Bästa botemedlet mot morgontrötthet är att stiga upp tidigt…

140827

Jag stiger oftast upp kl 4.00 på morgonen. Inte därför att jag är hutlöst morgonpigg utan snarare därför att jag är morgontrött och hatar stress…om jag skulle stressa till jobbet och kanske inte hinna äta frukost – då skulle jag troligtvis krevera under dagen.

När jag stiger upp tidigt hinner jag ta ett uppiggande bad i lugn och ro. Jag hinner lyssna på musik, koka ägg, göra iordning en god frukost, ögna igenom tidningen och dricka mängder av kaffe. Jag hinner känna in dagens låt, lyssna på musik och plocka in en blomma från trädgården. En liten blomma på kaffekoppsfatet, musik, levande ljus och den där lugna sköna stunden på morgonen gör att jag kan hålla kvar den där  känslan av lugn länge…

140827_2

Hösten ger sig tillkänna och när jag stiger upp klockan fyra är det bäckmörkt ute men två timmar senare har solen vaknat, det är ljust och jag ska alldeles strax bege mig…

140827_1

Om ni vill så får ni gärna gissa vilken del av tidningen jag läser noggrannast 😉 Fotografierna ger en ledtråd…

Och med detta lilla inlägg vill jag önska alla en lugn och skön dag som berikar livet!

 

Konsten att leka med orden. Orden som blir till en bild som blir till en konst och ett fotografi någonstans i cyberspace offentliga rum

 

140825_7

LYCKA är litteraTUREN… orden, språket och alla de där Fina små formuleringarna som dröjer sig kvar i sinnet. KONSTEN. Kulturen… och alla de goda ting – som så gärna vill vara tre *** oavsett.

Jag bläddrar i Shakespeares samlade verk. En respektingivande samling på över 2500 sidor. Tänker att det finns en magi … i att kunna skriva en sådan samling under ett liv. Ett liv och gigantiskt många ord. Ord vi förvandlat till finkultur. Ord som tillhör vår litterära kanon, bara därför att… De kan kännas igen som en konstfull smekning av hjärtats förnuft, som ett uppvaknande, igenkännande och skapa fler frågetecken än svar…nyfikenhet och Ord som dröjer sig kvar i hjärnans hjärta.

140825

”Ur led är tiden, och ve att vara den som är född att ställa allt tillrätta igen”… Visst låter det fascinerade på svenska.. och visst låter engelskan vacker. Tänk att en sådan sak som tiden kan vara ”out of joint”. Vet inte varför men jag tycker att det låter så coolt… ”The time is out of joint: O, cursèd spite That ever I was born to set it right!” (ur Hamlet)

En författare, en upphovsman och upprepat så många gånger att dess viskningar kan väcka oss mitt i natten…

140825_1

Bläddrar förbi dramatiken, stannar upp lite här och där och fascineras av tidlösheten i texter som är författade på 1500-talet. Vi människor tror att vi förändras men bilderna orden skapar bevisar att vi har samma tankar och samma problem som alla andra människor genom historien. Formen och musiken har förändrats litegrann…men innehållet tycks vara detsamma. Politiken och riktlinjerna har styrts upp något, men frågorna som berör är desamma….idag som då. Och TIDEN tycks alltid ha varit central i alla människors liv, det verkar som om det inte går att leva utan att förhålla sig till tiden – på ett eller annat sätt.

140825_44 Från orden till konstmuseet. Bilderna. Berättelserna som gömmer sig i konstverken. Bildspråket som förmedlar en bild av någons idé om verkligheten eller fantasin. Bilder vi ser och tolkar. Anammar omedvetet och medvetet.

Det är en konst att Se texterna i bilderna och bilderna i texterna. Sambanden…intertexten. Bildspråket som berör, det Vackra  – sådant som framställs under estetiska processer.

