Det blev en härlig vernissagehelg på galleriet. Jag ställer ut några änglamålningar och månskenspromenaden som är en liten serie av blomstermålningar, jag läste dikter, minglade och Sicked Allo kom och spelade sina tolkningar av mina dikter. Det verk som fick mest frågor och kommentarer var nog min diktpropeller…
Utställningen fortsätter denna helgen. Jag och Monica som ställer ut sina akvareller kommer att vara där lördag och söndag kl 11-15.
För tillfället är det mycket som är på gång. Idag har jag varit i Sankt Olof (av alla ställen) och hämtat upp 141 fantastiskt fina diktböcker! Faktum är att de varit tillgängliga på nätet i lite mer än en vecka trots att jag själv inte haft möjlighet att bläddra. Tror minsann att jag tar med några till galleriet imorgon även om boksläppet inte kommer att äga rum förrän den 26 november. Ur orkesterdikets djup finna att bläddra i här
I skrivande stund är jag i full färd med att arrangera min och Monicas utställning. Om exakt en vecka är det tänk att vi ska hänga utställningen och dagen efter, dvs den 12 november blir det vernissage. Det är första gången som jag och Monica ställer ut tillsammans så det ska bli spännande att se hur vi och våra alster fungerar tillsammans. Jag ser fram emot utställningen och hoppas på många besökare så alla som vill och har möjlighet att komma är hjärtligt välkomna. Öppettider finns på bilden ovan.
Ur orkesterdikets djup, min diktsamling nummer två är på gång. Bara för några dagar sedan gav jag bokförlaget grönt och nu är boktryckningsprocessen igång. Leveranstiden beräknas ta 14 – 20 dagar så boken lär troligtvis inte hinna fram till min utställning därför planerar jag att ha boksläppet i samband med adventsutställningen (en samlingsutställning med många utställare) på Galleri KVIS den 26 november. Då blir det öppet hus mellan kl 11-15. Nu är det fyra år sedan min förra diktsamling gavs ut och denna gång är haikudikterna lite mer experimentellt utformade. Dikten på bilden ovan ingår i samlingen.
Idag bär det av till Jönköping, men den resan ingår i en helt annan berättelse…
Må väl och ta hand om er där ute i den stora världen!
Författaren till Dikter från ett levt liv heter Helen Halldórsdottir (2022 Artes Liberales). Det är en fin liten diktsamling som innehåller ett 40-tal dikter som handlar om allt möjligt från att vara “En blomma i öknen” till “Turist i eget land” och “Island”. När jag läser väcks tankar kring hur det är att vara människa i ett stormigt samhälle. Funderingar kring den kvinnliga identiteten och de olika roller man som människa passerar genom livet.
Faktum är att jag gästade poetens boksläpp för ett tag sedan och unikt för releasen var att poeten inte bara släppte en diktbok utan två böcker på samma gång. Anledningen till att hon valde att släppa två böcker istället för en kan vara att diktformen i de olika verken skiljer sig en hel del. Tre rader poesi, av Helen Halldórsdottir (2022 Artes Liberales) är en fascinerande diktsamling bestående av treradingar som berättas fram på flera språk, svenska, isländska, engelska och spanska; inte alltid så att samma dikt översätts direkt även om så också sker utan snarare på det språk som författaren valt för varje dikt. Poetens isländska bakgrund speglas genom flertalet dikter som är skrivna på isländska. Jag finner det fascinerande att upptäcka små likheter och skillnader i språken och tycker att det är särskilt intressant att få bekanta mig med det isländska språket. Min tolkning av diktsamlingen är att den handlar om livet, stridigheterna, krigen, kärleken och naturen.
Författaren har nyligen tryckt upp en nyupplaga av Livet är tango Dikter om livet och kärleken (2003, 2022 Artes Liberales). Passionerad poesi med spår av tango, “Röda skor”, “Kärlek- utan kärlek”, “Island” och ” Milonga de Amor”.
Efter att ha läst och funderat kan jag konstatera att jag gillar alla tre diktsamlingarna. Nu står de placerade på en av flera lyrikhyllor i vårt lilla hembibliotek och jag kommer säkerligen att ta fram dem och läsa vid fler tillfällen.
Anastasia, är en magnifik Brodwaymusikal som ges på Malmö Opera.
