Sveriges sydligaste udde

Jag tycker om havet och Smygehamn är en plats jag återkommer till flera gånger om året. Idag susade jag dit tillsammans med min kamera. Lyssnande på vågornas brus, andades in doften av hav och njöt av synintrycken och konstaterade att allt såg ut ungefär som det brukar se ut vid den här årstiden. Människor och djur kommer och går men den där lilla hamnen består.

Installationen på fotografiet ovan heter Sinnenas eufori och det verkar som att konstnärerna precis som jag funderar kring intryck vi får via våra sinnen som  tex ljud och synintryck vid havet. Vid första anblick tänker jag på allt det vackra, men visst finns det en underton av allvar i konstverket. När jag läser om konstverket finns en uppmaning om att inte sitta för länge och lyssna till vad havet har att säga, istället uppmanas jag att agera – Se vad jag tittar på. Jag tolkar det som en uppmaning om att värna om naturen, inte bara genom ord eller genom att skänka pengar, utan genom att faktiskt agera. Små saker och ställningstagande vi gör i vardagen kan i det stora hela göra skillnad. En person kan inte göra allt, men alla kan göra något.

Ett annat spännande konstverk påminner om en förlist båt.

Som ni ser så är vädret inte det bästa och jag kan konstatera att det inte bara är värmen jag saknar när det är mulet och grått. Jag saknar alla de vackra nyanserna som framträder när solen lyser upp vår jord. Allt det gröna i naturen blir tusen gånger vackrare en solig dag. På fotografiet nedan har jag redigerat och tillsatt färger, men det blir ändå inte likt en solig dag. Det liknar mer en kolorerad dag. Vilken av bilderna föredrar ni? Den oredigerade ovan eller den redigerade nedan?

Personligen så tycker jag att den jag kolorerat och  redigerat ser gladare och mer inbjudande ut. Den oredigerade må vara mer äkta, men jag föredrar ändå den med lite gladare färger.

Oavsett väder så är det sommar och jag bara älskar dessa vilda ängsblommor som frodas mellan hamnen och Magasinet.

Sist men inte minst så bara hoppas jag att någon av mina läsare är bra på fåglar och kan hjälpa mig med namnen på dessa fåglar. Jag har sett dem många gånger förr, men de håller sig alltid på avstånd där ute på stenarna så det är svårt att få riktigt tydliga bilder. Någon som vet vad det är för art? Jag vill så gärna veta. Har googlat men känner mig fortfarande osäker delvis pga att jag inte fått tillräckligt tydliga bilder. Visst är de coola? Tänk att bara sitta där på en sten, lufta vingarna och kolla ut över havet.

De bara står där på stenarna och spanar med vingarna brett isär. Jag tycker att det ser fascinerande ut när de breder ut vingarna så där. Men undrar varför de står sådär? Kanske försöker de spänna upp sig för att skrämma bort fiender, eller så vill de imponera på någon annan fågel, eller så kanske de spanar efter mat och vill vara beredda att komma iväg snabbt om någon läckerbit dyker upp?

Jag tror att dessa två är samma art som de ovan och att de bara fällt in vingarna som om de inte behöver ”burra” upp sig när de är två utan står där och undrar vad jag håller på med där jag går runt med min kamera. Det ser ut som att hela fjäderskruden är svart, det finns något orangerött  på näbben som för övrigt är medellång och på något foto ser benen ut att vara orangeaktiga men på något foto ser de gråsvarta ut. Vem kan det vara?

Tillägg: Jag har nu kommit fram till att det kan vara en Skarv, kanske rentav en Storskarv?

Må väl!

Christina Karlsson

 

En droppe midnatt, av Jason Timbuktu Diakté

Att jag skulle läsa Timbuktus, En droppe midnatt var inte planerat. Jag strosade runt i bokhandeln och letade semesterlitteratur. Citatet på bilden ovan fick mig att ta beslutet om att köpa boken.

