När dagarna springer är det en konst att stanna upp och fånga just det där ögonblinket…

Publicerat av
12

Dagarna går alldeles för fort och just nu känns det som allt händer på en och samma gång. Utställningsnerver är inte att leka med…

Imorgon öppnar vi dörrarna till årets påskutställning men innan dess ska alla alster namnges. Jag ska hänga på galleriet alla påskdagar, samtidigt som påsken ska firas tillsammans med nära och kära. Ser fram emot att fira påskhelgen tillsammans med mina kära ”kids” och jag har till och med hunnit ”leka påskhare” och gömt lite godsaker i några fina påskägg.

Må väl och njut av påskhelgen, dagen och drömmarna <3

Christina Karlsson

 

Vi firade med att se operan La Gioconda av Poncielli

Publicerat av
4

Finns det något att fira så ska det firas! Maken och jag firade vår 29-årsdag med att gå på operapremiär. Jag klädde mig i svart top och prickig kjol från Rom.

Kanske låter det något suspekt att fira med att se en tragedi? Men det är något visst med kontrasterna, musiken, och hela det känslospektrum som utspelas under en operaföreställning.  Att vara med om en operaföreställning IRL, är i min lilla värld en alldeles speciell upplevelse. Nu har det hunnit gå två veckor sedan vi var där och för mig blir det lite som att återuppleva och befästa intrycken när jag i efterhand lyssnar på Timmarnas dans samtidigt som jag skriver min recension.

Scenografi och kostym var sparsmakat modern och minimalistisk. Jag upplevde att föreställningen var lite väl långsam och dryg under första och andra akten, men den dryga inledningen uppvägdes flera gånger om efter pausen. Tredje och fjärde akten innehöll allt som jag vill att en operaföreställning ska ha, till och med en balettföreställning. Hela föreställningen levde upp och det blev mer liv och rörelse på scenen. Dansen, sången och musiken grep tag i hela känsloregistret och var alldeles underbar.

Handlingen utspelas i Venedig och bygger på en pjäs av Victor Hugo. Operan innehåller ett drama med intriger, förbjuden kärlek och maktspel.

Gatusångaren Barnaba är förälskad i sin kollega Gioconda som i sin tur är förälskad i ädlingen Enzo som är förälskad i Laura som är gift med inkvisitionschefen Alvise.

När Gioconda avvisar Barnabas närmanden hämnas han genom att anklaga hennes mor för att vara häxa och hetsar en hel folkmassa emot henne. Enzo kommer till undsättning tillsammans med Laura och Alvise. Enzo och Laura har en hemlig kärleksförbindelse och när Gioconda uppdagar detta vill hon hämnas. Gioconda planerar att döda Laura men skonar henne när hon får se att Laura bär hennes mors radband. Hon förstår då att det är Laura som räddat hennes mor.

Under en fest bestämmer Alvise sig för att hämnas Lauras otrohet med Enzo och beordrar henne att dricka en bägare med gift före nästa dans. Gioconda byter ut giftet mot sömnmedel, under tiden dansar gästerna till ”Timmarnas dans”. Alvise berättar för Enzo att han dödat Laura. Alvise blir förkrossad. Barnaba har lovat att hjälpa Gioconda att rädda Laura mot att hon gifter sig med honom efteråt.

Avslutningsvis förenas Laura och Enzo, men den förkrossade Gioconda dör hellre än gifter sig med Barnaba. Hon sticker kniven i sitt eget bröst och i dödsögonblicket får hon veta att Barnaba strypt hennes mor.

 Det här var en fantastisk upplevelse och samtidigt en av de sorgligaste operor jag sett på länge!

Litteratur, musik, konst och kultur – allt hänger samman och det finns intertext och inspiration från olika håll. I La Gioconda finns en referens till Leonardo da Vinci och Mona Lisa, och om du vill veta mer om den saken får du helt enkelt läsa direkt från programmet på fotografiet ovan .