Hösten har anlänt och säsongen är i full gång på Malmö Opera som fortsätter att leverera. Under denna säsongen har jag sett musikalen Anastasia två gånger, första gången tillsammans med min make och dotter, och andra gången tillsammans med mina estetkollegor och elever. Det här är en föreställning som tål att ses flera gånger. Första gången är speciell då man inte har någon aning om vad som komma skall och andra gången lägger man märke till en del detaljer man inte hunnit uppmärksamma vid första tillfället. Frågar ni mig så skulle jag gärna sett föreställningen en tredje gång också om tillfälle givits. Känslan när man under några timmar har möjlighet att landa i salongen, stänga av turbulensen som råder i omvärlden, och bara låter sig uppslukas av sång, musik, scenografi och framförande på scenen ger massor av ny energi.
Scenografin i Anastasia är sparsmakad och kostymerna är till stor del skapade av second hand vilket i sin tur gör att det finns ett medvetet ställningstagande om hållbarhet för framtiden, ett ämne som idag känns mer aktuellt än någonsin.
Tsarfamiljen har mördats och bolsjevikerna har tagit makten i Ryssland. Ryktet om att tsarens yngsta dotter Anastasia har kommit undan går och Gleb gör det till sin uppgift att försöka finna henne för att slutföra det arbete hans far påbörjade. I Sankt Petersburgs fattigkvarter försörjer Anja sig som gatsopare. Hon minns ingenting om sin bakgrund men har en bestämd känsla av att hon måste till Paris. Hon träffar på Dmitrij och Vlad som känner till att det finns en belöning att hämta hos änkekejsarinnan som befinner sig i Paris. De beslutar sig för att Anja ska utge sig för att vara Anastasia så att de kan ta del av belöningen. Efter en hel del turbulens beger de sig iväg till Paris, men ingenting blir som planerat. Anja upptäcker att hon känner till detaljer om Anastasia, att hon kan tala franska och misstankarna om hon kanske är den verkliga Anastasia väcks. När de kommer fram till Paris möter de ett jetset-liv med glamorösa fester där ingenting blir som planerat. Det är inte lätt att boka in ett möte med änkekejsarinnan och Gleb är dem hack i häl.
Inspirationen till berättelsen om Anastasia är hämtad ur verklighetens historik. Storhertiginnan Anastasia var ett av tsarfamiljen Romanovs fem barn. Familjen arkebuserades 1918, i samband med den revolutionen som då ägde rum i Ryssland. Strax efter avrättning uppstod rykten om att Anastasia hade överlevt, och detta ligger till grund för inspiration till en hel del berättelser, filmatiseringar och den musikal som i skrivande stund ges på Malmö Opera.
Nu är det ett tag sedan jag såg föreställningen, programmet har placerats på programhyllan i biblioteket och dagen till ära så lär det bli tid för diktning och måleri. Jag är i full färd med att förbereda en utställning på Galleri KVIS i Svedala tillsammans med min svägerska, hon ska ställa ut sina akvareller och jag är i full färd med sammanställa vilka alster jag ska visa upp. Min nästa diktbok är på gång och mer om detta kommer snart…
Nu när hösten har anlänt med mörker och kyla känns det otroligt mysigt att tända ljus och gosa in sig i en varm filt tillsammans med en kopp te och en underhållande bok. Hemma hos mig har antologin Skimmer en given plats på vardagsrumsbordet. När jag kommer hem på kvällarna är jag oftast inte bara trött utan många gånger rent av utmattad och då känns det avkopplande att sätta sig i soffan, landa i en vacker diktbok och känna hur hela världen börjar skimra.
Nu har jag ju redan läst alla dikterna i den här boken och det är just det som är så fint med bra dikter att de tål att läsas om och om igen. En haikudikt är väldigt kort men kan ändå innehålla så mycket stoff att den tål att läsas, tolkas och bearbetas flera gånger. En annan infallsvinkel är att olika dikter talar till en olika dagar och det gör att jag ständigt upptäcker nya godbitar.
Jag blir dessutom varm i hjärtat av vara en av de 38 poeter som representeras med vardera tre dikter i Skimmer (2022 Svenska Haikusällskapet).
