Granen lyser fortfarande grön och grann i stugan och det känns som om julhelgen bara precis hann börja. En blinkning och nu är jag här igen. Mitt uppe i en speedad vardag, och nog är det fint att vara här men nog skulle det vara ännu finare om det gick att tagga ner tiden så där så att tempot blev lite mer mjukt och behagfullt….

Hur har ni det där ute i cyberspace. Känns erat tempo ok?

Oavsett om ni har det soft eller speedat så önskar jag er en fortsatt fin dag!

Vi har firat födelsedag och det var inte vilken födelsedag som helst utan en alldeles speciell persons födelsedag. Vår dotters födelsedag<3

Jag känner mig så tacksam och lyckligt lottad som har en dotter som henne i mitt liv. Jag kan inte låta bli att känna mig stolt över att min lilla flicka vuxit upp och blivit den kloka vackra kvinna som hon är. Min moderskärlek är gränslös <3

Vi firade med blommor, sång, tårta, presenter….och senare på kvällen åt vi middag i den stora staden och avrundade kvällen med att se Star Wars på bio. Filmen överträffade våra förväntningar, kraften var med oss och dagen blev magnifik.

Jag har haft en blomstrande vinterledighet. Myst med maken, umgåtts med barnen, träffat en och annan släkting och några fina vänner. Jag har latat mig och jag har städat huset, bakat och lagat goda middagar. Jag har läst, fotograferat, uppdaterat galleriKVIS hemsida, tränat balett, kollat på film, promenerat både häromkring och i skogen, jag har läst lite till, bloggat, besökt ett museum, läst ännu mera och sen har jag precis som tjuren Ferdinand, mest suttit där under min korkek och bara luktat på blommorna och känt mig såå lycklig.

Jag har som vanligt inte hunnit med ens hälften av allt jag skulle vilja hinna med men det gör egentligen ingenting eftersom jag insett att jag alltid kommer att vilja göra mycket mer än vad tiden räcker till för och det är egentligen inte särskilt märkligt, tvärtom. Det är ett tecken på att jag trivs med att leva och jag har en plan för det här projektet som kallas livet. Jag har mål och drömmar som är både av det realistiska slaget och av det lite mer orealistiska….men hur vet man egentligen att något är orealistiskt? I början av 1900-talet var det orealistiskt för människan att kunna kunna resa till månen, men att man tänkte så berodde på att man inte funnit rätt strategi och teknik för hur man skulle ta sig dit. Nu har vi den tekniken. Jag planerar dock ingen månresa. Men jag tänker att det är helt okej att ha drömmar av det lite mer orealistiska slaget…en dag kanske jag lyckas klura ut rätt strategi för att göra det som verkar omöjligt, möjligt. Jag tror helt enkelt på möjligheter…  *

Återigen. Jag tillåter mig själv att symboliskt duka med dockservisen om det är det jag känner för. Dagarna blir så mycket finare när man hälsar lekfullheten välkommen.

Semestern är slut för denna gång och den delen av vardagen som rymmer arbete knackar allt intensivare på min dörr. Tiden tickar på. Imorgon är det jag som stiger upp, packar väskan och rustar mig med erfarenheter från det ljuva livet. Det skulle vara gott att få några lediga dagar till men det kommer inte att hända eftersom det finns ett schema att följa. Tiden nalkas för arbete, för utveckling och för utbildning och det känns när allt kommer omkring helt okej… Jag ser fram emot vårterminen, bara lyssna på namnet vårtermin… vi går mot ljusare tider och alldeles snart är våren här <3

Julen har varit precis sådär underbar som en jul ska vara. Barnen <3 har varit här hemma en hel del och vi har passat på att träffa släkten. Vi har ätit gott, mått bra, minglat med nära och kära, och haft en lugn och fin julhelg. Nu har barnen flugit hem till sina egna våningar och maken och jag har njutit av en ovanligt soft söndag helt utan plikter och åtaganden.

