Valborgsfirande i blommigt

Publicerat 1 maj, 2016 av christinakarlsson

Gårdagens högtid firades med pompa och ståt i Stockholm. Vi valde dock att stanna på hemmaplan och fira kungens 70-årsdag med en lugn och fin valborg tillsammans med nära och kära. Fint sällskap, god mat och blommig klänning.

Jag tänker att det är så vackert nu när hela världen håller på att brista ut i blommor och blad? Grönskan breder ut sig alltmer för varje dag och det är så fint med alla svenska flaggor som fladdrar i vinden här i området där vi bor. Dagen har nyss börjat och det är en hel del som står på dagens agenda. Det är mycket som händer nu…

Den svävande kuben och Omöjliga former

Publicerat 26 april, 2016 av christinakarlsson

Jag speglar mig i en skulptur med namnet Den svävande kuben. Konstnären heter Jan Harry Persson. Konstverket är placerat utanför kommunhuset i Svedala. Jag stannar upp, betraktar och tänker att det är en intressant skulptur. Regnet faller och jag interagerar med skulpturen där jag står med min mobil och dokumenterar en del av dagen.

Jag tänker att livet är mäktigt. Regnet bara vräker ner, himlen är grå och igår föll det såväl hagel som snö, men det är vår. Magnolian blommar och jag önskar att jag kunde skriva att solen skiner, men verkligheten är en annan; regnet faller som spön i backen.

Ett kulturmöte i Naverlönnsalen gör min dag när jag upptäcker att där finns konst av Oscar Reutersvärd. Tre Omöjliga figurer som fascinerar med sin omöjlighet i att vara möjlig. Sinnet för estetik triggas, nyfikenhet väcks och jag blir glad. Visst är det fascinerande att konsten har en förmåga att göra sådant som är omöjligt möjligt. Konst kan handla om att våga utmana det självklara, om att våga vända ut och in på olika möjligheter, om att skapa nya idéer och faktiskt experimentera med sådant som att förvandla det omöjliga till något som är fullt möjligt.

Tack alla ni fina som tittar in här <3

Må väl och ha en fortsatt fin vecka!

Jag hälsar våren välkommen och njuter av en grön transformation

Publicerat 23 april, 2016 av christinakarlsson

Njuter av en grön dag,

en vårdag,

det är vår dag.

Det känns som om hela världen,

nynnar en vårsång.

Samma sång, varje vår

och jag blir glad!

Jag tänker att bokstaven V i Vår är en symbol för seger.

Victory.

Våren har segrat,

och vintern är ett minne blott.

Solen skiner, ett lätt vårregn faller och hela världen spricker ut i blomster <3

Ett varmt leende spreds i mitt inre när jag fick se hur hela innergården utanför Galleri KVIS var beströdd av hundratals stjärnor och fjärilar. Jag tänker först att någon varit där och dekorerat marken bara för att överraska mig och därefter funderar jag vidare i något mer nyanserade banor (blink) …

Det var vernissage och jag tog mina sedvanliga fotografier till Galleri KVIS fb-sida.

Kunde inte motstå att unna mig lyxen; denna vackra passionsblomma fick byta bostad och följa med mig hem från blomsterbutiken.

Dagen har som sagt varit lyxigt fri. Lördagsfri.

Jag har spatserat,

vandrat omkring

och lyssnat till våren.

Jag har invigt min nya blommiga regnjacka.

Och jag har vandrat genom över en stjärnbeströsslad asfaltsinnergård, bland små lätta pappersfjärilar och hört dem nynna att fjärilsvingar syns på Galleri KVIS.

Trädgårdens blomster blir alltmer gröna

och således alltmer sköna.

Byggnader är spår av liv och livet sätter sina spår när byggnader föds för att leva en tid och därefter smulas i bitar, bara för att det finns en plan om något annat…

Publicerat 22 april, 2016 av christinakarlsson

Jag tar en promenad. Andas frisk luft och njuter av att sommaren är i antågande. Andas in och andas ut. Njuter av promenaden, rörelsen och stegar längs kajen alldeles utanför min arbetsplats. Tänk, att få uppleva ännu en sommar. Det är en lyx att leva.

Solljuset skapar vackra speglingar på vattenytan. Havet är nästan alldeles genomskinligt och blottar livet under ytan; där är grönt av alger, växlighet och andra spår av liv.