Ett annat citat (s 216-217) som jag fastnade för under läsningens gång ” … Det är en underlig sensation, denna dubbelmedvetenhet, denna känsla av att alltid se sig själv genom andras ögon. Känslan av att mäta sin själ med måttband i en värld som ser på i roat förakt och förbarmande…”

En droppe midnatt är en biografi. Den handlar om Timbuktus sökande efter sina rötter, om hans relation till sin pappa, om kultur, ursprung och hudfärg. Bokens innehåll skildrar Timbuktus funderingar kring ursprung och dess betydelse på ett sökande, analytiskt och trovärdigt sätt. Boken är berikande att läsa.

Personligen tänker jag att alla människor har funderingar som kan kopplas till ursprung och identitet, dvs vem man är och hur man ser ut. Vi har alla olika förutsättningar att förhålla oss till, men oavsett förutsättningar har vi alla våra olika svårigheter att ta oss igenom och olika strider att vinna. Det är helt enkelt en del av livet. Historien är betydelsefull, men det mest betydelsefulla är hur vi hanterar våra problem och vad vi åstadkommer här och nu. Hur vi ser på oss själva, våra medmänniskor, den kultur vi befinner oss i och vad vi skapar av de förutsättningar vi har.

Avslutningsvis: Jag har aldrig varit något fan av Timbuktus musik, men jag kan finna somliga av hans låtar intressanta att lyssna på och att analysera. Boken är i högsta grad läsvärd oavsett om man gillar hans musik eller ej. Timbuktu har ett intressant drama att berätta och han gör det på ett sätt som får boken till att bli en bladvändare.

Har du läst boken?

Christina Karlsson

 

Galleridagar och rockkonsert

SommarRocken i Svedala är i full gång. Arrangörerna behöver givetvis vara där och vi i styrelsen för galleriet har under några dagar tagit oss an uppdraget som gallerivärdar för SommarRockens fotoutställning. Idag vimlade det av besökare så det var hur inspirerande som helst att vara där. Många som aldrig besökt galleriet har hittat dit, utställningen har slagit besöksrekord och det känns ju toppen att detta inträffar samma år som vi firar 10-årsjubileum.

I det ena utställningsrummet finns inramade fotografier som är signerade av artisterna. Artister som spelar på SommarRocken blir fotograferade och under tiden som de uppträder skrivs fotografierna ut för att kunna signeras innan artisterna lämnar området. Fotografiet av Joey Tempest ovan togs för 7 år sedan när Europe var ett av kvällens huvudband. Observera reflexerna i mitt mobilfoto av det inramade originalet som hänger på galleriet. Reflexerna bidrar till att man kan ana att det finns massor av liknande tavlor på motsatta vägg. Den ”normala” fotografen vill undvika reflexer men av någon förunderlig anledning så gillar jag det bildspråket som uppstår genom reflexer och speglingar. Det blir på något vis en ytterligare berättelse som uppstår i mötet mellan fotografiets objekt och spegling.

I torsdags var Europe på SommarRocken Svedala som ett av kvällens huvudband och för mig innebär detta hårdrocksband överflöd av nostalgi. Jag, maken och våra bästa vänner var där och rockade loss till tonerna av Europe. Spelglädjen och stämningen hos bandet var hög! Ljusshowen gav en estetisk inramning som förhöjde upplevelsen. Första gången jag såg Europe var strax före deras stora genombrott när de spelade i Silverdalen och om jag minns rätt så var året 1985. Jag stod längst fram vid kravallstaketet och trängdes för att stå så nära scenen som möjligt. Jag ska till och med ha ett signerat omslag till LP- skivan The Final Countdown, någonstans. Tror att den befinner sig någonstans uppe på vinden.