Må väl och ha en fortsatt fin dag!

Christina Karlsson

 

 

Konstrunda och poetiska fotografier

Publicerat av
10

Jag har köpt ramar, besökt galleriet handlat och lagat middag, minglat med dottern min, ramat in fotografierna som ska vara med på utställningen, signerat, skrivit påskkort, administrerat hemsida, inbjudan och massor av andra praktiska ting.

På fredag är det vernissage och galleriet ingår i årets konstrunda. Vi är sju konstnärer som ställer ut på galleriet i år. Jag är ledig från mitt ordinarie arbete, och det är så typiskt mig att då engagera mig i något annat och genast bli fullbokad med andra uppdrag.

I nuläget känner jag mig nöjd med fotografierna och det känns som att det kommer att bli en bra utställning. Bilden i detta inlägg är ett fotografi av ett av de alster som kommer att ingå i min utställning.

Solen har just gått upp och jag ser en ny dag med nya möjligheter!

Christina Karlsson

 

Tiden är inte ur led – det bara känns så ibland. När vi vaknar till mörker, målar vi tillsammans dagen i en ljusare och färggladare nyans.

Publicerat av
8

Jag kände mig så uppåt när jag packade väskan, samtidigt som jag såg fram emot min ”lediga” utställnings- och påskvecka.  Jag var så spänd på de nyframkallade fotografier jag skulle hämta på vägen hem, men perspektivet på tillvaron förändrades när jag fick ett sms med texten, ”möjligt terrordåd i Sthlm”.

Jag har följt livesändningarna från Stockholm och känner en enorm sorgsenhet över att det finns människor som kan begå den typen av onda handlingar som terrordåd innebär.

Känner samtidigt tacksamhet över alla de insatser som gjorts av all räddnings- sjukvårds, polis- och säkerhetspersonal. När människor springer för livet åt ett håll finns det andra människor som springer åt andra hållet, rakt in i kaoset med avsikten att rädda liv och stoppa onda krafter. All heder åt dessa människor/vardagshjältar som bidrar till att göra vår värld till en bättre plats.

Lyssnade nyss på kungens tal och precis som han säger så är det trots allt så att, ”Alla vi som vill hjälpa är många, många fler än de som vill skada”. I rapporterna från Stockholm har det förmedlats att folk hjälper varandra och gör sitt bästa för att tillföra dagen ljus och gemenskap. Cirklarna är rubbade och för några människor blir livet sig aldrig likt, men vi människor gör som vi brukar. Vi gör vad vi kan för att skapa ordning i kaoset och vi lever vidare i en värld av vackra drömmar, mål och ideal.

Imorgon är det en ny dag och jag väljer den blomstrande vägen och ser trots allt fram emot att signera och rama in de fotografier som ska ingå i påskutställningen på GALLERI KVIS. Imorgon är det hög tid att sätta igång. Tiden stannade upp för ett tag och då behöver vi en stund för att reflektera. Mest av allt känner jag tacksamhet för att de mina, befinner sig i trygghet.

Må väl och tack så hjärtligt för att ni tittar in här <3

Christina Karlsson

 

 

 

Fotografering och kreativa processer

Publicerat av
8

Ja, jag ska ställa ut under påskhelgen. Jag och sex andra konstnärer delar på galleriet under påskhelgen. Jag ställer ut mina experimentella fotografier och bilden i detta inlägg ingår i ett av fotografierna som jag processade fram nu under helgen.

Nu är jag nyfiken på att få höra er tolkning av fotografiet ovan. Vad tänker ni när ni betraktar bilden? Vilka detaljer lägger ni märke till och vad kommunicerar de olika detaljerna?

På återseende!

