Jag är i full färd med att planera en Litteraturrunda i form av ett event som ska arrangeras hemma i min trädgård. Vi är fyra författare som fyller ett Litteraturtält med högläsningar, böcker och plats för samtal och fika.
Jag kommer att läsa dikter ur min senaste diktsamling Ur orkesterdikets djup och ateljén kommer att vara öppen för den som vill kika på mina målningar. Om vädret tillåter det så ställer jag kanske ut några alster i trädgården också. Joakim Larsson och Ulf Persson talar om sin kommande barnbok, Månstret Olsson. Stina Larsson berättar om sin historiska roman, Mannen ur skuggan.
Det kommer att finnas möjlighet att bläddra i och köpa våra böcker som dukas fram på ett bokbord i Litteraturtältet. Och jag drömmer såklart om att sälja slut på alla mina böcker. Arrangemanget är öppet mellan kl 13 – 19. Högläsningarna äger rum kl 13.30, 15.00 och 16.30.
Alla som vill, kan och har möjlighet att komma är hjärtligt välkomna!
Tiden springer och den oplanerade pausen blev av oskrivna skäl lite längre än planerat…
Nu är jag här tillsammans med en brokig skara av böcker från årets bokrea. Dikter av Sylvia Plath, Brev i April och andra dikter av Inger Christensen, Bram Stokers Dracula och Charlotte Brontés Jane Eyre.
I samband med en tågresa hem från Jönköping passade jag på att läsa, Dikter av Sylvia Plath, en amerikansk 1900-talsförfattare som levde ett alldeles för kort liv från 1932 – 1963. Hon betraktas som en av 1900-talets förnyare vad gäller poesi och när jag läser får jag en känsla av att den tillvaro som beskrivs i hennes dikter är märkligt komplicerad och bräcklig vilket troligtvis kan förklaras med att hon led av återkommande depression. Jag upplever hennes dikter som något obehagliga och svårtolkade, samtidigt som det ändå finns något skört och vackert som skiner igenom lite varstans.
Jag har ännu inte hunnit läsa den danska poeten Inger Christensens (1935-2009), Brev i April. Men bläddrandet har väckt min nyfikenhet och jag fastnade för dikten som diskuterar dikten (syns på bilden nedan) den tycker jag om så det här brevet ska jag passande nog ta mig an någon gång i april.
Dikt hämtad ur Inger Christensen Brev i april (Modernista, 2019 s.13)
Bram Stokers Dracula är en klassiker som ursprungligen gavs ut 1897 och jag skulle gissa att de flesta av er precis som jag har sett flertalet filmatiserade varianter av filmer om Dracula. Filmer som bygger på den irländske författaren Bram Stokers (1847- 1912) välkända roman Dracula. Nu ligger boken placerad i min samling av böcker ”att läsa” och när rätt tillfälle infinner sig så lär jag ge mig av till Bram Stokers äventyr om den odödlige greven Dracula i Transsylvanien.
Sist men inte minst.
Den engelska författaren Charlotte Brontés (1816-1855) klassiker Jane Eyre har jag redan läst, men med tanke på att den tidigare saknades i mitt bibliotek så kunde jag inte motstå att köpa den nu när den var på rea och jag ser fram emot att läsa den än en gång. Enligt texten på bokens baksida så står det att det är just Jane Eyre som gav upphovet till det feministiska begreppet The Mad Woman in the Attic som är en symbol för kvinnans inspärrade fantasi och tänkande. Boken som gavs ut under pseudonym 1847 har sedan dess fascinerat sina läsare.
Har du läst någon av de här böckerna? Vilken av dem är din favorit?
Det är alltid intressant att bekanta sig med nobelpristagarnas litteratur och just nu är jag i full färd med att bekanta mig med pristagaren för 2022, Annie Ernaux född 1940 i Frankrike.
