Avskedsritual till varje rum…

Sovrummet är ett av de rum jag är mest nöjd med i vårt hus.

Inspiration till design av inredningen i sovrummet är hämtad från brittisk/walesiska Laura Ashleys stilrena romantiska miljöer. Laura Ashley (1925- 1985) började sin karriär med att designa scarfar, nästa steg blev romantiska blommiga klänningar och med dem som inspiration utvecklades så småningom en hel stil med inredning och möbler. Laura Ashley grundade företaget tillsammans med sin man Bernard Ashley, och idag drivs verksamheten vidare av parets barn.

Jag älskar den här blåmönstrade Laura Ashleytapeten och tycker att mönstret påminner om vildvuxna rosenrankor som skapar någon form av bersåkänsla i rummet. Fåglarna och fjärilarna symboliserar frihet samtidigt som det finns en spänning i det där mötet mellan fåglar och fjärilar på samma vägg. Blått har alltid varit en av mina favoritfärger och blått kan förknippas med tänkarnas färg.

Smyckeskrinet är inspirerat av japanskt träsnitt och jag brukar dekorera med harmoniska växter som jag personligen kopplar till mitt intresse för haikudiktning. Jag tänker paradisträd, magnoliakvistar och pioner. Tavlan på väggen ingår i en av mina samlingar av fotoart.

Jag tycker om att kombinera gammalt och nytt som mitt nya rokokoinfluerade sminkbord tillsammans med rokokofigurin och den antika rokokostolen som är arvegods.

Sömnen är otroligt viktig källa för återhämtning, och jag har nog aldrig sovit så gott som jag gjort sedan vi skaffade en tryckavlastande tempursäng så den får absolut följa med till vårt nya hem. Tapeterna kan vi ju inte ta med oss men jag kommer fortsätta att tända ljuset och att bädda i sann Laura Ashleyanda med blå överkast och tillhörande kuddar.

En av de detaljer jag föll för när vi köpte huset för 19 år sedan var den här utsikten. Jag tycker fortfarande om utsikten så pass mycket att jag valt bort gardin i detta rummet. Älskar att det ser ut som om man bor på landet.

Det här är ett sovrum som ger mig god sömn, energi och återhämtning. Jag städar, tackar rummet för den här tiden och tar med mig inspiration till vårt nya plaze <3

Flyttstressen har lagt sig och det känns gott att vi har tid på oss att ta farväl av huset <3

Må gott och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson

Mer än hennes mun

Mer än hennes mun, Sonetter av William Shakespeare och bilder av Ulf Lundell, utgiven av Schultz förlag 2004.

Om det är något jag är svag för så är det böcker så när jag för en tid sedan sprang på den här vackra boken som såldes för en ringa summa, kunde jag helt enkelt inte låta bli att köpa den. Faktum är att jag redan har en vacker bok med Shakespeares sonetter, men i den finns inga bilder och det var just konceptet med Ulf Lundells bildtolkningar jag föll för. Samlingen består av 152 sonetter och 152 akvareller. Sonetterna presenteras både på engelska och svenska, översatta av Sven Christer Swahn.

När Shakespeare skrev sonetterna var det på uppdrag till en adelsman som hoppades på att Shakespeares sonetter skulle övertyga hans son till att stadga sig och skaffa arvingar. Det fanns tydligen en tilltänkt, Den mörka damen, men vem hon egentligen var vet man fortfarande inte.

Enligt förordet i boken står det att Shakespeare under brevskrivandets gång förälskade sig i både ynglingen och Damen, vice versa….och att det hela trasslade till sig och slutade med ett intimt triangeldrama. Om det är sant har jag ingen aning om men nog skulle det kunna bli ett drama av den berättelsen.

Nåja, Ulf Lundell målade en tolkning för varje sonett. Dessa tolkningarna trycktes sedan som grafiska blad och har sålts i flera upplagor.

