Dagen före…

151223_4

Merparten av dagen har tillbringats i köket . Nu är julgodisförrådet fyllt av mörk choklad med valnötter, vit choklad med pistagenötter, rocky road och delikata marsipankonjakspraliner, och chokladkola som inte vill stelna…

151223_5

Alla servetterna är vikta, ena skinkan är griljerad, jag har lagat rödbetssallad, och blandat till en smarrig grönkålssallad, bakat en saffranskaka… Jag har skickat maken till affären för att inhandla några småsaker som jag glömt och under tiden lyckades jag med konsten att glömma grötgrytan på spisen med plattan på 12:an och mjölk som skulle kokas upp…. att få den grytan ren igen var inte helt enkelt 😉

Med andra ord, det är som det ska vara dagen före julafton.

151223_6

151223_3

Sonen har anlänt med tåg 🙂 Vi har ätit en god julig kvällsmiddag tillsammans och pratat om julen, studier, tentor, politik, poesi och livet i allmänhet. Imorgonbitti kommer dottern hit och vi ser fram emot att ha hela familjen samlad till julfrukosten och hela julaftonsdag.

Jag önskar eder alla en Fröjefull Jul <3

 

 

Julförberedelser – in medias res

151223_1

Det är dagen före julafton. Granen är klädd och vi förbereder julfirandet. Jag har bakat Rocky roads och mera julgodis är på gång. Jag förbereder dukningen med att vika servetter som julgranar. Julklapparna är inslagna och placerade under granen.

Hyacinterna är planterade i glas och doften av nejlikeapelsiner sprider julstämning. Idag är det en hel del som ska förberedas inför morgondagen.

151223

…och mitt i den vilda julhandeln upptäcker jag att min favoritpoet Eva-Stina Byggmästar under året har givit ut en ny bok, I tvillingarnas tecken. Jag köpte den på direkten. Fattar inte hur jag kunnat missa att denna juvel gavs ut redan i somras… Jag som älskar Byggmästars underfundiga poesi som är som balsam för själen…Den första strofen jag fick syn på när jag började bläddra var

 

” Världen förväntar sig

att vi ska välkomna den

med ett leende

på våra läppar.

Så det är det

vi gör”

151221

Julen är här <3

151221_3

Vi klär granen, julstämningen börjar infinna sig och jag förundras plötsligt över julpyntsdjuren i granen… björnen, renen, älgen, lodjuret, ugglan, räven…djur som lever i vår natur.

151221_1

Tänk vad fint att det bor brunbjörn i skogarna i norra Sverige. I medierna och på många håll runt om i landet talas det om att vi måste bygga fler bostäder. Å, ena sidan håller jag med för visst behövs det ständigt fler bostäder åt alla människor i vårt land, men å andra sidan kan jag inte låta bli att tänka på att vilka konsekvenser detta på sikt kan medföra för skogarna där våra vänner djuren bor. Jag tänker att det är fint med våra stora skogar med alla sina växter, djur och  allemansrätt som gör det möjligt för oss att vandra på dessa marker. Det är så lätt att ta denna del av naturen förgivet, men den är inte självklar om vi inte är tydliga med att vi vill ha den kvar kan den på sikt försvinna. Vi måste bidra med att vara tydliga med att värna om de vilda djuren och bevara skogarna om vi vill ha dem kvar på rimligt avstånd till våra bostäder. Vi är så många som söker oss till naturen när vi behöver återhämtning, varför gör vi det? Jo därför att det är just där bland de mörka skogarna, ljusa gläntorna, träden, bäckarna och alla växterna – det är just där återhämtningen finns. Vi människor mår helt enkelt bra av att vara i naturen.

Under tiden som jag skrev detta inlägg började jag tyst nynna på Evert Taubes Änglamark, så här kommer ett litet citat.

Sluta att utrota skogarnas alla djur Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa Låt sista älven som brusar i vår natur Brusa alltjämt mellan fjäril och gran och fur    Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill Jorden vi ärvde och lunden den gröna Vildrosor och blåsippor och linblommor och kamomill Låt dem få leva, de är ju så sköna”

 Må Väl och njut av stunderna så här dagarna före Julafton. 

