Oryx och Crake, av Margaret Atwood

Publicerat 26 juli, 2015 av christinakarlsson

Det var länge sedan en bok fångade mig som Margaret Atwoods Oryx och Crake. Jag har sträckläst, haft mardrömmar och tillägnat mig ett innehåll som jag sent kommer att kunna släppa.

Detta är en bok som måste läsas! Ingen recension kan göra den rättvisa, då det är en bok som måste upplevas. Boken är komplicerad och enkel på samma gång.,,, den handlar om oss människor och sådant vi sysselsätter oss med. En dystopisk science-fiction från 2003.

Den lyfter funderingar kring framtiden, vetenskapen och utvecklingen. Funderingar kring hur vi människor är komplicerade, galna, geniala och underbara på samma gång… Men vad ska det egentligen bli av oss i framtiden? Är vetenskapen verkligen bra för oss människor och kan vi hantera den? Hur ska vi ta oss igenom tiden, nuet, framtiden och allt sådant vi utvecklar och roar oss med…. bara för att vi kan. Hur kommer framtiden att utvecklas?

Och nog finns det en hel del samhällskritiska scenarion att fundera över. Boken väcker fler frågor än svar. Boken fångar, oroar och berör på djupet…..

Och nog finns det finns en tanke med att jag valt att dekorera bilden med citron…. Ni som läst boken kanske minns?

Smarrigt recept på pizza och pizzasallad

Publicerat 24 juli, 2015 av christinakarlsson

Vi prövade att grilla pizza på gasolgrillen och det blev riktigt galet gott. Detta kan jag absolut rekommendera, bottnen blev sådär krispig och god. Smakade i klass med de där godaste pizzor jag ätit…

Knepet för att lyckas med att laga till en riktigt god pizza är ett bra pizzadegsrecept som grund, och färska goda ingredienser att lägga på pizzan. Det här pizzadegsreceptet som jag delar med mig av har jag burit med mig sedan någon gång när jag gick i mellanstadiet och vi lagade pizza på hemkunskapen. Genom åren har både släkt och vänner bett om receptet och det finns ju ingen anledning att byta ut ett recept som fungerar utmärkt. Vill ni pröva receptet? Varsågoda!

Pizzadeg (räcker till ungefär en ugnsplåt eller ca tre runda pizzor)

Ingredienser:

3 dl vatten

1,5 msk olja (jag brukar använda oliv- eller rapsolja)

ca 1 tsk salt

3/4 pkt jäst

7,5 dl vetemjöl

1. Smula ned jästen i fingervarmt vatten och rör tills jästen löses upp. Blanda i salt och olja. Häll över vetemjöl och knåda till degen blir mjuk och fin.

2. Degen går bra att baka ut direkt antingen som traditionella runda pizzor eller på en bakplåt. Är degen för kletig att handskas med tillsätt ytterligare mjöl, men inte för mycket då blir den trist. Låt jäsa under bakduk medans du förbereder ingredienserna som ska läggas på pizzan.

3. Lägg på sådant du gillar på pizzan så kommer den garanterat att bli god.

* Gräddas i mitten av ugnen på ca 225 grader i 15 minuter eller utomhus och då kan man ju inte kontrollera temperaturen som i en ugn så man får hålla koll och själv bedöma när den är klar…

Idag använde jag följande fyllning till pizzan: en burk färdig krossade tomater (men det godaste blir förstås att mixa sin egen tomatsås). Jag kryddade med oregano och rikligt med basilika. La på rikligt med riven ost av goda smakrika sorter. Skar strimlor av en god skinka. Skivade pärlchampioner och det var det hela….

Serveras gärna tillsammans med en pizzasallad. Passar ju perfekt att äta salladen först medans alla sitter och väntar på pizzan. Att göra sin egen pizzasallad är enkelt.

Pizzasallad

Strimla ner lite vitkål och röd paprika i en skål. Blanda till en vinäger av vitvinsvinäger, oliv- eller rapsolja, svartpeppar och något gott fling- eller örtsalt. Häll vinägerblandningen över salladen och blanda den ordentligt. Salladen blir godast om den får stå minst ett par timmar och gotta till sig så att vitkålen blir mjuk och gifter sig med vinägerblandningen.