Christina Karlsson

 

 

Blommor är en källa till glädje…

Publicerat av
6

Jag njuter av att komma hem och mötas av blomsterarrangemang som jag placerat ut lite här och där. Blommor är en lyx jag gärna unnar mig. Jag njuter av hur blommorna fyller hemmet med väldoft, färg, liv och visuell ögonfröjd. Jag har så mycket glädje av mina blommor och det händer ofta att de förevigas på fotografi och/eller i någon form av experimentellt fotoarrangemang. Blommor, musik, konst, litteratur och kärlek i överflöd är som livet när det är som bäst<3

Må väl och njut av dagens gyllene stunder!

Christina Karlsson

 

Aptit på livet, behov av balans och dagens bild.

Publicerat av
16

Jag har aptit på livet och livet just nu är sprängfyllt, innehåller mer av allt och på gränsen till för mycket. Jag har flera upplevelser som jag vill skriva om, men dessa får vänta tills det att jag är i fas med mitt sinne för balans. Därför blir inläggen den närmsta veckan sparsmakade och konceptet jag bestämt mig för att tillämpa innebär att jag publicerar en bild och endast några rader text.

Jag ägnade helgen åt att inreda en fotostudio i vardagsrummet, fotografera, bildredigera, organisera kommande utställning och planera för veckans styrelsemöte på galleriet. För er som undrar hur årsmötet gick så kan jag berätta att jag sitter kvar med hedersuppdraget som ordförande för GALLERI KVIS. Vill ni se bilder från årsmötet så är det bara att kolla in galleriets blogg.

Bilden i detta inlägg föreställer en av de kaffekoppsarrangemang som fortfarande står kvar sedan helgens fotografering.

Veckan körde igång med en rivstart och idag känner jag en våldsam längtan efter lugn, fred och harmoni och därför passar det utmärkt att arrangera ett stilleben tillsammans med en av Picassos berömda fredsmotiv. Boken köpte jag i samband med den Picassoutställning som visades på Louisana för ett antal år sedan. Duvan är en historiskt etablerad fredssymbol som kan spåras till bibeln och gamla testamentet. Picasso ansvarar för ett flertal av de fredsmålningar/motiv som vi i modern tid förknippar med fred. Just den här affischen som syns på bilden togs fram till en fredskongress som anordnades 1952. Duvan  breder ut sina vingar och flyger fritt. I bakgrunden syns regnbågen.

Må väl alla ni fina läsare där ute i bloggsfären <3

Christina Karlsson

 

Konsten på Vatikanmuseet var mitt paradis för dagen

Publicerat av
14

Här skymtas Ingången till Vatikanmuseerna i ringmuren som omsluter Vatikanstatens dyrgripar som ryms i de sammanlagt ca sju kilometers gallerierna! Vilket konstmuseum! Här inne finns en del av vårt kulturarv samlat genom de berättelser om konst, vetenskap, religion och mänsklighet som konstverken visualiserar, och dels genom de otroligt yrkesskickliga målningstekniker som konstnärerna använde sig av.

Att se Rafaels målning av Skolan i Athen fick mig att gå igång, bli lyrisk och sväva på moln. Jag har länge fascinerats av de gamla filosoferna och den grekiska och romerska kulturen.  I denna målning finns hela gänget med Platon, Aristoteles, Pythagoras, Hypatia med flera samlade och tolkade. När man ser den här lilla bilden som ni ser på mitt foto då blir man intresserad av vem de olika karaktärerna föreställer, men när man ser målningen i verkligheten blir man så totalt hänförd av att den är så stor och att alla detaljer syns så väl och då önskade jag att det var möjligt att flytta in på museet och sitta i det där rummet och närstudera konstverket i flera dagar. Men som turist är det bara att anpassa sig, gå vidare i utställningen och göra vad som förväntas.

Tänk att konst som målades i början av 1500-talet hämtade sin inspiration från tiden före och strax efter Jesu födelse. Tänk att dessa filosofer lade grunden till hela vår västerländska filosofi, vårt vetenskapliga förhållningssätt, politik, retorik och till och med för utformandet av det som idag utvecklats till vår skola. Oavsett om man läser retorik, litteratur eller matematik så hämtas grundförståelsen i teorier som finns bevarade från det här filosofiska gänget.