“fjärrlektion
utanför fönstret
betar hjortarna”
Dikten på bilden ovanför är skriven av mig, och tolkad/målad i haigaform av den rumänske konstnären Ion Codrescu. Den här dikten skrevs under pandemin i samband med att undervisningen skedde hemifrån. Vi hade nyligt flyttat in i huset där vi numera bor och jag satt oftast i vardagsrummet och undervisade. Bordet belamrades av jobbgrejor och all kommunikation med elever skedde i realtid (dvs fjärrlektion) via classroom på datorskärmen. Somliga dagar blev det extremt mycket stillasittande skärmtid och det hände att jag längtansfullt tittade ut genom fönstret och fascinerades av naturen där vi bor. Första gången jag fick syn på ett gäng hjortar som stannande till och betade på fältet utanför blev jag alldeles varm inombords och jag tycker fortfarande att det känns både exotiskt och sagolikt att bo så nära naturen. Upplevelsen landade i en haikudikt som så småningom publicerades i Svenska Haikusällskapets antologi.
Vi är 38 poeter som representeras och om ni vill kika närmare på vilka vi är kan ni kolla in namnen på fotografierna nedan.
Förteckning av medverkande i SkimmerFörteckning av medverkande i Skimmer
Idag är det fredag och jag ska strax gå ut i ateljén och försöka få till en illustration till omslaget på min nästa haikusamling.
Låt hjärtat tala hjärtats språk är en helt ny diktsamling av Eva-Stina Byggmästar (Fri Press 2022). Utmärkande för den här diktsamlingen är att den omges av och förmedlar ett lugn. Byggmästar fångar de där magiska ögonblicken som man så ofta har en förmåga att rusa förbi. Hennes poesi talar hjärtats språk och att läsa denna samlingen får en att må bra i kropp och själ.
“livet går
inte ut på logik
utan på att det ska levas
ögonblick för ögonblick” (hämtat från kap 7 på sida 13)
Jag gör som jag brukar när jag tar mig an en diktbok, börjar med att bläddra och sen läser jag lite här och där beroende på var blicken landar. Därefter blir det en mer strikt läsning från början till slut. Nu när jag läst ut boken känner jag att jag mig rik, poesin har berikat mitt liv, triggat igång funderingar kring vad som verkligen har betydelse i livet och därmed höjt min livskvalitet. Att läsa är berikande!
Eva-Stina Byggmästars poesi är unik och boksamlingarna med hennes dikter har en alldeles speciell plats i min bokhylla.
Att läsa en ny bok är som att ge sig iväg på en inre resa till ett tidigare outforskat land.
Nordens Paris är en utställning som visas på Nordiska museet i Stockholm. Det är en utställning som har samlat kreationer från det franska 1900-talets damskrädderi på NK i Stockholm, närmare bestämt 1902 – 1966. En utställning som förflyttar besökaren till haute couturens gyllene era och som får en att längta efter och drömma om glamorösa bjudningar och fester bara för möjligheten att få klä sig i utsökta haute couture drömmar.
Vi var där för att samla inspiration och med mig hem köpte jag denna utsökta utställningsbok som numera pryder bordet i vårt vardagsrum/salong (Nordens Paris, Stiftelsen Nordiska museet och Susanna Strömquist 2021). Älskar den här typen av utställningsböcker som inte bara är bildande utan också är en estetiskt tilltalande fröjd för ögat.
Utställningen är som en hyllning till förstklassigt hantverk och består av rum efter rum som dignar av smakfulla kreationer från 1900-talets era. Var en en av dräkterna är unika på sitt eget sätt.
Till vänster en blommig aftonklänning ca 1930-tal. I mitten en dräktjacka av sidenrips dekorerad med snoddblommor och stråpärlsbroderier, 1946. Till höger baksidan av en cremefärgad aftonklämning 1930-tal. Tvådelad spets- och tyllklänning med korsetterat liv, 1904. Dekorerad svarta sammetsband och gnistrande paljetter i guld och svart. Originalmodell från Paris. Visades på NK:s Franska hösten 1925.Paul Poiret-influerad klänning med empirskuren tunika broderad med skimrande pärlor och paljetter över vadkort kjol, 1913.
Med tanke på att jag själv är född på 1900-talet så känns det speciellt att besöka en utställning med fokus på 1900-talet dräkter, även om dräkterna som visas härstammar från tiden före min födelse. När man är mitt uppe i en tidsperiod tänker man oftast inte på vad som utmärker dess specifika stil och vad som bevaras för eftervärlden. I efterhand verkar detaljerna och förändringarna alltid lika fascinerande.