Den här boken kommer jag att njuta av länge, då den här typen av sonetter inte är något jag mäktar med att läsa från pärm till pärm. Jag läser en dikt i taget, på svenska, på engelska och sen behöver man liksom bearbeta innehållet innan man läser vidare. Sonetterna är skrivna i en helt annan tid, slutet på 1500-talet, det märks och gör dem lite kluriga att förstå men Shakespeare är Shakespeare, språket, sonetterna med de fina slutrimmen är alldeles underbara.

Jag tycker om det röda hårda bokomslaget i textil med den guldfärgade bilden och texten på framsidan, gillar kvaliteten på pappret i boken och det fina guldfärgade läsbandet. Detaljer som gör boken estetiskt tilltalande <3

Vad tycker du om Shakespeare?

Christina Karlsson

Solen skiner och framtiden är ett oskrivet blad…

Semestern närmar sig sitt slut. Det är mindre än en vecka kvar tills jag har avverkat min första arbetsdag och exakt tre veckor tills flyttlasset med alla våra möbler planeras vara på plats i vårt nya hem.

Solen skiner och hjärtat slår som det ska <3

Semester, är gott att ha!

Idag körde jag förbi huset som snart ska bli vårt. Livet på landet gläntar, och huset står där och bara väntar. Idag såg där ut att vara full aktivitet, utsikten är lika vacker som den brukar och jag känner mig upprymd och förväntansfull mitt i allt det här.

Faktum är att detta med att packa är intressant, man kommer till insikt om hur mycket saker man egentligen har, börjar fundera över varför man har alla de där sakerna, vilka man ska ta med sig och vad man ska göra med dem som bara ligger i en låda. Jag har stiftat en ny bekantskap, med något som kallas för KonMari metoden. Om man ska göra en grov sammanfattning handlar den om att städa, sortera och organisera sina saker utifrån en speciell metod. Tror minsann att det blir ett inlägg om detta lite längre fram när jag hunnit läsa in mig på lite mer på metoden. Känner du till KonMari metoden? Vad är isåfall din erfarenhet?

Må gott och ha en fortsatt underbar dag!

Christina Karlsson

Hundra dikter av Jaques Werup

Jag har bekantat mig med Hundra dikter av Malmöförfattaren Jaques Werup (1945 – 2016). Werup skriver starkt och personligt, om livet, livsledan, ljuspunkterna, vardagen och meningslösheten. Det finns en tydlig röd tråd genom hela boken som gör att man får en upplevelse av att att den handlar om erfarenheter från poetens liv.

Dikterna präglas av ett vemod som ibland byts ut med komiska inslag, och ibland känns det som att allt utspelas på en scen, en teater.

Den är skriven på fri vers, varierat korta dikter och lite längre dikter som nästan övergår i någon form av berättande text även om det är poesi.

Hundra dikter av Jaques Werup, sid 115

Det här boken, Hundra dikter från fyra decennier av Jaques Werup, med förord av Anders Culhed (Albert Bonniers förlag 2005) hade troligtvis inte hamnat i min ägo om det inte vore för att bokhandlaren talade sig så varm om Jaques Werups poesi. Om det är något jag är svag för så är det när människor talar passionerat om en specifik författare eller konstnär. Jag tänker att en bokhandlare har läst många böcker och borde därför ha utvecklat ett sinne för vad som är bra. Nu när jag läst boken vet jag att det var rätt att lyssna på tipset. Diktsamlingen gjorde intryck på mig, jag tyckte om att poeten låter sina erfarenheter lysa igenom så naket och starkt, tänker att det krävs en hel del mod för att våga skriva på det sättet. En på flera sätt inspirerande bok.

Må gott och ha en fortsatt fin dag!

Christina Karlsson

Nu blir det inte mer finfika i de här kopparna…

Dagen till ära så tog jag mig i kragen och påbörjade packningen inför flytten. Idag är det exakt tre veckor tills vi tar över vårt nya hus. Tre veckor!!! Nedräkningen har börjat, tillsammans med en smula flyttstress. Kommer allt att klaffa som det ska? Jag har skrivit lappar med sådant som ska fixas inför flytten och det känns gott att en hel del av punkterna är avbockade. Men en av de grejer som inte varit påbörjade förrän i eftermiddags är detta med att packa.

