta konstnärer som delar på utställningsutrymmet i galleriet.

Jag har ägnat dagarna åt att rama in, signera, planera och hänga tavlor… Idag är det vernissage och jag kommer att vara på plats på galleriet under hela påskhelgen. Galleriet håller öppet fredag, lördag, söndag och måndag klockan 11.00 – 17.00 och alla som är nyfikna på mina fotografier är naturligtvis välkomna!

Galleri KVIS samarbetar med Öppna Sinnen och finns därför med på Öppna Sinnens karta över påskutställningar.

Och nu är det dessutom påskfint vid vår entrédörr där jag planterat penséer, påskliljor och ranunkel.

Hoppas att ni alla får en riktigt Glad och Fin Påskhelg!

Lever min dröm i konstens tecken

Om min vardag, konst, lyrik och kultur.

Kategoriarkiv: Vardag