De sju dödssynderna

Karin Boye (1900-1941) är en av de poeter som har en särskild plats i mitt hjärta, så när det här fina exemplaret av Den sju dödssynderna och efterlämnade dikter låg i en av de julklappar som dolde sig under granen i julas blev jag särskilt glad. Utgåvan är från 1941, dvs samma år som Boye lämnade jordelivet. Verket inleds med ett förord av poeten Hjalmar Gullberg som sammanställt verket med dikter som Boye påbörjat att skriva för ett poem om de sju dödssynderna. Diktsviten är vacker, magisk och fascinerande.

Vill du läsa mer om och av Karin Boye så är Karin Boye Sällskapets webbsida en fantastisk plats att besöka, om du nöjer dig med en digital version.

Allt gott!

Christina Karlsson

Ibland behöver man en konstpaus

Livet går vidare… men ibland behöver man stanna upp och reflektera… ta en konstpaus och kalibrera, ändra riktning och lyssna in hur man ska agera. När nya vindar blåser upp till storm kanske svaret döljer sig i vinden…

ett avtryck

ett spår av mörker

ett svart tomrum

när en medlem gör sorti

tiden stannar

scenen förändras

inget blir sig likt…

tiden går vidare

den gör ju faktiskt det

tiden går vidare

så länge våra dagar på scenen består

föreställningen är vår

och det är vår tid nu…

Stormvindarna blåser

utanför våra fönster

idag känns det ganska tungt och kallt

mitt hjärta säger en sak och min hjärna en annan

romantikens ideal – lyssna till ditt hjärta

upplysningens ideal – lyssna till din hjärna

men det är en ny tid nu

utanför fönstret blåser rykten om något i stil med antropocen

men vad vet jag

det är en ny tid med nya ideal och jag tror att svaret blåser i vinden

så jag ger mig ut i stormen, spetsar mina sinnen och tar en promenad…

© Christina Karlsson

Tjugofjärde luckan i julkalendern…

Snöflingorna dalade långsamt till marken när vi vaknade i ett vitmålat landskap. Lugnet spred sig över slätten, julafton gjorde sin entré och vi firade en alldeles underbar julhelg tillsammans. Julmusik med god mat, fina julklappar, dans kring granen, brädspel och massor av kärlek.

Juldagarna är flera så idag fortsätter firandet med fler möten tillsammans med nära och kära.

Önskar er alla en God fortsättning på julhelgen!

Christina Karlsson

Sextonde till tjugotredje luckan i julkalendern

Äntligen! Det kändes som om julledigheten aldrig skulle komma, men nu är den här. Första lediga dagen var igår och den ägnades främst åt att landa, komma i balans och organisera inför julhelgen. Jag gläds åt de fina julkort som anlänt med den traditionella posten. Den mesta maten är inhandlad, de flesta julklapparna inköpta, granen är klädd och hemmet är pyntat. Idag är det bara en liten sjö av ärenden som ska uträttas innan alla bitar faller på plats. Det jag mest ser fram emot är en lugn och skön julhelg tillsammans med familjen. Sonen anländer från Karlskrona ikväll och dottern har i dagarna tillfälligt flyttat ner från Uppsala till Lund.

Skrev en liten sonett, för någon vecka sedan – då när dagarna bara rusade förbi…

I varje bostad har någon tänt

hoppets stjärna som brinner

julens lykta har öppnat för advent

vardagen gör att vi springer…

*

När juletiden börjar glimma

alla längtar efter julefrid

vardagen fortsätter varje timma

ingen stannar upp och tar sig tid…

*

De flesta sitter fast i samma hjul

alla letar efter en perfekt gåva

pliktens bojor är inte alltid kul

när de flesta bara vill sova…

*

Julen budskap handlar om att tro

på att julefriden och lyckan inom oss alla kan bo…

*

Idag är det dagen före julafton och jag önskar er alla

en lugn, skön och alldeles underbar julhelg!