Nu hör det till saken att vi har bott här i nitton år. Under den tiden har vi lyckats samla på oss en hel del grejer och det lär ta en liten stund att flytta våra attiraljer från detta hus till ett annat.

Med tanke på stundande flytt lär vi inte arrangera fler tillställningar av det festligare slaget åtminstone inte på denna adressen, därför kändes det lämpligt att börja packa ner sådant som kaffeserviser, finporslin, likörglas, champagneglas och andra glas. Nästa gång det bjuds på finfika i mina blå koppar blir det på en helt ny adress, tills dess får vi hålla tillgodo med annat porslin. Gissa om jag ser fram emot att packa upp våra grejer, möblera, arrangera och ställa ordning i skåpen i vårt nya hus. Tre veckor går snabbt….

När flyttade du senast?

Christina Karlsson

Farliga affärer, av Ellinor Wessel

Min bil har nyligen varit på reparation och när jag hämtade ut bilen låg det en bok på passagerarsätet. Först tänkte jag, ”- Vad är detta? Har reparatören suttit och läst i min bil?” Då fick jag syn på lappen som var instucken mellan boksidorna.

Den här ekobrottsthriller var tillräckligt fängslande för att få mig att sträckläsa. Jag har tillbringat natten i bilindustrins exklusiva företagarvärld, deltagit i actionfyllda biljakter, och dessutom varit utsatt för kidnappning. Handlingen utspelas bland annat i Porsches lyxiga bilhandelskomplex i Malmö och Stockholm, i huvudpersonen Johan Wagners bostad i Båstad, på bilmuseet i Malmö, polisstationen i Lund, på båten till Estland och sen på värsta biljakten längs med samma vägsträcka som jag själv brukar passera på väg E65.

Farliga affärer är skriven av debutantförfattaren Ellinor Wessel, utgiven av Bookmark förlag, 2020. Ellinor Wessel har 10 års erfarenhet av olika chefsroller på bland annat BMW, och arbetar nu Jaguar Land Rover Scandinavia. Hon bor där boken till största del utspelas, men boken är ett fiktivt verk och alla likheter med verkligheten är rena tillfälligheter.

Det här är inte den typ av bok jag brukar läsa, men wow vilken action! Jag tyckte om den. Vill man läsa något snabbt underhållande med mycket fart och fläkt så kan det här vara helt rätt bok.

Christina Karlsson

Styr din plog över de dödas ben…

Bästa boken jag läst på länge! Styr din plog över de dödas ben, (2009, upplaga Bonnier pocket 2020), skriven av Olga Tokarczuk, Nobelpristagare 2018. Den var så bra att jag inte kunde sluta läsa förrän jag nått sista sidan. Semester som jag har, var det fullt möjligt att stanna hemma och läsa ut de 262 sidorna på mindre än ett dygn.

Boken handlar om en säregen kvinna, Janina Duszejkos, som verkar till att föredra djurens framför människornas sällskap. Hon värnar om djuren, håller sig mest för sig själv även om det finns enstaka människor som hon umgås med ibland. Hon bor på den polska landsbygden, där det är vinter, snö och kallt när handlingen utspelas. Janina arbetade tidigare som lärare men numera ägnar hon sig åt att översätta William Blake, se om Warszawabornas sommarställen i grannskapet och studera astrologi. En av hennes egenskaper är att hon hittar på egna namn till sina grannar och man kastas tidigt rakt in i dramat när Tröger knackar på dörren för att berätta att Storfot är död.

Jag fastnade direkt för språket och det vackra sättet hur Olga Tokarczuk beskriver olika skeenden.

” Då fick jag syn på två Viträvar i skogsbrynet. De gick värdigt, en och en. Deras vithet mot den gröna ängen var inte av denna världen. De såg ut som diplomater från Djurriket, anlända för att syna saken närmare i sömmarna.” ( s 135)

Varje kapitel inleds med ett citat som anger ton för vad som komma skall.

En annan fin detalj är de vackra illustrationerna som oväntat dyker upp lite varstans i boken.