God Jul <3

 

Om att våga utmana sig själv och flytta fram gränser för vad som är möjligt…

151219_1

Balett är något jag av flera anledningar alltid fascinerats av. Balett är så förtrollande vackert, och det vanligaste är att om man ska dansa balett gör man det när man är barn och därefter fortsätter några medan andra slutar. Jag har aldrig dansat balett annat än i fantasins magiska värld men alltid tänkt att jag skulle vilja pröva, och nu när det äntligen dök upp en möjlighet att få träna balett för en rysk balettdansare…

Ja, då är jag inte den som låter mig hindras av sådant som ålder eller mina icke existerande danskunskaper. Jag tänker att det är bra med utmaningar och så länge jag lyssnar på min kropp och inte provocerar den till att göra mer än vad som är möjligt med tanke på gamla skador…. är det bara att göra sitt bästa och köra på efter bästa förmåga. Idag tränade jag balett för andra gången i mitt liv och det är vansinnigt svårt men så himla roligt att jag tänker fortsätta träna och göra mitt bästa.

151219

Den här fina väggmålningen fotograferade jag i trappuppgången på huset där vi träffas och tränar balettdans. Jag är så tacksam för att min kollega tipsade mig om balettträningen och jag ser fram emot att någorlunda kunna behärska de rörelser och positioner som vår lärare i balett visar. Idag har jag stretchat hela kroppen mer än vad jag gjort på länge… försökt mig på några av de fem balettpositionerna, böjt benen i en plie, grandplie, hoppat och försökt att trippa fram graciöst med småsmå steg….likt en fågel (blink) och sedan kan ni tro att vi skulle sväva fram som svanar…. och då tappade jag kontrollen över min motorik….. inser själv att mina rörelser är något oviga och knappast graciösa men jag fortsätter att träna eftersom jag vet att envishet ger resultat och jag känner mig så vansinnigt taggad att jag längtar efter nästa träningstillfälle…

151219_3

Men som sagt, nu är jag åter hemma, det är lördag och jag bara njuter av att det är första dagen på min julledighet. Tar mig tid att softa, även om jag har massor av grejer som ska göras….men först ska jag bara återhämta mig och buffra energi. Hösten har varit lärorik och intensiv med tanke på att jag börjat på en ny arbetsplats med allt vad det innebär. Och jag känner mig något mör men nöjd ändå efter dagens balettträningspass. Just nu ligger jag bara här och njuter av vetskapen av att min julledighet bara precis har börjat och alldeles strax ska jag stiga upp och laga till en smarrig lördagsmiddag.

Jag önskar er alla en finfin julvecka och självklart så undrar jag hur ni har det där ute i cyberspace?

Tankar om hur vi iscensätter oss själva…

 

 151213

Kanske handlar det om att iscensätta, om att vara ego eller om att vara utelämnad till sig själv?……

När man tar en selfie för att liksom bekräfta att stunden finns och man verkligen existerar här och nu. Vem vet? Om det inte fanns något fotografi? Kanske skulle det då betyda att jag/stunden inte fanns, eller? Vad tänker ni om alla dessa selfies? Fyller de en funktion, eller är de bara till för att tillfredsställa oss själva? Syns jag inte så kanske jag inte finns?, eller kanske syns jag och därför är jag? Kan det vara så att en publicerad selfie har som syfte att kommunicera? …eller, vad är det att våra selfies säger?

 

Kreativa estetiska processer kan vara vägen som leder den passionerade till ett Nobelpris…

151210_1

Det är något visst med människor som brinner för sin sak, människor som snöar in på ett ämne och vågar utmana gränser och utforska. Söka svar.  Människor som är öppna för att ställa frågor och ta sig tid och utrymme att söka svar.

Årets pristagare i litteratur har ställt många frågor och ägnat otaliga timmar åt att lyssna in och sammanställa svar för att kunna skapa ett magnifikt innehåll baserat på texter som kan kopplas till andra texter.

