Något föll i  bitar… Och blogglucköppning som handlar om bästa köpet i livet känns inte som en prioriteritet att skriva om just för tillfället, därför la jag till de där sista raderna om ”den senaste veckan”. Bästa köpet den senaste veckan är lättare att beskriva.

Den senaste veckan köpte jag Alice Munros Nära hem. Jag tänker att det är tur att vi har litteraturen, smakar på ordet litteraTUR och ser fram emot att börja läsa hennes noveller så mycket att jag minsann tror att jag ska bädda ner mig i sängen sådär ruskigt tidigt: På sängbordet har jag ställt en stor kopp te och jag känner doften av röd söder….

Jag njuter av förväntan, spänning och drömmer om att innehållet ska leva upp till mina förväntningar…  kanske finner jag intressanta citat, tankvärda ord, poetiska meningar och fina formuleringar – det är ju trots allt årets nobelpristagare som författat innehållet…

Men vad just jag tycker om Munros noveller, det får framtiden utvisa. Ha det nu så fint!

Ett inlägg i Emily Dahls julkalenderanda

Dagens lucka bjuder inte på många överraskningar. Min klädstil för ett år sedan var nästintill densamma som idag.  Jag hade samma lila kappa, samma mössa och samma lila kängor som jag struttat runt i de senaste  åren… Jag rörde mig i ungefär samma typ av miljöer som idag, fast universitetet har bytts ut mot en grundskola…på bilden nedan befinner jag mig utanför SOL-centrum på Lunds universitet… Åh, vad jag saknar den där studietiden när jag ser bilderna –  Studietiden, då det fanns möjlighet att ta sig tid att fika med vänner mitt i veckan…

Då, precis som nu klär jag mig ofta i polotröja, kofta och kjolen på bilden var en flitig använd favorit förra vintern som denna vintern fått vila till förmån för andra kjolar.

Den gröna har varit en av årets flitigt använda favoriter, åh vad jag gillar den gröna!

I mitt bildgalleri fann jag även fotografiet nedan, en bild av mig i tidningen för ett år sedan då jag arrangerade en utställning för barn på Galleri KVIS. Jag blev förvånad av att finna bilden och upptäcka att det faktiskt bara var ett år sedan den där utställningen. Året som har passerat har varit så intensivt och fullsmockat med massor av händelser, både positiva och negativa sådana. Kanske är det därför det känns som om flera år passerat sedan den där tidningsartikeln. Det har varit ett år av stora kontraster, ett sorgligt, tungt och ett glädjefyllt år samtidigt. Men just nu är det mesta ganska bra och jag ser fram emot julledigheten i mellandagarna.

Just det, denna länkning till Emily Dahl är viktig om du vill vara med och blogga i julkalendern 🙂

Det fulaste jag vet är när någon medvetet ”vrider runt knivar i öppna sår”. När människor sårar varandra, ljuger och beter sig illa. När människor är egoistiska, misstror och pratar illa om andra. När människor inte tror på att alla faktiskt gör sitt bästa.

Att skriva en ”fult- lista”, känns faktiskt lite fult. Det är betydligt lättare att skriva en fint-lista.

Må väl, gott folk!

Detta inlägg ingår i utmaningen som Emily Dahl står för med sin temajulkalender. Imorgon: 12. Berätta om musik som inspirerar dig. Därefter: 13. Berätta om ett minne från din uppväxt. 14. Berätta om din stil för ett år sedan.

Jag tänker att Livet är det som är särskilt vackert. Kärleken till livet.

kärleken till naturen, djuren och framförallt kärleken till de personer man älskar….

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender så är det bara att följa med.

11. Berätta om det fulaste du vet.12. Berätta om musik som inspirerar dig. 13. Berätta om ett minne från din uppväxt. 14. Berätta om din stil för ett år sedan.