Christina Karlsson ©

Åttonde luckan i julkalendern

I panterns pupill heter pågående utställning på Lunds konsthall. På konsthallens webbsida kan man läsa att ”I panterns pupill reflekterar över förhållandet mellan människa och djur utifrån en ökad medvetenhet om de akuta belastningar människans levnadssätt medför i alla individers livsmiljö.”

I utställningen finns ett antal välmålade blyertsteckningar liknande den på bokomslaget ovan, målade av Kristina Buch som valt att fokusera på djurets blick.

Andra intressanta verk är Petrit Halilajs djurliknande skulpturer som är skapade av jord och dynga. Enligt utställningsinfon så finns det en del del tankar bakom valet av material, en tanke som beskrivs är att dyngan kan betraktas som värdelös och jord kan laddas med nostalgisk och patriotisk innebörd.

Nu har det gått ett tag sedan konsthallsbesöket. Jag sitter och läser igenom den informativa lilla foldern som jag tog med mig hem och inser att nu när jag vet mer om utställningen så skulle jag absolut vilja göra ett besök till. Utställningen pågår till och med den 23 januari 2022.

Vad tänker du om människan, djuren och kommunikationen oss emellan?

Allt gott!

Christina Karlsson

Andra luckan i julkalendern

Idag vaknade jag upp till ett vitt landskap som lystes upp av den nyfallna snön. I mina morgondrömmar stannade jag hemma bara för att kura upp mig i soffan tillsammans med en bra bok, en kopp varm choklad med visad grädde och en varm och go filt.

I själva verket inledde jag morgonen med att läsa fem kapitel ur Jul i krinolin, av Amanda Hellberg (alaskapocket, 2020). Boken ingår i Ulltunasviten. Den här boken var ett ogenomtänkt spontanköp jag gjorde när jag strosade runt i bokhandeln för ett par veckor sedan. Jag föll pladask för bokens omslag – den röda krinolinklänningen, de röda julkulorna, stjärnorna och huset i den midvinterblå bakgrunden. När jag sen kom att läsa att den är ”Ett måste för dig som vill drömma dig bort i en julsaga med romantiska förtecken” (omdöme av Amelia) då var jag såld. Köpte boken och sedan dess har den legat framme och spridit julstämning. Det var först nu på morgonen som jag kom igång med att läsa och intrycket hittills är att det är en lättläst bok, en bladvändare med korta kapitel, romantisk på ett feelgood sätt och jag ser fram emot att läsa ut boken.

Handlingen utspelas i december 1890. Huvudpersonen Lovisa Lind arbetar i en chokladpralinsbutik och drömmer om att emigrera till Amerika, men först ska hon hjälpa till med konfekten på baron von Drevers spektakulära vinterbal. Enligt texten på bokens baksida väntas ”en hisnande karusell av alltmer mystiska hemligheter och omöjlig förälskelse”. Jag ser fram emot att följa med i denna karusell.

Nu ska jag se julkalendern på svt, därefter packa väskan och dra iväg till jobbet. Vad pysslar du med idag?

Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

en sista stund… direkt ur antologin Om rätten till min egen död

Alla goda ting är tre, och kanske är det just därför min dikt valt att ta tre boksidor i anspråk. Dikten finns på sida 109 – 111 i Litteraturrundans antologi, Om rätten till min egen död (Artes Liberales 2021). Jag har fått en hel del frågor kring dikten så nu publicerar jag den här i bild. Varsågod!

Boksläppet på Lunds stadsbibliotek gick förträffligt då intresset för antologin är stort. Jag har endast något enstaka exemplar kvar men den finns att beställa på akademihandeln, bokus och adlibris för den som vill läsa mera… Att läsa berikar och denna bok är precis som jag tidigare beskrivit en bok som berör, en bok med många starka berättelser, några hämtade direkt ur verkligheten, några bestående av funderingar kring döden, några är hopdiktade och allt detta innehåll varvas med en och annan dikt…

Goda lässtunder i livets tecken!