140825_2

 

Lyssnar på Ray of light

140820_2 Hon reser fortare än ljusets hastighet. Hon har sin egen lilla himmel…leker med tiden, lever med musiken, bilderna och fasineras av människor, tid och kunskap…

Hoppas att ni alla har det bra därute… läser era kommentarer och ler, Ni skriver så fint och jag lovar att svara på dem så snart tiden går lite långsammare…. Kram

” Faster than the speeding light she’s flying
Trying to remember where it all began
She’s got herself a little piece of heaven
Waiting for the time when Earth shall be as one

Quicker than a ray of light
Quicker than a ray of light
Quicker than a ray of light

And I feel
Quicker than a ray of light
Then gone for
Someone else shall be there
Through the endless years

She’s got herself a universe
She’s got herself a universe
She’s got herself a universe…..” (Madonnas Ray of light)

140820_3

Om att samla ihop sig själv efter en semester – öppna nya mappar och sortera in bilder i olika kategorier

140816_5

Jag har arbetat i en vecka och plötsligt känns semestern väldigt avlägsen…det känns lite som att brutalt väckas mitt i en behaglig dröm och inse att det hade varit gott att sova en stund till.

Samtidigt kan jag bekräfta att jag trots allt känner mig pepp på att prestera och utveckla både innehåll och kvalitet i undervisningen för detta nya läsår. Jag har visioner och mål i sikte, men en del av det där tar sin lilla tid i anspråk för att genomföra.

Veckan som gått har varit späckad av innehåll bestående av allt från HLR-kurs (hjärt- och lungräddning), planeringsmöte, skriva pedagogiska planeringar, möblera bildsal – till planering av konstarrangemang för höstens kulturnatt på orten där jag bor…. och en hel del annat sådant som ingår i livets potpurri.

Idag står det inspirationsföreläsning på schemat och det känns som en bra start på veckan…  en helt vanlig men ändå en ovanlig måndag.

Önskar er alla en fin och givande vecka…

då kommer alla känslorna på en och samma gång…

140816Tid för lördag och allt fint som hör en lördag till….städa, fika, prata, planera, umgås med familjen, heja på mannen i drakbåtstävling på Malmöfestival….åka hem. Filma, fotografera och dansa. Fundera…

Leka med några fotografier, en dator och  skapa en alldeles egen bildpotpourri. En dans, en digital lek med en underton av allvar. Lite musik och många tankar….

– Tänk om jag kunde måla mig en båt…. och segla tills det blir vår. Segla till det blir Sommar. Tänk om jag kunde segla till Paris och ta en promenad genom stan… besöka operahuset och ta en tur till orangeriet vid Louvren och Se, jag menar njuta av Monets näckrosmålningar om och om igen … snart är jag där…

 

och, Tack för alla era fina kommentarer i de senaste inläggen. Jag läser och ler. Ser, och tänker… att ni skriver så fina ord. Och sen är jag förstås nyfiken på alla er som tittar in och läser utan att kommentera, I statistiken ser jag att ni är många och det känns ganska stort.

Hoppas att ni har en fin helg! Önskar er alla en underbar helg!

 

Näckrosdippa… finns det en så finns det flera

140802_3

Vatten

Mörker

Dy…

Frö

Solljus

frö

spira

där under ytan

i mörker

finns Liv

som gror, växer, söker sig uppåt… mot ljuset

blir till

ensam knopp

söker sig opp, mot ljuset

spirar, blomstrar, gror… slår ut

I blom

BLOMSTRAR… ledsnar, vissnar

vissnad

drunknad – omsluten av mörker

Känsla…

Treva, Söka

gripa – känna Frö

Spira, växa

styrka

vara

BLI till styrka

näckrosknopp

blomstra

Blomma

Se

styrka, växa, gro

– finns det en, finns det flera

….ensamma näckrosor i Näckroshav

140802_1

– finns det en, finns det flera

….ensamma näckrosor i Näckroshav

Se

styrka, växa, gro

simma

söka

bli en knopp

i ett näckroshav

-finns det en, finns det flera

ensamma näckrosor i NäckrosHav…

….finns det en, finns det flera

CKC

en kort sommardans i trädgården…

140810

Min sista sommarsemesterdag. Maken och jag svidade om till finstass för att gå på ett fantastiskt fint barndop… Jag känner redan att min nya Laura Ashleyklänning kommer att bli säsongens favorit.