Här ser ni hur pizzorna gottar sig på grillen. Nu när jag vet hur gott det blir att grilla sin pizza kommer det inte att dröja länge till nästa gång. Idag var det hela lite mer som ett test eftersom jag aldrig grillat pizza annat än i den vanliga ugnen inomhus …. Men fungerar det över gasolgrill så borde det väl fungera bra med kolgrill också om man har en sådan.

Lycka till!i

och vi reser till Skånes djurpark, bara för att fotografera ugglor…

Publicerat 22 juli, 2015 av christinakarlsson

150718_5

Jag har länge fascineras av ugglor. Av ugglan som symbol. Av människans sätt att avbilda ugglan på olika sätt; från verklighetstroget till ett fullständigt förmänskligande och förgulligande… Jag drömmer om att fotografera ugglor i vilt tillstånd. Tänk vad coolt det skulle vara att zooma in en uggla och knäppa av några bilder, bara sådär någonstans…mitt ute i naturen… Men ugglorna är kloka och gömmer sig väl….

Därför begav dotter och jag oss till Skånes djurpark för att spana in deras ugglor, som visserligen befinner sig i inhängande områden, men samtidigt ger mig möjlighet att bekanta mig närmare med ugglan.

– Vad tror ni att den här ugglan sitter och drömmer om? och nu är vi där igen… drömmer ugglor? Hursomhelst ser den ut att befinna sig i djupa tankar eller kanske i ett halvslumrande tillstånd…

…. och där fanns ju inte bara en uggla utan flera olika sorter och jag blev alldeles upprymd och lyrisk av att komma så nära ugglorna. Vilken dag!

Jag kan inte låta bli att tänka på Fablernas värld…ni vet det där barnprogrammet som vi som växte upp på 70-talet tittade på. Där fanns en uggla som sjöng en sång…. och ugglan som sjöng var såklart både färgglad och antropomorfiserad…

” I ett träd sitter jag, tyst och funderar och mediterar, jag är med natt och dag….Vill ni veta någonting så fråga ugglan…”

Nåja.. det fanns fler djur som vi passade på att kolla in…

Björnarna är ju bara så himla söta och den här björnmamman hade fullt upp med att hålla koll på sina små. Tänk att möta en stor björn i skogen….

…där fanns rådjur…. och kronhjortar och visst är det fantastiskt att bo i ett land där alla dessa ståtliga djur inte bara finns i djurparker utan även i vilt tillstånd. Vad vore naturen utan djuren, och vad vore djuren utan naturen?

Och sälarna! Hur söta är inte de?

Vi åkte till Skånes djurpark bara för att jag kolla in ugglorna … och att vi fick vi se så många flera intressanta djur blev som en liten bonus. Magnifika djur som hör hemma i den svenska naturen! …så himla Fint <3

…. Simma lugnt 😉

Vinbärsbräserad kycklingfilé med rabarberchutney, nudlar och en smak av sommar

Publicerat 20 juli, 2015 av christinakarlsson

Idag bjuder huset på ett egenkomponerat recept som jag har lagat till i flera olika varianter denna sommaren. Jag har experimenterat med sådant som finns i trädgården, som tex vinbär och rabarber. Bär, blad och örter lyfter matlagningen och gör måltiden både estetiskt tilltalande och väldoftande. Många tycker att det låter som en oväntat mix med kyckling, vinbär och rabarber, men alla som smakat äter med god aptit och det tolkar jag som ett gott betyg.

Vinbären, tillsammans med rabarberchutneyn som jag dessutom har chili och aprikos i gifter sig så fint i smakerna tillsammans med kycklingen när den fått puttra i lite vitt vin och kokosmjölk.

Just denna måltiden (i bild) svängde jag ihop när min dotter och jag hade varit och vandrat på Skäralid. Vinbären plockade jag i trädgården på morgonen innan vi åkte, och rabarberchutneyn lagade jag till för ett tag sedan och sedan dess har den stått och gottat till sig i kylen.

