Det är så skönt att stiga upp på morgonen och gå ner till en hotellfrukost som innehåller allt man kan tänkas vara sugen på. Hotellet ligger alldeles intill floden Cam och vi äter frukost med utsikt över floden och ett stort grönområde på andra sidan. Double Tree by Hilton heter hotellet.

Jag tar dagarna som de kommer. Idag satt jag på grönområdet tvärs emot hotellet och läste Shakespeares The Twelfth Night. Ikväll ska vi se föreställningen spelas utomhus i en av collageträdgårdarna och det ser jag fram emot.

Frisyren såg ut såhär. Jag bara snurrade runt håret och satte upp det med en hårklämma. Praktiskt. Utsikten åt ena hållet såg ut såhär..

Och på andra sidan Cam ser ni en glimt av hotellet där vi bor…

Vi blev minst sagt förvånade första morgonen när vi upptäckte att det går kor lösa på det stora grönområdet tvärs emot hotellet. På grönområdet finns cykel och gångstigar och folk brukar sitta där och fika. Ibland går korna fram till människorna och vill bli klappade, men oftast håller de sig för sig själva, eller så står de och svalkar sig i något vattenhål… Så himla engelskt och pittoreskt… Många av byggnaderna häromkring är flera hundra år gamla och i kombination med grönområden och betande kor så associerar jag direkt till de där gamla engelska målningarna som man ser överallt på konstmuseér… med grön natur i kombination med vatten, hus, människor och betande kor.

Lite respekt känner man allt när man passerar gångstigen samtidigt som korna. Det är ju stora djur.  Nåja, från det ena till det andra

Igår promenerade jag in till city och fyndade denna fina klänningen på Laura Ashley. Ni som känner mig vet att jag har en liten ”crusch”  i Laura Ashleys underbara rosenmotiv. När maken fick se klänningen var första kommentaren att – Mönstret påminner om tapeten i vardagsrummet… och ja, det har han rätt i. En ros är en ros, är en ros – så är det ju. Och jag gillar rosor och klänningar i många olika varianter. Enfärgade, prickiga, rutiga och mest av allt blommiga klänningar. Nu ska jag alldeles strax dra på mig den här och göra mig iordning för kvällens föreställning…. Jag önskar er alla en finfin fredagkväll 🙂

Jag har varit i Cambridge sedan i måndags. De senaste inläggen om Ölandsresan har jag suttit här på hotellrummet och skrivit. Det blev lite väl intensivt det där, att komma hem från Öland på söndagkväll och resa till England på måndageftermiddag. Packa upp, stresstvätta och packa för en ny resa….i-landsproblem (jag vet) men tröttande ändå. Försenat flyg pga av lokal översvämning i London… Tisdagen spenderade jag mest på hotellrummet, vilade, bloggade och redigerade bilder. Sedan dess har jag varit ”fit for fight” igen.

Det är maken min som sköter en hel del av sitt arbete härifrån Cambridge, därför blir det en del resor hit för hans del och eftersom jag har semester så passade det utmärkt för mig att följa med denna gång. Han är på kontoret hela dagarna och jag strosar runt i Cambrige city och har det bra. Det var ett helt år sedan jag var här senast så det är riktigt fint att få återse staden…

Lite mer info om vår Ölandsresa…..Borgholm slott sägs vara ”Nordens skönaste ruin”. I detta storslagna byggnadsverk ryms ca 900 år av svensk historia som är vårt gemensamma kulturarv. Platsen är fullständigt överväldigande. Det som idag finns kvar av Borgholms Slott är resterna av det barockpalats som Karl X Gustav byggde här vid mitten av 1600-talet. Historien sträcker sig dock längre bak i tiden än så….

Det är fascinerande att vandra runt i den stora borgen och fantisera kring hur det en gång såg ut på denna plats. Tänk när  riddare kom ridandes i full karriär på sina ståtliga hästar in genom portgången, och vackra damer i tjusiga klänningar med långa släp strosade runt i tornrummen.

Utsikten är fantastisk…och det är intressant att försöka föreställa hur här en gång såg ut. På något ställe kan man se att det funnits ett rosettfönster (numera igenmurat) – det har säkerligen varit otroligt pampigt det här slottet.

Här står jag i mina promenadvänliga skor.

Och för skojs skull så kan ni få se järntronen som jag skrev om i ett tidigare inlägg 😉 Himla trevligt inslag med sådana här skulpturer – vad jag minns så fanns de inte där förra gången jag besökte slottet. Jag hittade ingen info om vem designern var men å andra sidan så var det 31 grader varmt den här dagen, så jag utsatte mig inte för några större kraftansträngningar än nödvändigt för att ta mig runt 😉

Att hitta till Borgholms slottsruin är lätt som en plätt. Slottsruinen ligger i utkanten av Borgholm på Öland och för er som har småbarn så finns det massor av roliga prova på aktiviteter i ett av de där ”rummen”. Aktiviteter som att skjuta pilbåge, leka riddare, baka bröd över öppen eld och en massa annat roligt men eftersom att våra ungdomar känner att de är för gamla för den typen av aktiviteter så spatserade vi bara förbi. Men jag måste erkänna att jag var väldigt sugen på att fråga om vuxna fick pröva den där riddaraktiviteten som såg himla rolig ut.

Jag spanar ut över havet vid Byrums raukar och tänker att naturen är helt magisk. Raukarna vid Byrum har nämligen bildats av korallrev som pressats samman till kalksten. Vågorna har eroderat bort mjukare kalksten och skapat en plats med cirka 120 raukar. Hela proceduren påbörjades för drygt 490 miljoner år sedan.

Här är vi på väg till raukarna. Familjen går i förväg och efter kommer jag med kameran… Till höger i bilden går min dotter Emelie hand i hand med pojkvännen Johannes. Högst uppe på en av raukarna lite längre bort syns min son Robin och längre fram i mitten syns maken i randig tröja och letandes efter lämplig fikaplats för oss.

Turturduvorna, Emelie och Johannes poserar – på uppdrag av mig.

Under tiden svalkar Robin sig i det varma alldeles genomskinliga klara vattnet. Dagens tips: Åker ni dit så ta med badkläder och fika. Bland raukarna har uppstått massor av små ”stenrum” – man kan välja sitt eget rum och sitta där i lugn och ro med sina nära och kära och bara njuta av att vara…

Ett annat tips är att ta den stora vägen dit även om det ser ut att bli en omväg. Vi försökte oss på att ta en genväg och det blev en liten happening i sig. Genvägen var lika smal som billen och först var det en grusväg, sedan blev det en sådan där liten väg med långt gräs i mitten och ett tag trodde jag nästan att bilen skulle fastna där upp på gräsgången…. Plötsligt svängde gräsvägen in i landskapet och rätt vad det var tog den slut vid ett staket…. Vi fick vända på en minimal yta och leta oss tillbaka ut till den lite större vägen och på så sätt blev det ännu längre. Men å andra sidan fick vi en trivsam extra stund tillsammans i bilen.

Summa kardemumma så blev det en riktigt fin utflyktsdag!