Jag inledde bekantskapen genom att kika på den franska långfilmen Omständigheter som är baserad på en av Annie Erneauxs romaner. Filmen finns tillgänglig på svtplay i några få dagar till, den är absolut sevärd och borde ses av alla. Handlingen som utspelas 1963 baseras på en självbiografisk roman som skildrar situationen för en ung student som blir gravid i ett land där abort är olagligt. Filmen är gripande och min personlig åsikt är att den här typen av filmer och litteratur borde ses av alla för att skapa förståelse för frågor som handlar om jämlikhet mellan män och kvinnor, samt hur orättvist och ojämlikt konsekvenserna av en graviditet kan slå beroende på kön. Den här filmen skulle inte bara kunna användas som diskussionsunderlag i skolan utan även i politiska diskussioner som berör frågor kring abort, bildning och ett jämlikt samhälle.
När det gäller läsningen så är jag mitt uppe i åren, av Annie Ernaux (Norstedts, 2022). Åren skildrar händelser från författarens liv mellan 1941 och 2006, utan att upplevas som en traditionell självbiografisk roman, utan snarare som det beskrivs på bokens baksida ”ett slags egensinnigt kollektivt minne”. Svenska akademins motivering till Annie Erneuxs nobelpris lyder ” för det mod och den kliniska skärpa varmed hon avtäcker det personliga minnets rötter, främlingskap och kollektiva ramar”.
Min upplevelse av läsningen är att den ger en oväntad skildring av hur det kan ha varit att växa upp i Frankrike. Jag menar inte oväntad vad gäller hur det var att växa upp i Frankrike, utan snarare vad gäller den objektiva men ändå personliga berättartekniken som skildrar en situation på ett nytt sätt. Romanen är lättläst och skriven på ett sätt som gör den tillgänglig, inga uppstyltade komplicerade formuleringar utan snarare enkla skildringar, korta stycken som dock inte följer normen för traditionella skrivregler, samtidigt som dessa ändå finns i grunden och just därför kan brytas. En annan intressant detalj är att titeln inleds med liten bokstav, något som ger en känsla av och förstärker att berättandet och åren fortfarande är pågående.
Annie Ernauxs åren är en intressant roman som jag ser fram emot att läsa klart.
Jag njuter av lediga dagar så tidigt i arla stund satt jag kvar i sängen och tecknade. Idag blev det en haiga till haikudikten på sida 137 i min senaste diktsamling, Ur orkesterdikets djup.
En haikudikt är en form av kortdikt som ursprungligen kommer från Japan. Det västerländska sättet att skriva haikudikter bygger i grunden på stavelsemönstret 5-7-5, men många haikupoeter idag väljer att fokusera på innehåll framför antal stavelser; det anses således allmänt accepterat att bryta antalet stavelser så länge man håller sig till övriga regler. Det jag gillar med att skriva haiku är den sparsmakade formen där man med ett fåtal ord men på ett ändå ofta konkret sätt beskriver intrycken av en upplevelse. Det finns en scen, en händelse, någon form av koppling till årstid och ibland någon form av oväntad tvist.
Ordet haiku är namnet på själv diktformen. Ordet haiga används för bilden som ibland finns tillsammans med haikudikten. En haigabild är inte detsamma som traditionell illustration. Min tolkning av vad som är en haiga är att den visualiserar en ny dimension av själv dikten genom att tillföra något som förstärker tolkningsmöjligheterna för läsaren/betraktaren.
Det jag gillar med att skriva haiku är att det får mig att stanna upp och reflektera. Jag utvecklas som människa och mår bra av att skriva. Skrivandet hjälper mig att fokuserar på sådant som är betydelsefullt samtidigt som jag lär känna världen och naturen bättre då det handlar om att fokusera på det lilla i det stora hela. Det jag hoppas på att förmedla och vill är att läsaren ska känna hopp, tröst, nyfikenhet och styrka av att läsa mina dikter.
Jag önskar er alla en en underbar nyårsafton med ett ljust och fint nyårsfirande i fredens tecken!
Julkalendern firade jul utan att öppna den den tjugofjärde luckan men ibland kan det vara bra för saker och ting att få ta sin lilla tid. Vi har firat julhelgen tillsammans med nära och kära, ätit alldeles för mycket julmat, promenerat i skogen, läst böcker, slappat och haft det fantastiskt bra, men nu är det äntligen dags för den tjugofjärde luckan.
