Jag njuter av lediga dagar så tidigt i arla stund satt jag kvar i sängen och tecknade. Idag blev det en haiga till haikudikten på sida 137 i min senaste diktsamling, Ur orkesterdikets djup.
En haikudikt är en form av kortdikt som ursprungligen kommer från Japan. Det västerländska sättet att skriva haikudikter bygger i grunden på stavelsemönstret 5-7-5, men många haikupoeter idag väljer att fokusera på innehåll framför antal stavelser; det anses således allmänt accepterat att bryta antalet stavelser så länge man håller sig till övriga regler. Det jag gillar med att skriva haiku är den sparsmakade formen där man med ett fåtal ord men på ett ändå ofta konkret sätt beskriver intrycken av en upplevelse. Det finns en scen, en händelse, någon form av koppling till årstid och ibland någon form av oväntad tvist.
Ordet haiku är namnet på själv diktformen. Ordet haiga används för bilden som ibland finns tillsammans med haikudikten. En haigabild är inte detsamma som traditionell illustration. Min tolkning av vad som är en haiga är att den visualiserar en ny dimension av själv dikten genom att tillföra något som förstärker tolkningsmöjligheterna för läsaren/betraktaren.
Det jag gillar med att skriva haiku är att det får mig att stanna upp och reflektera. Jag utvecklas som människa och mår bra av att skriva. Skrivandet hjälper mig att fokuserar på sådant som är betydelsefullt samtidigt som jag lär känna världen och naturen bättre då det handlar om att fokusera på det lilla i det stora hela. Det jag hoppas på att förmedla och vill är att läsaren ska känna hopp, tröst, nyfikenhet och styrka av att läsa mina dikter.
Jag önskar er alla en en underbar nyårsafton med ett ljust och fint nyårsfirande i fredens tecken!
I skrivande stund är jag i full färd med att arrangera min och Monicas utställning. Om exakt en vecka är det tänk att vi ska hänga utställningen och dagen efter, dvs den 12 november blir det vernissage. Det är första gången som jag och Monica ställer ut tillsammans så det ska bli spännande att se hur vi och våra alster fungerar tillsammans. Jag ser fram emot utställningen och hoppas på många besökare så alla som vill och har möjlighet att komma är hjärtligt välkomna. Öppettider finns på bilden ovan.
Ur orkesterdikets djup, min diktsamling nummer två är på gång. Bara för några dagar sedan gav jag bokförlaget grönt och nu är boktryckningsprocessen igång. Leveranstiden beräknas ta 14 – 20 dagar så boken lär troligtvis inte hinna fram till min utställning därför planerar jag att ha boksläppet i samband med adventsutställningen (en samlingsutställning med många utställare) på Galleri KVIS den 26 november. Då blir det öppet hus mellan kl 11-15. Nu är det fyra år sedan min förra diktsamling gavs ut och denna gång är haikudikterna lite mer experimentellt utformade. Dikten på bilden ovan ingår i samlingen.
Idag bär det av till Jönköping, men den resan ingår i en helt annan berättelse…
Må väl och ta hand om er där ute i den stora världen!
Våren är på ingång med spirande solskensglitter och grönskande värme.
Under påskhelgen finner ni fyra av mina målningar på Galleri KVIS i Svedala, varav målningen på bilden i detta inlägg är en av mina dem. Vi är 18 utställare/konstnärer som ställer ut tillsammans i en färgsprakande utställning. På påskdagen blir det dessutom underhållning av Sicked Allo som har tonsatt några av mina dikter. Ni som vill se mina alster IRL är hjärtligt välkomna till Galleri KVIS under påskhelgen!
Allt gott och en riktigt glad och fin påskhelg till er alla!
Julen nalkas och idag är det söndagen den andra advent. Biblioteket är nypyntat och den gamla vinylgranen har fått den grandiosa äran att lysa upp vårt lilla bokrum i ännu ett år. Efter att ha festat loss på innehållet i två av julpyntskartongerna kunde jag konstatera att julgranstemat landade i en stil, typ, kitsch à la extra allt. Granen är pyntad med allt från änglar, stjärnor, snögubbar, svenska flggor, tomtar, kulörta kulor, julgranskulor från Vatikanmuseet och nordiska trädjur till en teatermask…rävar, renar, domherrar, ugglor och en brunbjörn. Ingen ordning och absolut ingen reda men kul var det.
