Jag klär mig oftast i någon form av klänning eller skjorta med eller utan polotröja under. Vid de tillfällen jag väljer att klä mig i T-shirt beror det på att jag attraheras så starkt av själva motivet på T-shirten, att jag trotsar min ordinarie klädkod.

Min garderob har nyligen utökats med två unika T-shirts från LadyBitch, där varje tröja handtrycks separat med screentryck. Designern heter Lydia Larsson och tröjorna ingår i hennes UF-projekt (Ungt företagande). På hennes hemsida kan man läsa att namnet LadyBitch används som ett kaxigt och positivt begrepp, med fokus på feminism och ett starkare självförtroende. Kika gärna in på hennes hemsida om ni vill veta mer om tröjorna och hur det fungerar med screentryck.

Jag gillar motiven på hennes tröjor och hoppas på att få se mer av hennes design framöver.

En sak vi människor har gemensamt är att vi dagligen stiger upp, och klär oss för dagens händelser. Våra kläder fyller en funktion genom att värma oss när det är kallt, svalka oss när solen är stark, skydda oss mot regnet och framförallt genom att ge oss en stil, kommunicera vem vi vill vara och vem vi är. Kläder och design är något jag alltid haft en stark passion för, och just nu rustar jag mig för att stärka mitt självförtroende, bli lite kaxigare och våga ta för mig genom att klä mig i en design av LadyBitch <3

Hur brukar du klä dig?

Christina Karlsson

Solen skiner och alla växter befinner sig i extas. Hela världen spricker ut i blom och allt skulle kunna vara kalas. Det är så lätt att se glad ut på en selfie, och faktum är att om man ser glad ut så blir man lite gladare. Efter många glada selfies och annan vacker estetik så är det ingen hejd på hur hur fantastiskt fint och lyckosamt allt kan bli. Doften av Magnolia får mig på fall.

Det finns otroligt mycket som är vackert, fantastiskt och bra, men ärligt talat. Allt är inte alltid så himla bra, ibland blir jag så förbaskat trött på allt oljud att jag bara har lust att säga… -FXck off… och dra. Det finns gränser för hur mycket oljud en människa orkar höra. Jag försöker lyssna och förstå, sprida tålamod och tolerans, och nog för att jag lyckas lite här och där. All min kärlek till dessa stunder <3…. men ändå händer det att något ruckar all balans och den stora massan låter oljudet spridas helt utan stil och glans. Bägaren rinner över och jag får nog.

Jag kommer hem och ser att vår spirea har slagit ut, hela häcken är på väg att fyllas av vita blomster. Ler.

Jag lyssnar på Hail to the Victor…och det är Trettio sekunder till Mars. Lyssnar på Walk on Water och känner att jag måste dra till skogs. Vardagen, ja livet är inte alltid vad det borde vara. Jag må vara en smula vred, tiden den må vara ur led. Imorgon är en ny dag <3

Jag är helt enkelt ur form, och bästa sättet för mig att komma i form brukar vara en promenad. Ge mig ut i skogen, gå ifrån allt det där jobbiga och svåra. Investera i hälsan med ny energi…Njuta av naturens vackra estetik. Solroslycka och solsken. Imorgon är en ny dag!

Christina Karlsson

Jag njuter av påskhelgens lediga dagar. Emelie och jag tog oss tid för en heldag med med lunch på stan, filmkväll med övernattning och skogspromenad. Margaret Mitchells, Borta med vinden är en klassiker vi sett flera gånger och nu såg vi den igen. Det var nog ett par år sedan vi såg den sist, men det är något visst med den där filmen, den svunna tiden, dräkterna och miljöerna som gör att vi gärna ser den lite då och då.

Har du någon favoritfilm som du återkommer till och ser om lite då och då?

Tiden springer, idag är det långfredag och jag är mitt uppe i projekt, konstrunda. Vill ni veta mer om hur och var så kika in på min hemsida www.christinakarlsson.se

Våren tvekar med all sin glans och jag kan bara konstatera att Karin Boye hade rätt. Det gör ont när knoppar brista och mitt i vårens tveka finns en svacka av historia, av en himmel som faller och svarta moln. Tur-hjärtat slår, livet går. Promenad består. Tick, tack, tick, tack, tick…snart är det VÅR.

Må väl och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson

I samband med min egen bokutgivning har jag kommit att bekanta mig med en del likasinnade och det ena leder till det andra som leder vidare till sådant som en boksläppsinbjudan. Häromkvällen, eller närmare bestämt på världspoesidagen var jag på boksläpp på Café Ale i Malmö. Det blev en stämningsfull kväll i bokutgivningens och skrivandets tecken. Själva caféet var hur trivsamt som helst så där satt vi och drack kaffe under tiden som författarna berättade om sina bidrag till Hemvist.

På den här bilden ser ni hur det såg ut när Hanna Palm, Stina Larsson och Barbara Fellgiebel berättade om sina bidrag till bokens innehåll.

Bokens centrala fråga ”Var hör jag hemma?” är ett ämne som troligtvis berör de flesta av oss oavsett vilken bakgrund vi har. Författare från Finland och Sverige har med sina texter gestaltat temat litterärt. Några beskriver känslan av tillhörighet och utanförskap.

Går man på boksläpp faller det sig naturligt att köpa med sig boken så nu sitter jag här, bläddrar och tänker att det är en personlig och lättläst bok som bygger på författarnas egna upplevelser.

Jag gillar bokomslaget. Den abstakta akvarellen får mig att relatera till de tusen sjöarnas land. Jag tänker snö, is och blått vatten. Den fina illustrationen är målad av Ingrid Hallberg som även skrivit dikten ni ser på fotografiet nedan.

Jag ser fram emot att bekanta mig närmare med boken och planen är att fundera vidare kring var jag hör hemma, läsa ett avsnitt och ta en pratstund med John Blund.

Vad tänker du om temat och var känner du dig hemma?

Christina Karlsson