Julhelgen har inte bara varit ett äventyr för oss, utan även för Ur orkesterdikets djup (2022, Artes liberales) som firade sin första julhelg och som fick den äran att bli julklapp åt många olika människor. Den har fått en hel del positiv återkoppling av läsare som skickat små hälsningar, någon har tom skickat foto av när hennes mamma sitter och läser, och sådant värmer ju en liten poets känsliga skrivarhjärta.
En annan fin händelse som skett under november och december är att min första diktsamling Våra andetag andas haikusommar (2018, CKC) har fått en liten renässans. Den fick ju hänga med först på boksläpp i Svedala på Galleri KVIS och därefter bokmässan på statshallen i Lund. Boksläppet hölls i samband med att jag och en vän arrangerade en konstutställningen och då passade jag på att placera ut en diktbok som en form av gästbok där besökare som ville fick leta upp en diktsida som de ville tolka genom att rita en bild eller skriva några egna ord. Igår när jag satt och bläddrade i boken fann jag massor av fina små bilder och ord i form av hälsningar från besökare. Förstår faktiskt inte varför jag inte tänkt på detta tidigare. Jag blir ju så himla glad, rörd och tankfull när jag sitter här och bläddrar.
Böckerna finns bland annat att köpa i nätbutikerna Bokus, Adlibris, Akademibokandeln och på Söderslätts bokhandel i Trelleborg. Den senaste boken Ur orkesterdikets djup finns även som e-bok för den som föredrar det.
Det går såklart att höra av sig direkt till mig om man vill beställa från mitt lilla boklager, Ur orkesterdikets djup kostar 90 kr, Våra andetag andas haikusommar kostar 90 kr och portot 63 kr (inom Sverige) och vill man ha boken signerad så är det bara att säga till så fixar jag det. Mejla namn och adress till mig på christina.ckc@gmail.com så återkommer jag med närmare beställningsinfo.
Traditionell bok i pappersform, e-bok eller ljudbok; vad föredrar du?
Varmt tack till alla er som kikat in och följt årets julkalender. Nu önskar jag er en fortsatt fin julhelg och ett riktigt Gott Nytt År!
Dagen före julafton och då kan det passa bra med nobelpristagaren Tomas Tranströmer, dikter och prosa 1954 -2004 (2011, Albert Bonniers Förlag). Jag gillar Tranströmers rikliga bildspråk, och är särskilt svag för hur han skriver sina haikudikter.
”Se hur jag sitter
som en uppdragen eka.
Här är jag lycklig.”
Tranströmer är absolut en av mina stora favoriter!
Imorgon är det julafton så om jag inte hinner uppdatera vill jag passa på att önska er alla en riktigt God och fin julhelg
I år har jag varit ute i god tid med julkorten. Målade tre olika utkast och efter en del övervägande valde jag att göra julkort av målningen i bild. Inspiration till motivet kommer av att det brukar komma rödhakar till vår trädgård, så dikten på julgranskulan i bild landade en morgon när jag satt och tittade ut genom fönstret. En rödhake landade på en gren, spanade ut över slätten och sen flög den vidare. Jag fick inte bara en naturupplevelse, utan även en haikudikt och inspiration till julkortsmotiv.
När jag började göra efterforskning av rödhakens symbolik finner jag dessutom massor av intressant symbolik. I Storbritannien är rödhaken (red robin) starkt förknippad med julen och är sedan mitten på 1800-talet ett vanligt julkortsmotiv. Enligt gammalt folktro beskrivs rödhaken som lyckobringande, beskyddande och omhändertagande. Det finns bland annat berättelser om att när rödhaken sorgset kvittrandes torkade bort en tår från den korsfästa Jesus kind och med näbben försökte dra bort törnen från hans panna då föll en droppe blod ner på rödhakens bröst som för alltid färgades rött. Jesus sägs då ha sagt: Välsignad vare du! Varhelst du befinner dig ska glädje och lycka följa dig.