Absolut en bok i min smak! Den bästa boken jag läst på länge, så bra att läsningen gav mig kraft att våga påbörja Jakobsböckerna, en tegelsten på närmare 1000 boksidor. Den här boken har agerat hyllvärmare sedan flera månader bakåt, viljan att läsa den har funnits men att verkligen ta mig an den har inte fungerat. Nu när jag vet hur bra Tokarczuk skriver känner jag mig redo att anta utmaningen, läsa Jakobsböckerna.

Att läsa är att resa, och jag bara älskar den där känslan som infinner sig när man kommer in ett läsflow där man bara vill ha mer. Ljuvligt <3

Idag blir det dock ett brejk i läsningen. Ett välkommet sådant eftersom planen är att köra upp till Karlskrona för att hälsa på sonen som har semester. Vi har planerat in en skogstur med blåbärsplockning och det ser jag fram emot.

Hoppas att du också njuter av sommaren!

Christina Karlsson

Målar änglar …

Hon gör så blommorna blommar, akrylmålning av Christina Karlsson

Spenderar en stor del av dagarna i trädgården där jag fortsätter att måla änglar. Just idag är det strålande solsken men i övrigt har vädret varit varierande, tack och lov så har vi tak över uteplatsen och där fungerar det utmärkt att måla även när det regnar. Den här sommaren är annorlunda på flera sätt, vi håller oss mer hemma, håller avstånd när vi är ute och vi umgås inte lika mycket med släkt och vänner som vi brukar men nog finns det ändå en del utrymme både för möten med människor och utflykter till närliggande platser. Hemester är ljuvligt, och det blir mer tid för att måla, läsa, skriva dikter och bara njuta av att vara hemma. Och sen har vi ju förstås det där med den kommande flytten att planera och se fram emot, idag är det precis en månad minus en dag tills vi får tillgång till nycklarna…

Här får ni se mina två senaste änglamålningar.

Vårängel, akrylmålning av Christina Karlsson

Må gott, ta väl hand om er och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson

Målar änglar och ser fram emot advent…

naturens värjor

blad i olika färger

trädgårdparadis

praktlysingens skatt

prunkande blomsterrabatt

en förtrollad natt

snödroppen svingar

livgivande trollspö högt

vårblomster bringar

Njuter av min hemester och ägnar en stor del av dagarna åt att måla änglar, skriva haikudikter om änglar och har till och med påbörjat funderingar kring motiv till en serie julkort. Har påbörjat några små experiment och det är möjligt att motiven i inlägget kommer att bli julkort. Varje änglamålning har dessutom fått en egen haikudikt och då skulle det kunna vara så att bild plus haiku, är vad man brukar kalla för haiga. De målningar och dikter jag blir nöjd med kommer att exponeras på Galleri KVIS till advent.

Jag har en tanke om vilket budskap jag vill att mina änglamålningar ska kommunicera, men om de verkligen kommunicerar det jag tänkt mig vet jag först när betraktaren delar med sig av sina funderingar, så ni får gärna skriva och berätta hur ni tolkar mina änglar. Skulle vara intressant också med reflektion kring mina inspirationskällor.

Tack till alla er som kikar in här <3 Jag önskar er alla en riktigt skön och inspirerande sommar!

Christina Karlsson ©

Målar…

Mycket rörelse, många händelser och tid att måla. Idag har jag stått ute i trädgården och målat. Planen var att jag skulle måla på förmiddagen, sen klippa ligusterhäcken och ge mig iväg på några ärenden, men kom in i ett sådant härligt målarflow att jag stannade hemma och målade hela dagen. Om det inte vore så kallt så skulle jag troligtvis stått kvar där ute och målat ännu.