Vad tänker du om nutidens mode? Kolla in din garderob och klura på vilken stil, färg, form eller vilket klädesplagg du tycker representerar vår tid, dvs året 2022 tydligast?
Har du någon favoritepok från 1900-talet? Skriv gärna och berätta.
Det är så himla kul att förbereda en 20-talsfest! Den här veckan är vi i full färd med att städa, förbereda mat och dukning, låna hem bord och stolar så att det räcker till alla gäster, resa partytält, komponera spellista med musik, sånghäfte, pröva våra outfits och träna oss på att dansa charleston. Dansen, ja den går väl lite sisådär och vi skulle nog behöva öva ett bra tag till men roligt har vi. Jag har till och med klippt av mitt långa hår för att få till en tidsenlig page. Den stora festdagen närmar sig och trots all vår flit så är det en hel del saker kvar som ska fixas. Det har varit kanonväder hela veckan tills igårkväll då började det regna så nu håller vi tummarna för att det ska regna klart under dagen så att det blir fint i god tid till vårt partaj. Regnet behövs ju det också men på vår festdag vill vi att det ska vara vindstilla och solsken så må väder- och festgudarna vara med oss.
Känslan av en utställning stannar kvar längre när man har tillgång till en utställningsbok. Jag köpte nyligen med mig Nationalmuseums, Swedish Grace, Konst och design i 1920-talets Sverige (2022). I skrivande stund är jag i full färd med att arrangera en fest med 1920-talstema så nu när det pågår en utställning om Swedish Grace på Nationalmuseum i Stockholm passade det utmärkt att åka dit och inspireras.
Swedish Grace är stil inom svensk konst och design från 1920-talet. Formspråket kännetecknas av en stram elegans, skapad genom ytmässig dekor på enkla former med släta ytor. Föremålen var ofta tillverkade av exklusiva material och i komplicerade hantverkstekniker.
Två av de första föremålen man möter när man går in i utställningen är Eric Grates Bergslagsurna och Einar Forseths takmosaik Helios på himlavalvet (1923).
Längre in i utställningen möter man Tyra Lundgrens porträtt av Estrid Ericson (1924). Estrid Ericson startade inredningsfirman Svenskt tenn 1924 där hon sålde samtida design. Estrid Ericson värnade om hantverkskvaliteten och menade att tennet måste bearbetas för hand.
Utställningen erbjöd massor av inspiration och fördjupade kunskaper om 1920-talets konst och design. Den var även så pass omfattande att ett besök på några timmar känns lite för kort och just därför är det så fint med en bok. Tack vare boken har jag möjlighet att befästa och återuppleva intrycken från den eminenta Swedish Grace på Nationalmuseum.
Emma Hambergs, je mápell AGNETA (2021. Piratförlaget 2022) är en av de mest uppfriskande feelgood jag läst på länge.
Boken handlar om Agneta som bor i villa, arbetar på kontor lever ett välordnat liv tillsammans med sin vältränade man och barn som nyligen flyttat hemifrån. Problemet är bara att som hon inte passar in i sitt liv. Hennes man engagerar sig i träning och rätt kosthållning medans hon själv hatar att träna, gömmer vinflaskor under sängen och äter rostade mackor med marmelad i smyg. Hennes barn hör bara av sig när de vill att hon ska swisha och hennes föräldrar har massor av åsikter om vad hon borde och inte borde göra. Agneta känner sig osynlig och inser att hon behöver en förändring.
En dag får hon syn på en underlig annons som väcker hennes nyfikenhet. När hon svarar på annonsen leder det till att hon hamnar i ett äventyr som vänder upp och ner på hela hennes liv. Hon reser till Provence och det är där hon möter ett gäng människor som gör ett starkt intryck och vill ni veta på vilket sätt så är det bara att läsa boken.
Det som väckte min nyfikenhet på boken var när jag lyssnade på Emma Hambergs sommarprat i radion, där hon berättade om inspirationen till en av de platser i bokens handling. Inspirerande och härlig litteratur att må bra av.
En behaglig feelgoodroman om drömmar, kärlek och självförverkligande.
Vad mer kan man önska? är skriven av författarduon Lillemor Bruce och Monica Carnehult (Lilla Ordmakeriet 2022).
