Nog är dagarna fina. Strålande, Tindrande och Vackra på en och samma gång. Jag ser en Förgätmigej. Vardagen Är och jag Tycker så Himla Mycket om att det finns en vardag. Varje Dag är en VarDag…. och vad vore dagen om den inte passerade dagligen?
Jag Njuter av Stunderna som passerar. Jag kommer hem när solen skiner. Lyser. Strålar. Du är Ljuset och jag är Ljuset. Vi Skiner ikapp. Det är sensommar… vi drömmer om solsken men förnimmer en doft av Höst.
* Ser Snöflinga *
Smälta
…bli Vår
Sommar *
Det är skolstartsvecka och det ska bli så himla spännande att träffa alla elever! Det fina med att vara lärare är just det att man träffar så många olika personligheter.
Många elever finns i mina tankar denna vecka… Alla ni som precis som jag nu vandrat vidare till ny skola, nya klasser…. och ny musik. Vilken resa vi gjorde tillsammans!
Veckan är sprängfylld av allt och mycket mera, så jag hoppas att ni som brukar kommentera har överseende med att jag inte hinner med så många bloggpromenader… Jag måste ju sova en liten stund ibland också…
Pepp och hurra! Idag är det en ny dag! Med förväntan och energi…Nu kör vi! Framåt….
Vi har varit på en helt fantastisk bröllopsfest och vilken entré brudparet gjorde. De kom körandes till festen på brudgummens gamla moppe. Nyvigda, glada och kära. De var så himla fina och jag gillade Annas personliga stil med blå ballerinakjol och gräddvit top.
Och vilken fest! Vi var 120 gäster! och de flesta av oss dansade långt in till sena nattetimma…. Det blev tom lite liveunderhållning när Oscar och hans syskon bjöd upp brudgummen att lira trummor. Utgångspunkten var att bröderna hade spånat kring vilken låt Christian skulle skriva om han skulle författa en låt till sin Anna… och det blev Per Gessles, Tycker om när du tar på mig.
Den här festen var sannerligen ett uppfriskande inslag i vardagen och det var så himla roligt att få vara med och fira deras dag!
Semestern är slut…och jag kommer hem sent.
Varvar ner.
Njuter fredag.
Dricker varm choklad,
med ingefära och rosenblad.
Jag köper rosor till mig själv.
Vilken vecka!
Jag packade väskan för att resa till olika platser,
hit och dit
fram och tillbaka
mellan arbete, hem, galleri och andra platser
och, Till huvudstaden
och det var möten , planeringar, föreläsningar
och happenings på en och samma gång…
och det är intensivt men fantastiskt utvecklande,
och roligt på samma gång.
Jag kommer hem,
buffrar helg,
håller fredag,
och
önskar eder alla ett alldeles underbart veckoslut <3
Vi besökte The Cambridge Shakespeare Festival. I år valde vi att inleda resan med att se en komedi och dagen efter vägde vi upp det roliga med en tragedi. Det som gör Cambridges Shakespeare Festival speciellt är att teaterpjäserna spelas utomhus i de olika collegeträdgårdarna. Collegeparkerna är makalöst vackra.
Cambridge är ganska litet och det fina är att man har lagom promenadavstånd oavsett vart man ska bege sig inom stadens gränser. Floden Cam är synlig på flera ställen och det finns massor av små broar som leder över till andra sidan. På vägen till Kings College där The Merry Wives of Windsor visades passerade vi de här vackra vyerna….
Med åren sägs det att man blir vis och vi har lärt oss att komma dit i god tid så vi lyckas få de bästa platserna på första raden. Placeringen är fri. Om man vill kan man ta med en filt och sitta på gräset framför stolarna. Människor i alla åldrar kommer dit, och det är en tradition att ta med sig god dryck, en matbit och duka fram en god buffé före föreställningen och/eller under pausen.
Föreställningarna brukar börja vid halvåtta-tiden och när man kommer dit är sommarkvällen ljus. Under pjäsens gång går solen ner, mörkret omsluter platsen som belyses av en eller två spottar. Ljussättningen, skådespeleriet och dofter av alla blomster i parken gör att stämningen blir alldeles magisk. Aftonen blir en förtrollande upplevelse och det känns som om man själv blir en del av föreställningen bara genom att vara där. Nu får man ju inte fotografera under föreställningen men bilden ovan är som ni ser tagen i slutet av föreställningen, när skådespelarna tackar för applåderna… och vi just sett komedin De muntra fruarna i Windsor.