Om jag ska välja att lyfta fram en av karaktärerna som finns på målningen väljer jag Hypathia som levde ca 360 – 415 år e.Kr. hon var framstående inom matematik, teologi, astronomi och filosofi. Hypathia var beundrad av många men blev också föremål för avundsjuka som ledde till att hon gick en fruktansvärd död tillmötes.

En av grundpelarna i dagens samhälle vilar fortfarande på teorier av de gamla filosoferna. Påven som valde att värna om konsten som språk och medel för kommunikation genom att ge förtroende åt konstnärer som tex Rafael och Michelangelo. Konstnärerna fick äran att förevigas genom att måla dessa verk och binda samman den tiden som rådde just då med historien – precis som vi gör idag när vi inspireras av dessa 1500-tals alster och skapar egna nutida vidareutvecklade parafraser och bilder i vår samtid. Konsten ger oss på något vis en plats i ett större sammanhang genom att förankra oss i historien. Jag tänker att denna kunskap kan ge oss redskap för att utläsa och tolka signaler från olika skeenden i omvärlden.

I samma rum finns den här målningen med religiösa inslag och jag kan inte låta bli att fascineras när jag funderar på hur konstnärerna fick den här idén om att avbilda änglar och andra betydelsefulla karaktärer sittandes på någon form av dunigt och behagligt moln därifrån de tittar ner på människorna på jorden. Det finns så många symboler och detaljer att jag bara vill ha all tid i världen att fördjupa mig i dessa målningar.

Det här är kartrummet! Hela rummet är fyllt med stora målningar av olika öar och platser som tillhörde Italien. Och precis som idag så finns det alltid en skala som gör det möjligt att förstå hur kartan ska tolkas.

Besöker man Vatikanmuseet så gör man självklart ett besök i Sixtinska kapellet för att kolla in Michelangelos takmålningar, men där inne fick man inte fotografera så det kan jag inte visa några bilder av. Jag kan bara intyga att det var magiskt och nu blir jag sådär upprymd och lyrisk igen när jag tänker på hur betydelsefull konsten är som språk och medel för kommunikation.

Konst är grunden till allt! I konsten finns filosofin, matematiken, fysiken, religionen, livet, döden, verkligheten, fantasin, kärleken, hatet, jämlikhet, skillnader, krig, fred och allt det där ryms i konsten. Andra discipliner är på sätt och vis bara olika utsnitt och specialiteter. Allt synliggörs av konsten som speglar sin tid. Utan konsten vore människan synnerligen liten, ensam och okunnig – åtminstone ur mitt perspektiv sett.

Jag lever min dröm i konstens tecken <3

Christina Karlsson

 

 

 

 

I drottning Christinas spår; i Rom på Galleria Corsini

Publicerat av
8

I detta inlägg får ni följa med till den plats där drottning Christina bodde efter det att hon konverterat och flyttat till Rom. Jag måste erkänna att det kändes spännande att beträda den här trappan. Trappan som leder till drottning Christinas våning, dvs där hon bodde under tiden 1659 – 1689.

Drottning Christinas palats rymmer idag både konstmuseum, naturvetenskaplig akademi och ett bibliotek. Med tanke på drottningens intresse för vetenskap, konst och kultur kunde det inte vara mer passande.

 

Entrén till det som idag är Corsinas, Gallerie Nazionale.

Drottning Christina samlade på konst och böcker. Hon umgicks med framstående konstnärer och filosofer. Mest berömd av dessa är den franske filosofen René Descartes. Med denna fakta som grund är det lätt att visualisera bilden av hur drottningen en gång vandrade här genom dessa rum. Kanske har hon haft famnen full av böcker, pennor, block och varit i full färd med att filosofera eller hasta iväg till något spännande möte.