Ikväll var det jag som satt i soffan och kollade in nobelprisutdelningen på tv. Hela tillställningen är fullständigt magnifik och fascinerande på alla vis. En dag för att uppmärksamma människors forskning, utveckling och kunskaper. Tillställningen äger rum i en historisk miljö som skapar en intressant kontrast tillsammans med modern forskning och högtidlig feststass, ljuvliga blomsterarrangemang, konstfulla maträtter och framförallt kreativa ideér. Jag skulle så gärna vilja vara med där någon gång, IRL och insupa den fysiska atmosfären.

151210

Kunde inte låta bli att stanna i bokhandeln på vägen hem och köpa med mig Svetlana Aleksijevitjs, Kriget har inget kvinnligt ansikte.

Jag sätter mig ner och bläddrar i boken. Läser några kloka ord. ” Plötsligt fick man en sådan fruktansvärd lust att leva.” Och jag vet att det stämmer väl, för den som en gång har betraktat döden på nära håll vet att uppskatta dagarna, minuterna och sekunderna som passerar i livet. Störst av allt är kärleken och livet<3

Vad jag tyckte om boken? Det får ni veta när jag hunnit läsa lite mer….

Må Väl!

 

Andra advent….

151206_1

Vi tänder det andra ljuset,

in medias res.

Och det är mycket som händer Nu

extremt mycket

Tick, Tack, Tick, Tack

 Tid

Vi stannar upp och frågar oss?

Varför? Är tiden ur led?

151206_3

Stormen Helga blåser förbi.

Vi skapar andrum och besöker biografen.

Ser sista delen av Hungergames: Mockingjay del 2

http://

Det fina med filmens värld är att ingen egentligen dör på riktigt.

Allt är fiktion.

Och den goda sidan segrar alltid över den onda.

Ty, störst av allt är KärLeken   <3

och allt gott!

151206_2

Vi äter frukost tillsammans,

– Har du experimenterat med kaffet igen? Du ler och säger att det smakar gott.

Jag svarar att kryddan är kanel och kardemumma,

och vi konstaterar att det får kaffet att smaka jul 😉

Tick, tack…klockan slår. Jag åker till galleriet och du drar till Cambridge…

151206

och jag kommer hem

dricker svart kaffe

lyssnar på Laleh

och G.Moore, Thunder Rising

och drömmer om jullov med fritid tillsammans med mina käraste och närmaste <3

Känner mig ändå laddad och pepp,

på årets ”Final Countdown” av ytterligare tio arbetsdagar.

och därefter några väl förtjänta lediga dagar<3

Må Väl!

Om att skapa andrum och ta en promenad….

151202_2

Kreativiteten flödar. Men många signalerar en upplevelse av extremt mycket som ska hinnas med på otroligt lite tid. Extremt mycket arbete och nästan ingen tid alls. Hur går den ekvationen ihop? Och hur hanterar man den här typen av situationer? Min strategi är att skapa andrum, att stanna upp i tillvaron och reflektera. Andas. Fundera över de mest grundläggande frågorna som: – Var befinner jag mig just nu och vart är jag på väg?

Varför är det så viktigt att reflektera? För mig är det viktigt att reflektera för att upptäcka alla de där små detaljerna som alltid förgyller tillvaron.  Estetiken, konsten, orden, människorna, naturen, tillvaron och musiken, men mest av allt estetiken. Vad vore livet utan konst och estetik?

När jag blir trött i huvudet är bästa medicinen…. en promenad. Att bara dra på sig kappan och dra iväg på en promenad för att skapa balans i tillvaron. Speciellt när man upplever att man har extremt mycket att göra. Hjärnan mår bra av omväxling och andrum och att sitta inomhus en hel dag är alls inget vidare. Igår tog jag en sådan där liten 10-minuters promenad och på några få stegs avstånd finns inte bara en utan flera fascinerande byggnader…och nu på vintern när det börjar skymma och ljuset lyser med sin värme innanför fönsterna skapas de mest magiska kontraster av att vara inne, ute eller kanske både inne och ute på en och samma gång? Varför tycker jag om promenader? Jo, det är där på vägen, längs med promenaden, det är där jag stannar upp och ser estetiken, greppar flödet och meningen med livet.