När jag var 15, var året 1985. Med facit i hand känns det speciellt att ha varit med om 80-talet. 80-talet var liksom en potpourri av allt och ännu mera plus lite till. Det var som om världens alla designers fått en tillfällig knäpp och testade hur långt man kan gå vad gäller kombination av starka neonfärger, udda färgkombinationer, cerise, olika djurmönster, volanger, pingvinärm…mönstrade strumpbyxor, mormorskängor och trasiga jeans. Det var fullt normalt att leta upp en reva i sina gamla jeans för att kunna riva sönder dem ännu mera och sedan laga dem med massor av lappar eller kanske rentav sy i en kil i sidan. Desto trasigare och mer lappade – desto modernare.

Frisyrerna var lockiga, höga och det var hårsprayens förlovade tid. Jag använde knallblå mascara, ceriserosa läppstift och massor av puder. Och nog syntes det att jag trallade på Cyndi Laupers, Girls just wanna have Fun när jag la den där make-upen. Modet, som till viss del var inspirerat av Madonna innebar att jag ständigt var på jakt efter nya smycken, tjogvis med halsband, armband och ringar. Allt kombinerades på ett sätt som vi på den tiden kallade stil. En stil som många av oss numera känner oss lite mer tveksamma till,  samtidigt som man inte kan låta bli att le av blotta tanken…

Vi hade inga mobiler, inget internet (inte ens en dator), bara tre kanaler på TV:n, köpte vinylskivor och kollade på ”Bagen” på TV en gång/vecka därför att det visades musikvideos med 10 i topp lista. Vi gillade att gå på konserter och där slapp man tänka på att mobilfilma, istället lyste hela publikhavet upp arenorna med sina tändare när det spelades ballader (där kan man tala om medveten närvaro).

Vi var med om hela den ”visuella och digitala revolutionen”  på 80-talet när MTV sökte sig in i varje hem. Michael Jackssons Thriller är fortfarande en av världens mest sålda album och det unika var att utvecklingen rörde sig mot det visuella konceptet, dansen (Moonwalken), estetiken (scenshow, klädsel etc..), framträdandet till showen och underhållningen genom filmatiseringen. – Det visuella blev alltmer centralt  och fick en förnyad betydelse i människors liv.

De flesta som överlevt 80-talet som tonåringar har nog prövat sig fram genom hela musikgenrerepetoaren. Ett tag var det Zynth som dånade ur högtalarna med låtar som  Sweet Dreams (Are Made of This) och Thorn in my Side.

– För att i nästa sekund bytas ut till Mötley Crues Theater of Pain, med låtar som Shout at the devil, Raise your hands to Rock, Home Sweet Home…. Bon Jovi, Europe, Cinderella, Magnum, Phenomena, Scorpions…..och så vidare….the show must go on.

Något år senare i samband med Phantom of the Operas genombrott väcktes intresset för Operetter, musicaler och det som idag återspeglas i mitt intresse för att gå på Opera – men det är en helt annan historia 🙂

Sammanfattningsvis så skulle man nog kunna säga att min stil som 15-åring var en  cocktail av musik, smink, kläder, smycken och djupa funderingar som yttrade sig i en och annan ”lyrics”,

Julkalenderns tema är en lucköppning med Emily Dahl.

10. Berätta om någonting som du tycker är alldeles särskilt vackert.11. Berätta om det fulaste du vet.12. Berätta om musik som inspirerar dig. 13. Berätta om ett minne från din uppväxt. 14. Berätta om din stil för ett år sedan.

Det var en gång för länge, länge sedan. Jag var ca 4-5 år och bjuden på barnkalas till flickan som bodde i huset mittemot. Jag var klädd i en vit virkad klänning och jag minns att den var speciell just därför att någon hade virkat den.

När jag skulle gå på det där kalaset klädde jag mig i den där vita virkade klänningen. Jag klädde upp en av mina dockor som fick följa med i den röda dockvagnen. Och jag kände mig så fin i den där klänningen! Jag kan fortfarande minnas hur det virkade tyget kändes och att jag funderade över hur man gjorde den där virkningen….

