I mellandagarna passade min dotter och jag på att göra ett spontanbesök på Trelleborgs museum för att se utställningen, Manligt….myter, muskler och mustasch.

Jag fascineras av sådant som dräkthistoria, normer och kultur kring såväl män som kvinnor. Spännande med en utställning där man diskuterar vad manlighet består av och vad som betraktats som manligt genom historien. Hur ser myten om manlighet ut? Eller, kanske är det ingen myt? För visst har vi väl en uppfattning om hur den stereotypa mannen ska se ut, hur han ska bete sig och vilka roller han ska spela, eller? Vilken bild har du av vad som är manligt? Ämnet är högst aktuellt.

Ta en sådan sak som färgen rosa. Den rosa färgen betraktas idag oftast som en flickig och feminin färg, men den börjar återigen bli populär bland män och syns alltmer på herrkläder. Vad tycker du om män och den rosa färgen?

En rosa skjorta kan ju vara snyggt, eller varför inte en rosa tröja, en rosa fluga eller en slips med rosa detaljer? Hur snyggt som helst. Fast en rosa rock eller jacka på en man…ja där går nog gränsen även för mig. Själv skulle jag gärna bära en rosa kappa (jag har ju en lila) men jag skulle nog inte gilla om min man kom hem i rosa kappa… Fast å andra sidan så brukar han klä sig med stil, så om han mot förmodan kommer hem med en rosa rock – ja då skulle jag troligtvis gilla det ändå, eller 😉

Högklackade skor är ju snyggt på bilden ovan, men det är i en helt annan kontext. Tror knappast att det skulle gå att sälja in högklackat till dagens män. Inte är det vidare manligt ihäller, om man frågar mig.

Högklackade stövlar till män passade förstås bra i musikalen Kinky Boots, fast då handlade det ju om män som vill klä sig i kvinnokläder – så det är ju en helt annan grej. I ett sådant sammanhang kan det rent av vara spännande med människor som vågar sticka ut och bara vara som de vill vara.

Vad tycker du är en snygg och manlig klädsel?

Jag tänker att ens stil ska spegla ens identitet, så för somliga män är den manligaste klädseln en klassisk kostym, med en tjusig skjorta, slips och blanka skor. Andra män passar bäst i jeans och skjorta eller t-shirt med tryck och gympaskor. Några kan vara snygga i uniform, arbetskläder eller träningskläder – det beror som sagt helt och hållet på vilken personlighet mannen i fråga vill lyfta fram. Skönhet kommer ofta inifrån och sitter givetvis inte enbart i vad man har på sig. Kroppsspråket är betydelsefullt, precis som tonfallet i rösten.

Tänk så många tankar en utställning kan trigga igång. Själv utställningen var egentligen inte så jättestor men ändå sevärd, och manlig 😉

På Trelleborg museum finns även en utställning om Trelleborgs historia. Den är permanent så den har vi sett flera gånger. Just nu finns där ytterligare en utställning  konstnären som är Trelleborg stolthet, Axel Ebbe… ni vet han som är upphovsman till den där sjöormen som står på torget i Trelleborg, Famntaget i Smygehuk – ni vet den där nakna kvinnan som sträcker sig mot havet (det sägs att det var skådespelaren Uma Thurmans mormor som stod modell) och  Arbetets ära, på Möllevångstorget i Malmö.

Idag får det dock räcka med beskrivningen av utställningen som handlar om manlighet.

Må väl!

Christina Karlsson

Malmö Operas teaterchef, Bengt Hall inleder Kinky Bootsprogrammet med att skriva,     ”Konst kan vara ett kraftfullt vapen mot fördomar. Även när den som musikal vill underhålla, ja, blända sin publik. Kinke Boots är en musikal som handlar om respekt. Om att acceptera andras livsval. Inte bara dem vi själva förstår. Det är en respekt vi alla måste visa. Det är en respekt vi alla har rätt att kräva. Kanske kan Kinky Boots hjälpa oss att inse det. Och samtidigt  blända oss medan höstmörkret faller på.”