Jag tänker att det var synd att ingen erbjöd livbojen till byggnaden som är på väg att rivas. Det var en vacker byggnad, stabil och estetisk; Det finns fortfarande små spår kvar av det vackra, men för varje dag syns alltfler spår och rester av den arkitektur som en gång var.

Jag tycker det är vackert när en stad ger utrymme för såväl historia som framtid, när gamla byggnader står sida vid sida med nya. Snart är Kockums mekaniska verkstad kanske inte ens ett minne blott?

Tänk så coolt om man kunde renoverat byggnaden istället, byggt en balettakademi, inrett ateljéer till konstnärer eller varför inte ett gigantiskt bibliotek med små skrivarverkstäder dit människor kunde komma för att skriva dikter och musik. Öppnat en interaktiv konsthall där besökare ges möjlighet att interagera med konstverken. Varför inte ett öppna ett alldeles eget bild- och konstforskningscentrum. Vi lever ju trots allt i en visuell kultur. Den visuella världens betydelse ökar.

Människor som får vara kreativa mår bra, tar sina egna beslut och jag vill leva i en värld där människor tänker själv. En eftertänksam värld, där man tänker först och talar sen. En värld där man i förväg funderat över konsekvenser av olika handlingar. Allt vi gör påverkar människor i vår omgivning och samhället. Om fler människor säger och gör gott – då blir det så mycket finare att vara en del av världen <3

Det är en ny dag!

Romeo och Julia på den kungliga teatern i Köpenhamn

Publicerat 17 april, 2016 av christinakarlsson

Romeo och Julia som balett är något av det mest passionerade och vackra man kan se på en scen. Min man och jag begav oss till Köpenhamn för att njuta av detta magiska Shakespearedrama, tonsatt av Sergej Prokofjev och koreograferat av John Neumeier.

Jag har läst Romeo och Julia, sett dramat som teater, film och som opera men att se dramat som en balett var en ny upplevelse som visade sig bli av det mest angenäma slaget. För det första så bara älskar jag Prokofjevs tolkning. Musiken är alldeles underbar och i denna kombination med kroppar som rör sig i balettpositioner koreograferade av Neumeier förmedlades mängder av känslor och passion. Helheten fulländades med scenografi och kostym. Att dessutom få njuta av denna konstupplevelse tillsammans med mannen i mitt liv och i en fantastisk vacker arkitektur med anor från 1700- talet fick mig att må så himla bra att det fortfarande känns som om jag befinner mig på ett moln.

Min man och jag var på plats i god tid för att få höra introduktionen före föreställningen och kan ni tänka er att vi blev mäkta överraskade när vi fick höra att Danmarks drottning Margerethe skulle gästa kvällens föreställning. Drottningen fyllde år och ville fira sin kväll med att se baletten eftersom hon fascineras av balett och beundrar koreografen Neumeier.

Drottningens balkong var estetiskt tilltalande, dekorerad med olikfärgade rosor och jag kan föreställa mig att det måste ha doftat alldeles underbart att sitta på en balkong kantad av färska rosor. Ni förstår nog att jag inte kunde låta bli att ta ett fotografi när drottningen och prinsen gjorde sin entré. Alla i publiken reste sig upp för att visa kungligheterna respekt och detta med att resa sig upp varje gång kungligheterna gick in på sin balkong, upprepades efter varje paus. Efter föreställningen som fick stående ovationer fortsatte festligheterna med att alla gäster på teatern sjöng den danska gratulationssången för drottningen. Hennes närvaro blev sannerligen en stämningshöjare. Min man och jag satt ungefär i mitten av salongen och vi hade gott synfält över såväl scenen som drottningens balkong.

Upplevelsen fick mig att känna det som om jag strålade liksom de magnifika kristallkronorna och jag har en stark känsla av att jag under kommande vecka kommer att sväva fram som på moln…

Avslutningsvis önskar jag er alla fina dagar!

Gatumålningar på innergården; föreläsning och kreativitet som spirar på Galleri KVIS

Publicerat 13 april, 2016 av christinakarlsson

När barn får vara kreativa ser man ofta hur skaparglädje och välmående frodas. Just nu pågår en utställning där alster som skapats av förskolebarn visas på Galleri KVIS. Förskolepedagogerna berättar hur stolta barnen blir när de får se sina alster på galleriet och det är många barngrupper som besöker galleriet denna veckan, så många att alla inte får plats inne på galleriet samtidigt och därav uppstod idén om att de barn som väntar utanför helt enkelt får dekorera innergården genom att måla med gatukritor. Jag tänker att detta är en strålande idé!