Christinas vinbärsbräserade kycklingfilé med rabarberchutney

Ingredienser: Kycklingfiléer, röda- och svarta vinbär, rabarberchutney, vitt vin, kokosmjölk, lite soja, salt, vitpeppar, svartpeppar chilikrydda och inlagd ingefära.

Bryn det antal kycklingfiléer du vill laga till. Salta och peppra lätt. Låt dem ligga kvar i stekpannan och puttra tillsammans med röda- och svarta vinbär, inlagd ingefära, lite rabarberchutney och lite vitt vin. När filéerna börjar bli klara, vänd dem och krydda. Häll över lite kokosmjölk och lite soya….så att du får en smarrig sås i pannan.

Serveras förslagsvis tillsammans med äggnudlar som kokats i grönsaksbuljong och finns det mer rabarberchutney kvar så låt var och en tillsätta lite extra chutney efter tycke och smak. Dekorera med vinbärsblad och njut av en delikat måltid som smakar sommar…

Just det, ni kanske undrar över tidsåtgång; den här rätten går relativt snabbt att laga till och kan vara klar på ca 30 minuter. Detta under förutsättningarna att man varit förutseende och lagat till rabarberchutney och plockat eller köpt hem röda- och svarta vinbär i förväg.

Skäralid i Söderåsens nationalpark

Publicerat 19 juli, 2015 av christinakarlsson

Skäralid. Tänk att denna helt otroligt vackra och natursköna plats finns bara en timmes bilfärd härifrån. Jag är så glad att jag svarade ja när min dotter ringde och frågade om jag var sugen på att göra en utflykt till Skäralid. Vi har haft en alldeles underbar dag med vandring och några av de mest spännande naturupplevelser man kan tänka sig. Vi har vandrat längs med en magnifik liten sjö och vidare längs Skärån som porlar av rent och klart vatten…

…. så rent att där finns en källa med vatten som man kan dricka direkt ur. Om man vågar. Vad tror ni? Drack jag vattnet?

Naturen kändes så ren och fräsch med sitt klara vatten och en bottnen av kopparskimrande jord. Trädstammarna är mäktiga och deras gröna bladverk lystes upp av solens strålar till det ädlaste ögongodis man kan tänka sig. Grönt är livfullt. Stora och små trollsländor i olika färger flög fram och tillbaka i det där lilla paradiset. Små ödlor kilade omkring bland stenarna på marken…

Grönt är skönt!

…. så skönt att jag började dikta ihop en saga om en liten älva som bor där bland allt det gröna. En älva som dansar milt i den stjärnbeströdda mossan och flyger vidare till klöverängen där hon sjunger en sång tillsammans med en strömstare och sedan slår följe med en tordyvel…..

– Du borde verkligen göra allvar av att skriva barnböcker, säger min dotter…. samtidigt som jag tystnat och börjat fundera på om små sagofeer äter blåbär och hur länge ett litet blåbär räcker. Jag kommer fram till att ett blåbär räcker till en hel måltid för en liten sagofe…. och om hon är ovanligt liten i maten så kanske ett blåbär räcker till flera måltider. Är hon storätare så kanske hon häver i sig flera stycken…

Vi vandrade vidare genom djupa dalar, längs med ett friskt porlande vattendrag och vidare upp på höga klippor och längst där uppe på Kopparhatten fanns en utsiktsplats. Där stod folk och pratade om att Skäralid inte bara är en av Sveriges vackraste platser utan även Skånes eget Grand Canyon….

Utsikten. Dagen. Promenaden. Sällskapet. Allt var så himla fint att jag vill åka dit igen, alldeles snart. Och då vill jag såklart fotografera mera, fånga dagen, stunden och delar av allt det där vackra som präglar Skäralid.

Tyst som en mus. Fri som en fågel. Klok som en uggla. Hungrig som en varg. Listig som en räv. Flitig som en myra och stark som en oxe.