Spellistan med julmusik har gått varm och söndagen har för en gång skull varit precis så lugn och chill som jag behövde för att tagga ner och komma i någon form av balans.
Vinden viner utanför husknuten när jag tar mig an ett projekt som just nu handlar om att måla nya tolkningar till dikterna i min bok, Våra andetag andas haikusommar (2018). Målningarna kommer att ingå i en samling av bilder som ska visas upp i ett sammanhang som jag berättar mer om när det närmar sig.
Besökaren bär
budskap, bringar abstrakt bild.
Essensens kärna.
Saker som dikten kan få en att fundera på: Vem är besökaren? Vad är det för budskap denne kommer med? Om bilden är abstrakt, hur ska man då tolka dess innehåll? Varför är essensens kärna viktig, och hur vet man när man förstår bilden av essensens kärna?
Faktum är inspirationen till att lyfta fram dikter ur min egen bok kom när jag var på antologisittning häromdagen. En av författarna frågade mig om jag skulle vara med på årets litteraturrunda och jag svarade att jag inte kommer att ha något eget arrangemang eftersom jag inte har någon ny bok att visa upp. Då svarade hon något i stil med att ”En bok är alltid aktuell, den blir inte gammal och den upplevs som ny av den som inte läst den innan.” Vi pratade lite om hur ord och dikter talar till en oavsett hur nya eller gamla de är och hur våra erfarenheter gör att vi kan förändra våra egna tolkningar av det vi ser eller läser. Samtalet dröjde sig kvar hos mig och kanske var det just det samtalet som fick mig att gå hem och se på min bok med nya ögon. Faktum är att hon har rätt, boken har funnits här ett tag men dikterna man läser tolkas med nya tankar och erfarenheter i bagaget. Jag tycker om dikterna och att välja ut vilka dikter jag ska måla är ett äventyr och hur många av dikterna jag kommer att måla det har jag ännu ingen aning om…
Vad tänker du? Väcker dikten eller bilden några särskilda tankar hos dig? Och vad är det du först lägger märke till? Bilden eller orden?
Semesterdag fyra; Semesterns första dagsutflykt blev strövområdet vid Snogeholmssjön, närmare bestämt området där det finns möjlighet att möta konst i naturen via de landart verk som är placerade på olika platser i skogen. När vi anlände till skogen var vädret inte det bästa då det åskade och regnade en hel del men efter några timmar klarnade det upp och solen tittade fram. Det finns ett femtontal verk utplacerade i skogen och vi hann se de flesta men inte alla så nog lär det bli fler dagsutflykter till Snogeholm. Syftet med Landart är att den skapas för en specifik plats och av befintligt material i naturen så en hel del av verken kan komma att förändras med tidens gång.
Den gömda byn, är ett spännande inslag som vi missade första gången vi gick förbi då den är placerad i det dolda.
Guldådra. Genialt namn på ett verk som inbjuder till många tankar. Vi fann en guldådra i skogen och kanske är det just skogen som är den guldådra vi bör värna om mest av allt.
Triumfbågen. Alla sevärda platser har en triumfbåge och den här ser ut att vara skapad direkt av sly som redan växer på platsen.
Frukt bär frukt. Här är jag på väg att kolla in de vackra kloten som är placerade på marken och hängandes i träden likt lampor, eller frukt. Frukt bär frukt är namnet på verket.
Stentavlor. På en plats fanns det ett antal olika verk likt det på bilden ovan, arrangerade i en grupp likt ett konstgalleri med stentavlor i skogen.
Genombrottet. En stor sten som är genomborrad med ett hål ur vilket det växer ett träd. Undrar vad som händer med trädet när det vill bli större än hålet i stenen. Kommer det att anpassa sig till förutsättningarna och nöja sig med att vara ett litet träd?
Det här verket fanns inte med i foldern över verk så antingen har det tillkommit efter foldern eller så är det någon annan som placerat det där. Det smälter in i bakgrunden och kan vara svårt att upptäcka men på en lina som löper längs med med träden har orden ” TRÄD HAR INGA BAKSIDOR” placerats ut.
