Ett leende dröjer sig kvar. Jag har just läst ut en alldeles bedårande och fantasifull saga som handlar om en säregen liten grunt. En grunt är liten på jorden och har ett hjärta som rymmer massor av godhet. Grunten blir flera hundra år gammal och lever nära magin i naturen.

När Lollo, en av mina bloggvänner berättar att hon givit ut en bok tar min nyfikenhet överhand och får mig att spontanbeställa en bok på direkten och det är jag glad för att jag gjorde.  Jag har nyss läst ut denna fina lilla saga och kan inte känna mig annat än nöjd. Snoobbis berättelser lämnar kvar en känsla av att förnöjsamhet och boken avslutas med en fin uppmaning om man inte ska glömma att tycka om sig själv eftersom det både får en själv och andra att må bra.

Författaren Louise Nocky har själv tecknat bilderna som ingår i boken. Boken är lättläst, vacker och passar utmärkt för såväl stora som små….så jag tackar Louise Nocky för en trivsam lässtund <3

och önskar er alla en fortsatt fin helg <3

Det var länge sedan en bok fångade mig som Margaret Atwoods Oryx och Crake. Jag har sträckläst, haft mardrömmar och tillägnat mig ett innehåll som jag sent kommer att kunna släppa.

Detta är en bok som måste läsas! Ingen recension kan göra den rättvisa, då det är en bok som måste upplevas. Boken är komplicerad och enkel på samma gång.,,, den handlar om oss människor och sådant vi sysselsätter oss med. En dystopisk science-fiction från 2003.

Den lyfter funderingar kring framtiden, vetenskapen och utvecklingen. Funderingar kring hur vi människor är komplicerade, galna, geniala och underbara på samma gång… Men vad ska det egentligen bli av oss i framtiden? Är vetenskapen verkligen bra för oss människor och kan vi hantera den? Hur ska vi ta oss igenom tiden, nuet, framtiden och allt sådant vi utvecklar och roar oss med…. bara för att vi kan. Hur kommer framtiden att utvecklas?

Och nog finns det en hel del samhällskritiska scenarion att fundera över. Boken väcker fler frågor än svar. Boken fångar, oroar och berör på djupet…..

Och nog finns det finns en tanke med att jag valt att dekorera bilden med citron…. Ni som läst boken kanske minns?

Jag läser Hilary Mantels Wolf Hall.

I våras saknades tid för nöjesläsning och tv-tittande men det är sådant jag tar igen nu när jag har semester. Jag kollar på film, följer serier och slukar böcker…

Handlingen utspelas i 1500-talets England. Henrik VIII är regenten som vill ha sin tron säkrad och äktenskapet med Katarina annullerat. Han vill till varje pris gifta sig med Anne Boleyn. En av hans närmaste rådgivare, Thomas Cromwell, får i uppdrag att organisera detta.

På baksidan av boken står det att porträtteringen av Thomas Cromwell är något av en studie i makt, kärlek och politik. Jag har nyligen påbörjat min läsning av boken som är på 648 sidor och hittills har jag gillat det jag läst, men måste naturligtvis läsa boken klart innan jag kan bilda mig en uppfattning.

Boken ligger till grund för den serie av Wolf Hall som går på tv just nu, avsnitten finns på svt/play för er som är nyfikna. Jag väntar med spänning på nästa avsnitt parallellt med att jag läser boken… när det handlar om historiska engelska miljöer, relationer, makt, kärlek och politik – då är det svårt att låta bli att bli annat än nyfiken.

Jag har TID för läsning och så mycket mera…  och det känns riktigt Fint!

Vad använder ni sommartiden till?

Bokens titel: Skimrande ögonblick – och dagar i grått.