Rödhaken är ju dessutom enligt min mening en otroligt dekorativ och söt liten fågel så med vetskapen om all mytomspunnen symbolik så passar den perfekt som julkortsmotiv.
Att skriva traditionella vykort blir allt mer ovanligt i vårt moderna samhälle och visst märker jag att antalet vykort som dimper ned i postlådan blir färre för varje år. En hel bild- och textgenre är på väg att dö ut, det fysiskt analoga står tillbaka för den digitaliserade eran. Personligen så gillar jag de traditionellt fysiska julkorten och blir så glad när det det kommer riktig post. Visst kan jag hålla med om att det är både miljövänligare, billigare och enklare att skicka iväg en digital hälsning med det är inte detsamma. Jag brukar skicka julkort, men förra året var jag själv så stressad inför julen att jag inte hann få iväg några julkort så i år har jag verkligen njutit av hela julkortsprocessen, från att måla korten, till att kopiera ut dem, skriva hälsningar, klistra på frimärken till att lägga dem på brevlådan och nu får jag dessutom sms från människor som tackar för julkorten så det här är en uppskattad och trevlig tradition värd att hålla i liv. I skrivande stund är visionen att skicka ännu fler julkort nästa år men hur det blir med den saken får vi se när den tiden kommer.
Nu ska jag strax iväg och klara av mitt sista arbetspass för i år och därefter väntar två veckors fritid och den ska jag ta väl vara på.
Ikväll när jag kom hem låg det senaste numret av Sköna hem och väntade i brevlådan. Sköna hem är en tidning jag brukar unna mig lite då och då eftersom jag gillar inredning. Jag gillar helt enkelt att ha det fint omkring mig och inspireras av de av tidningens reportage med bilder från olika typer av hem.
Personligen så gillar jag hem som är personliga och jag själv blandar gärna gammalt med nytt. Tycker om ärvda gamla möbler i de fall där de har en historia eller en berättelse jag själv känner anknytning till och ibland är det helt enkelt bara snyggare eller mer praktiskt att välja något nytt. Omslagstexten på Sköna hem utlovar bilder av ”Årets vackraste hem” så det ska bli intressant att undersöka om jag håller med eller ej.
Avståndet är en liten diktsamling skriven av Carl Johan Flognman (Fri Press 2019). Personligen så gillar jag enkelheten i det stilrena omslaget som visualiserar titeln så bra. I beskrivningen på inlagan står det att dikterna är bilder hämtade från avskildhet och natur.
Personligen så kan jag inte påstå att jag förstår vad de små dikterna betyder, men de triggar igång djupa tankar kring livet, naturen och de personer jag har avstånd till. Tankar kring var gränsen går mellan närhet och avstånd. Jag tycker att det är en lättläst, lätt tillgänglig och fin liten diktsamling så jag är glad att jag fick den.
Idag ska jag ge mig ut i julhandeln, posta mina julkort (egen formgivning), tända fjärde ljuset och umgås med en av mina nära och kära. Skriver du julkort?
Lycka är att öppna postlådan och finna ett nytt nummer av Blåeld (#15 2022). Blåeld är en tidning som ges ut av Svenska haikusällskapet, två gånger per år och i detta nummer skrivs det en hel del om Tranströmers haikudikter. Enligt SHS är tidningens syfte att öka kunskapen om haiku och uppmuntra till haiku på svenska.
Ikväll kommer jag att roa mig med att packa in julklappar och därefter ska jag dricka varmt te och läsa Blåeld. Därefter kanske jag renskriver de senaste dagarnas nyskrivna haikudikter…eller så sparar jag det till imorgon.