Ikaros lyft. Det här verket var jag mest pepp på att se, kanske bara för möjligheten att få fantisera om hur det skulle vara att kunna breda ut sina vingar och ge sig ut på en flygtur. Berättelsen om Ikaros handlar om övermod och hybris, och något sådant vill man ju inte drabbas av så jag nöjde mig med att drömma – och sen klev jag ned från pinnen och vandrade vidare tillsammans med min dotter.
Alldeles intill Ikaros lyft mötte vi en nyfiken liten söt ekorre som vi fick ett fantastiskt tillfälle för att fotografera innan den sprang iväg uppför trädstammen.
Enligt informationsfoldern som finns att hämta i anslutning till platsen är alla verken skapade med godkännande av stiftelsen Skånska Landskap, av föreningen Snogeholm Land Art och konstnären Frank Björklund. Både min dotter och jag blev mäkta imponerade av upplevelsen och vi kommer absolut att återvända vid fler tillfällen för att utforska platsen närmare. Vi tackar för deras fantastiska arbete med att skapa ett rum för konsten i naturen!
Det här är en av flera änglamålningar som jag målade i somras. Den skulle ha ställts ut på Galleri KVIS temautställning nu till första advent. Temat är änglar och vi såg fram emot att arrangera en sagolik änglautställning till advent men nu blir det inte så.
Ibland måste man ta obekväma beslut och med tanke på nya restriktioner i kombination med en eskalerande smittspridningen har vi (styrelsen på galleriet) bestämt oss för att ställa in årets adventsutställning. Det känns ledsamt, men nödvändigt. Några små idéer som ännu är i sin linda håller på att transformeras till något nytt så om allt går som det ska kanske det blir en annan form av arrangemang istället. Det kommer inte att blir detsamma, men ändå…
Igår var det vernissage på galleriet. Jag var där för att öppna upp utställningen och stämma av så att allt var i sin ordning. Just nu pågår en samlingsutställning och det är 23 medlemmar som lämnat in totalt ett 70-tal alster till utställningen.
Jag bidrar med den här lilla ”haigabilden” i mixed media, med haikudikt från min bok och fotoart i mixed media.
Welcome to my Tower babe…, är namnet på den här akrylmålningen som ingår i en serie jag målade för några år sedan. Temat handlade om livet som ett schackspel.
Titeln på den här målningen är kort och gott, Unicorns.
Galleri KVIS är en konstförening som helt och hållet drivs av ideella krafter. Vi som driver galleriet gör detta därför att vi brinner för konst och konsthantverk. Vi vill skapa en debatt kring konstens betydelse, göra den tillgänglig för alla genom att vara ett möjligheternas galleri.
Galleri KVIS grundades 2007 av kreativa människor som gick samman för att starta upp ett konstgalleri genom att skicka in medborgarförslag till kommunen, samla in namnunderskrifter, leta lokal med rimlig hyra, samla engagerade krafter och hela tiden kommunicera sitt budskap. Kommunen och konstföreningen möttes på halva vägen och nu finns det ett konstgalleri i Svedalakommun. Jag har haft äran att vara ordförande i föreningen sedan 2016, och hela den här resan har mestadels varit otroligt lärorik och spännande men det jag framförallt är tacksam för är alla möten med människor jag träffat på vägen. Föreningen har belönats med Lions Club i Svedalas kulturpris och Svedala kommuns kulturstipendium. Under de senaste åren har utställningsperioderna varit fullbokade och andra gallerister besöker våra utställningar för att etablera kontakter med utställare till sina gallerier. Det känns bra!
Det är lätt att få det att låta glassigt och bra, men allt är inte en dans på rosor. Att vara ordförande i samband med Covid-19, dvs under det här året har varit den största utmaningen. Utställningar har ställts in, styrelsemöten har skett på distans, årsmötet anpassades, inbokade arrangemang har ställts in, fastighetsägaren som galleriet/kommunen hyr av har ansökt om att få riva fastigheten där galleriet finns och mitt i allt det här pågår ett liv. Frustrationen sprider sig i samhället, vår innergård som egentligen är en väldigt mysig innergård förvandlas, särskilt under nattetid, till en samlingsplats för människor som skräpar ner och förstör. På fotografiet nedan ser ni spåren av galleriets värmepump.