Och nu är det måndagmorgon. Jag drömmer om mer semester…

men måste alldeles strax stiga upp och packa väskan, samla ihop min grejer och framförallt mig själv….hur nu det ska gå till. Det känns litegrann som om jag är utspridd lite här och var i huset och jag tror bestämt att det är bäst att hela jag är samlad för att ta tag i denna första arbetsdag… Tror att jag börjar med lite musik, letar upp några kläder och mängder av kaffe…  vet aldrig riktigt i förväg vilken låt det blir men just nu lutar det åt Whitesnake och ”Here I go again…”

På återseende…

Jag tittar på bilderna, ler och läser den fina texten om, Fitz and Will the Cambridge Cats…

140809_3Det är något visst med berättelser för barn, sagor och barnböcker! Jag kunde helt enkelt inte motstå den här barnboken som handlar om de två katterna Fitz och Will. I boken kan man läsa att katterna bor vid lejonskulpturerna på The Fitzwilliams, konstmuseet i Cambridge.

Illustrationerna är alldeles underbara! Glada och ”pastelliga. Och sedan är det förstås rysligt coolt med en sagobok som handlar om ett konstmuseum… därför kunde jag inte låta bli att köpa med mig ett exemplar av boken hem…

140809_4

Författaren heter Laura Robson Brown, illustratören Jia Han och Katherine Mann är den som kommit med idén.

140809_2

Ja, tänk vad barnböcker kan inspirera en att göra. Varje gång jag besöker museet i fortsättningen så måste jag ju bara kolla in området kring lejonstatyerna. Om jag har tur så kanske de där små tecknade katterna syns till….;)

140804_22

 

ibland finns det en lycka i att bara strosa runt utan vare sig mening eller mål….

140804_1

Ibland finns det en lycka i att bara strosa runt utan vare sig mening eller mål…. att bara vakna upp på morgonen och dra på sig promenadskor och vandra iväg och bara gå dit fötterna bär. När jag är i Cambridge hamnar jag oftast på The Fitzwilliam Museum. Jag går dit för att kolla in konsten, arkitekturen och speciellt för att hälsa på Monet och Renoirmålningar som hänger där på andra våningen.

Denna gången hade jag också turen att gå rakt in i den finaste sommarrea man kan tänka sig, på Laura Ashley som jag är så himla förtjust i. Fyndade kappan som jag har på mig på bilden och jag är så nöjd med den här kappan att jag inte kunde låta bli att inviga den trots att det egentligen är för varmt… men vad gör man inte för konsten att bära en kappa…

Rent fysisk är jag hemma igen men på något sätt kan jag inte slå mig till ro och samla ihop mig själv. Plikten har börjat pocka på och på söndag är det min sista semesterdag…och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Visst ser jag fram emot hösten och allt det där. Jag tycker så mycket om mitt arbete, det innehåller många solglimtar och mycket fint….ett viktigt uppdrag.

Men jag behöver mer semester! Och ännu mera semester. Känner mig inte alls i form för att avbryta något som är så skönt och behagligt. Semestern har ju nyss börjat och jag har fler målningar att färglägga, fler böcker att skriva och mer lyrik som vill dansa…fler klänningar att sy, rum att inreda och framförallt fler människor jag vill hinna träffa… fler promenader utan mål och mening och fler timmars vila och soft sömn…utan att väckarklockan skriker gäla ord i mina öron…. så för tillfället får jag ingen ro utan känner mig mest dyster över att semestern är slut…

140807_1

Ta makten över ditt liv och Se att det finns ljus även i det mörkaste mörker

För många av oss är hösten en ljus och glädjefull tid då vi påbörjar något nytt, återgår till fasta rutiner och skapar nya mönster i våra liv.

