Saga ur den romerska(/grekiska) mytologin: Det var en gång för länge, länge sedan. En kung som hade tre döttrar. Två av döttrarna var helt vanliga prinsessor men den tredje, Psyche, hon var så vacker att hennes skönhet beskrevs som så gudomlig, att ingen dödlig vågade fria till henne. Folket talade om att Psyche var vackrare än den sköna gudinnan Afrodite.
När Afrodite fick höra talas om detta blev hon rasande och övertalade sin son Amor att förinta Psyche….. Men i samma ögonblick som Amor får syn på Psyche råkar han sticka sig på sin egen kärlekspil och då blir han så hejdlöst förälskad att han inte kan döda henne. Han tar med henne till ett gigantiskt luxuöst slott där hon får leva i lyx och överflöd….. mot restriktionen att hon varken får se eller lära känna Amor, när han kommer och älskar med henne på natten.
Hennes systrar blir avundsjuka och menar att hennes älskare är en otäck jätteorm som kommer att sluka henne. Psyche övertygas om att de kan ha rätt och en natt tänder hon en oljelampa för att få se vem hennes mystiska älskare är. När hon får syn på Amor ser hon hur gudomligt vacker han är, hon sticker sig på en av hans pilar och blir vansinnigt förälskad. Psyche har brutit överenskommelsen. Amor flyger upp ur sängen, vrålar att det är slut och lämnar den olycklige Psyche ensam.
Psyche blir förkrossad men bestämmer sig för att göra allt som står i hennes makt för att få tillbaka sin älskade Amor. Hon beger sig på en farofylld resa till Olympen där Afrodite tvingar henne att genomgå farofyllda och svåra prövningar….
…och till sist vinner Psyche sin älskade Amor tillbaka.
Det sägs att denna historia ligger till grund för ett oändligt antal sagor i vår västerländska kultur. Människor fascineras av den unga oskuldsfulla kvinnan som möter den äldre erfarne mannen och av den ”onda” äldre kvinnan som försvårar tillvaron för den yngre kvinnan.
I musikalen Rebecca representeras Afrodite av två karaktärer, Max avlidna fru, Rebecca som beundrades av alla och som nu kan tyckas ”gå igen” genom Mrs Danvers. Kanske representeras Amor av Maxim de Winters som gifter om sig med den oskulsfulla unga flickan som inte ens har något namn utan omnämns som Jag. Och kanske är det Jag som är Psyche…
Och visst är det spännande hur vi ständigt återkommer till teman som kretsar kring kärlek…oavsett om det handlar om musik, lyrik, litteratur, film, musikal, opera…eller det verkliga livet.
Inspirationen till dessa tecknade kostymbilder kommer ur musikalen Rebecca… och jag tänker mig att skulpturen av Amor och Psyke levandegörs genom ett dansnummer…. och då skulle en modern tolkning av dem kunna se ut precis så som jag tecknat.
Amors vingar smälter samman med de pilar han har på ryggen och Psyche har en gnistrande klänning som tindrar diamantlikt när solen eller månen lyser på henne. Båda har balettskor eftersom jag tänker mig att de levandegörs med en balettliknande dans…
Att designa dräkter är så roligt! Och med tanke på att vi är några som arbetar ämnesövergripande inför ett besök på Malmö operas Rebecca så passar detta lilla projektet utmärkt för vidareutveckling. Och det känns perfekt när man kan förena nytta med nöje….
Nu ska jag strax iväg på en föreläsning om pedagogiska bedömningar & sånt. Det ser jag fram emot 🙂
Ha en fin dag!
Förtydligande: Eftersom sagan är just en saga och ingen verklig händelse, kan innehållet variera beroende på vilken källa man utgår ifrån. Den variant jag beskriver av Amor och Psyche sagan är en högst microslimmad variant… Vill också förtydliga att namnet Afrodite tillhör den grekiska mytologin, i romersk mytologi heter motsvarigheten Venus. Namnet Amor tillhör den romerska mytologin och motsvarigheten i grekisk mytologi är namnet Eros.