Detta hände för någon vecka sedan. Jag blev informerad av en styrelsemedlem som sett eländet och när jag kom till galleriet var hela innergården nedskräpad. Det stod tomma flaskor, burkar, låg påsar, godisrester, fimpar, tablettförpackningar och annat skräp utanför galleriet, plus att värmepumpen vandaliserats. Några ungdomar satt på trappan och rökte. Jag stannade till utanför dörren, pratade med dem en stund, berättade om min syn på det händelsen, gick jag in för att hämta sopborste, skyffel och började röja. De tittade på och efter en stund började ungdomarna hjälpa mig att plocka bort skräpet och slänga det i soptunnan på andra sidan gården.
Jag kände hur värmen spred sig i mitt hjärta och hur ett nytt leende började ta form i samband med att ungdomarna hjälpte mig att röja. Värmepumpen är utom räddning, vi kommer troligtvis inte att få veta vem som vandaliserat den, det kommer att bli kallt på galleriet till vintern om vi inte löser problemet med att värme saknas, men det är viktigt att inte bli bitter och anklaga alla. Det är viktigt att inte generalisera, visst finns det ungdomar som vandaliserar, men de flesta ungdomar är skötsamma människor som bara vill ha någonstans att vara, något att göra och leva sina liv.
Livet på Galleri KVIS har under den senaste tiden varit upphov till blandade känslor. Högt och lågt….
Ta väl hand om er och njut av dagarna som passerar!
Njuter av min hemester och ägnar en stor del av dagarna åt att måla änglar, skriva haikudikter om änglar och har till och med påbörjat funderingar kring motiv till en serie julkort. Har påbörjat några små experiment och det är möjligt att motiven i inlägget kommer att bli julkort. Varje änglamålning har dessutom fått en egen haikudikt och då skulle det kunna vara så att bild plus haiku, är vad man brukar kalla för haiga. De målningar och dikter jag blir nöjd med kommer att exponeras på Galleri KVIS till advent.
Jag har en tanke om vilket budskap jag vill att mina änglamålningar ska kommunicera, men om de verkligen kommunicerar det jag tänkt mig vet jag först när betraktaren delar med sig av sina funderingar, så ni får gärna skriva och berätta hur ni tolkar mina änglar. Skulle vara intressant också med reflektion kring mina inspirationskällor.
Tack till alla er som kikar in här <3 Jag önskar er alla en riktigt skön och inspirerande sommar!
Vårens och sommarens inställda bokmässor och arrangemang har bidragit till att jag har massor av böcker kvar. När tiderna är tuffa och livet känns svårt är det många som finner styrka i konst och poesi. Konst och poesi kan vara just det där kittet som ger en styrka att gå framåt och få livet att hålla samman.
Hjälp mig att dela med mig genom att köpa en bok, 30 kr/såld bok går direkt till Skånes Stadsmission.Våra andetag innehåller 144 fina haikudikter att betrakta, tolka, smaka på, fundera över eller måla till – valet är ditt. Många har det tufft och jag har bestämt mig för att dra mitt strå till stacken genom att skänka 30 kr/såld bok till Skånes Stadsmission (erbjudandet gäller för de böcker jag säljer from den 3 juli 2020 till och med den 15 augusti 2020).
Böckerna kostar 125 kr och postens portokostnad är 55:- . Vill du att jag skickar boken behöver du swisha mig totalt 180 kr, men om du bor i närheten kan du avtala tid med mig och komma och hämta boken här och då betalar du 125 kr. Oavsett vad du väljer så går 30 kr oavkortat till Skånes Stadsmission.
Varannan boksida är blank, dels för att ge rymd åt dikten men också för att bjuda in läsaren och erbjuda en tom sida att måla eller skriva på.
Vill du att jag skickar dig en bok, så swisha 180 kronor, till 070 6795701. Skriv ditt namn som meddelande så jag vet vem betalningen kommer från, samt mejla ditt namn och adress till christina.ckc@telia.com, så jag vet vem jag ska skicka boken till. Vill du slippa portoavgift går det bra att komma hit och hämta boken om du meddelar mig i förväg och avtalar tid.