Jag tycker om den här inledningen, som poängterar hur man kan använda konst för att ställa människors fördomar på sin spets genom att belysa frågeställningar som starkt berör oss människor. Ni som följt min blogg en längre tid vet hur start jag brinner för konsten som språk- och medel för kommunikation. Konsten har en förmåga att nå oss människor på ett plan där de skrivna och talade orden inte riktigt räcker till. Konsten har som språk dessutom en förmåga att nå människor som inte talar samma språk. Konsten når över gränser men då under förutsättning att det finns en någorlunda gemensam kultur för hur man tolkar bilder.

Det som gjorde mig nyfiken på musikalen Kinky Boots var när jag läste att det är Cyndi Lauper som skrivit musiken. Jag tror inte att det finns någon (i min ålder) som tog sig igenom 80-talet utan att ha tokdansat till Girl just wanna have fun, eller sjungit med i True Colors.

Kinky Boots är inte bara en flärdfull och glamorös musikal som handlar om ytliga ting som vackra skor. Kinky Boots belyser frågor som är allt annat än glamorösa, som hur det är att inte passa in i normen för hur en människa ska vara, och hur det är att riskera att förlora sitt arbete. Frågor om identitet, makt och sexualitet är centrala.

Kinky Boots är baserad på en sann historia om hur en skofabriksägare i Northampton undviker stängning genom att tillverka stövlar med höga stilettklackar åt män.

Denna gång besökte jag Malmö Opera tillsammans med ett gäng kollegor och det blev ett fantastiskt fint avbrott i vardagen som gav oss ny energi att ta itu med ett stressigt terminsslut och allt det innebär. Föreställningen var helt fantastisk, medryckande och alldeles underbar. Jag önskar att alla kunde få möjlighet att se föreställningen och själv skulle jag gärna se den några gånger till om det vore möjligt.

Må väl och ha en fin decemberdag!

Christina Karlsson

En riktigt välgjord operaföreställning kan dröja sig kvar i medvetandet länge och det är precis vad Figaros bröllop gjort. Nu har det hunnit gå några veckor sedan jag och en tidigare kollega besökte Malmö Opera tillsammans. Att besöka operan med just den här fina kollegan kändes förträffligt. Vi passade på att inleda kvällen med att äta en delikat matbit tillsammans i operans restaurang för att få tid att prata om allt möjligt som hänt sedan vårt senaste möte.

Musik komponerad av Mozart har en förmåga att bädda för succé och det var precis vad denna föreställning blev. Figaros bröllop är ett mästerverk! Texten sjöngs fram på vackert klingande italienska. Sång, musik, kostym, scenografi och ljus var alldeles förträffligt och jag skulle mer än gärna se föreställningen några gånger till.

Figaros bröllop är ett relationsdrama med inslag av sängkammarfars och psykologisk komedi. Operan handlar om kärleksparet Figaro och Susanna som ser fram emot att gifta sig. Men precis som i de flesta andra draman så finns det någon som vill sätta käppar i hjulet och här är det greve Almaviva som spanat in Susanna. Grevinnan Almaviva vill lära sin otrogna make en läxa, samtidigt bröllopet skjuts upp.

Fler personligheter blandar sig och förvecklingarna involverar pagen Cherubino som skrivit en kärleksdikt till grevinnan. Folk klär ut sig, gömmer sig och försöker lura och överlista varandra men ett tag blir allt bara så invecklat och komiskt att man inte kan låta bli annat än att brista ut i skratt. Detta trots att det under ytan pågår någon form av klass- och könskamp.

Det här är en opera som slutar lyckligt så när föreställningens slut närmar sig firar det älskande paret Figaro och Susanna äntligen sitt bröllop<3

Musiken och sången var en upplevelse i sig och scenografi och kostym en annan. Den här föreställningen var en fröjd för ögat och jag tyckte så mycket om de glamorösa kostymerna som gav en känsla av att vara både moderna och historiska på en och samma gång. När det gäller scenografi är jag svag för schackrutiga golv, så det schackdraget gillades skarpt.

Opera gör sig helt klart bäst i verkligheten, men om du inte har möjlighet att gå och se Figaros bröllop, kan du kolla in filmklippet från Malmö Opera som jag länkat till ovan. Annars går det ju alltid att låna hem en film/skiva eller leta upp spellistan på spotify och bara sätta sig ner och njuta av att lyssna till musiken.

Må väl och ha ett fint december!