När byggnaden köptes av staten 1893 donerade familjen Corsini sin konstsamling till det italienska folket. Ett av samlingens verk är ett porträtt av drottning Christina som jaktens gudinna Diana. Här syns målningen i centrum på väggen.

Ryktet om drottning Christinas intresse för kunskap var välkänt i Europa och hon blev  även avbildad och känd som Nordens Minerva. Minerva är i klassisk mytologi gudinnan för visdom, vetenskap och konst.

Och det var just precis i det här rummet hon dog år 1689 där detta minnesplakat rymmer ett citat. ”Jag föddes fri, levde fri och ska dö frigjord” Jag tolkar detta citat som att den egna viljan och friheten att styra sitt eget liv var något som låg drottningen varmt om hjärtat.

Tänk att sova under ett tak som detta.

Säkerligen har hon många gånger stått här, blickat ut genom fönstret och filosoferat.

Alldeles intill ingången till Christinas våning finns den här klassiskt eleganta entrén till biblioteket.  Jag kan gott förstå att hon trivdes i Rom med all den närhet till konst och vetenskap som rymdes i staden på 1600-talet då hon levde. Jag är övertygad om att drottningen spenderade åtskilliga timmar här inne i biblioteket och botaniserande i böckernas värld.

Vilken relation har du till svensk historia och drottning Christina?

Christina Karlsson

 

Pantheon

Publicerat av
8

Känslan sitter kvar länge och det är så mysigt att gå igenom fotografierna och minnas, så här kommer ytterligare några bilder från årets Romresa.

Det magnifika Pantheon på Piazza della Rotonda är Roms bäst bevarade monument från antiken.  Monumentet som ursprungligen var ett ”alla gudars tempel” räddades åt eftervärlden när det byggdes om till kyrka på 600-talet.

Originaltemplet som uppfördes av Marcus Agrippa 27 f.Kr förstördes i en brand, men byggdes upp igen av kejsare Hadrianus år 125 som av respekt för sin företrädare lät hans namn stå kvar på frisen över pelargången som bärs upp av 16 monolitiska pelare  i rosa och grå granit.

Antikens gudar och gudinnor är sedan länge borta och har ersatts med kristna symboler och gravmonument från Renässansen. Konstnären  Rafael har ett eget gravmonument i Pantheon. Hur coolt är inte det? Det är så fascinerande med dessa renässanskonstnärer som lyckats påverka hela vår västerländska kultur och vårt tänkande genom de  budskap som förmedlas via deras konstverk och via den status deras konstverk uppbär. Tänk så fattig vår historia vore om det inte dessa konstverk fanns bevarade.

Takhöjden är mäktig, men det är svårt att återge på ett fotografi speciellt med tanke på att vi trängdes med massor av andra turister därinne.

Här ser ni själva piazzan och arkitekturen utanför Pantheon. Jag tycker att det är pittoreskt och estetiskt tilltalande med den här äldre typen av statsarkitektur.

Rom är en himla mysig stad som jag gärna besöker igen!

Christina Karlsson

en mjuk helg med konsten som ledstjärna

Publicerat av
15

Jag njuter av helgen och idag ser det till och med ut som om solen tänker titta fram. Igår var det vernissage på galleriet och jag var där för att ta några fotografier på utställningen. Fotografierna använder jag bland annat för galleriets blogg som jag uppdaterar kontinuerligt. Det är alltid så spännande att känna in den där första känslan man får när man öppnar dörren till en ny utställning på galleriet. Igår var det en blommig och vårig känsla som mötte mig. Vill ni se bilder från galleriet så finns länk här, GALLERI KVIS. Jag kunde inte motstå frestelsen att fotografera den här vackra pastellfärgade rosenbuketten.