På bilden nedan kan ni se hur barnen skapat robotar av återvinningsmaterial. Temat som bearbetats är vad man kan göra i Svedala som är roligt. Jag tänker spontant att man skulle kunna följa en progression och låta de äldre eleverna besöka utställningen och bygga vidare på temat, kanske genom att bearbeta frågeställningar som handlar om robotetik men det är som sagt bara en tanke. Jag arbetar inte i Svedala kommun, jag bor där och bidrar till att sprida konst och kultur i kommunen genom att vara engagerad i styrelsen för Galleri KVIS.

Ikväll kommer det dessutom att hållas en inspirerande föreläsning av konstpedagog Ulrika Liljenström, som också ingår i styrelsen. Jag ser fram emot kvällens program på Galleri KVIS. Jag brukar säga att det finns en tid för allt; nu är det först tid för en heldags utvecklingsarbete i skolans värld och sen beger jag mig direkt till galleriet och finns det någon av er läsare som känner sig pepp på att besöka oss ikväll så är föredraget gratis och öppet för alla som är nyfikna på konst och kultur. Välkomna!

Må Väl och Ha en Fin Dag där Ute i den Stora Världen!

Christina Karlsson

Fina dagar avrundas med träning <3

Publicerat 11 april, 2016 av christinakarlsson

På måndagar packar jag min väska med balettskor och träningskläder. Balett är en utmanande och spännande träningsform. Balett rymmer oerhört många känslor. Balett är klassiska toner av passion och självkontroll på en och samma gång.

Jag må vara trött och en smula sliten efter långa arbetsdagar, men när träningen sätter igång blir jag totalt uppslukad av att fokusera på att göra rätt rörelser, försöka minnas krångliga rörelsekombinationer och utmana min kropp till att dansa. Dansen innehåller stora portioner av glädje och energi, och även om mina hopp inte alltid är de mest eleganta så är upplevelsen alldeles underbar. Hela jag fylls av positiv energi och jag uppskattar känslan av att kunna röra mig som jag vill. Känslan av frihet <3

Vilken träningsform passar dig bäst? Känner du som jag, att träning bidrar till att fylla på kroppens depå av energi och lycka?

Ny arbetsdag väntar.

Må väl och ha det fint, där ute i den stora och samtidigt extremt lilla världen!

Jag regisserar mitt liv och världen jag lever i är en teater

Publicerat 9 april, 2016 av christinakarlsson

Den senaste tiden har varit händelserik. Det händer en hel del på en teater och det finns flera föreställningar jag ännu inte hunnit recensera.

Tycker du någonsin att tiden räcker till? Min tid räcker aldrig till för allt jag vill hinna med. Min tes är att känslan av tid som inte räcker till, den känslan är troligtvis en av våra vanligaste mänskliga egenskaper. Jag hör dagligen hur såväl stora som små uttrycker en upplevelse av tidsbrist. Vi har alla exakt lika många minuter varje dygn. Tiden som fördelas är alltid densamma för oss alla, eller?

Oavsett hur vi väljer att spendera vår tid så har vi alla olika omständigheter att förhålla oss till. Vi är alla våra egna regissörer och vi är alla huvudpersoner i vår egen show. Jag är regissör i mitt liv och du är regissör i ditt liv. Betyder detta att jag har fullständig makt över mitt eget liv? Nej. Jag är naturligtvis beroende av att ta hänsyn till alla de människor som befinner sig på min arena. Hur ska jag annars veta vad som sker på min teater och vilka roller som passar bäst för mina medaktörer? Några blir skådespelare i min teater, andra står för musiken, några är filosoferna som skriver och säger tankvärda citat, somliga vill bara sitta i publiken och tycka till genom att applådera eller bua, lite beroende på vad de tyckte om scenshowen och allt det där. Självklart finns det alltid en eller flera politiker och några sponsorer. Somliga är lätta att placera och andra kan innebära en betydligt större utmaning att finna en lämplig roll. Ibland måste man rentav uppfinna nya roller och allt som oftast sker det oväntade händelser och då får man hantera det på bästa möjliga sätt utifrån de förutsättningar man har på sin teater. En regissör tvingar inte på någon en roll. En roll är något medspelarna själv skapar och det är en av anledningarna till varför livet som regissör kan vara komplicerat. Det finns så många roller som krävs för att en föreställning ska komma till sin rätta och ibland är det många som vill ha en huvudroll och tolkningar på hur en huvudrollsinnehavare ska agera är olika. Alla ska samsas och alla har fullt upp med sitt, ingen tycker att tiden räcker till men nya föreställningar måste sättas upp om och om igen…