Christina Karlsson

Om rätten till min egen död

Om rätten till min egen död är titeln på en antologi utgiven av Litteraturrundan (2021, Artes Librales AB) Vi är 28 författare som deltar med texter som på olika sätt bidrar till debatten. Boksläppet äger rum lördagen den 13 november kl 11.00 i samband med bokmässan på Lunds stadsbibliotek.

Jag som har haft förmånen att läsa igenom boken känner mig djupt berörd av de många vackert skildrade och gripande berättelserna som ingår i samlingen. Mitt personliga bidrag består icke helt oväntat av en dikt. Är du nyfiken på att kolla in vilka författare som deltar så kan du se namnen på fotografiet av bokens baksidestext nedan.

Och här har ni programmet för dagen…

Allt gott och väl mött!

Christina Karlsson

En helg är ett andetag…

Mörkrets breder ut sig längs med årstidens rand. Det är mörkt när jag vaknar på morgonen och när jag kommer hem på kvällen är det för att landa i skymningens hand.

Solnedgången är vacker men mer fri tid skulle vara fint att nå. Tiden finns överallt omkring oss men har en förmåga att förvandlas till en bristvara som aldrig räcker till och kanske är det just därför tiden upplevs som attraktiv. Vi människor har alltid en förmåga att vilja lite mer. Hösten känns tyngre än vanligt…

En äldre person, en av mina nära och kära i en tidigare generation har nyligen lämnat jordelivet och även om det var väntat så känns det oväntat och svårt att ta in. Tid önskas. Tid för att minnas och tid för att sörja.

Och mitt i denna märkliga och sorgsna höst står dörren på glänt för allt det solsken som trots allt lyser in från andra sidan av sorgens röst. Idag vankas det lördag med tid för andrum, tid för en mild morgonrocksmorgon med kaffe i soffan blickandes ut över slätten och därefter vankas det tid för att följa en examenshögtid som universitetet valt att arrangera via zoom, sen blir det tid för möten med goda vänner och säkerligen en hel del annat smått och gott.

Ta vara på tiden och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Nyklippt och ofärgad

Det är under flera års tid som jag regelbundet har färgat håret i olika nyanser åt det rödaktiga hållet. Från början handlade det om att förstärka de rödaktiga tonerna i min egen hårfärg, och sen blev det rödare och rödare. Jag har trivts bra med den röda färgen och fyllt på med färg när känt för det. Men det som föranlett mina frisörbesök de senaste åren har oftast handlat om att färga utväxten eftersom min naturliga hårfärg befinner sig i en transformation på väg mot det grå, där den ljusa grå färgen har lyst upp som en stark kontrast i det mörkt rödbruna. Faktum är att jag vid de senaste färgningarna har pratat med frisören om att jag börjat få en känsla av att den röda färgen är artificiell och att jag velat hitta en färgton som är mindre artificiell, då har vi blandat in lite mer kastanjebrunt för att lugna ner det röda och det kändes tillfälligt bättre men nu har jag bestämt mig.

När semestern började var min tanke att låta håret vila för att undersöka vilken färgton mitt naturliga hår har och det känns som att befinna sig mitt uppe i ett spännande äventyr så när jag bokade min senaste tid hos frisören bokade jag bara klippning. Håret blir allt gråare och jag har bestämt mig för att låta det vara som det blir. Låta de grå tonerna visa vad de går för, de har ju trots allt en hel del kunskap och erfarenhet i sitt bagage.

Vad kan det då finnas för skäl till att inte färga håret? Alla ni som någon gång läst på innehållsförteckningen till hårfärgningsmedel vet hur många skadliga ämnen den typen av produkt innehåller. Vi färgar håret med ämnen som är starkt allergiframkallande och skadliga för både människor, djur och miljö. Skadliga ämnen som spolas ut i vasken, hamnar i vårt grundvatten där det går vidare till dricksvattnet och maten vi äter. Även om vattnet renas så kan man inte få bort alla skadliga ämnen och visst handlar det om små mängder men många bäckar små blir snart till en å.