I år hoppade jag över det där med att stå längst fram och trängas ;). Vilket i sin tur medförde att det var svårt att få bra fotografier med mobilkameran, delvis på grund av att det fanns många framför mig som var betydligt längre än mig. Å andra sidan så har jag inga fotografier alls från konserten  1985… då det var långt före tiden då mobiltelefonerna fanns i var mans hand 😉 På fotot ovan syns John Leven, Joey Tempest och John Norum. Dolda i bakgrundens rockiga rökridå finns Ian Haugland och Mic Michaeli. Vilken konsert! Den var helt enkelt makalöst bra!

Favoritlåtar är svåra att välja ut, sådant beror för min del oftast på sinnesstämning men på den senaste tidens promenader har jag ofta hört tonerna ”Keep on Walking that road…” ur Superstitious. Annars lyssnar jag gärna på Rock the Night och The Final Countdown. En låt jag gillar och saknade på konserten var Stormwind. Jag kopplar låten Stomvind till alla de stormvindar vi sveps iväg med och påverkas av under livet.

För övrigt så har sommaren anlänt, vädret är toppen och just nu sitter jag ute i sommarkvällen och bara njuter av att vara. Önskar er alla fina sommardagar!

Christina Karlsson

 

 

Konstupplevelse i Ladonien med skulpturerna Nimis och Arx

I flera år har jag av och till haft tankar på besöka Ladonien och nu blev det äntligen av. En av sommarens dagsutflykten gick till naturreservatet i Kullaberg på platsen där Lars Vilks anlagt sin skulpturpark Ladonien.  Besöket i Ladonien var uppfriskande, strapatsfyllt och en upplevelse som jag kan rekommendera. På bild kommer skulpturerna inte riktigt till sin rätta och de är dessutom svåra att fotografera pga den besvärliga terrängen. Jag tycker att det är imponerande att Vilks har byggt dessa på plats. Det mest imponerande var att man faktiskt går inuti skulpturerna, att Nimis är gigantiskt stor och består av flera gångar och torn där man kan vandra runt. Det finns de som säger att skulpturerna är anskrämliga men jag tycker att de smälter väl in i naturen och att de tillför en fantastiskt intressant konstupplevelse för besökaren.

Skulpturerna är byggda helt och hållet av drivved som sammanfogats av tusentals spik. Man måste givetvis vara på sin vakt och ta det försiktigt när vandrar går runt där inne i gångarna där brädorna korsas härs och tvärs. Gångarna är tidvis så smala att man tar sig fram med svårighet. Höjdskillnaderna gör det klurigt att ta sig fram, samtidigt som man imponeras av denna fantastiska konstruktion. I verkligheten är den otroligt mycket vackrare än på fotografi. Det här är ännu ett sådant konstverk som måste ses/upplevas i verkligheten.

Lars Vilks har kämpat hårt för sin skulpturpark och han har döpt området till landet Landonien. Den 2 juni 1996 utnämndes området till en ”självständig stat” utan bofasta människor men med en drottning och flera ministrar. Ladonien är en remoni, dvs en republikansk monarki som har både kungligheter och president.

Vilks själv beskriver Nimis som konceptkonst och menar att en stor del av själva konstverk består av själva processen. Konstverket byggdes utan myndigheternas vetskap, vilket har lett till ett antal juridiska processer. Hela projektet är intressant!

Terrängen är svårframkomlig så ska man dit bör klä sig ordentligt i bra skor (för klättring) och täckande kläder eftersom man klättrar bland vassa klippor och spetsiga brädor där det på enstaka ställen sticker ut spik.

På platsen finns inte bara Nimis, utan även en alldeles speciell bok av 150 ton sten och betong. Boken heter Arx: en bok om det outsägliga. Dess ISBN nummer är 91-88248-47-X och den finns katalogiserad i Libris bibliotekskatalog. Boken är vackert belägen bland nyponrosorna som växer mellan klipporna, intill havet och den påminner till utseendet om en gammal borgruin. Det finns en sidnumrering på stenarna. Vilken idé! Gissa om det här gick hem hos en boknörd som mig?