Christina Karlsson

Nu har det gått några veckor sedan maken och jag firade 28 års förlovningsdag med ett operabesök i Köpenhamn. Det var semioperan The Fairy Queen på Kungliga operan i Köpenhamn. Vi lyssnade in oss i förväg och kunde konstatera att det är ett behagligt och mycket vackert musikstycke av Henry Purchell. När vi läste in oss på handlingen målade vi upp en bild av en drömsk och vacker föreställning, eftersom den är baserad på Shakespeares, En Midsommarnattsdröm.

Ibland blir det inte alls vad man väntat sig. Musiken var en fröjd för örat och alldeles underbar. Kostym och koreografi däremot föll inte alls oss i smak utan såg mer ut som någon form av visuellt spektakel eller kanske möjligtvis någon galen och märklig parafras av den vackra älvdrottning jag föreställt mig…

Nåja, att besöka den gamle kungliga teatern i Köpenhamn är alltid en upplevelse i sig. Maken och jag njöt av gott vin, magnifikt vacker miljö, fina sittplatser och behaglig musik. Nu i efterhand känns det ändå ganska underhållande att ha varit där och sett dessa underliga val av kostymer tillsammans med högst märklig koreografi. Jag som brukar ha lätt för att tycka om olika former av kulturupplevelser, måste erkänna att den här föreställningen inte alls överensstämde med mitt estetiska sinne. Jag förstod mig helt enkelt inte på valet av koreografi och kostym, men å andra sidan så kan man inte tycka om allt…

Jag passade på att njuta av sensommardagen genom att använda min blommiga sommarklänning för sista gången denna säsong, innan den hängs undan för vintervila. Jag kände mig litegrann som en sensommarens sista blomma i denna blommiga sommarkreation.

Livet springer alldeles för fort somliga dagar, så fort att jag inte ens knappt hinner med att stanna upp för att fotografera; men här bjuds en bild av klänningen hängandes och väntandes på vårt operabesök som nu redan passerat och förvandlats till ett minne bland så många fler.

Må väl och kom ihåg att njuta, av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Romeo och Julia som balett är något av det mest passionerade och vackra man kan se på en scen. Min man och jag begav oss till Köpenhamn för att njuta av detta magiska Shakespearedrama, tonsatt av Sergej Prokofjev och koreograferat av John Neumeier.

Jag har läst Romeo och Julia, sett dramat som teater, film och som opera men att se dramat som en balett var en ny upplevelse som visade sig bli av det mest angenäma slaget. För det första så bara älskar jag Prokofjevs tolkning. Musiken är alldeles underbar och i denna kombination med kroppar som rör sig i balettpositioner koreograferade av Neumeier förmedlades mängder av känslor och passion. Helheten fulländades med scenografi och kostym. Att dessutom få njuta av denna konstupplevelse tillsammans med mannen i mitt liv och i en fantastisk vacker arkitektur med anor från 1700- talet fick mig att må så himla bra att det fortfarande känns som om jag befinner mig på ett moln.

Min man och jag var på plats i god tid för att få höra introduktionen före föreställningen och kan ni tänka er att vi blev mäkta överraskade när vi fick höra att Danmarks drottning Margerethe skulle gästa kvällens föreställning. Drottningen fyllde år och ville fira sin kväll med att se baletten eftersom hon fascineras av balett och beundrar koreografen Neumeier.

Drottningens balkong var estetiskt tilltalande, dekorerad med olikfärgade rosor och jag kan föreställa mig att det måste ha doftat alldeles underbart att sitta på en balkong kantad av färska rosor. Ni förstår nog att jag inte kunde låta bli att ta ett fotografi när drottningen och prinsen gjorde sin entré. Alla i publiken reste sig upp för att visa kungligheterna respekt och detta med att resa sig upp varje gång kungligheterna gick in på sin balkong, upprepades efter varje paus. Efter föreställningen som fick stående ovationer fortsatte festligheterna med att alla gäster på teatern sjöng den danska  gratulationssången för drottningen. Hennes närvaro blev sannerligen en stämningshöjare. Min man och jag satt ungefär i mitten av salongen och vi hade gott synfält över såväl scenen som drottningens balkong.

Upplevelsen fick mig att känna det som om jag strålade liksom de magnifika kristallkronorna och jag har en stark känsla av att jag under kommande vecka kommer att sväva fram som på moln…

Avslutningsvis önskar jag er alla fina dagar!