Boken handlar om den framgångsrika Charlotte Vegelius som arbetar som vd på en revisionsbyrå i Lund. Hon och hennes älskade Chris bor på en gård utanför Lund, barnen har flyttat hemifrån och på fritiden ägnar hon sig åt sitt författarskap. Problemet är bara att hon inte är nöjd. Charlotte är trött på att arbete där hon ofta måste sitta i tråkiga och långrandiga möten på revisionsbyrån. Hon drömmer om något mer kreativt men frågan är om hon ska våga ge upp sin fasta inkomstkälla för att satsa helhjärtat på sina drömmar och nästa fråga är om det är värt allt slit. Hon har ju redan så mycket och vad mer är egentligen rimligt att önska?
Boken har korta kapitel, är både underhållande och lättläst. Den är en fristående fortsättning på Dolda talanger (2018) och En ljusnande framtid (2020). Jag har inte läst någon av dessa och kände inte att det behövdes för att komma in i boken, men jag kan inte förneka att jag blir nyfiken på att läsa dem för att en bakgrund till vad som hänt tidigare i Charlotte Vegelius liv.
Mitt exemplar är dessutom signerat eftersom jag vann boken i samband med att författarna anordnade en tävling på bokmässan i Lund förra året. Tävlingen handlade om att man skulle gissa på antalet ord och min gissning var närmast. Då var boken ännu inte utgiven så i samband med boksläppet tidigare i år anlände detta fint signerade exemplar i min brevlåda. Jag är glad att jag vann boken eftersom den har varit både avkopplande och underhållande att läsa. Varmt tack till de båda författarna! Inför denna semestern har jag en diger samling med böcker som väntar på att läsas, så i skrivande stund vandrar mina tankar vidare till vilken bok jag ska ge mig i kast med härnäst.
Har du också ett gäng böcker som ligger och bara väntar på att läsas?
Boksläppet av Skimmer, en antologi utgiven av Svenska Haikusällskapet ägde nyligen rum i samband med International arts festival – Tranås at the Fringe den 8 juli 2022.
Vi är 38 poeter som representeras med vars tre haikudikter, där varje poet fått en av sina dikter tolkade av haigakonstnären Ion Codrescu som även illustrerat bokens omslag. Antologin innehåller således 114 haikudikter och 38 bilder av Codescus haigamålningar.
Antologin är som en skattkista fast med ett tidlöst innehåll som man kan njuta av länge. En haikudikt bygger ofta på en reflektion, en upplevelse eller iakttagelse av det förgängliga i ett ögonblick. Med tanke på att haikudikterna är skrivna av 38 olika poeter som bor på olika platser i Sverige så innehåller Skimmer en mångfald i urvalen av ögonblick.
I samband med boksläppet arrangerades en vernissage på Piratenhuset, där originalen till haigamålningarna samlats för att visas upp i en konstutställning. Haigakonstnären Ion Codrescu som hade rest hela vägen från Rumänien till Tranås för att delta i festligheterna, berättade om sina reflektioner och sin arbetsprocess med att skapa unika haigas till våra haikudikter. De av oss poeter som hade möjlighet att närvara vid vernissagen läste upp våra dikter.
Haigakonstnären Ion Codrescu
Personligen känner jag mig hedrad över att få representeras i en antologi utgiven av Svenska Haikusällskapet och att dessutom få en av dikterna tolkad som en haiga känns unikt. Några timmar senare samma dag fortsatte festligheterna med en festivalbankett på Babar och där var kvällen fylld av framträdanden med poesiläsning och i samband med Svenska Haikusällskapets läsning så var jag en av de poeter som representerades på scenen.
Detta var mitt första besök i Tranås och jag kan bara konstatera att det här var en av årets höjdpunkter som innehöll massor av möten med intressanta och likasinnade människor plus tillfällen att delta i workshops och föreläsningar med haikudikten som fokus. Tranås at the Fringe är en internationell art-festival som arrangeras varje år och det var imponerande att ta del av så många konst- och litteraturarrangemang inom loppet av ett fåtal dagar i en relativt liten stad som Tranås. Vi tillbringade fyra dagar i Tranås, dagar som var så fullsmockade med olika arrangemang, möten och upplevelser att det tagit flera dagar att bearbeta alla intryck. Vilken festival!
Ja, det här var bara ett litet utsnitt av vad jag hittills ägnat mig åt under min semester. Nu ska jag hälla upp en ny kopp kaffe och ta en bloggpromenad för att kolla in vad ni skriver om.