Ta väl hand o dig och njut av en sommar i konstens och poesins tecken!
Hilma af Klint föddes föddes för 158 år sedan eller närmare bestämt år 1862. Hon levde i en helt annan tid, men konsten hon målade känns mer aktuell än någonsin. Utställningen på Moderna Museet är mäktig och känslan som infinner sig när man går runt och betraktar Hilma af Klints storslagna verk är likt en religiös uppenbarelse. Samlingen Målningarna till Templet, består av 193 verk som målades under år 1906 – 1915. Det övergripande temat beskriver människans evolution och beskriver de utvecklingsstadier vi går igenom under vår tid på jorden. Templet refererar inte bara till en fysisk byggnad utan även till människans kropp som ett själens tempel. Hilma af Klint är kvinnan vars målningar har fått oss att skriva om konsthistorien.
Den här målningen från år 1907 föreställer Barndomen, den ingår i De tio största. I denna serien undersöker hon människans livscykel genom att använda virvlande former och mjuka pastellfärger tillsammans med linjer som ger känslan av att vara rytmiskt skrivna ord. Verken är storslagna både till innehåll och storlek, och jag får känslan av att vilja stanna kvar och övernatta i samma rum som dessa konstverk bara för att få möjlighet att känna in vad det är de vill säga.
Den här målningen ingår i serien Sjustjärnan, Hilma af Klint använde den blå färgen som representant för kvinnlighet och den gula färgen som representant för manlighet. I många av hennes målningar kan man se hur blått och gult förbinds med mjuka linjer som tillsammans skapar någon form av mönster. Hon använde sig av ett rikt, utvecklat symboliskt bildspråk tillsammans med en abstrakt uttrycksform som på tiden då hon verkade var helt unik.
I det här rummet presenteras Svanen, kontrasterna mellan vitt och svart, kvinnligt och manligt, ljusa och mörka färger som tillsammans skapar rytmiska mönster på temat liv och död. Jag får en känsla av att målningarna rymmer någon någon form av visuella dikter.
Serien, Kunskapens träd får leendet att sprida sig och värma lärarhjärtat i min själ.
Hilma af Klint hade ett stort intresse för naturen och botaniken. Hon närstuderade växterna till den grad att hon lyckades visualisera hela växtens uppenbarelse som i denna akvarellmålningen där man kan förnimma någon form av rörelse, själva växtens essens bortom det synliga utanför kroppen. Jag tycker att det ser ut som om stjälkens rötter rör sig rytmiskt likt ben som är på väg framåt, som om själva stjälken är en kropp och stråna armar som håller takten, vetefrukten liknar ett huvud som försöker balansera, hålla takten och suga åt sig intryck från omvärlden i en poetisk dans. Fascinerande!
En av de absolut bästa konstutställningar jag sett! Och jag kommer att se den minst en gång till. Nästa inbokade gång blir tillsammans med KVIS styrelse, och när höstterminen kör igång så hoppas jag innerligt att det blir möjligt att ta med bildeleverna dit på ett besök. Den här utställningen är något utöver det vanliga <3
Avslutningsvis så vill jag bara flagga för att jag tidigare skrivit om boken, En roman bortom gåtan om Hilma af Klint. Villl du läsa det inlägget så finns det här.
Is not the end of the World, är namnet på utställningen som pågår i Cisternerna som ligger under barockparken i Fredriksberg, Köpenhamn.
Det var i lördags som några av mina konstintresserade vänner och jag begav oss till Köpenhamn. Vädret var inte det bästa men vad gör det när man kan ta skydd på konstutställningen som pågår nere i Cisternerna. Först funderade jag på om jag hamnat i någon form av fantasyroman, men insåg ganska snart att världen bara hade gått under och jag befann mig i någon form av framtidsdystopi.