Publicerat 18 juli, 2015 av christinakarlsson

150711s_ckc_liten – Hallå där! Jag är tillbaka och ser fram emot att nätmingla här tillsammans med er. Kul att ses och höras igen. Nu har jag suttit här på min gren i en vecka, gottat mig, haft det bra och flugit iväg på ett och annat litet äventyr….och någon av de där små flygturerna kommer ni att få läsa om i sinom tid…

Jag behövde en liten time-out. Detta årets höga tempo med alla oväntade överraskningar… har varit så intensivt att jag gick omkring och kände mig konstant ”uppvarvad” likt en klocka som bara tickade på snabbare och snabbare hela tiden…. och för att undvika en explosion tog jag helt enkelt en time-out… för att kunna fokusera fullt ut på att andas med ro och njuta av stundens ögonblick.

Tänka igenom min fortsatta väg. Min riktning. Vart är jag på väg och vart vill jag gå? Det finns så många beslut att ta mest hela tiden… Möjligheter. Men det är viktigt att tänka igenom vilket pris man är beredd att betala för möjligheternas blivande och varande. Allt har ett pris, på ett eller annat sätt så har allt ett pris. Priset kan bestå av olika ting….och det kan vara såväl mindre som mer angenämt och ibland kan det vara både och…beroende på ur vilket perspektiv man betraktar…. och det är då beslutet förvandlas till en klurig utmaning….

Väl mött! Kul att vara tillbaka här igen… nu ska jag bloggpromenera och kolla in hur ni har det. Hur har ni det och vad har ni för er?

Sommartrötthet och rekreation…

Publicerat 12 juli, 2015 av christinakarlsson

Jag kommer att ta en liten, en yttepytteliten bloggpaus… Inte för att det är jobbigt att blogga, tvärtom. Jag trivs med bloggandet och det passar mig perfekt. Jag tycker om att skriva mina inlägg, publicera mina bilder och titta in hos er, kommentera och socialisera.

Men jag vill mer än vad jag mäktar med för tillfället… Jag har alltid minst 700 grejer på G….(nåja, 700 är kanske lite att överdriva, men ni förstår poängen). Det kan bli för mycket av det goda, det fattar ju vem som helst, eller hur? Just nu känner jag att det vore vettigt att ta en paus i minst en vecka, eller kanske två….

Innebär det då att jag inte finns? När jag inte syns här på nätet, eller…? Syns man inte så finns man inte, brukar man ju säga ….? Nej jag finns naturligtvis kvar, dock i andra sammanhang…

Jag tar som sagt en liten paus men kommer troligtvis att vara tillbaka ganska snart…Under tiden önskar jag er alla en alldeles underbar och fin sommar!

Nu gör jag som ugglan på fotografiet, jag drar mig tillbaka, sätter mig på en gren och vilar med ögonen halvöppna… blink 😉

och vem vet…jag kanske tar mig en segeltur i den där hallonbåten av rosenblad…

Jag seglar på ett moln, i en hallonbåt av rosenblad.

Publicerat 11 juli, 2015 av christinakarlsson

Solskensdagar

Månskensnätter

Månskensdagar

Sommarsonetter

Lyckosorg

Och sorgelycka

Smaka fint och bli gourmé

Dagens meny

Pionbuffé

med

rosensorbé

en doft av lavendel

en smak av Fyra

Årstider

Vivaldi som

en buffé

smakar Noter

Rosor

En kaprifol och blå viol

Seglar i en hallonbåt

– segla på ett moln…..

Sommarlycka och vinterdis

Nynnar en vårvisa,

men ser hösten….

Christina Karlsson ©

Städväder och små skyskrapor byggda av böcker…

Publicerat 9 juli, 2015 av christinakarlsson

Ni vet det där jag skrev igår, om att jag hoppades på att förvandlas till en städande virvelvind. Det hände aldrig… Åtminstone inte på det sätt som jag hade tänkt mig. Jag såg framför mig att jag skulle svepa rundor och städa hela huset på en dag. Men antingen så har huset växt eller så har vi för mycket grejer på för lite utrymme, kanske har vi blivit stökigare av oss eller kanske har jag blivit lite latare och bekvämare av mig och städar långsammare…eller så har jag för höga krav på var gränsen för städning ska gå. Hela huset blev inte städat…