Jag delar med mig av en hel del erfarenheter i min roll som regissör, men det är bara min innersta krets som får följa med in i min loge. När det finns ett publikt öga som betraktar våra offentliga jag kan det vara av särskild vikt att balansera vad som är privat och vad som är publikt. Detta med att skilja på vad som är privat och publikt är av särskild vikt i vår allas tillgängliga cyberrymd och jag tänker att det är av största betydelse att ta sig tid och reflektera. Ibland känns det som om allt handlar om tid men med handen på hjärtat kan jag snart konstatera; Tiden är abstrakt, och på samma gång en konkret mätfunktion av dygnen som passerar. Det som egentligen är betydelsefullt är det liv vi lever här och nu. Och vi lever bara en gång, och den gången är nu! Just nu har vi all tid i världen!

Helgen är särskilt välkommen och våren är på gång!

Må Väl och Lev i Fred!

Christina Karlsson

Håller vi på att förvandlas till slavar under klickokratins styre?

Publicerat 6 april, 2016 av christinakarlsson

Hur källkritisk är du egentligen? Hur källkritisk orkar du vara i ett samhälle där allt handlar om att få flest likes och vänner i cyberspace. Hur seriösa kan vi vara i ett rum där majoriteten fastnar i ett klickbeteende som handlar om att ta selfies, filma varandra och kolla in oseriösa klipp där folk gör bort sig själva eller någon annan? Hur seriöst är det att kolla in skvallerstatusar, göra sig lustig genom att förvränga bilder av kända personer och ännu värre ödsla tid på att lajka sådant som inte gynnar någon som helst utveckling? Hur seriöst är det att spy galla över människor som inte har likartade politiska åsikter som dig själv? Hur seriöst är det att medvetet förvränga fakta enbart för att jaga läsare som klickar och lajkar sig till okunskap och glömska? Hur seriöst är det att välja skygglappar i en värld som är i allt större behov av utveckling och utbildning? Jag kan inte låta bli att undra?

Den digitala utvecklingen är både revolutionerande, fantastisk och oumbärlig på många vis; under förutsättningen att vi använder tekniken med omsorg på ett sätt som gynnar oss själva och därmed våra medmänniskor. När internet håller på att förvandlas till en värld där det är lättare att hitta icke trovärdiga källor, pga av att dessa fått fler klick, likes eller bara blivit upp över öronen sponsrade; då är vi ute på hal is. När nyhetsmedier måste rikta sina artiklar efter vad som klickas mest och ge avkall på objektivitet; då är vi ute på hal is. Jag ser dagligen olika vyer av klickokratiska landskap, några är under kontroll och andra har löpt amok och förslavat människan bakom en skärm.

Vem vet? Någon kanske anser att mina åsikter tyder på att jag är en dinosaurie med 1900-talsanor; en dinosaurie som mässar om kunskap och utveckling när det i själva verket är så mycket roligare att klicka underhållning. Varför ska vi vara källkritiska, läsa böcker och tänka själva när andra gör det så mycket bättre? Kanske framstår jag rent av som komisk när jag mässar om att kunskap är makt. Kanske låter det alldeles otroligt att kunskap bidrar till att människor kan ta makten över sina liv. Makten att påverka sina egna liv, makten att påverka sin egen framtid och därmed makten att göra världen till en lite en mer behaglig och trivsam plats för oss alla. Det kan vara en konst att knäcka koden till kunskap och det kan vara en knagglig väg att vandra, men inget klick kan mäta sig med det äventyr som väntar på kunskapens väg framåt… <3

Jag skulle inte drömma om att uppmana dig som läsare till att i fortsättningen välja dina klick med större omsorg. Jag skulle inte drömma om att be dig att prioritera hur just du ska spendera timmarna och minuterna under dagarna som går. Ditt liv är ditt och mitt liv är mitt, men jag kan välja hur jag granskar de källor jag tar del av, jag kan välja att spendera mina klick med omsorg och jag kan välja hur jag fördelar de få minuter som mina dagar består av…

Syftet med detta inlägg var från börja att diskutera nyord och begreppet klickokrati som ni finner på språkrådets lista för svenska nyord. Jag kan helt utan tvivel konstatera att vi lever i en värld där klickokratin är högst påtaglig; en värld där journalistik och politik styrs av klickokrati till den grad att språkrådet beskriver begreppet som ett nyord. Men vem är jag då att påstå detta? Är min blogg en trovärdig källa? Och varför länkar jag som nyss var så kritisk till klick; varför länkar jag med två klick i detta inlägg, ett klick till nyord och ett klick till Språkrådet eller närmare bestämt Institutet för språk- och folkminnen?