Det var närmare 4200 kvadratmeter bestående av katedralliknande valv med pelargångar och droppstenar i taket som bredde ut sig framför mig. Det var stundtals så mörkt att jag fick lysa upp vägen framför mig med min mobil. Hela golvet var täckt av vatten så det första jag gjorde när jag kommit ner i valvet var att ta på mig ett par av de lånestövlar som fanns vid entrén. Det var blött, kallt och rummen fylldes av toner av något som liknade skrikljud blandat med någon form av musik så lite läskigt kändes det allt att trampa runt där nere i underjorden. Ibland kände man hur man gick över någon form av plåtar i golvet och jag fick för mig att det kanske var någon form av fallluckor. Tala om att jag blev förvånad när jag kikade in genom en öppning i en vägg och fick syn på ett övergivet badrum och sen blev jag ännu mer förvånad när jag förstod att den ingick i konstverket. Ibland undrar man hur vi konstnärer tänker?
Vilken spännande plats att få arrangera en utställning på. Ansvariga för konstutställningen som äger rum i de gamla vattenreservoarerna i Fredriksberg är det danska konstnärskollektivet Superflex.
Väl upp på gatorna i storstadsbruset noterade jag att de danska brunnslocken är vackert dekorerade med motiv av träd och fåglar.
Nåja, nu är jag hemma, arbetsveckan är i full gång och jag har hunnit med ytterligare en resa till Köpenhamn, fast då var det en konsert som lockade och den skriver jag om en annan dag.
Delar av dagen och gårdagen har spenderats på Galleri KVIS. Vi arrangerar en utställning för ungdomar och denna gången deltar några av mina elever från åk 8 och 9 med sina alster. Fyra elever från nian ställer ut, och de flesta från min mentorsklass (åk 8) ställer ut sina Elviskollage som de arbetat med i grupp, på bildlektionerna de senaste veckorna. Jag känner mig riktigt supernöjd med deras prestationer och imorgon när det är vernissage ska det bli spännande att få höra besökarnas och ursprungskonstnären Leif I.R Lindéns reaktioner.
På sista bilden i inlägget ser ni hur ursprungstrycken såg ut. Jag fick dem av konstnären Leif I.R Lindén och han uppmanade mig att låta mina elever modernisera och göra något spännande av affischerna.
Jag berättade om kollagetekniken, pratade lite om förebilder, samt arbetade lite ämnesövergripande med musiken kring temat ikoniska artister. Därefter fick eleverna fria händer att göra hur de ville, bara det blev snyggt och det tycker jag att de har lyckats bra med. Jag känner mig supernöjd med deras prestationer.
Det finns djupa tankar och funderingar bakom val av färg, form och text. Vad tycker du? Och vem är din favoritartist, eller förebild?
Vilken dag! Konst, sagor och poesi hela dagen på KVIS galleri. Det har varit en dag med fina möten och samtal. Konst och poesi ger mig massor av energi, men sömn behöver alla så nu ska jag krypa till kojs så att jag orkar med morgondagen.
Tack till Stina Larsson som lyckades fånga mig på bild, in action när jag läste ur Våra andetag andas haikusommar.
Det är mycket som händer. Det är fredagskväll och jag roar mig med att uppdatera galleriets hemsida, min blogg, min hemsida, ”sistaminutenmejla” inbjudningar, skriva komihåglistor och strukturera upp morgondagens Litteraturrunda.
Igår höll jag ett föredrag med poesiläsning på Svedala Bibliotek och jag blev glatt överraskad när jag kom in och fick syn på hur fint de hade skyltat med min bok i anslutning till entrén. Ett helt bord var dukat med poesiböcker och det fanns ett ställ till min bok som saknades, eftersom den var utlånad. Gissa om jag blev varm i hjärtat när jag fick höra att min poesibok är utlånad. Att människor ska låna boken, läsa och fundera är ju precis vad jag vill. På bilden nedan kan ni se hur poesibordet såg ut.
Jag läste dikter och pratade om bokens tillkomst i ca 50 minuter enligt önskemål. Ikväll har jag utvärderat gårdagens läsning, funderat ut vad jag kan förbättra inför helgens läsningar på Galleri KVIS , samt vilka kapitel jag ska läsa.
På galleriet ställer jag ut en bokinstallation och haikudikten på bilden ingår i arrangemanget.
Imorgon kommer jag att fylla kopparna med nytt kaffe, nya blommor och möjligen lägga fram en eller annan bok till.
Nu hoppas jag att galleriet fylls med massor av besökare som vill njuta av en helg i konstens tecken. Är du nyfiken på programmet så kika in på galleriets hemsida.