Jag hann med att städa sovrummet och delar av köket…kanske beroende på att jag började plocka med böckerna som brukar ligga lite varstans i små boktravar här och där…. och när jag öppnade en diktbok och läste citatet ”Kom så går vi härifrån”, då tog jag det som en hint om att det är dags att ta en städpaus. Jag slog mig ner på den nybäddade sängen tillsammans med en samling diktböcker, ett glas rabarbersaft, några kakor, och en bit choklad….Jag njöt av stundens ögonblick, av det nystädade väldoftande rummet och jag det kändes gott att bara sitta där en stund, läsa poesi och fundera på nästa drag…

Nästa drag kom att bli tidskrävande. Ett av våra små bibliotek har varit så flitigt använt att böckerna råkat hamna lite hur som haver, både i och utanför bokhyllorna. Och jag kan konstatera att böcker inte lever på damm, för om de hade gjort det skulle det inte finnas så mycket damm längst inne på hyllorna bakom böckerna… och var kommer allt damm ifrån? Nej, förresten det vill jag nog inte ens veta…..Jag nöjer mig med att städa bort det, skapa ordning och organisera om.

Ugglan fick en fin plats mitt emellan poesi och flora…

Orkidéerna stortrivs i fönstret bakom kökssoffan. Kuddarna är nytvättade och allt doftar gott… Men som sagt, jag förvandlades aldrig till den städande virvelvind jag såg framför mig igår när jag skrev mitt inlägg. Nej, jag har semester och städar med ro… softar, buffrar energi, häckar i kökssoffan med datorn i mitt knä, pausar ofta – så projekt städning fortgår. Städprojektet går framåt och vädret är perfekt för sådan aktivitet. Regnet står som spön i backen och virvelvindar håller på att lyfta taket på vår paviljong i trädgården så jag har varit tvungen att mecka en hel del med det. Nåja, ikväll kommer min man hem och då får han äran att tänka ut vad vi ska göra åt vårt paviljongtak.

Jag lyssnar alltid på musik när jag städar och jag brukar fastna för speciella låtar och göra mina spellistor som jag lyssnar på om och om igen…. men med jämna mellanrum vill jag förnya mig och går på musikjakt. Denna gången testade jag en ny variant… på spotify finns lite olika listor och när jag fick syn på en lista med de låtar som är populärast just nu tänkte jag, – Här finns säkert en massa godbitar! …… men vet ni vad, en hel del av den där musiken är heldryg, så nu börjar jag undra…. Lyssnar folk verkligen på sådant?, eller driver Spotify med mig???

Kanske kan ni hjälpa mig att finna någon ny eller gammal musik att lyssna på. Vad tycker ni om att lyssna på?

Jag tänker, alltså är jag… eller kanske är det så att, Jag är och därför tänker…

Publicerat 8 juli, 2015 av christinakarlsson

Jag dricker kaffe och tänker på ugglor. Inte för att jag anar ugglor i mossen, utan snarare därför att ugglor är intressanta rent symboliskt.

Det skulle vara så himla coolt att komma tillräckligt nära en uggla för att fotografera, men ugglor är på något vis väldigt hemlighetsfulla. Kanske är det just därför de blivit så mytomspunna… Jag promenerar ofta i skogen men har aldrig haft lyckan att möta en uggla på min stig…

Ugglan på bilden har rest hit hela vägen från Japan tillsammans med min son. – Den här köpte jag till dig bara för att det är en uggla, sa han med glimten i ögat.

Och Ja, nu har jag faktiskt äntligen fotograferat en uggla i ett träd 😉 … inte en livs levande så som jag hade tänkt mig, men vadå man får väl vara lite flexibel ibland. En uggla i ett träd och ett fotografi – check 🙂

Min son har varit i Japan och han skulle gärna resa dit igen, säger han. Det var så himla spännande att få se fotografier och få höra honom berätta om de japanska äventyr han nu har med sig i sitt livsbagage.