Skriv gärna och berätta vad du tänker om samhällsfenomenet klickokrati.

Må Väl och ha en fortsatt fin vecka!

Christina Karlsson ©

om konsten att softa och bara vara där jag är…

Publicerat 3 april, 2016 av christinakarlsson

Närhelst jag finner något intressant har jag en förmåga att engagera mig lite mer än nödvändigt, bara för att jag vill. Man behöver knappast vara rymdforskare för att konstatera att det kan bli för mycket av det goda och det är då jag lyssnar in kroppens signaler, tar en time out och drar iväg till skogs. Tar en promenad och stänger av sådant brus som går att stängas av, för även om jag för det mesta går igång på en hel del brus så har livet lärt mig när det är dags för återhämtning.

Helgen har ägnats åt viss återhämtning trots att jag egentligen har massor av inlägg att skriva. Tittar in på era bloggar så snart jag är i fas med livets ekorrhjul.

Idag blev det en promenad i Torups slottspark bland alla dessa vackra blomster. För första gången detta år infann sig känslan av att det äntligen är vår!

Må väl och ha en fin dag!

Om att hålla konsten högt och bära den tätt intill…

Publicerat 30 mars, 2016 av christinakarlsson

Påsken har passerat tillsammans med årets konstrunda och jag tänker att jag lever min dröm i konstens tecken oavsett om det är vardag eller helg. Påskens lediga dagar har för mig varit fulltecknade av aktiviteter i konstens tecken. Många besökare från både när och fjärran har besökt mig på Galleri KVIS i Svedala och det har uppstått en hel del intressanta reflektioner och diskussioner.

Nu är jag tillbaka i vardagen och precis som jag brukar skriva så uppskattar jag min vardag. Igår sken solen och jag hade tid att ta en lunchpromenad. Hela staden glittrade så vackert där under solens strålar att jag inte kunde låta bli att ta några fotografier med min mobilkamera. Idag ser jag särskilt fram emot kvällen som å arbetets vägnar kommer att tillbringas på Malmö Opera där vi ska kolla in den spektakulära, magnifika musikalen Billy Elliot!

Må Väl och Njut av Livet!

En lekfull påskhelg i konstens tecken…

Publicerat 27 mars, 2016 av christinakarlsson

Det är så roligt att vara på galleriet och lyssna till alla reaktioner på det som visas upp; prata med besökare och speciellt är att få höra vad människor tänker om just mina bilder. Flera av de alster som visas på galleriet har fått följa med hem till nya ägare och idag reserverades en av mina ugglor.

Nog för att jag tillbringat den mesta av tiden de här dagarna på galleriet, men det finns tid för mera. Igårkväll förgylldes kvällen med ett finfint påskaftonsfirande tillsammans med de personer som betyder mest av allt i mitt liv, tillsammans med nära och kära <3

Och idag blev det en kort promenad bort till graffitiväggen som överraskade med nya målningar i påskens tecken och då kan jag såklart inte låta bli att undra vem eller vilka graffitikonstnärerna är?

Imorgon är det annandagpåsk, Galleri KVIS håller öppet klockan 11.00 -17.00 och för mig är det en självklarhet att jag ska vara där <3

Må Väl och ha en fortsatt fin påskhelg!

Här står jag och ugglar i konstens tecken…

Publicerat 26 mars, 2016 av christinakarlsson

Vernissagedagen blev hur fin som helst och det var massor av nya besökare som hittade till Galleri KVIS. Ni som känner mig vet att jag är fascinerad av ugglor och det går inte att ta miste på i denna utställningen där temat i mina fotografier går i ugglans tecken. Jag kommer att tillbringa ännu en dag i konstens tecken. En heldag på Galleri KVIS och därefter kommer kvällen att avrundas med påskaftonsfirande med familjen så nu måste jag sätta fart med allt som ska hinnas med. Dagens första uppdrag väntar, dvs efter det att jag duschat och druckit mitt obligatoriska kaffe då är det dags att förbereda påskmiddagen med att färga ägg och pynta påskris 🙂

Må väl och ha en god och fin fortsatt påskhelg!