Jag tycker om titeln på Bosse och Solveig Lidéns bok. Livet är ju faktiskt fyllt av såväl skimrande ögonblick som dagar i grått. Ibland talar vi bara om det som är vackert och skimrar starkt, men ingen är förskonad från det grå. Vi har bara olika sätt att förhålla oss till det där obekväma grå. Somliga dagar leker livet och andra dagar önskar man bara att man var någon annanstans; men i efterhand kan det vara fint ändå, när man tänker tillbaks och inser vad man lärde sig av det där gråa dagarna som var mindre angenäma.

Jag blir varm i hjärtat när jag läser Solveigs fina citat som inleder boken. ”Att se det stora i det lilla, att upptäcka det som skimrar i allt det som är grått, att välja rätt, – det är livet.”

Citatet är kort men innehållsrikt. Jag tänker att det är en konst att se det stora, i det lilla och att upptäcka det som skimrar i det som är grått….det är då livet blir till vacker estetik….när man väljer att Se.

Innehåll: Boken består av ett flertal berättelser ur det vardagliga livet. Vid närmare eftertanke skulle jag nog vilja likna boken med en hyllning till just vardagen. En hyllning till sådant som hör vardagen till, och för de flesta av oss består vardagen av såväl skimrande ögonblick som grå dagar. Berättelserna är personliga och de bjuder på en kombination av humor, allvarsamhet, charm, distans och närhet på samma gång.

Berättelserna är relativt korta. Men det finns något fint i de där korta och lättlästa kåserierna/novellerna, något i de där små texterna inbjuder till reflektion och funderingar kring de där små vardagsögonblicken vi alla bär med oss.

De flesta av oss föredrar de där ögonblicken som skimrar och lyser starkt men visst är det väl som så att det finns sådant som är vackert även i det som är grå.

Det är något visst med berättelser för barn, sagor och barnböcker! Jag kunde helt enkelt inte motstå den här barnboken som handlar om de två katterna Fitz och Will. I boken kan man läsa att katterna bor vid lejonskulpturerna på The Fitzwilliams, konstmuseet i Cambridge.

Illustrationerna är alldeles underbara! Glada och ”pastelliga. Och sedan är det förstås rysligt coolt med en sagobok som handlar om ett konstmuseum… därför kunde jag inte låta bli att köpa med mig ett exemplar av boken hem…

Författaren heter Laura Robson Brown, illustratören Jia Han och Katherine Mann är den som kommit med idén.

Ja, tänk vad barnböcker kan inspirera en att göra. Varje gång jag besöker museet i fortsättningen så måste jag ju bara kolla in området kring lejonstatyerna. Om jag har tur så kanske de där små tecknade katterna syns till….;)

De senaste dagarna har jag läst Amanda Svenssons, allt det där jag sa till dig var sant… Det är något visst med språket och författarens formuleringar som jag tycker om. Boken handlar om en ung kvinna som går på en skrivarskola ute på landsbygden. Hon hamnar i ett destruktivt förhållande och tidvis är händelserna så hjärtskärande att man inte står ut med att sträckläsa utan bara måste ta en paus. Trots det tunga allvaret så finns det en rejäl underton av humor och livsglädje.

Lyckligtvis träffar hon en vän som är lika ”galen” som henne själv, tillsammans blir de pirater och fantiserar ihop de mest galna historier. Allt för att överleva och ta sig vidare, Hela.

På baksidan av boken recenseras innehållet så här: ” Allt det där jag sa till dig var sant är en berättelse om berättelser, om hur de söndrar och helar. Om trånga livsvillkor och kampen för att få den egna existensen bekräftad”.

Jag tänker att detta kan vara en viktig roman att läsa, eftersom den så tydligt visar att allt inte är så som det verkar på ytan. Händelserna utspelas på en folkhögskola och ingen runtomkring märker hur huvudpersonen i boken egentligen har det. Den beskriver det där svåra – som att stanna kvar i en destruktiv relation. Den ger insikter om att destruktiviteten bara blir värre och att man måste våga tro på sig själv och lämna innan det går för långt.

En läsvärd och allvarsam bok.