Fredagskväll tillbringade vi i St Johns College Garden där vi såg Romeo och Julia, och den föreställningen blev min favorit denna sommaren. Jag tröttnar inte på Romeo och Julia, trots att jag sett olika uppsättningar och läst dramat flera gånger… Jag hoppades hela tiden att slutet skulle vara ändrat och att kärleksparet skulle få leva lyckliga i alla sina dagar, men sådan lycka är tragiskt nog inte för detta unga/historiska kärlekspar. Varje gång slutar föreställningen med döden för de båda.
Lyckligtvis är det ett skådespel och även om Romeo och Julia dör så är de inte mer döda än att de kan resa sig upp och tacka för applåderna. Slutet nått och allt är gott!
När jag parkerat bilen och promenerar till min nya arbetsplats går jag förbi den solvarma kajkanten där fiskmåsarna brukar sitta och spana ut över havet. Jag tycker om förnimmelsen av vågornas brus och doften av hav. Jag tycker om att se fiskmåsarna flyga fritt i skyn… Jag tycker helt enkelt om att platsen är förlagd ett stenkast från city och alldeles nära havet ändå.
Vilken vecka! Den har varit intensiv med otroligt många nya intryck. Det mesta har varit positivt och veckan har bjudit på allehanda överraskningar bestående av allt från tårta med dans till föreläsningar och givande samtal med engagerade kollegor. Veckan har verkligen blomstrat och med blommor kommer man både långt och en bra bit på vägen framåt…
Många händelser är i omlopp. Vår son flyttar från Lund till Karlskrona och vi har burit möbler och massor av lådor med böcker, teknikprylar och gitarrer.
Sonens nya lägenhet visade sig vara hur fin som helst med ett fint läge i skärgården, där finns badplats, beachvolley, minigolf och en fantastiskt vacker natur alldeles intill husknuten. Goda förutsättningar för studier och trivsamma filosofiska fikastunder nära havet…. och jag ser redan fram emot att snart åka dit igen för att kolla in hur han har det och hur lägenheten ser ut när allt stoff kommit iordning och på plats.
Idag är det en ny dag, med nytt schema. Söndag och dagen efter flyttning, trött och lite sliten men pigg ändå… Solen har redan börjat skina och det ser ut att bli en strålande dag! <3
Orkidéerna poserar för fotografering. I bakgrunden syns en del av vår trädgård, äppelträdet, planket som vi snickrade i våras och litet av rabatten framför planket…
Det fina med orkidéer är att de blommar länge…. och att se en blomma blomstra, är som att se ett leende. Man blir glad…
Varje blomma är unik med sina färger, former och små detaljer…
En rosa dröm…
Jag öppnar resväskan som sjunger flärd. Jag känner en doft av rosor och hör fåglarna kvittra. Ut flyger en trollslända, en uggla och upp växer en berså av rosor…. Och det är nu jag packar upp de flärdfulla fynd jag köpt med mig hem från Cambridge.
Visst är min nya plånbok söt… precis min stil och alldeles perfekt. Vacker både på utsidan och insidan – precis som min nya fina höstkappa. Blå med vita prickar och turkosfärgade rosenknappar. Turkosfärgat foder, som bryts av en virkad liten gräddfärgad spetsbård och fåglar som flyger fritt bland alla blomster.
Jag packar upp en virkad blå klänning, en kofta med vackert spetsmönster i ryggen och en svart/vit långtröja som värmer när det blåser kallt.
Min semester är slut. Imorgon är det första dagen på min nya arbetsplats; jag är fylld av förväntan, det ska bli så spännande med alla nya intryck och jag tror minsann att jag beger mig dit i en prickig kappa. Det kan vara så att en och annan fjäril ger sig tillkänna… men jag tycker om fjärilar så det är lugnt…
Önskar er alla en fortsatt fin söndag och kommande vecka <3
Dagarna hemifrån har varit underbara, men att vara hemma är bäst ändå. Känslan i att komma hem till sitt eget lilla bo och allt fint som finns här hemma i vardagen är ändå bäst…. Vi kom hem mitt i natten och idag ska jag packa upp, förbereda mig inför morgondagen och njuta av en fungerande internetuppkoppling.