Hoppas att du har en skön sommar och njuter av dagarna som passerar!
Årets bästa magasin! Haikumagasinet #4 (Fri Press 2022) är ett magasin som tål att läsas om och om igen. Närhelst man behöver dra sig undan för att få ett litet andrum och njuta av en filosofisk stund tillsammans med bild och text. Haikumagasinet är ett kreativt magasin som bygger på idén att kombinera dikt och bild. Dikterna visualiseras av illustratörer som via sina bilder bidrar med sina poetiska tolkningar via sina bildserier. Traditionen att illustrera haikudikter kallas haiga och är lika gammal som haikun själv. I Haikumagasasinet finner man en härlig kombination av nya dikter varvade med gamla klassikerna som tex Basho och Issa.
Det fina med Haikumagasinet är att det passar för alla åldrar från barn till gammal. Illustrationerna bjuder lekfullt in läsaren till poesins förunderliga värld samtidigt som det finns utrymme för den vana läsaren att finna nya infallsvinklar och en stunds andrum via de fina tolkningarna.
Bildutsnitt från Haikumagasinet#4 (2022)
Haikumagasinet inleds med en kort presentation av poeter och illustratörer, därefter är det fritt fram att följa med på en förunderlig resa in i haikudiktens förtrollande värld. Jag bidrar på sätt och vis till magasinets innehåll via min yrkesroll som lärare där jag startat upp ett samarbete med förlaget som gör det möjligt för några av mina elever att få sina illustrationer publicerade och i år är det så många som sju av mina elever som fått sina illustrationer publicerade i magasinet. Det är den här typen av projekt jag brinner för, projekt som skapar möjligheter och ger ungdomar möjlighet att pröva sina vingar, tro på sig själv, göra sina röster hörda och våga visa upp sina bilder i olika sammanhang. Vill du veta mer om Haikumagasinet så kolla in förlagets webbsida.
I skrivande stund njuter jag av semester med möjlighet att prioritera tid för att komponera nya dikter, skapa nya målningar, läsa massor av böcker och självklart återkomma till att bläddra i ett och annat Haikumagasin.
Ha en underbar dag och njut av dagarna som passerar!
Läser en ny översättning av Sapfo dikterna och fragmenten (Ordfront förlag 2022).
Fragment är allt som finns kvar av denna fascinerande kvinnas poesi. Av det som en gång varit en diger samling bestående av över 500 dikter finns bara enstaka ord och fraser kvar. Endast en av alla dikter i hennes samling är komplett och trots det är hon en av de poeter som lyckats påverka och influera vår kultur något enormt.
” jag säger dig, de kommer att minnas oss i framtiden” – Detta citat är enligt texten på bokens baksida karaktäristisk för Sapfos diktning. Faktum är att jag inte kan annat än att instämma i beskrivningen ” Varhelst läsaren befinner sig träffas hon av Sapfos ord, 2600 år bort.”
Det tar lite tid att bekanta sig med en ny översättning. Orden och språket är modernare men vackert ändå, samtidigt så saknar jag stavelserytmen i fragment 31 som brukar följa det sapfiska versmåttet 11-11-11- 5, ett mönster som bokens översättare valt att bryta.
Översättningen sägs vara “rakare, rikare och mindre tillrättalagd” och i skrivande stund kan jag inte låta bli att fundera över den språkliga förändring som vi är mitt uppe i. Vad händer med språket när vi slutar följa stavelsemönster? Blir det verkligen rakare och rikare? Eller tappar vi förmågan att utmana oss själva att utveckla vårt språk genom att finna de perfekta orden; Ord som följer antalet stavelser och beskriver rätt tillstånd på en och samma gång. Personligen tror jag att det beror på vem som skriver. Om den som skriver redan utmanar sig själv genom att optimera sitt språk så bör det ju fungera, men när regler för stavelsemönster slopas tänker jag att det finns en viss risk för att språket på sikt tappar sin glöd och riskerar att utarmas och bli torftigare. Jag tänker att det är vår vilja att utforska, använda och experimentera med språket som gör att det utvecklas och förädlas på ett gynnsamt sätt.
Oavsett vilka tankar läsningen satt igång så gillar jag språket i boken. Det är en vackert skriven översättning som bjuder många filosofiska och fundersamma lässtunder.