Hur vi ser ut och vad vi har på oss har haft betydelse för oss människor sedan urminnes tider. Vi klär oss för att hålla värmen, skydda oss från solen, identifiera oss med en viss grupp, följa en viss klädkod eller uttrycka en viss stil. Av någon anledning dök boken Klädd och oklädd upp i mitt medvetande idag när jag läste tidningen och konstaterade att det återigen bjöds en artikel om vem som var bäst klädd på nobelgalan. Bäst klädd, snyggaste klänning, mest exklusiva smycke och coolaste stil, osv…
Boken Klädd & oklädd är inte bara namnet på boken i dagens lucka, utan även på en konstutställning som arrangerades av Nationalmuseum,1996. Jag köpte med mig boken i samband med att jag såg utställningen och sedan dess har jag haft en hel del nytta av boken. Den fungerar perfekt som en liten konsthistorisk översikt av skönhetsideal, dräkthistoria, konststilar och lite kort info om några konstnärer genom tiderna. En informativ bok, utgiven av en trovärdig källa och med fantastiskt fina färgbilder är som alltid en god investering.
Hur man är eller inte är klädd säger ju alltid en hel del om vem man är eller vad man för tillfället håller på med.
På tal om att vara Klädd & oklädd så är jag i skrivande stund klädd i pyjamas. Vad är du klädd i?
Den oumbärliga anteckningsboken följer mig vart jag går. Den brukar ligga i väskan, bredvid mig på bordet eller så är jag i full färd med att skriva versrader till mina dikter och ibland tecknar jag av händelsen som inspirerade mig till av skriva.
Dikterna finns överallt och det är precis som de bara väntar på att bli hittade. Ibland landar de under tiden då jag kör till jobbet, men att anteckna just då fungerar av förklarliga skäl inte så då händer det att jag talar in en ljudfil på mobilen och när jag kommer fram skriver jag ner dikten innan jag lämnar bilen och går vidare in till jobbet.
Närheten till aktuell anteckningsbok känns lite som en pågående relation. Den följer mig vart jag går eller oavsett vilka tankar jag tänker och på något vis är det som om den hjälper mig att stanna upp i vardagen, landa i nuet och strukturera upp mina tankar.
Fånga ljuset, av Barbro Blomberg (2020 Vesta förlag) är en roman som utspelas i slutet av 1800-talet. Den handlar om fotografen Hedda som har en egen ateljé i Helsingborg och om hur hennes make Julius gör allt för att hon ska ge upp sin karriär för att bli en god hustru. Fånga ljuset är en roman som handlar om att slåss för sina ideal och livsmål.
I samband med bokmässan i lördags var jag bordsgranne med författaren Barbro Blomberg som även presenterade sin senaste bok, Drömmen om en hatt som jag också blev nyfiken på att läsa.
Vad gäller Fånga ljuset så har jag bara hunnit läsa de första kapitlen men har redan hunnit konstatera att jag tycker om boken.
Gårdagens bokmässa blev en himla trevlig tillställning med många fina möten, några sålda böcker och några inköp. En av de böcker som fick följa med hem från bokmässan är Moln i konsten av konsthistorikern Elisabet Haglund (Themis förlag, 2020).
Moln är något jag alltid fascinerats av och försökt beskriva i diktandet, fotograferandet och målandet men av någon anledning så är moln alltid som mest fascinerande i verkligheten och kanske är det just därför så många före mig fascinerats av moln precis som jag.
I skrivande stund så har jag bara hunnit bläddra, titta på bilder och överblicka men vad jag förstått så sträcker den sig från medeltiden och fram till idag.
En fin bok som jag ser fram emot att bekanta mig med.
Den årliga nobelbanketten med prisutdelning är alltid lika högtidlig. Jag brukar följa banketten via svt, lyssna på talen, musiken, kolla in kläder, frisyrer, dukning, blomsterdekorationer och den tjusiga maten. Litteraturpristagaren och dennes tal är det som brukar väcka min nyfikenhet mest. I år kommer jag att vara på bokmässan i Lund och en av de dikter jag ska läsa handlar om Nobels litteraturpris. En kort dikt som beskriver något stort med ett fåtal ord.
Min nya diktsamling, Ur orkesterdikets djup (Artes Liberales, 2022) kommer att gästa sin första bokmässa tillsammans med Våra andetag andas haikusommar (CKC, 2018) och en hel uppsjö av böcker skrivna av andra författare.
Brukar du följa utdelningen av nobelprisen, talen och banketten?