Det är morgon. Jag dricker kaffe och äter en rostad smörgås med jordgubbsmarmelad och några bär. Ibland behöver det inte vara mer komplicerat än så. Jag njuter av min semester…det känns gott att rå om sina egna dagar. Idag står städning på schemat. Hemmet skriker efter omtanke, dans och musik…. Men först ska jag sitta här och gotta mig en stund till… sen … efter nästa kopp kaffe hoppas jag på att förvandlas till en städande virvelvind… 😉

Sommardagar med solsken och poesi

Publicerat 6 juli, 2015 av christinakarlsson

Sommaren är här. Rosorna blommar, och jag dricker kaffe i solskenet. Jag plockar några rosenblad och bakar rosendrömmar. Vi bjuder hem goda vänner och njuter av att det finns tid för att umgås. Vi grillar och till kaffet serveras det rosendrömmar med vanilj.

Det är helg och maken och jag sitter i paviljongen och läser in oss på Shakespeares ”Muntra fruarna i Windsor”. Om allt går planenligt kanske vi ser pjäsen i Cambridge om några veckor.

Vi njuter av sommarvärmen när den är här. Vi sitter i paviljonen och kollar på film halva natten…

Sommarsemester. Det är fint att rå om sina egna dagar och att ha tid för det där lilla extra… Dottern och jag har vandrat nära havet. Igår grattades min lillebror. Idag väntas sonen hem från Japan och det ska bli så spännande att få höra om hans äventyr.

Spanar in och fotograferar en svan…

Publicerat 2 juli, 2015 av christinakarlsson

Sommaren har anlänt. Solen skiner, himmelen är blå och mitt nya kameraobjektiv tar mig till nya höjder. Det är spännande att kunna zooma in och få riktiga närbilder av sådant som ändå befinner sig på avstånd.

Och det verkade precis som om svanen gillade att bli fotograferad då den simmade fram och tillbaka förbi den plats där jag stod. Den poserade och jag fotograferade. I flera år har den här svanen bott i den här lilla dammen ensam tillsammans med ett gäng ankor….Vem vet, kanske har den en gång varit en liten ankunge som växte upp till en svan…

Jag kan inte låta bli att tänka på H.C Andersens saga om Den fula lilla ankungen, som växte upp till en vacker svan, när jag går förbi dammen där det bor en ensam svan tillsammans med ett helt gäng änder.

Det ser ut precis som om svanen spanar in sin egen spegelbild där i vattenytan, kan det vara så att den har narcissistiska drag… eller kanske längtar den efter en svanvän… kanske spanar den efter mat? Vem vet egentligen hur och vad en svan tänker? – Inte jag.

En and skapar utrymme för andrum… och den har så vackra färger att andrummet delas med den som vill se…

Och just som jag stod där och spanade in fåglar fick jag syn på en vildkanin som skuttade förbi i full karriär på andra sidan dammen. Den stannande upp en kort stund och sedan sprang den vidare i full karriär som om den hade vansinnigt bråttom till ett viktigt möte… eller kanske var det som för kaninen i Alice i underlandet…att den haft bråttom så länge att den glömt varför och bara fortsätter att ha bråttom….

Nej men vet ni vad, det var ännu värre än så… till min förskräckelse fick jag se att den var jagad av ett gäng kråkor som kraxande och provocerande kretsade kring den lilla kaninen. Inte undra på att den lilla hade bråttom på sin väg genom den vilda naturen…

Den här sommaren har varit bra för pionerna…

Det är morgon, solen skiner och jag inser att vi har gått in i julimånad. Det är den 2 juli och jag kan inte låta bli att drabbas av en kaninsläng av bråttom… det finns så mycket jag vill hinna med att göra på min semester…

Önskar er alla en finfin sommardag <3

Wolf Hall

Publicerat 1 juli, 2015 av christinakarlsson

Jag läser Hilary Mantels Wolf Hall.