Det är konst, solsken och några droppar regn…

Publicerat 25 mars, 2016 av christinakarlsson

Tiden springer i ett rasande tempo och jag ställer ut mina fotografier på Galleri KVIS under påskhelgen. Denna gången är det ugglan som agerar tema för min del av utställningen. Vi är åtta konstnärer som delar på utställningsutrymmet i galleriet.

Jag har ägnat dagarna åt att rama in, signera, planera och hänga tavlor… Idag är det vernissage och jag kommer att vara på plats på galleriet under hela påskhelgen. Galleriet håller öppet fredag, lördag, söndag och måndag klockan 11.00 – 17.00 och alla som är nyfikna på mina fotografier är naturligtvis välkomna!

Galleri KVIS samarbetar med Öppna Sinnen och finns därför med på Öppna Sinnens karta över påskutställningar.

Och nu är det dessutom påskfint vid vår entrédörr där jag planterat penséer, påskliljor och ranunkel.

Hoppas att ni alla får en riktigt Glad och Fin Påskhelg!

Känslan av välbehag dröjer sig kvar länge. Dirigenten hade en svanfjäder i sin hand. Lohengrin, en opera av Richard Wagner

Publicerat 23 mars, 2016 av christinakarlsson

Vi har varit i på den kungliga operan i Köpenhamn och njutit av Richard Wagners opera, Lohengrin. Föreställningen var alldeles underbar och trots att det hunnit gå närmare fjorton dagar sedan vi var där går jag fortfarande runt med en magisk lyckokänsla inom mig; en känsla av operatoner och estetik.

Av någon anledning hade jag en förutfattad tanke om att en Wagneropera skulle vara tung och svår att greppa, men så var det inte alls. Jag blev positivt överraskad; musiken var alldeles underbar, scenografi och kostym var en fröjd för ögat. Små detaljer som att dirigenten dirigerade sin orkester med en svanfjäder i sin hand <3

Lohengrin går precis som många andra operor att knyta till en klassisk dramaturgi och en historisk sagokontext.

Handling: Kungadömet befinner sig i oroligheter och i berättelsen finns den unga flickan Elsa som falskeligen anklagas för att ha dödat sin egen bror. Elsa vet att hon är oskyldig och ber därför om en gudsdom. I sin dröm har hon sett en riddare. Hon faller på knä och ber gud sända en riddare som kämpar för hennes liv och oskuld. Och kan ni tänka er att långt om länge kommer denna riddare åkandes i en gnistrande och magnifik båt som dras av svanar. Riddaren förälskar sig i Elsa, han ber om hennes hand och lovar att strida för hennes liv. I samma ögonblick lugnar stridigheterna i landet ner sig och nästan hela världen blir ljus och fin. Och riddaren vore ju inte någon vidare hjälte om han inte segrade och förälskade sig i den unga damen. Hjälten har dock en hemlighet som gör att han tvingas be Elsa att aldrig någonsin fråga efter hans namn eller ursprung. Ett bröllop planeras och de unga tu är överlyckliga.

I operans värld svarar den unga damen ja, samtidigt som hon förleds till misstro av de olycksalige förlorarna som först falskeligen anklagade Elsa. Talamund och Ortrud gör allt, de tar till och med till trollkonster för att sprida misstro hos Elsa och få henne att fråga efter sin riddares ursprung. Elsa kan till en början stå emot men till sist lyckas de få henne att fråga efter sin älskades namn och ursprung.

Och det är nu vi kommer till det fruktansvärt sorgliga slutet. Elsa förleds att ställa den förbjudna frågan och med ens anländer fientliga trupper till landet och att ställa en förbjuden fråga i en opera kan vara förödande för kärlekens lycka. Sanningen som berättas är den att riddaren som heter Lohengrin, är riddaren av den heliga Graal och son till kung Parsifal. Elsas brott som är den fråga hon ställde förgör parets lycka. Lohengrin måste bege sig tillbaka ensam till sin graalborg. Innan Lohengrin tar avsked av sin älskade Elsa uppdagas det att hennes bror utsatts av Ortruds trollkonster, han har varit förvandlad till en svan men återfår nu sin rätta skepnad. Lohengrin tvingas att bege sig tillbaka till sin graalborg och kvar står Elsa ensam och olycklig…