Färgpaletten på bilden ovan och ett litet utsnitt från en av målningarna nedan. Resultatet får ni se så småningom. Jag målar änglar, änglar och fler änglar. Planen är att de ska ställas ut på Galleri KVIS till advent då vi ska ha en änglatemautställning. Det känns gott att jag är ute i god tid. Faktum är att vi bestämde oss för änglatemat redan förra sommaren och sedan dess har jag gått och funderat på hur mina alster ska se ut. Tiden att verkligen sätta fart och måla tar jag mig nu. Till hösten kommer vår stundade flytt och jobb att uppta den mesta av tiden så det känns klokt att måla klart de alster jag ska bidra med till utställningen. Fåglarna kvittrar, det är sommar och jag målar julänglar 🙂

Änglar, har du några speciella funderingar om änglar?

Hursomhelst så vill jag tacka för alla fina reaktioner på föregående inlägg, och för att du just idag kikade in här. Sist men inte minst så vill jag önska dig fortsatta underbara sommardagar <3

Christina Karlsson

30 kr/såld bok doneras till Skåne Stadsmission

Vårens och sommarens inställda bokmässor och arrangemang har bidragit till att jag har massor av böcker kvar. När tiderna är tuffa och livet känns svårt är det många som finner styrka i konst och poesi. Konst och poesi kan vara just det där kittet som ger en styrka att gå framåt och få livet att hålla samman.

Hjälp mig att dela med mig genom att köpa en bok, 30 kr/såld bok går direkt till Skånes Stadsmission.Våra andetag innehåller 144 fina haikudikter att betrakta, tolka, smaka på, fundera över eller måla till – valet är ditt. Många har det tufft och jag har bestämt mig för att dra mitt strå till stacken genom att skänka 30 kr/såld bok till Skånes Stadsmission (erbjudandet gäller för de böcker jag säljer from den 3 juli 2020 till och med den 15 augusti 2020).

Böckerna kostar 125 kr och postens portokostnad är 55:- . Vill du att jag skickar boken behöver du swisha mig totalt 180 kr, men om du bor i närheten kan du avtala tid med mig och komma och hämta boken här och då betalar du 125 kr. Oavsett vad du väljer så går 30 kr oavkortat till Skånes Stadsmission.

Varannan boksida är blank, dels för att ge rymd åt dikten men också för att bjuda in läsaren och erbjuda en tom sida att måla eller skriva på.

Vill du att jag skickar dig en bok, så swisha 180 kronor, till 070 6795701. Skriv ditt namn som meddelande så jag vet vem betalningen kommer från, samt mejla ditt namn och adress till christina.ckc@telia.com, så jag vet vem jag ska skicka boken till. Vill du slippa portoavgift går det bra att komma hit och hämta boken om du meddelar mig i förväg och avtalar tid.

Ta väl hand o dig och njut av en sommar i konstens och poesins tecken!

Christina Karlsson

Hilma af Klint på Moderna Museet i Malmö

Hilma af Klint föddes föddes för 158 år sedan eller närmare bestämt år 1862. Hon levde i en helt annan tid, men konsten hon målade känns mer aktuell än någonsin. Utställningen på Moderna Museet är mäktig och känslan som infinner sig när man går runt och betraktar Hilma af Klints storslagna verk är likt en religiös uppenbarelse. Samlingen Målningarna till Templet, består av 193 verk som målades under år 1906 – 1915. Det övergripande temat beskriver människans evolution och beskriver de utvecklingsstadier vi går igenom under vår tid på jorden. Templet refererar inte bara till en fysisk byggnad utan även till människans kropp som ett själens tempel. Hilma af Klint är kvinnan vars målningar har fått oss att skriva om konsthistorien.

Den här målningen från år 1907 föreställer Barndomen, den ingår i De tio största. I denna serien undersöker hon människans livscykel genom att använda virvlande former och mjuka pastellfärger tillsammans med linjer som ger känslan av att vara rytmiskt skrivna ord. Verken är storslagna både till innehåll och storlek, och jag får känslan av att vilja stanna kvar och övernatta i samma rum som dessa konstverk bara för att få möjlighet att känna in vad det är de vill säga.

Den här målningen ingår i serien Sjustjärnan, Hilma af Klint använde den blå färgen som representant för kvinnlighet och den gula färgen som representant för manlighet. I många av hennes målningar kan man se hur blått och gult förbinds med mjuka linjer som tillsammans skapar någon form av mönster. Hon använde sig av ett rikt, utvecklat symboliskt bildspråk tillsammans med en abstrakt uttrycksform som på tiden då hon verkade var helt unik.