Ett annat skäl till att inte färga håret är att acceptera sig själv som man är, bejaka det naturliga och glädjas åt att ålder är ett tecken på att man lever och frodas. Faktum är att hela grejen med att färga håret tar en himla massa tid i anspråk och all den där tiden kan man ju använda till att investera i sig själv genom att lära sig något nytt, läsa en bra bok, måla eller göra något annat man gillar.

I skrivande stund har jag insett att en del av resan handlar om mötet med människors reaktioner. En del människor konstaterar att jag börjar bli gråhårig, andra säger inget alls, några blir konfunderade och kommer med en massa tips på hur man kan gå tillväga med att färga in slingor för att övergången inte ska bli så tydlig, en del verkar chockade över att håret inte ska färgas och en del hejar på och tycker det är bra att jag vågar ge utrymme åt den grå färgen.

Håret har stor betydelse för hur vi människor ser på oss själva och andra. Jag har alltid månat om mitt hår genom att sköta om det väl och trots att jag varit medveten om att hårfärg kan vara skadligt så har valt att regelbundet färga det bara för att vara fin? Men faktum är att världen på många sätt blivit så artificiell och konstgjord att det som är autentiskt och äkta blir alltmer sällsynt och ökar i värde. Det finns många olika nyanser av grått hår, grått hår är naturligt och till viss del ett visuellt bevis på att man ingår i den skaran av människor som har varit med förr.

Har du några specifika tankar om hår, hårfärg, grått hår, eller om att bli gråhårig?

Må gott och njut av dagarna som passerar.

Christina Karlsson

Floran längs vägen…

Sommaren är magisk. Jag har landat i min semester till den grad att jag tar dagarna med ro och har börjat att sova till klockan sju på morgonen. Vädret har varit så strålande varmt och fint att det kändes gott när regnet kom igår. Det är vår första sommar i vårt ””nya” hus och det tar sin lilla tid att bo in sig, komma iordning och att upptäcka de olika årstidernas växlingar tar ett år. Närheten till skogen är befriande och de flesta dagarna kantas av en skogspromenad. Naturen i omgivningarna där vi bor är så vacker att det känns som att vara på semester. Det känns exotiskt med rådjur som trippar förbi husknuten, harar som skuttar förbi, massor av olika fåglar, humlor, bin och nu har fjärilarna börjat göra entré. Jag har cirka 5-10 minuters promenadväg till skogen och idag passade jag på att fotografera några av de vilda växterna som frodas längs dikeskanten.

Här finns otroligt många vilda växter och jag har ingen aning om vad de alla heter, men målet är såklart att lära mig namnen på dem efter hand som vi möts. Den gula blomman ovan kan vara ett kungsljus. De vita klockorna på bilden nedan kallas strandglim.

De gula blommorna på bilden nedan kan vara johannesört.

Kan detta kanske vara gulmåra?

Tistlar finns det gott om både längs vägkanten och i vår gräsmatta….De är vackra att se på och har rustat sig med taggar som försvar för att inte bli plockade. De gillas av fjärilar, humlor och bin som brukar flockas kring dessa delikatesser.

Här finns ett och annat fläderträd.

Det här kan vara någon form av baldersbrå.

Ännu en solgul växt och efter lite efterforskning kom jag fram till att det kan vara renfana.

Det här vita blomman som slingrar sig fram längs vägkanten kan vara åkervinda.

Här växer vildhallon, eller så kan det vara björnbär…

De här ståtliga rosa växten har tre namn, rallarros, mjölke och mjölkört. Vad jag vet så är rallarros det namn som används mest.

Nu är jag framme vid stigen som leder in i skogen där jag brukar promenera.

Det här var bara ett litet smakprov. Den biologiska mångfalden är överväldigande och det känns som en rikedom att ha denna grönska alldeles intill husknuten. ”Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill” (S-B Taube)

Vad tycker du om skogspromenader?