151202_1

Ute är mörkt och kallt… men inne i husen tänder vi ljusen

151201

Nu har stormen Gorm dundrat förbi och trots att väder och vind blåst förbi, hänger julkransen  kvar på dörren och sprider julefröjd. Idag är det den första december och vinden viner utanför vårt fönster, utomhus är det kallt men här inne är det varmt och gott. Jag tänder ljus, brygger kaffe och för en stund leker jag med tanken på att stanna hemma och skriva dikter hela dagen…men jag är som vanligt på väg någonstans.

Hoppas att ni alla en fin första december<3

151201_1

Adventspoesi: Snöflingedans

Det är första advent och jag tänker att det skulle vara stämningsfyllt med lite snö, men här lyser barmarken med den vita snöns frånvaro. Idag tänder vi första ljuset i adventsljusstaken och en tradition vi har är att läsa en dikt till varje adventsljus.  Gårdagen ägnades mestadels åt att städa och pynta hemmet med juleljus och poesi. Jag roade mig med att komponera och provläsa den här lilla dikten och det hela råkade dessutom fångas på film.

Idag delar jag med mig av en liten adventsdikt, och med dessa ord önskar jag er alla en fin fortsättning på första advent…     <3

 

Snöflingedans

*

När vintervind,

smeker sommarkind

Och Månskensbus blir till Lyckorus

När snön faller och Tindra

Finns inget som kan hindra

Snöflingedans

Från att dansa snöflingedans

Rytmen är en MånskensSonett

Månen vandrar sin tysta bana

Snön glittra sin vana

Troget

Tänder vi vårt ljus

Det är advent

Och julens dörr

står på glänt <3

Christina Karlsson ©

 

 

 

 

 

Tid på slottet

151125_4 En sal på slottet, tiden, klockan, en spegelbild av mig och prinsessan Lilians underbara klänningar som visas just nu på slottet i utställningen, The Lilian Look!

151125_3

Klänningar! Alla som känner mig vet att jag är svag för klänningar. Klänningar kan vara så mycket mer än ett stycke textil, och om jag bara hade tid skrev jag mer än gärna ett gigantiskt inlägg om klänningar,

….men tiden räcker inte till, och jag har inte ens lyckats fånga tid för att finfotografera på evigheter (känns det som)…. jag anpassar mig och knäpper snabba bilder med mobilkameran och just nu är det helt enkelt så det får bli….Snabba bilder från ett liv som levs

Faster than the speeding light she’s flying
Trying to remember where it all began
She’s got herself a little piece of heaven
Waiting for the time when Earth shall be as one

                                   (Madonna, Ray Of Light)

151125_1

151125

151125_2

Utställningen är sevärd, speciellt med tanke på den pampiga miljö den presenteras i. Det finns så mycket konst, inredning och arkitektur att njuta av. Jag skulle gärna åka dit igen tillsammans med mer tid och rätt kamera. Har ni vägarna förbi huvudstaden kan jag varmt rekommendera ett besök i vårt trivsamma slott.

Må väl <3

 

 

Med en doft av sommar

190719_2

Ikväll frestar jag med doften av sommar och med krusbär lavendelblomster och pensé. Dagens inlägg förberedde jag en sommardag i början av augusti, men det är först nu jag klickar på redigera och publicera… Jag tänker inte orda om att sommaren är ett minne blott, sommaren är så mycket mer än ett fjärran minne. Våren, sommaren, hösten och vintern. Dagens bild är kännetecknande för visuell kultur eftersom den synliggör ett fenomen som vid dagens datum inte är visuellt i sig själv med tanke på att kakan är uppäten, lavendeln och pensén har vissnat. Men längtan efter nästa sommar, den längtan existerar i högsta grad.

Krusbären plockade jag i trädgården och äpplena hade jag redan hemma, därför fick dessa ingå i denna delikata efterrätt.