– Men för många kan hösten upplevas som en plågsam tid, en tid då man ifrågasätter meningen med livet och tänker att allt känns mörkt och hopplöst. Ibland kan en sådan känsla uppstå utan att man vet varför. Ibland kan det vara en utlösande faktor som triggat igång känslan av hopplöshet, faktorer som sjukdom, olycka, sorg, traumatiska minnen, ångest, skilsmässa, försämrad ekonomi, avslag på en ansökan som kändes angelägen, osv. Kanske tittar man sig då omkring, och tycker att det känns som om alla andra har det bättre ställt. Ibland kan det kännas så mörkt, att man inte ens orkar se sig omkring och jämföra överhuvudtaget. Kanske är man så påverkad av det som tynger en – att man inte ens mäktar med att tänka på hur andra har det.

Detta är ett av de svåraste inlägg att skriva, just därför att jag vet att det finns en risk för att de ord man säger till någon som mår riktigt dåligt – de ord kan antingen låta som en klyscha, missförstås eller granskas och förvanskas till något annat än vad som var dess avsikt från början. Samtidigt är det oftast bättre att säga något än ingenting alls. Det är bättre att visa att man bryr sig. Och jag bryr mig, och jag vill så innerligt att alla människor ska se att den egna kapaciteten oftast är större än vad man tror.

Min tes är att varje människa har möjlighet att påverka och forma sin framtid. Det handlar om att tillägna sig de verktyg och/eller de kunskaper man behöver för att ta sig vidare och kunna bygga det liv man vill ha. Varje person är unik, varje person bär sin egen berättelse och varje person har möjlighet att påverka sitt eget liv.

Och det ligger en hel del i det som Laleh sjunger om att bara för att det är svart i mörkret så betyder det inte att där inte finns några färger. ”Just because it’s black in the dark, doesn’t mean there’s no color”.

Detta inlägg handlar inte om hur man tar sig tillbaka till något som har varit. Tiden rör sig alltid framåt och just därför handlar detta inlägg om hur man kan göra för att ta sig igenom svårigheter och bygga upp det liv man vill ha just här och nu.

Steg 1 är att inventera sin situation. Fundera över hur situationen ser ut och vad som hänt. Ibland behöver man bearbeta detta stadie flera gånger eftersom det oftast är svårt att få grepp om en obegriplig situation. Jag skriver obegriplig, eftersom jag vet att traumatiska upplevelser oftast är obegripliga. Man behöver sörja, fundera och ”bekräfta hur situationen ser ut just nu” – för att komma vidare och påverka sitt liv i den riktning man behöver för att må bra.

Steg 2 kan handla om att granska och söka information. Vad säger forskningen om detta som man varit med om, och vilka risker/prognoser finns framöver. Vad säger andra som är i liknande situation. Finns det någon som övervunnit ”problemet”, och hur gjorde dessa personer för att komma vidare. Vilka möjligheter kan jag gripa tag i och vilka rättigheter bör jag i första hand fokusera på.

– Av egen erfarenhet, vet jag att sjukvården kan kännas som en outforskad svårgenomtränglig djungel pga väntetider och ibland tyvärr pga att man inte får träffa rätt kompetens vid rätt tillfälle eller pga av att den som svarar när man ska boka tid inte förstår hur angeläget ens problem är. Här är det lätt att hamna i en moment 22 situation, eftersom man egentligen skulle vara hjälpt av att vara frisk för att orka stå på sig och driva sin rehabilitering framåt. Men det finns god kompetens och många möjligheter – så det är väl värt att stå på sig även om det kan ta alla krafter i anspråk under en begränsad tid. ”Just keep on Walking….”

