Tidig morgon, lyssnade på radio, hörde en låt och sedan dess har den ekat… om och om igen. Arbete, lång och varierande dag, styrelsemöte på Galleri KVIS. Planerat organiserat… Hemma sent och dricker varm choklad som jag dekorerar med en tulpan…för effektens skull.

Tänk om jag lever i en musikal. En musikal utan vare sig början eller slut. Handlingen pågår varje dag. Musikalen blir till performancekonst. Jag hör Hoziers, sjunga Take Me To Church…..

”Take me to Church, I’ll worship like a dog at the shrine of your lies,  I’ll tell you my sins and you can sharpen your knife,  Offer me that deathless Death,  Good God, let me give you my Life”.

Jag tänker att texten är komplicerad…. och jag vet inte om jag begriper vad den handlar om…. den kan tolkas på olika sätt och kanske är det just det som är meningen..

Jag dricker poetisk choklad,  läser Karin Boyes I rörelse…., ” den bästa dagen är en dag av törst” ….och kanske det är just så det är? om en dag av törst är den bästa dagen – då är det ofta den bästa dagen. Den bästa dagen…. Må varje dag bli den bästa!

Söndagsmorgon. Jag stiger upp tidigt. Sitter i kökssoffan, tar en bloggpromenad, bloggar och dricker mängder av svart kaffe. I fönsterkarmen blommar flera av mina orkidéer och jag tänker att de ser ut som små konstverk där de står i all sin prakt.

Vi har varit och sett den sista delen av Bilbo Baggers äventyr, Hobbit Femhäraslaget. Jag tyckte om filmen, fascineras av berättelsens olika sagovärldar, av karaktärerna och dess egenskaper och jag gillade balansen mellan action och romantik. Handlingen är den klassiska maktkampen mellan de goda och de onda. Det är inte alls särskilt svårt att se skillnad på vilka som är onda och goda. De goda är vackra, söta eller charmiga och bosätter sig gärna i de ljusare och finare miljöerna. De onda är fula, groteska och bosätter sig på de mörka hemska platserna… Och det är typiskt mig att sitta och fundera över sådant när jag ser en film. Och det är typiskt mig att dessa funderingar triggar igång en massa andra funderingar kring sagor och berättelser. Sedan urminnes tider har vi människor älskat våra sagor. Vi behöver dessa dramer av poetiskt sammansatta bokstäver, vi behöver dem för att må bra. Och jag tror inte att vi skulle klara av att leva i en värld utan sagor, sagor har blivit en sådan självklarhet i vår kultur. Vi är helt enkelt ett sagoberättande folk.

Målningen under kaffekoppen på bilden ovan är inspirerad av schackspel. Det finns många typer av spel att fundera över. När jag var mitt uppe i målandet av schacktavlorna funderade jag över hur livet är som ett spel och hur man ständigt och jämt funderar över nästa drag.  Just nu funderas det en hel del på nästa drag och det är så frustrerande att inte veta hur min motspelare planerar sina drag. Mitt nästa drag just nu är beroende av hur en vilt främmande människa väljer att flytta en pjäs på mitt schackbräde… och först när jag vet utfallet av det draget kan jag börja fundera över mitt nästa. I nuläget handlar det som sagt mest om spekulationer…

Under tiden håller jag söndag, softar och planerar en delikat söndagsmiddag med kidsen som kommer hem på besök. Idag blir det särskilt spännande att få rapport från dotterns första arbetsvecka. Tror minsann att vi ska ta och fira med semlor 🙂

Se där hur en tulpan växte upp, ur min kaffekopp…

Och jag är här, där jag är. På väg. Det finns mycket att säga… mer än vad som rymmer ett rimligt blogginlägg. Det finns en del att Önska. Och en del att Se.  Och jag må vara kryptisk ibland… för när orden tar slut och bilden tar över… kanske är det då en kaffeböna slår rot, för att i nästa stund växa upp. Transformeras och bli en rosentulpan. I en helt vanlig. Kaffekopp.

… och det finns en kommande utställning att Se. Den är på väg hit just nu. Alla lampor lyser. Jag bara andas in och snurrar runt…

<3