Jag har ägnat dagen åt nöjesläsning. Steg upp klockan 06.00 och började läsa en bok som visade sig vara en riktig underhållande bladvändare… jag har läst i princip hela dagen med undantag för några få avbrott och för en stund sedan läste ut sista sidan av totalt 346 sidor. Alldeles strax är det dags för hemlagad pizza och sedan kan det mycket väl hända att vi landar i soffan tillsammans med en bra film….

Må Väl <3

Merparten av dagen har tillbringats i köket . Nu är julgodisförrådet fyllt av mörk choklad med valnötter, vit choklad med pistagenötter, rocky road och delikata marsipankonjakspraliner, och chokladkola som inte vill stelna…

Alla servetterna är vikta, ena skinkan är griljerad, jag har lagat rödbetssallad, och blandat till en smarrig grönkålssallad, bakat en saffranskaka… Jag har skickat maken till affären för att inhandla några småsaker som jag glömt och under tiden lyckades jag med konsten att glömma grötgrytan på spisen med plattan på 12:an och mjölk som skulle kokas upp…. att få den grytan ren igen var inte helt enkelt 😉

Med andra ord, det är som det ska vara dagen före julafton.

Sonen har anlänt med tåg 🙂 Vi har ätit en god julig kvällsmiddag tillsammans och pratat om julen, studier, tentor, politik, poesi och livet i allmänhet. Imorgonbitti kommer dottern hit och vi ser fram emot att ha hela familjen samlad till julfrukosten och hela julaftonsdag.

Jag önskar eder alla en Fröjefull Jul <3

Vi klär granen, julstämningen börjar infinna sig och jag förundras plötsligt över julpyntsdjuren i granen… björnen, renen, älgen, lodjuret, ugglan, räven…djur som lever i vår natur.

Tänk vad fint att det bor brunbjörn i skogarna i norra Sverige. I medierna och på många håll runt om i landet talas det om att vi måste bygga fler bostäder. Å, ena sidan håller jag med för visst behövs det ständigt fler bostäder åt alla människor i vårt land, men å andra sidan kan jag inte låta bli att tänka på att vilka konsekvenser detta på sikt kan medföra för skogarna där våra vänner djuren bor. Jag tänker att det är fint med våra stora skogar med alla sina växter, djur och  allemansrätt som gör det möjligt för oss att vandra på dessa marker. Det är så lätt att ta denna del av naturen förgivet, men den är inte självklar om vi inte är tydliga med att vi vill ha den kvar kan den på sikt försvinna. Vi måste bidra med att vara tydliga med att värna om de vilda djuren och bevara skogarna om vi vill ha dem kvar på rimligt avstånd till våra bostäder. Vi är så många som söker oss till naturen när vi behöver återhämtning, varför gör vi det? Jo därför att det är just där bland de mörka skogarna, ljusa gläntorna, träden, bäckarna och alla växterna – det är just där återhämtningen finns. Vi människor mår helt enkelt bra av att vara i naturen.

Under tiden som jag skrev detta inlägg började jag tyst nynna på Evert Taubes Änglamark, så här kommer ett litet citat.

” Sluta att utrota skogarnas alla djur Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa Låt sista älven som brusar i vår natur Brusa alltjämt mellan fjäril och gran och fur    Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill Jorden vi ärvde och lunden den gröna Vildrosor och blåsippor och linblommor och kamomill Låt dem få leva, de är ju så sköna”

 Må Väl och njut av stunderna så här dagarna före Julafton. 

God Jul <3

Kanske handlar det om att iscensätta, om att vara ego eller om att vara utelämnad till sig själv?……

När man tar en selfie för att liksom bekräfta att stunden finns och man verkligen existerar här och nu. Vem vet? Om det inte fanns något fotografi? Kanske skulle det då betyda att jag/stunden inte fanns, eller? Vad tänker ni om alla dessa selfies? Fyller de en funktion, eller är de bara till för att tillfredsställa oss själva? Syns jag inte så kanske jag inte finns?, eller kanske syns jag och därför är jag? Kan det vara så att en publicerad selfie har som syfte att kommunicera? …eller, vad är det att våra selfies säger?

************************************************************************************************<3