Dricka riktigt kaffe! … poetiskt svart kaffe med rosenblad, lavendel och ljus…
Jag har observerat att det märkligt nog inte finns någon kommentarsfunktion i föregående inlägg. Vart den tagit vägen har jag ingen aning om, och det verkar inte gå att åtgärda på något smidigt sätt så här i efterhand. Men det har troligtvis med att göra att internetuppkopplingen krånglade, lekte snigel och kurragömma och jag kände mig inte pepp på att spendera tid med den typen av problemlösning när jag var på semester; jag visste att jag snart skulle vara med fungerande nätverk igen. Någon som råkat ut för detta, att den lilla rutan för kommentarer bara försvunnit sådär?
Nåja, nu ska jag bloggpromenera, dricka upp mitt kaffe…. och njuta av att vara hemma igen. Kram
När ni läste inlägget från Öland igår hade jag och min make redan landat och installerat oss i Cambridge. Min man reser ofta hit med anledning av sitt arbete och eftersom jag har semester passade det utmärkt för mig att följa med nu när det är Shakespearefestival. Maken åker till arbetet och jag spenderar dagarna i den här fantastiska staden med historiska anor…
Vädret här ungefär som hemma… omväxlande mulet, soligt, regnigt och mestadels kallt… men det hindrar inte mig från att njuta av omgivningarna. Jag vandrar omkring och beundrar den engelska arkitekturen. I bild syns Emmanuel College som dessutom har en alldeles underbar trädgård med väldoftande rosor…
Många av collegen har egna små kapell och här inne beundrade jag särskilt det schackrutiga marmorgolvet. Det svartvita golvet och kontrasten med de röda sammetsdynorna, den röda altarduken i kombination med det mörkbruna träslaget i inredningen ger det hela en mäktig känsla. Strukaturen i det antikvita taket och antikvita paneler. Tjusigt!
Promenaden gick vidare till The Fitzwilliam Museum och de pampiga lejonen som vaktar sidotrapporna till entrén.
Jag blir så upprymd av att titta på konst, det är som om kroppen får en kick av lyckorus via ögat. Bildspråket triggar igång energi, tankar och kreativitet…
..och här var tanken att inlägget skulle fortsätta men där jag befinner mig leker internet snigel, så nu är det bäst att publicera innan uppkopplingen bryts för femte gången…
Handväskan är packad med ord och idag är planen att gå dit näsan pekar, finna en trivsam gräsplätt eller bänk och sätta mig ner och läsa. <3
………………………………….
Tillägg: Av någon märklig anledning fungerar inte kommentarsfunktionen i just detta inlägg.
Bergstigen är både spännande och vacker. På södra Öland där Södra Möckleby möter Degerhamn finner man denna kulturminnes och naturstig.
Fjäril vingad syns inte enbart på Haga, utan även längs Bergstigen… och här ser vi en Kålfjäril som ingår i familjen Vitfjärilar.
På området finns ett gammalt stenbrott som man tidigare hämtat alunskiffer från. Stora områden i början av stigen vimlar av sådana här skimrande vackra stenar och bergsväggar. På några ställen har det bildats sådana här gröna små rum man kan gå in i. Tänk bara att sätta upp en teaterpjäs eller ha diktläsning på en sådan plats… det skulle vara magiskt!
En del av vandringsleden heter Linnéstigen,. Där kan man vandra i Linnés fotspår och närstudera den rikliga floran och fundera över hur människor i alla tider fascinerats av naturens egen estetik.
Man passerar resterna av någon form av gammal kalkugn…
och en grotta… utanför finns en skylt som upplyser en om att ingång sker på egen risk. 
När vi var här hade det just regnat så ingången till grottan var marktäckt av vatten och eftersom vi inte hade lust att halka omkring bland allt vatten nöjde oss med att kika in genom öppningen.
Den regnade till och från under dagen, och myggen härjade som galningar och bet varhelst de kom åt – därav min praktiska klädsel…
Det finns en hel del att titta på och upptäcka längs Bergstigen, så den här vandringsleden är jag inte klar med….jag vill gå den fler gånger och nästa gång ska solen skina och myggen vara ett minne blott.
Jag leker med lager på lager av bilder och färg… Idag får ni tolka fritt. Beskriva vad ni ser eller vilka tankar som kommer när ni betraktar bilden ovan. Kanske en dikt, några tankar eller bara ett enstaka ord?