Det var sommartid och utomhuskalas. En massa lekar hade planerats men jag tyckte inte att det passade sig att springa runt när man var finklädd, då kanske klänningen skulle bli förstörd eller smutsig. Istället skred jag runt på festen med min dockvagn, min fina klänning och minglade genom att prata lite dem som var där.

Detta kalas har jag påmints om långt upp i vuxen ålder, de gånger jag träffat på flickans mamma får jag bla höra om det där kalaset… just därför att jag den gången inte ville vara med och leka… istället skred jag fram över gräsmattan med min röda dockvagn och kände mig så fin i min vita virkade klänning.

Julkalendern och lucköppningen är en idé från EmilyDahl.  Imorgon: 9. Berätta om din stil när du var 15 år. Sedan 10. Berätta om någonting som du tycker är alldeles särskilt vackert.

Det finns en anledning till att just dessa fotografier pryder byrån i sovrummet. Fotografier av mig och mannen i mitt liv. Min man är utan tvekan den person som betytt mest i mitt liv. Vi träffades 1988 och sedan dess har det varit vi… Hujedamej vad mycket vi har gått igenom tillsammans. Ja, ni skulle bara veta…. våra liv skulle troligtvis fylla en hel roman med innehåll om vi nu fick för oss att sätta allt på pränt.

Han är min riddare, min vapendragare och kärleken i mitt liv.  …och när allt kommer omkring så är det ju faktiskt vår kärlek som bidragit till att vi idag är föräldrar till de finaste personerna i hela världen. Våra barn förgyller varje dag i våra liv och det är för deras skull jag vill vara en god förebild och bidra till att göra världen till en bättre plats att leva i.

Bilden ovan, på våra finaste ”kids” är från julhelgen förra året…

Imorgon öppnar jag ännu en lucka i Emily Dahls anda, lucka nr 8 handlar om att ”Berätta om ett klädesplagg som du minns från din barndom”.

Like sands through the hourglass… so are the Days of Our Lives….

Jag inspireras av människor som aldrig ger upp, av människor som kämpar för sina drömmar. Jag inspireras av eldsjälar, konstnärer, poeter, författare, bloggare, designers, hantverkare, musiker, lärare, forskare och professorer….och många fler

Jag inspireras av människor som skapar en trivsam miljö omkring sig, av människor som bryr sig om andra och sprider glädje omkring sig.

Jag inspireras av människor som trots svåra motgångar gör sitt bästa för att leva sina liv fullt ut och som inser att det inte är hur man har det, utan hur man tar det som räknas.

Jag inspireras av människor som gör sitt bästa för att påverka sina liv i den riktning de vill vandra. Jag inspireras av människor som tar sig tid att fika och bara vara… samtidigt som jag inspireras av de högpresterande som alltid har koll på allt de behöver ha koll på och lite till.

Jag inspireras av min familj och mina vänner. Jag inspireras av människor som älskar fullt ut och som bryr sig om sina närmaste, av människor som prioriterar sina närmaste och som finns där för varandra när stormarna blåser.

Jag inspireras av människor som är passionerade och som engagerar sig till 100 procent.

Jag inspireras av människor som ser det lilla i den stora vardagen, av vardagshjältar, av dem som ler åt mig när vi möts på gatan, av alla de som håller upp dörren eller gör något fint bara för att sprida glädje. Men framförallt så inspireras jag av människor som är ärliga och vågar stå upp för sina åsikter och idéer, – utan att vara otrevliga och utan att döma den som inte har samma åsikter. Helt enkelt, av människor som visar andra människor respekt och förståelse. Omtanke och kärlek.

Idag går lucköppningen i rekordfart, eftersom jag börjar med att öppna gårdagens lucka…senare idag öppnar jag lucka nr 7 och i den kommer jag att ”Berätta om en person som betytt mycket för mig”.

Och Ja, detta är fortfarande en lucköppning i Emily Dahls anda.