Christina Karlsson

Skaparglädje – när den är som bäst…

Monokromt

Veckan efter midsommar brukar vi på Galleri KVIS arrangera skapardagar. I år förnyade vi vårt koncept genom att arrangera tre helt olika workshops med olika tema, tekniker och material. Första dagen var det Artmoney som stod på agendan, andra dagen Monokrom skaparglädje och tredje dagen Urban sketching. Bakom mig har jag tre dagar med kravlös skaparglädje i konstens tecken, och nu känns det att semestern har börjat på riktigt. Syftet med skapardagarna är att skapa bara för att det är kul, bonusen är möjligheten att lära av varandra, dela med sig av sina konstnärliga förmågor, skapa och ha roligt tillsammans.

Artmoney under utveckling

Tidigare år har jag varit kursledare för de flesta av skapardagarna, så i år kändes det otroligt behagligt för mig att bara kunna njuta av att vara deltagare och låta mig inspireras av någon annan. De här dagarna var precis vad jag behövde som uppstart på min sommarsemester. På agendan finns en hel del konstnärliga projekt inplanerade, kanske lite fler än vad som är rimligt att hinna med men ambitionen och motivationen är helt klart på topp. Skrivarprojekt, måleri, läsning, poesi och kanske till och med en kommande utställning väntar runt hörnet…

Urban sketching

Har du någon liknande eller helt annan typ av aktivitet som du sucktar efter att få ägna dig åt och som ger dig massor av energi?

Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Cikada

Den här fina boken har jag mina goda vänner, Stina och Joakim att tacka för. Jag tittade till deras katt när de var bortresta och som tack-gåva fick jag inte bara en bok utan även en möjlighet att återupptäcka Harry Martinssons dikter.

Cikada är namnet på diktsamlingen från 1953. Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag och skriven av vår folkkära författare och nobelpristagare, Harry Martinsson. Dikterna skildrar skönheten i naturen på ett alldeles särskilt sätt. Språket är så vackert att läsningen tidvis blir som en religiös uppenbarelse. Lyssna bara på hur vackert han skildrar gräset i Sommaren ”Gräset snärjde sig samman föll i varandras armar, började sammanflätas till valv som dolde bäcken….”

Det känns så självklart och naturligt att läsa hur gräset faller i varandras armar och jag går ut till gräset, betraktar de gröna stråna och funderar på varför jag aldrig tänkt i den liknelsen förut. Poesin öppnar upp för att se livet bakom fasaden och för att se livet från den ljusa sidan. Världen och vardagen blir så mycket vackrare och mer levande när man läser poesi och det är som om poesin får mig att skapa en buffert av erfarenheter och referenser att ösa ur när den grå vardagen gör sig påmind.

Cikada är en helt underbar diktsamling <3

Vad tänker du om Harry Martinsson, eller rent allmänt om poesi överhuvudtaget?

Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Vacker Landart i Snogeholm

Semesterdag fyra; Semesterns första dagsutflykt blev strövområdet vid Snogeholmssjön, närmare bestämt området där det finns möjlighet att möta konst i naturen via de landart verk som är placerade på olika platser i skogen. När vi anlände till skogen var vädret inte det bästa då det åskade och regnade en hel del men efter några timmar klarnade det upp och solen tittade fram. Det finns ett femtontal verk utplacerade i skogen och vi hann se de flesta men inte alla så nog lär det bli fler dagsutflykter till Snogeholm. Syftet med Landart är att den skapas för en specifik plats och av befintligt material i naturen så en hel del av verken kan komma att förändras med tidens gång.

Den gömda byn, är ett spännande inslag som vi missade första gången vi gick förbi då den är placerad i det dolda.

Guldådra. Genialt namn på ett verk som inbjuder till många tankar. Vi fann en guldådra i skogen och kanske är det just skogen som är den guldådra vi bör värna om mest av allt.