Det är mycket som händer i kommande vecka. Jag känner mig smått uppspelt över att vi ska ha årsmöte på galleriet. Mitt första årsmöte som ordförande…

När regnet faller utanför fönstret är det så gott att njuta av en kopp varm choklad. När det kommer till varm choklad så är jag en finsmakare och jag gillar den här engelska sorten som syns på bilden. Min man brukar få i uppdrag att köpa med sig ett litet lager hem från Cambridge lite då och då. Den är precis sådär krämig och god som varm choklad ska vara. Piggar upp när man har en massa jobb som ska göras och förberedas inför kommande vecka.

 Igår regnade det mest hela dagen och jag trotsade regnet med en liten trädgårdsrunda. Det känns hoppfullt att se hur alla vårblommor börjar ta plats lite varstans. Dagarna blir ljusare och soligare och snart är det riktig vår * Jag längtar *

Idag skiner solen, fåglarna kvittrar och det ser ut att bli en fin dag!

Må väl!

Christina Karlsson

 

Inspirationskväll med kammaroperan, Döden säger nej

Publicerat av
12

 

En av mina finaste kollegor från mitt förra arbete bjöd med mig till Malmö Opera på inspirationskväll för pedagoger. Hon vet att jag är en sann kulturnörd som helt enkelt bara älskar konst och kultur. Kulturupplevelser berikar livet, så är det bara.

Vi fick vara med om en spännande inspirationskväll där vi bland annat fick ta del av kostymdesignerns arbete, se hur det går till att repetera olika scener och få en inblick i föreställningens innehåll.

Mitt under andra världskriget skrev Viktor Ullman denna tragikomiska kammaropera om människans kraftmätning med döden.

Tänk er en Harlekin  som symbol för livet. En Harlekin som har en förmåga att alltid ha nära till skratt. Han får helt enkelt nog och ber döden om att få dö, men döden säger nej. I det här landet finns en kejsare som likt en diktator, via sin trumslagare trummar ut att alla ska slåss mot alla. Trumslagaren fungerar som kejsarens förlängda arm. Döden i sin tur har fått nog av människornas respektlöshet och beslutar sig för att gå i strejk. Ingen människa kan längre dö.  Kan man inte respektera döden, så kan man inte respektera livet.

Inspirationskvällen var mycket givande och jag blev minst sagt nyfiken på den här föreställningen. Döden är sällan välkommen, den är svår att förhålla sig till och den lämnar sorg och tomhet efter sig. Döden är helt enkelt svår att ha med att göra. Döden som tema är egentligen alltid aktuellt för en människa, och just den här tanken på att döden skulle kunna välja att gå i strejk är för mig en innovativ och spännande idé. Jag hoppas verkligen på att få se den färdiga föreställningen när den har premiär i april. Skulle vara så spännande att få se resultatet!

Kulturupplevelser berikar!

Tänk om….om jag vore kejsare eller trumslagare…då skulle mitt budskap klart och tydligt ljuda, –  Mer kultur åt folket!

Christina Karlsson

 

Morgonstund. Sköna lördag!

Publicerat av
11

Jag uppskattar lördagar!

I skrivande stund är klockan 5.49 på morgonen. Jag sitter i kökssoffan och njuter av en kopp kaffe. När jag blickar ut genom fönstret kan jag konstatera att det är mörkt i husen på gatan där jag bor. En och annan trädgårdsbelysning är tänd, några fåglar har börjat kvittra och jag vet att inom några timmar kommer det att vara liv och rörelse här i området.  Jag tycker om den här stunden på morgonen. Stunden då bara jag är vaken. Stunden då jag vet att jag har en hel ledig dag framför mig. Stunden då jag har tid för mig själv. Tid för att reflektera och komma i balans. Jag uppskattar lördagar!

Livet just nu är tidvis som att gå i en brant uppförsbacke, med tung packning, i regn och motvind.

Tack och lov så finns det en hel del fina platser att besöka längs med den där uppförsbacken. Jag stannar upp och njuter av konst, gemenskap med nära och kära, och av livet precis som det är. Jag njuter av att få andrum.