I det här rummet presenteras Svanen, kontrasterna mellan vitt och svart, kvinnligt och manligt, ljusa och mörka färger som tillsammans skapar rytmiska mönster på temat liv och död. Jag får en känsla av att målningarna rymmer någon någon form av visuella dikter.

Serien, Kunskapens träd får leendet att sprida sig och värma lärarhjärtat i min själ.

Hilma af Klint hade ett stort intresse för naturen och botaniken. Hon närstuderade växterna till den grad att hon lyckades visualisera hela växtens uppenbarelse som i denna akvarellmålningen där man kan förnimma någon form av rörelse, själva växtens essens bortom det synliga utanför kroppen. Jag tycker att det ser ut som om stjälkens rötter rör sig rytmiskt likt ben som är på väg framåt, som om själva stjälken är en kropp och stråna armar som håller takten, vetefrukten liknar ett huvud som försöker balansera, hålla takten och suga åt sig intryck från omvärlden i en poetisk dans. Fascinerande!

En av de absolut bästa konstutställningar jag sett! Och jag kommer att se den minst en gång till. Nästa inbokade gång blir tillsammans med KVIS styrelse, och när höstterminen kör igång så hoppas jag innerligt att det blir möjligt att ta med bildeleverna dit på ett besök. Den här utställningen är något utöver det vanliga <3

Avslutningsvis så vill jag bara flagga för att jag tidigare skrivit om boken, En roman bortom gåtan om Hilma af Klint. Villl du läsa det inlägget så finns det här.

Vad tänker du om Hilma af Klint?

Christina Karlsson

Ester Blenda på Skarhults slott

Utställningen om journalisten och författaren Ester Blenda Nordström (1891- 1948). Stjärnreportern som vid 20 års ålder lyckas med konststycket att erövra Stockholms tidningsvärld trots att kvinnliga journalister ännu knappt var välkomna. Hon skrev presshistoria som wallraffare och undersökande journalist. Hon stred för kvinnlig rösträtt, levde med samerna i Lappland under ett halvår, räddade byar från att svälta ihjäl under finska inbördeskriget, reste i Amerikaimigranternas spår med minimal reskassa, hon reste över fyra kontinenter men återkom alltid till Stockholm. Hennes liv var fyllt av unika äventyr och upplevelser.

Hennes liv är väldokumenterat med över 800 privata fotografier, samt många av de brev som finns bevarade från hennes brevväxling med nära och kära. De skrivmedel som fanns till buds på den tiden var att skriva för hand eller på skrivmaskin.

Ester Blendas anteckningar inför en tentamen 1918 tillhör inte den traditionella typen av anteckningar men berättar en hel del om hennes personlighet. Det sägs att hon var ett väldigt busigt barn som hittade på en hel massa rackartyg och att hon inte ville foga sig i rollen som den söta klänningsprydda flickan med rosett i håret. Hon använde säkerligen en hel del stoff ur självupplevda händelser när hon hon skrev En Rackarunge. Boken som lästes av Astrid Lindgren och som sägs ha varit inspirationsmaterial till skrivandet av Pippi Långstrump.

Ester Blenda gick sina egna vägar, hon klädde sig hellre i byxor än klänning, hon rökte, körde motorcykel och när hon reste runt hade hon ofta ett vapen i väskan. Männen förälskade sig i henne men hennes livslånga och hemliga kärlek var väninnan Carin Frisell.

Ester Blenda gick verkligen ”all in” i allt hon gjorde, skulle hon skriva om hur det var att arbeta som piga tog hon anställning som piga för att få en inblick i hur det verkligen var. Hon reste över fyra kontinenter för att undersöka, utforska och samla stoff till sitt skrivande. Hennes livsstil kostade på då den var allt annat än sund. Hon rökte konstant och gillade att festa till det med några glas alkohol. Hennes leverne ledde så småningom till ett beroende av både alkohol och droger, samt en destruktiv livsstil som inte bara förstörde hennes hälsa utan även hennes ekonomi. När hon dog vid 57 års ålder var hon utfattig.