Triumfbågen. Alla sevärda platser har en triumfbåge och den här ser ut att vara skapad direkt av sly som redan växer på platsen.

Frukt bär frukt. Här är jag på väg att kolla in de vackra kloten som är placerade på marken och hängandes i träden likt lampor, eller frukt. Frukt bär frukt är namnet på verket.

Stentavlor. På en plats fanns det ett antal olika verk likt det på bilden ovan, arrangerade i en grupp likt ett konstgalleri med stentavlor i skogen.

Genombrottet. En stor sten som är genomborrad med ett hål ur vilket det växer ett träd. Undrar vad som händer med trädet när det vill bli större än hålet i stenen. Kommer det att anpassa sig till förutsättningarna och nöja sig med att vara ett litet träd?

Det här verket fanns inte med i foldern över verk så antingen har det tillkommit efter foldern eller så är det någon annan som placerat det där. Det smälter in i bakgrunden och kan vara svårt att upptäcka men på en lina som löper längs med med träden har orden ” TRÄD HAR INGA BAKSIDOR” placerats ut.

Ikaros lyft. Det här verket var jag mest pepp på att se, kanske bara för möjligheten att få fantisera om hur det skulle vara att kunna breda ut sina vingar och ge sig ut på en flygtur. Berättelsen om Ikaros handlar om övermod och hybris, och något sådant vill man ju inte drabbas av så jag nöjde mig med att drömma – och sen klev jag ned från pinnen och vandrade vidare tillsammans med min dotter.

Alldeles intill Ikaros lyft mötte vi en nyfiken liten söt ekorre som vi fick ett fantastiskt tillfälle för att fotografera innan den sprang iväg uppför trädstammen.

Enligt informationsfoldern som finns att hämta i anslutning till platsen är alla verken skapade med godkännande av stiftelsen Skånska Landskap, av föreningen Snogeholm Land Art och konstnären Frank Björklund. Både min dotter och jag blev mäkta imponerade av upplevelsen och vi kommer absolut att återvända vid fler tillfällen för att utforska platsen närmare. Vi tackar för deras fantastiska arbete med att skapa ett rum för konsten i naturen!

Christina Karlsson

Semester – en välkommen skatt

Kommer hem, landar

marken bär mina drömmar

sommaren min vän

Landar och vaknar upp till den andra dagen i en semester som i år varit mer efterlängtad än någonsin. Arbetssituationen detta läsåret har inte alls varit något vidare; en pandemi med alla anpassningar en sådan kräver i kombination med ett ägarbyte av verksamheten, som bland annat medförde att hela estetavdelningen inklusive våra arbetsrum skulle tömmas innan det att vi ens fått en ny plats och innan det att terminen ens tagit slut och dessutom samtidigt som betygen ska sättas och studentfirande planeras. De senaste veckorna har varit en tillfällig lösning med alla tillhörigheter, plus hela bildsalen nedpackad i kartong. Den senaste tiden har jag tagit mig framåt med hjälp av ren viljestyrka och den här semestern är mer välkommen än någonsin. Trots all denna röra lyckades vi organisera ett fantastiskt fint studentfirande för våra avgångselever. Om det är något jag har svårt för så är det avsked. Mina mentorselever tog studenten och samtidigt som jag delar deras studentglädje så kommer jag att sakna dem galet mycket. De överraskade mig dessutom med en väl genomtänkt present i form av ett körsbärsträd som nu frodas i vår trädgård <3. Inlägg med bild av det nyplanterade trädet kommer så småningom.

Gårdagens första semesterdag var en lugn dag för att landa och dagens agenda börjar med finfrukost i trädgården tillsammans med nära och kära. Vår dotter kommer hem på helgfrukost, pappa köper mig sig nybakt bröd och jag dukar fram en buffé med av goda tillbehör.

Semester!

Må gott och ta väl hand om er där ute i den lilla men ändå otroligt stora världen!

Christina Karlsson