Vad är då min personliga åsikt om landet Ladonien? Jo, givetvis är det inte försvarbart att utan bygglov anlägga en byggnad i ett naturreservat – men i just detta specifika fall är det ett genialt konstkoncept som går att försvara pga av dess estetiska kreativa konstprocess. Nimix och Arx är konst, och inte några byggnader. Här handlar det om en utvecklingsprocess, och ett undersökande av hur strukturer i samhället verkar i förhållande till konsten som uttrycksmedel och kommunikation.  Jag skulle gissa att Vilks inte hade hela idén om landet Ladonien klar när han påbörjade Nimis, utan att denna växte fram under själva processen och det är just det som är styrkan i konst. Konsten utvecklas och omprövar idéer längs vägen där den vandrar.

Vad tänker ni om konstkonceptet Ladonien?

Jag finner hela det här konstkonceptet inspirerande och vill gärna besöka platsen fler gånger!

Jag önskar er en fortsatt underbar sommar med fina upplevelser!

Christina Karlsson

 

 

 

En liten bloggpaus…

Nu blir det en liten bloggpaus på en vecka eller möjligtvis två. Jag är mitt uppe i en arbetsprocess där min utställning som har vernissage den 2 september ska ta form. Jag har en idé om hur själva utställningen ska organiseras, men för att komma dit krävs en hel del arbete.

Om jag känner mig själv rätt så kommer jag att ompröva och utveckla mina ställningstagande flera gånger. Just nu känns det som att jag har en bra idé, men den känns ovan eftersom det till viss del handlar om en helt ny form – mer än så vill jag inte skriva.

Jag behöver helt enkelt grotta in mig i mitt eget fotograferande, skrivande, i konsten och de kreativa processernas flöde.

Önskar er alla fortsatta fina och avkopplande sommardagar!

Christina Karlsson

Galleriet i mitt hjärta

Jag njuter av ledigheten, och med tanke på vädret så är det mest inomhusaktiviteter som gäller för tillfället. Gårdagen ägnade jag delvis åt att fixa med lite administrativa grejer till galleriet. Av någon förunderlig anledning kan jag inte hålla mig borta från sådant som har med galleriet att göra. Jag tycker om det här galleriet, möjligheterna och allt det står för så innerligt mycket. SommarRockens utställning som pågår just nu är enastående. Utställningen innehåller över 1000 fotografier och fyller galleriet med toner av musik. Vill ni läsa min recension om utställningen så kolla in galleriets blogg.

På dagens agenda står först och främst en promenad, frukost och därefter hoppas jag på att kunna påbörja arbetet till min egen utställning som äger rum den den 2 september. Vädret gör mig dock frustrerad eftersom min plan är att fotografera utomhus och jag vill åt solljuset för att få till ljuset i fotografierna som jag vill ha dem. Om det inte blir någon förändring i vädret måste jag kanske tänka om, men jag är övertygad om att solen är på väg. Den tar bara lite tid på sig och jag kommer att bli desto gladare när den väl kommer fram eftersom jag nu hinner sakna den så mycket.

Ha en fin dag!

Christina Karlsson

Speglingarna i regnvattnet skapar mönstret av pilar som leder framåt

Sommarvädret just nu visar sig från den lite blåsigare, regnigare, mulnare och kulnare grå sidan och det kan ju kännas okej för den som vill slippa sommarvärmen. Men det sägs att solen lyser någonstans där bakom de grå regnmolnen, så snart måste den ju bara komma fram och värma upp vårt land från söder till norr.

De senaste dagarna har jag brottats med en obehaglig huvudvärk som inte vill ge med sig. Känner inte alls för att må dåligt när jag har semester, och jag gör vad jag kan för att kolorera min värld i en lite mer hurtfriskt, kreativ och fräsch nyans. Promenader och riktigt bra bilder ger mig alltid en skön känsla, så dessa ingredienser kommer att vara mitt fokus de närmst följande dagarna. Känns dock lite motigt att ge sig ut i regnet.