Tänk på att det är ditt liv och ditt ansvar det handlar om. Det är din tid som pågår och det är du som är expert på din egen kropp och du vet bäst hur just du mår. Man har bara ett liv och det livet är till för att levas och för att man ska kunna delta utifrån sina förutsättningar. Lyssna till ditt hjärta och till ditt sunda förnuft – och fortsätt kämpa tills du finner rätt inspirationskällor och till du får träffa rätt kompetens och får tillgång till den rehabilitering du behöver för att må bra.

Steg 3, Det är helt okej att summera det som varit, men det går aldrig att ändra på det förflutna därför bör man akta sig för att fastna i ältande. Man mår själv bäst av att ta makten över sitt liv och bekräfta hur situationen är just nu och vilken väg man vill välja för framtiden. Det finns ingen anledning att låta traumatiska upplevelser påverka en till den grad att man ältar orättvisor så mycket att man inte tillåter sig själv att delta i livet. Ta makten över ditt liv och gör dig själv till segrare genom att tillåta dig själv att leva ditt liv så som du vill och kan leva ditt liv under de förutsättningar som råder.

Steg 4, Ibland kan hinder på vägen verka omöjliga att ta sig över, men om du måste passera dessa hinder för att nå dina mål så – Ge inte upp! Stanna upp och gör en analys av hindret och situationen. Se ditt hinder ur flera olika perspektiv. Världen är stor och vi är små. Oftast finns det flera vägar som leder till ditt mål, det gäller bara att ta av sig skygglapparna och se de där krokiga småvägarna som finns i periferin. De där krokiga små vägarna kan ta längre tid men samtidigt bjuder de oftast på nya intryck och upplevelser som berikar vandringen.

Steg 5, Stig ut ur din bekvämlighetszon och våga ta plats. Tro på dig själv och inse att just du är värdefull, vacker och unik! Vi har bara ett liv och det livet pågår just här och nu och varje människa har möjlighet att påverka sitt liv. Självklart så finns det vissa förutsättningar och begränsningar att ta hänsyn till, samtidigt som det finns flera möjligheter och vägar som leder framåt.

Varje dag är en ny dag. Varje ny dag innehåller möjligheter, det gäller bara att upptäcka vilka möjligheter just du vill gripa tag i!

 

Och vem är jag som tar mig rätten att skriva detta inlägg? Detta inlägg grundar sig till viss del på egna livserfarenheter av att bla ha tagit mig igenom svåra konsekvenser efter en trafikolycka, och av att befinna mig i närheten av personer som mår dåligt och befinner sig i komplicerade situationer. – Jag vill så gärna sprida ljus, hopp och glädje omkring mig och jag hoppas att mitt inlägg kan inspirera någon eller flera till att våga stiga ut ur sina bekvämlighetszoner och våga tro lite mer på sina egna förmågor. Och framförallt tillåta sig själv att se världen med ”realistiska glasögon” och upptäcka de där fantastiska färgerna som behövs för att måla sitt eget liv i de kulörer man blir allra lyckligast av att uppleva…

Jag vill inte påstå att det är lätt, men jag vet att det alltid finns olika perspektiv, möjligheter och alternativ….

 

Dagens outfit

140802_11

En läsare frågade efter ett inlägg med ”dagens outfit” och eftersom jag tyckte att det var ett gulligt önskemål, nappade jag direkt på förslaget. Men nu är vi i Cambridge  och jag har inte stativet med mig, så jag fick helt enkelt be maken att fotografera. Känns lite märkligt det där att posera när någon annan håller i fotograferandet…

Idag har jag en klädsel lämpad för dagens Cambridgeväder som är omväxlande regnigt, molnigt och i nästa ögonblick tittar solen fram för att i ett tredje ögonblick skina så starkt att det känns som tropisk värme…

Idag bär jag en korallröd tröja, blommig kjol, blå strumpbyxor, promenadvänliga sneakers och svart väska som vid fotoögonblicket inte gick att knäppa eftersom jag precis köpt en jättegullig barnbok som är lite större än väskan min. Boken har fantastiska illustrationer och handlar om två katter i Cambridge, men den skriver jag mer om en annan dag. Ha det gott 🙂

140802_9