Äpple- och krusbärspaj

2 ägg och 1 ½ dl socker vispas till en vit smet

Blanda ner 1½ dl vetemjöl

Häll över smeten i en pajform. Skala och skiva 2 små äpplen. Tryck ner äppelskivorna och varva dem med ca 1½ dl krusbär. Krydda med kanel och lite pärlsocker. Skiva över ca 50 gram smör och sätt in pajen i ugnen.

Gräddas i mitten av ugnen på 175 grader i ca 35 min.

Serveras tillsammans med vaniljsås, glass eller vispad grädde….och såklart gärna en kopp svart kaffe.

Den här efterrätten passar utmärkt om man snabbt behöver svänga ihop något till en spontanfika, eller om man vill förbereda den för att äta som efterrätt så fungerar det att göra klart hela efterrätten i förväg och sedan låta den gräddas medans man dukar undan efter maten och sen dukas fram som en alldeles nybakad och smarrig efterrätt… Ytan på kakan blir sådär poröst smarrigt krispig… och doften som sprider sig i ett hem där det finns en nygräddad kaka är alldeles underbar….

Smaklig spis önskar jag er alla,  oavsett om ni lagar till denna dessert IRL eller om ni nöjer er med att betrakta bilden som ögongodis… <3

 

Vintern har landat…

151122_1

Snön faller och vi dricker starkt kaffe och jag köper hem blommor och snön faller och allt är bara fint och bra och snön faller och den smälter och det blir slaskigt och grått och det blir skymning och telefonen ringer och samtalet tar en märklig vändning och mina cirklar rubbas och för en kort stund känns det återigen som om tiden är ur led och världen en smula galen och jag tar ett djupt andetag och skakar mina fjädrar och låter vattnet rinna ner på golvet och ut genom dörren och jag känner mig inte det minsta förvånad över att vintern är på väg och jag blir en smula bekymrad och glad på samma gång eftersom det trots allt finns så otroligt mycket fint och vackert oavsett och även om världen där ute är galen så känner jag tacksamhet över den lilla världen som vi har skapat och i den lilla världen är livet fint trots att kylan sveper in som stora Mårran över landskapet och vinden viner ”the Winter is Coming” och jag blir provocerad och bestämmer mig för att bryta mot skrivnormen och skriva en gigantiskt lång och förvirrande feljusterad mening bara för att saker och ting stör mig och i denna kontext kan jag skriva precis som jag vill och allt detta bara för att vintern är på väg där ute i den stora världen och här inne i den lilla världen väljer vi ut godbitarna ur vintern och bestämmer oss för att om vintern nu ska komma då transformerar vi den en smula tills den blir hanterbar och tillräckligt estetiskt tilltalande för att bli likt drömmen om en alldeles underbar bal på slottet  *

Må Väl <3

151122_2

 

 

en välkommen helg

151121_1

Den här helgen har varit efterlängtad. Jag har en förmåga att  engagera mig fullt ut i det jag gör och det är oftast positivt men ibland blir det bara för mycket av det goda. Ibland känns det som jag håller på att begravas under berg av arbete i ett sammanhang där tiden aldrig räcker till. Ibland känns det som om tiden är en galning som bara tickar på allt fortare och fortare av gigantiska högar av material som ska bedömas, granskas, utvärderas och förmedlas. Det finns hur mycket som helst att göra och jag har massor av idéer på lager om ännu mer jag vill göra och det är som om jag aldrig får nog, det finns så mycket jag gör och vill men tiden räcker inte för allt och det skapar såväl trötthet som frustration. Ibland blir det bara för mycket och då är det alldeles särskilt underbart med helg, och en stunds vila med varm choklad och grädde.

Jag planerar att njuta av en hemmahelg tillsammans med mannen i mitt liv. Vi softar, dricker varm choklad med grädde och marshmallows, äter lussekatter och njuter av ett fång nyinköpta röda och rosaröda julrosor. Vi tillåter oss att vara lata och göra just ingenting även om ingenting å andra sidan innebär någonting….regnet som nyss föll utanför fönstret har omvandlats till hagel, men här inne skiner solen och vi tänder ljus och lyssnar på soft musik…… Red Lines och The Black Lodge av Jenny Gabrielsson Mare…..

<3

151121_2

151121