Jag kunde inte låta bli att svänga inom galleriet igår när jag var ute och körde. Jag kikade in genom fönstret och fascinerades av spännande speglingar som uppstår i de där mellanrummen. Vilken utställning det kommer att bli! Idag är det vernissage och jag känner mig otroligt förväntansfull.

Avslutningsvis och för att skapa sommarkänsla, en midsommarbild.

Må väl och njut av dagen!

Christina Karlsson

 

 

Inspirationsdagar…

Hej!

De senaste dagarna har jag ägnat åt att leda en studiecirkel/inspirationsdagar på galleriet. Känns som en fin inledning på semestern eftersom det innebär att jag träffar likasinnade, dvs andra kvinnor som tycker om att vara kreativa, skapa och som älskar konst.

Igår blev jag glatt överraskad när jag fick syn på den här fina flaggan som pryder Storgatan i Svedala och som gör fin reklam för galleriet. SommarRocken i Svedala firar 30-årsjubileum och ska ha sin utställning hos oss på GALLERI KVIS. Mer om den utställningen kan ni läsa via länken här.

En annan liten grej som hänt de senaste dagarna är att Svedalas lilla Lokaltidning skrev ett reportage om galleriet, kulturpriset, vårt jubileumsfirande och kommande utställning. Den artikeln är länkad här.

Och sist men inte minst, ett fotografi från en av mina promenader. Det här lilla ”konstverket” som hade skapats av naturen själv bara låg där på trottoaren. Tur för mig som råkade gå förbi och ha en kamera till hands just vid den tidpunkten när naturen skapat ett av sina estetiska alster. Ögongodis i vardagen <3

Hoppas att ni också njuter av sommaren!

Christina Karlsson

Midsommarfirande med jordgubbscheesecake

Om det är något jag är svag för så är det högtider och traditioner. I år firade jag och maken midsommarhelgen här hemma tillsammans med nära och kära. Våra kids har varit hemma och förgyllt helgen med besök. Vi har bundit midsommarkransar, ätit traditionsenlig midsommarmat med nypotatis, rädisor, gräslök, sill, lax och annat gott som hör till. Idag kände vi oss så mätta och välgödda efter all god mat att vi tog ett gemensamt beslut om att ta en uppfriskande familjeskogspromenad runt Torups slott.

Min favorit bland midsommarbordets olika rätter är och kommer nog alltid att vara jordgubbar. Jordgubbarna har är estetiskt tilltalande att se på, doftar gott, smakar gott och är dessutom hur nyttiga och välgörande som helst. En klassiker på midsommarbordet är kort och gott en enkel tallrik jordgubbar med grädde, men det kan vara gott att inleda eller avsluta helgen med någon form av smarrig jordgubbstårta.

I år bakade jag en jordgubbscheesecake och här kommer receptet.

Jordgubbscheesecake

Botten: Ca 20 digestivekex och 100 g smör.

Fyllning: 400 g philadelphiaost, 2 ägg, 1 dl socker, saften av en citron, rivet skal av samma citron, 2-3 tsk vaniljsocker

Garnera med ca en liter jordgubbar och dekorera med några kvistar mynta och violer.

Gör så här:

  1. Sätt ugnen på 200°C.
  2. Botten: Blanda ingredienserna i en matberedare. Tryck ut blandningen i en rund form. Grädda mitt i ugnen i 8-10 min.
  3. Fyllning: Vispa ägg och socker, tillsätt citron och vaniljsocker. Vispa ner philadelphiaost. Häll smeten i formen och grädda ytterligare, ca 15 min. Låt kakan svalna och ställ den sedan i kylen.
  4. Skölj och rensa jordgubbarna. Lägg jordgubbarna på tårtan och dekorera med mynta och viol strax före servering.

Servera och njut!

Vilken favorit har du på midsommarbordet?

Önskar er alla en fortsatt fin midsommarhelg!