Jag tycker att det är fascinerande med människor som vågar gå sina egna vägar och kämpa för det dem tror, vilket Ester Blenda ju gjorde, men med tanke på att hon levde så destruktivt känns det inte som att hennes handlingar fungerar fullt ut som förebild. Ester Blenda gjorde många starka och bra val i sitt liv, men också en hel del dåliga val som ledde till fattigdom, sjukdom och så småningom en alldeles för tidig död.

Oavsett vad hon gjorde eller inte gjorde så är hennes livsöde högst intressant och värt att föras vidare. Absolut en intressant utställning som jag är glad att jag fått ta del av.

Vad tänker du om Ester Blenda, hennes prestationer och livsöde?

Christina Karlsson

Skarhults slott

Nu har jag varit på Skarhults slott. Vädret var helt otroligt, solen sken och det var en perfekt dag för ett besök på slottets utställningar. Själva slottet byggdes under renässansen på 1500-talet och som ni ser finns det sådana där klassiska torn som man brukar se i sagornas värld.

Den här stentavlan finns ovanför borgporten i slottets östra länga, och där går det att läsa att Steen Rosensparre lät uppföra detta hus år 1562. I själva verket var det Steens fru Mette Rosensparre som ledde och administrerade byggandet medan Steen var ute och krigade. Slottet stod färdigt år efter det att Steen stupat i kriget.

I utställningen Den dolda kvinnomakten, får man följa med på en liten tidsresa via några av Skarhults slottfruar. I 1500-talsrummet visas en målning av Mette Rosensparre, samt den här fantastiska klänningen som påminner starkt om den hon har på sig på målningen. Jag kan inte låta bli att fascineras av detaljer som här tjusiga kragen, klänningscapén, smycket och den stilrena formen.

Barocken! Nu befinner vi oss i århundradet då drottning Christina regerade i Sverige. Ett motiv av drottningen till häst syns till vänster i bilden. Det här rummet tillägnas dock Beata von Königsmarch som köpte Skarshult för egna pengar, men som trots det inte finns med i ägarlängden pga att hon som gift betraktades som omyndig – istället är det hennes mans namn som finns dokumenterat, Pontus Fredrik de la Gardie. I bildens blickfång ser ni klänningen som representerar tidsperioden. Vilken klänning! Tänk att skrida fram i en sådan… Undrar hur det känns att gå omkring med en sådan där krage? Och hur får man den att stå upp sådär? Hela klänningen är som ett stilrent konstverk.

Tidsepoken är rokoko och århundatet 1700-tal. Varje tid har sin entreprenörspartyprinsessa och det var som en sådan Stina Piper framställdes. Stina Piper fick Skarhult i morgongåva när hon gifte sig med Erik Brahe 1754. Eric Brahe tillhörde hovet, han var en av Adolf Fredriks förtrogna och blev invecklad i planer på statskuppen. Trots att hans delaktighet inte kunde bevisas och att han förnekade inblandningen dömdes han till döden 1756. Stina Piper blev änka och Erics son föddes ett par månader efter avrättningen. Inte häller hennes namn finns med i ägarlängden där ägandeskapet övergår från maken till sonen som dessutom inte ens var född när han tog över ägandeskapet enligt dokumentation. I själva verket var det Stina som styrde företagandet. Makens tidiga död sätter djupa spår, men livet går vidare och år 1773 gifter Stina om sig med Ulrik Scheffer.

Kolla in strumporna i kristallkronan. Inredaren av det här rummet har haft glimten i ögat, jag kan inte påminna mig om att jag sett strumpor i någon kristallkrona tidigare, men de finns där för att visualisera festerna, och det goda men lite väl vågade livet som levdes av rokokogrevinnan (Stina) Christina Piper.

Utsikten från rokokorummet bjuder på en vy av den fina blomsterparken och på andra sidan gatan väntar utställningen om Ester Blenda, den såg vi också men det skriver jag om en annan dag.