En fulltecknad agenda i all ära, men ibland behöver en människa tid att bara vara. Tid att bara vara hemma i sitt eget hem och njuta känslan av att uppleva en mjuk dag. Tid att uppleva en estetiskt tilltalande dag för balans i tillvaron. Jag uppskattar denna lördag!

Önskar er alla en fin och underbar helg!

Christina Karlsson

 

 

Peterskyrkan, påve med rockstjärnestatus och drottning Christinas minnesmonument

Publicerat av
10

Här står jag högst uppe i Castel Sankt´ Angelo och fotograferar utsikten mot Peterskyrkan som är en av världens största och mest betydelsefulla kyrkor. Peterskyrkan ligger i Vatikanstaten och det är där påven har sitt residens.

Platsen där Peterskyrkan står har en historisk förankring då den första kristna kejsaren Konstantin lät bygga den ursprungliga Peterskyrkan där ca år 324. Kyrkan plundrades på 800-talet och därefter byggdes det upp massiva murar runt det område som idag är Vatikanen. Den nutida Peterskyrkan invigdes år 1626. Den är byggd i renässansstil och flera kända arkitekter har satt sina avtryck i kyrkans utförande: Rafael, Michelangelo, Donato Bramante och Carlo Madernos som ritade långhuset och fasaden i början av 1600-talet. Peterskyrkan är både respektingivande, estetiskt tilltalande och storslaget mäktig!

Påven är härskare över Vatikanstaten och sedan 1500-talet har påvarna beskyddats av elittrupper ur Schweizergardet. Det sägs att det är konstnären Michelangelo som ursprungligen designat Schweizergardets tjusiga uniformer som går i scharlakansrött, blått och orange.

Vi hade turen att besöka Peterskyrkan precis när påve Franciskus skulle hålla audiens. Det var en riktigt cool upplevelse att följa påvens framträdande och som ni ser på bilden hade jag en bra placering i publiken och kom nära med min kamera när han åkte runt i sin lilla golfbil och vinkade. Påve Franciskus tal var fullt begripligt, översatt till flera olika språk och riktigt intressant att lyssna på. Avslutningsvis sjöngs det en sång och alla vi i publiken blev välsignade. Stämningen var på topp och vita duvor kretsade över kyrkan, påven och oss i publiken.

Efter audiensen och allt det där begav vi oss in i kyrkan där en av världens mest kända skulpturer finns placerade. Michelangelos Pieta som är en skulptur i carraramarmor föreställande den sörjande jungfrumodern Maria, med sin döda son Jesus i famnen.

Den här skulpturen är så känsloladdad och gripande. Det var en mäktig känsla att få se den i verkligheten.

Det här är bara så coolt! I Peterskyrkan som är en av världens största och mäktigaste kyrkor finns ett stort minnesmonument över den svenska drottningen Christina (1626-1689).  Här hyllas ett flertal påvar, och mitt ibland dessa ”påvemonument”  finns monumentet över en av våra svenska drottningar. Hur coolt är inte det?

Det finns ett gravvalv under kyrkan där man kan se själva gravplatsen, men där fick man inte fotografera så det får ni inte se någon bild på. Viloplatserna i grottan under kyrkan var väldigt tjusiga.

Det fina med att komma till platser man bara läst om tidigare är att det känns som om spår av historien lever kvar på flera sätt. Jag har en förmåga att ”nörda” in mig på olika områden och under veckan i Rom kom jag fram till en teori om varför vår svenska drottning Christina lämnade Sverige, konverterade och valde att bli Katolik. Men det får ni läsa om i ett annat inlägg.

Jag är ju som sagt tillbaka till vardagen och den är lite för mycket…

 

Nu ska jag unna mig en stunds vila innan det är dags för nästa aktivitet.

Christina Karlsson