Christina Karlsson

Sommarklänning och litteratur

Inledde gårdagen med att åka in till stan för att leta upp boken med Bob Dylans samlade sångtexter och när jag ändå var i bokhandeln passade jag på att inhandla några nya pocketböcker. Väl hemma påbörjade jag Timbuktus, En droppe midnatt.

Förutom böckerna så blev det ett spontanköp av en klänning som jag inte kunde motstå. Modellen passade mig perfekt och jag gillar att den är lite färgstark. Kan vara en kandidat inför morgondagens midsommarfirande.

På dagens agenda står ett möte på KVIS, inhandling av midsommarmat, blommor, baka Västerbottenpaj, städa och fixa till hemmet så att det anstår ett klassiskt midsommarfirande.

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson

Firar inledningen av semestern till doften av konst och med några toner av Madonnas Celebration. It´s Holiday!

Jag njuter av min första semesterdag! Tid har spenderats åt en liten trädgårdspromenad och jag har kollat in nya fina blommor som hunnit slå ut under de här senaste dagarna. Trädgården är ljuvlig vid den här årstiden!

På dagens agenda stod ett spännande kulturmöte på kommunhuset och jag stannde upp för att interagera med konstverket som finns placerat framför kommunens entré.

Det här konstverket ser inte så märkvärdigt ut på håll, men när man går närmare för att betrakta uppstår ett spännande visuellt möte mellan mig som betraktare och Jan Harry Perssons Svävande kub. Jag gillar att speglingarna i konstverket ser olika ut beroende på väder, vind och mig som betraktare.

Nu handlade mötet i och för sig inte om denna skulptur. Mötet ingår som ett steg i en urvalsprocess där jag är inbjuden som representant för GALLERI KVIS för att kommunicera min åsikt vad gäller urvalsprocessen för beslutet om vilken konstnär och vilket konstverk som ska pryda Åkerbruket i Svedala i framtiden. En mycket spännande och lärorik erfarenhet. Vi som sitter med och diskuterar har olika åsikter så det ska bli fantastiskt spännande att se var vi landar.

Jag trivs ypperligt med mitt arbete men ett inslag av semesterdagar då och då går inte av för hackor och jag kan inte låta bli att älska min fria tid. Idag känns det gott att vara!

Må Väl!

Christina Karlsson

 

Glädje, solsken och en doft av rosor…

Tack för alla era fina kommentarer <3

Känns fint att ni förstår, trots att jag kan vara kryptisk ibland.

Idag är det en ny dag.

.

Jag väljer att fokusera på allt som är fint och bra,

och jag som älskar rosor,

njuter av en fantastiskt vacker och väldoftande blomsterbukett <3

En fin gåva som uppskattas.

.

Idag är det exakt 4 arbetsdagar kvar,

”It´s the final countdown”

Längtar efter,

en väl förtjänt semesterledighet.

Må väl!

Christina Karlsson

Konstminglar och känner energin!

Helg, underbara helg! I konstens tecken…

Helgen har varit händelserik och fylld av fina upplevelser. Vi firade GALLERI KVIS 10-årsjubileum med en mingelkväll för KVIS medlemmar. Kika gärna in på galleriets blogg så får du se några bilder av de magnifika konstverk som visas, plus att ni får en resumé av kvällens händelser. Tre mycket skickliga konstnärer var inbjudna, Lage Pergon med sina magnifika skulpturer i form av träd, Colinette Hammar med sina fantastiska fotografier och Hélen Phan som formger miljöer för offentliga platser. Kvällen inleddes dessutom med levande musik av Cicci Lánden.

Jag har tillbringat ännu en helg på galleriet och just denna helgen har varit fantastiskt givande och inneburit möten med intressanta personligheter. Jag fick dessutom massor av inspiration och några tips som kanske kan ta experimenterandet med min fotografering till nya marker. Känner mig så inspirerad och sugen på semester så jag kan få sätta igång med skapandet!

Må väl <3

Christina Karlsson