Den här utställningen föll mig i smak, budskapet och berättelserna kring Skarhultskvinnorna känns angelägna att lyfta fram. Frågorna den här utställningen väcker känns högst betydande. Tack Alexandra von Schwerin för att du ställde frågan om vad de tidigare slottsfruarna ägnat sig åt, tog reda på svaren och för att du bestämde dig för att dela med dig av deras berättelser. Jag kan inte låta bli att undra varför inte många fler ställt frågan om kvinnorna i historien och jag hoppas att vi kvinnor som trots allt utgör hälften av befolkningen kommer att få ett större utrymme i framtidens historieböcker.

Jag kan rekommendera ett besök på slottet, men tänk på att man i dessa Coronatider måste boka sin biljett i förväg. Mer info finns på Skarhult.se. Bor man långväga härifrån kan man kika in på hemsidan ändå, där finns material för den som har ett allmänt intresse, eller för dig som arbetar i skolan.

Vad tänker du? Skriv gärna och berätta.

Men glöm inte att njuta av dagen!

Christina Karlsson

Den dolda kvinnomakten

I skrivande stund är jag i full färd med att läsa boken, Den dolda kvinnomakten – 500 år på Skarhult slott (2014 Atlantis).

Varför saknas kvinnorna i de historiska källorna? Frågan ställdes av bokens redaktör Alexandra von Schwerin som även är den nuvarande slottsfrun. När hon flyttade in på renässansslottet Skarhult och sökte dokumentation om vad de tidigare slottsfruarna ägnat sig åt, upptäckte hon att männen upptog allt utrymme i dokumentationen. Hon kontaktade ett antal historieforskare för att få hjälp med att ta reda på vilka kvinnorna var och vad de ägnat sig åt.

Historien som tidigare saknat viktiga pusselbitar har nu avslöjat att kvinnorna vars namn sällan eller inte alls omnämnts i själva verket ofta utövade stor makt över gods, gårdar och enligt boken ibland tom över hela riket. Enligt ägelängden har godset gått från far till son, när söner saknats har äldsta dotterns man automatiskt blivit ägare. Kvinnorna betraktades formellt som omyndiga och därför har de inte kunnat spåras i historiska dokument.

Mette Rosenkrantz (född 1533) var inte bara en av den tidens mest förnäma och högättade kvinnor i Danmark, utan även en av de första slottsfruarna på Skarhults slott. Hon kan också betraktas som en av de genom tiderna mäktigaste kvinnorna på Skarhult. När hon och hennes man Sten tog över slottet bestämde de sig för att bygga ut, Sten var nästan alltid ute och krigade och när han stupade 1565 var sonen Olof 6 år gammal. I ägelängden står att det är den 6-åriga sonen Olof som bygger färdigt slottet, men att en 6-åring inte kan sköta affärer förstår ju vem som helst. På slottet står det dokumenterat att det är Sten som byggt färdigt slottet trots att det stod klart flera år efter det att han hade stupat. Vid efterforskningar har det framkommit att det är Mette som varit i kontakt med arkitekter, tegelbruk, som skötte ekonomin, styrde över godsen och höll i trådarna.

Det här är bara en liten försmak på en av de många intressanta avsnitt i boken om kvinnorna på Skarhult slott. Jag är i full färd med att läsa klart boken och planen är att helt enkelt ta och göra den där lilla resan till slottet för att kolla in den omtalade utställningen om den dolda kvinnomakten, plus den nya utställningen om Ester Blenda (boken om Ester Blenda skrev jag om för ett tag sedan).

Jag tycker att det är bra att kvinnorna får sin del av utrymme i historieskrivningen och hoppas på att vi får se mer forskning inom detta fält. Det är säkerligen fler pusselbitar som faller på plats när fler människor börjar ställa frågor och undra varför det alltid är så himla mycket fokus på vad männen gjorde, gör och planerar är göra framöver. Jag vill inte på något sätt förringa männens betydelse utan snarare lyfta fram helheten. Mänskligheten består ju trots allt av ungefär lika andel män och kvinnor.

Christina Karlsson