<3
Öland kan vara ett paradis för den som gillar att promenera i naturen. Där finns massor av fina vandringsleder och det är sannerligen ett äventyr att gå på upptäcktsfärd längs dessa stråk. Alvarslandskapet är kargt, stenigt och torrt men det tycks inte vara något hinder för det anpassningsbara djur- och växtlivet. Här får ni se några fotografier av sådant vi såg när vi gick Göslunda vandringsled.
Där fick jag syn på de här fantastiska fjärilarna med svarta vingar och röda prickar. Efter lite googlande kom jag fram till att de troligtvis heter något i stil med Bastardvärmare (vilket jag tycker låter som ett märkligt namn på en fjäril), på latin heter de Zygaena viciae… Jag kan inte minnas att jag sett den här typen av fjäril tidigare, men min dotter hade sett sådana i trädgården på förskolan där hon arbetar.
Ser ni så fint den här fjärilen smälter in i sin omgivning? Vingarnas mönster påminner om mönstret som finns på stenhällen. Jag såg massor av fjärilar i olika färger men det var klurigt att fånga dem på bild, antingen satt de med hopfällda vingar eller så flög de runt i full fart och hann ut ur bildfältet innan kameran hann dokumentera…Tror minsann att jag måste träna mer på detta med att fånga snabbtflygande djur på bild.
Att fånga mig på bild är nog betydligt lättare. Jag står oftast stadigt, med båda fötterna på jorden.
Här kommer min dotter och son vandrades på Alvaret och nätet på samma gång. Multitasking på hög nivå pågår och jag imponeras av deras förmåga att hålla koll på omgivningarna IRL, samtidigt som de läser nyheter, mäter gångsträcka och socialiserar via mobilerna. Själv tillhör jag den lite långsammare sorten som föredrar att fokusera på en sak i taget.
De finns så många vackra växter. Kolla bara in hur vackert de här tistlarna lyser upp likt små Alvarsrosor i det karga landskapet.
Jag har ingen aning om vad de här heter men nog är de fina…gyllengula små solar och stjärnliknande dunbolster.
Små lilafärgade blomster och en fjäril…
Det är fascinerande att det finns så många olika arter. De här ser ut att vara strävsamma, de sträcker på sig som om de försöker att se vad som finns bortom horisonten….
De här buskarna har jag sett på håll många gånger, och nu när jag kom nära insåg jag att det växer små gröna och mörkblå bär på dem. Det är enbärsbuskar.
Det känns gott att dra på sig vandringsskor, ta med kameran och ge sig ut och upptäcka den svenska naturen. Den förvildade naturen….att bara vandra…känna friheten. Flyga fritt och känna sig ”Fri som en fågel i det blå”….
Vi är hemma igen efter att ha tillbringat några dagar i denna lilla stuga på södra Öland. Stugan tillhör svärfar som vuxit upp på Öland, men de senaste somrarna har det av särskilda skäl fallit på min make och hans systrar att ta hand om det här lilla släkttorpet. 
Det finns en hel del historik i ett sådant gammalt hus med tanke på att det byggdes i mitten av 1800 talet. Stugan ligger vackert belägen på en liten höjd med utsikt över en liten skogsremsa, fågelsjön och havet som vätter in över Kalmarsund. Åren har dock satt sina spår och det där lilla torpet skulle må bra av en varsam upprustning. Det finns många frågor kring detta lilla torp… Det finns till och med en sådan där gammeldags spis som man eldar med ved i. Tråkigt nog går den inte använda eftersom en ovarsam upprustning för många år sedan innebar att skorstenen fylldes igen pga att den var otjänlig. Den gamla spisen finns kvar och fungerar numera som en avlastningsyta bredvid den elektriska spisen och varje gång vi är i stugan säger vi att det skulle vara spännande att någon gång pröva att laga mat i den där gamla vedeldade spisen. Möjligheten finns kvar….om man beredd att investera i en omfattande renovering? Första prio lär isåfall bli ett nytt tak…
Det fina med stugan är att den ligger på 5 minuters promenadavstånd från havet där solnedgången bjuder på nya skådespel varje kväll.
…. Dagarna på Öland har varit fina men det känns skönt att vara hemma igen. Dagen kommer att ägnas åt att packa upp, tvätta, bloggpromenera, gå igenom resans bildskörd och uträtta några ärenden….