I våras saknades tid för nöjesläsning och tv-tittande men det är sådant jag tar igen nu när jag har semester. Jag kollar på film, följer serier och slukar böcker…

Handlingen utspelas i 1500-talets England. Henrik VIII är regenten som vill ha sin tron säkrad och äktenskapet med Katarina annullerat. Han vill till varje pris gifta sig med Anne Boleyn. En av hans närmaste rådgivare, Thomas Cromwell, får i uppdrag att organisera detta.

På baksidan av boken står det att porträtteringen av Thomas Cromwell är något av en studie i makt, kärlek och politik. Jag har nyligen påbörjat min läsning av boken som är på 648 sidor och hittills har jag gillat det jag läst, men måste naturligtvis läsa boken klart innan jag kan bilda mig en uppfattning.

Boken ligger till grund för den serie av Wolf Hall som går på tv just nu, avsnitten finns på svt/play för er som är nyfikna. Jag väntar med spänning på nästa avsnitt parallellt med att jag läser boken… när det handlar om historiska engelska miljöer, relationer, makt, kärlek och politik – då är det svårt att låta bli att bli annat än nyfiken.

Jag har TID för läsning och så mycket mera… och det känns riktigt Fint!

Vad använder ni sommartiden till?

Skimrande ögonblick – och dagar i grått

Publicerat 29 juni, 2015 av christinakarlsson

Bokens titel: Skimrande ögonblick – och dagar i grått.

Jag tycker om titeln på Bosse och Solveig Lidéns bok. Livet är ju faktiskt fyllt av såväl skimrande ögonblick som dagar i grått. Ibland talar vi bara om det som är vackert och skimrar starkt, men ingen är förskonad från det grå. Vi har bara olika sätt att förhålla oss till det där obekväma grå. Somliga dagar leker livet och andra dagar önskar man bara att man var någon annanstans; men i efterhand kan det vara fint ändå, när man tänker tillbaks och inser vad man lärde sig av det där gråa dagarna som var mindre angenäma.

Jag blir varm i hjärtat när jag läser Solveigs fina citat som inleder boken. ”Att se det stora i det lilla, att upptäcka det som skimrar i allt det som är grått, att välja rätt, – det är livet.”

Citatet är kort men innehållsrikt. Jag tänker att det är en konst att se det stora, i det lilla och att upptäcka det som skimrar i det som är grått….det är då livet blir till vacker estetik….när man väljer att Se.

Innehåll: Boken består av ett flertal berättelser ur det vardagliga livet. Vid närmare eftertanke skulle jag nog vilja likna boken med en hyllning till just vardagen. En hyllning till sådant som hör vardagen till, och för de flesta av oss består vardagen av såväl skimrande ögonblick som grå dagar. Berättelserna är personliga och de bjuder på en kombination av humor, allvarsamhet, charm, distans och närhet på samma gång.

Berättelserna är relativt korta. Men det finns något fint i de där korta och lättlästa kåserierna/novellerna, något i de där små texterna inbjuder till reflektion och funderingar kring de där små vardagsögonblicken vi alla bär med oss.

De flesta av oss föredrar de där ögonblicken som skimrar och lyser starkt men visst är det väl som så att det finns sådant som är vackert även i det som är grå.

Några blommor, trädgård och lite flärd…

Publicerat 26 juni, 2015 av christinakarlsson

Det är kallt mest hela tiden och soltimmarna har varit få,

men Pionerna blommar ändå…

Jag tycker om mina nya lackskor,

och min blommiga klänning…

Jag önskar dock att det var lite varmare, så att vi ville sitta i paviljongen och äta frukost…

…eller ta ett brejk i skuggan under äppelträdet och dricka ett glas svalkande saft.. fast hittills i sommar längtar vi mest efter sådant som är varmt… Jag dricker varm choklad och behöver inte ens leta efter skuggan eftersom det vilar stora grå regnmoln över vårat place…

Jag drar på mig kappa och scarfs för att ta en promenad… och även om det är kyligt så är det en himla fin sommar ändå. Näckrosorna blommar….tillsammans med vallmo, klematis och vildvuxna nyponrosor. Men hallå, Nu är det på Tiden att Solen tittar fram! Eller vad säger ni?

Lever min dröm i konstens tecken

Om min vardag, konst, lyrik och kultur.